Dear karma, I have a list of people you missed

söndag 16 december 2012

Tack för det julstressen

Idag skulle jag byta en sladd på Clas Ohlsson.

Ifall ni blev nyfikna på vad det var för en sladd så kan jag berätta att det var en sån som man ska sätta i sin vanliga telefon-telefon in i modemet så att telefonförsäljarna och ens morsor kan ringa igen. Det är inte lätta att få tag i en sån sladd. Det är tredje gången jag vart in på Clas Ohlsson idag för att byta. Har ni noterat alla viktig information nu?
Bra.

Iallafall så kändes det inte direkt som att dom älskade mig när jag ställde mig där i servicedisken och såg lite lagom trött ut. Det var sjukt lång kö av sura människor som köpt fräsiga julklappar av märket Asaklitt (vi får prata om det där namnet någon gång tycker jag) iallafall så stod dom i kö och såg sura ut och dom extrainsatta stackarna som jobbade i affären såg svettiga och stressadesomfan ut. Och alla hade blå tröjor där det stod att man inte skulle glömma batterierna. Det var ju bra.

Vet ni hur det slutade? Jag fick en ny sladd. Jättebra. Och sen fick jag tillbaka resten som stod på kvittot. 170 spänn. Det var egentligen det som var kvar på vad telefonen kostade. Fast telefonen lämnade jag ju inte tillbaka.

Han måste varit så sjukt stressad killen. Undrar hur han tänkte: "Ok, hon lämnar tillbaka en sladd och byter den mot en annan sladd som typ är likadan. Då är det nog logiskt att den hon lämnade in kostade 170 spänn mer."

Jag tvekade i typ en halv sekund och sen tänkte jag att Clas Ohlsson nog hade råd med det. Och att killen faktiskt var lite sämre än mig på matte. Jag trodde inte det var möjligt.

Jaha. Det var väl det. Världens mest ointressanta blogginlägg. Fast det var ju väldigt synd att jag inte skulle byta nån dyrare grej.

Och nu väntar jag bara på att dom ska sätta igång och ringa ifrån Damernas värld, Din el och com hem. Bring it on!

lördag 15 december 2012

Minigeni

Ibland spelar vi frågesportspel hemma hos oss. Jag tycker det är extra kul för att jag kan alltid svaren på dom mest skumma frågorna som ingen nånsin har hört talas om.

Och för att det är så sjukt roligt när man frågar en 6-åring om det finns djungel i Europa och man ser paniken i ögonen innan han tvekande svarar.... nej...?

Matilda:- Viggo! Lyssnar du för nu läser jag frågan!

Viggo: -Mmmmmmm.......

Matilda: - Förut skrevs dom för hand men sen Gutenbrej... eller nåt... på ett tusen fyrahundra tallet uppfann tryykpresen så .... äh! Mamma läs!

Mamman: - Jo, Viggo, det är en sak som vill ha namnet på.

Viggo: - Okej.

Mamman: - Så här står det: Förr i tiden så skrev man den här saken för hand. Men sen så var det en gubbe som uppfann en maskin så nu gör man den här saken i en maskin.

Viggo: - Jaha.

Mamman: -Vad tror du att det är för en sak.

Viggo: - Jag vet inte.

Mamman: - Vad kan det var för en sak som man tillverkade när man skrev i den för hand. En och en gjorde man. Och skrev orden i. Så kan man läsa den sen.

Viggo: - Jag vet inte.

Mamman: - Det finns såna här i rummet. Där borta.

Viggo: - TV!!

Mamman bryter ihop.

Kort paus där alla flippar ur en stund.

Nästa fråga.

Matida läser igen, nu är det hon själv som ska svara på frågan: - Vilket puuuungdjuuuur, alltså! Står det verkligen pungdjur?! *asgarvar*

Viggo asgarvar med. Glider halv ner under soffbordet.

Matilda: HAHAHAHAHA!! Pungdjur!!! Hahahahahaha!! Men nu ska jag skärpa mig. Vilket pung HAHAHAHAHAHAHAHAHA pungHAHAHAHAHAHAHAHA puuuuuuHAAAAAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAA

Och där ligger dom båda under soffbordet och vrider sig av garv. Ridå!

torsdag 29 november 2012

Things I don´t do

Frölunda kulturhus. Måndag eftermiddag. Barnen ska få i sig lite mellanmål innan simskolan.

Det är inte helt lätt.

En ska inte ha ost och en ska inte ha dubbelmackor.

Pappa (till barnet):- Nä, du vill inte ha dubbelmackor, jag vet det.

Jag (ska härma lite och var lite dramaqueenig): - I don´t do dubbelmackor.

Pappan: - Jättebra att du går ut med det statementet älskling.

Jag dör av skratt.

Barnen: -Vadå? Vad skrattar mamma åt?

Karma

Alltså, jag vet inte vad för skit som kommer att hamna i fläkten nu men idag har jag inte jobbat på min karma direkt.

Här är en lista på elaka elaka saker jag gjort mig skyldig till.

1. Jag skrattade så högt och skadeglatt åt det där klippet som cirkulerat på facebook med människor som tror att dom åker hiss. Vet ni vilken jag menar? Dom tror att hissen stannar, ljuset släcks, dom får lite panik, in kryper en liten läskig flicka genom en lucka, ljuset tänds och dom jävlar i helvetet vad rädda dom blir. Hade det hänt mig så hade jag dött. På riktigt.
Men gud så jag skrattade här i min soffa. Oj oj oj.

2. När jag hade varit på Rusta och köpt en ny vaxduk så hittade jag en rulle tapet på parkeringen. Och jag tog den. Barnen försökte hindra mig. Men jag bara tog den. Någon stackare har köpt sig nya tapeter på Rusta och en rulle ramlade ur bilen och rullade iväg och nu fattas den rullen för den personen. Och det är mitt fel. Jag vet inte ens vad jag ska ha den till.

3. Jag tittade på ett tjockis-bantar-program där den superdupertjocka tjejen ska tvingas gå på ett löpband i början av programmet. Och ramlar. Åker bakåt och ramlar av löpbandet på mage och slår i ansiktet. Det är så sjukt jävla förnedrande. Gud så jag skrattade. Vet ni vad jag gjorde sen? Jag spolade tillbaka och tittade en gång till. Och skrattade ännu mer.

Imorgon kommer det hända mig riktigt jävliga saker.

"Det är så typiskt Viggo"

Stackars min lille pojk. Han har alltid så grym otur. Den enda människan på jorden som kan sitta på golvet och ramla och nästan bryta armen. Det är sant. Han har gjort det en gång.

Idag har han grinat fyra gånger här på eftermiddan.

Först knuffade Matilda ner honom från ett spel. Ett dataspel alltså. Han blev helt knäckt.

Sen hittade jag honom under täcket i hans nersläckta rum där han grät högljutt under täcket. Då hade Myra dragit honom i håret. I "nackskinnet" som han kallade det själv.
Lite senare var han igång igen. Jag satt i köket och försökte plugga när han ulk-gråtande kommer genom hallen och gå in på toa. Då hade Matilda kört över hans tå med skate-boarden.

Sen kom droppen. Finalen. Mitt i läggningen. Magnus kommer in i vardagsrummet med sagoboken, redo att läsa gonattsagan för dom stora. Han hittar Viggo tyst gråtande, samtidigt som han håller sig för armen.

- Vad är det som har hänt nu? (pappatålamodet håller på att ta slut för dagen)

Matilda: - Alltså, det är så typiskt Viggo.

Magnus: - Vad är det som har hänt då?!

Matilda: - Jag bet honom.

onsdag 7 november 2012

Viggo tog med sig en ny vän hem från skolan idag

Från baksätet hördes två lagom små pojkars verbala kraftmätning:

- Vet du, jag har en lillasyster som är jättesöt och min pappa är jättelång!

- Min pappa har en jättestor mage!

- Det har min mamma med!

- Hon kanske har en bebis i den?

- Nä. Men hon hade. Den bebisen är 7 månader nu.


När man är mamma så har man ganska ofta en känsla av att man inte syns. Men mitt magfläsk verkar ju vara fullt synligt. Det är ju bra.

torsdag 25 oktober 2012

Det ingen berättar om när man får barn

När jag skulle få mitt första barn så fick vi gå en liten kurs hos barnmorskan.

Den gick ut på att några par träffades, fikade, beklagade oss över ur tjocka vi var (med händerna klädsamt knäppta uppe på magen) och informerade oss om olika sätt att komma undan smärtan när ungen väl skulle ut. Oj oj oj vad vi ältade epiduraler och sterila kvaddlar. Ibland försökte barnmorska få oss förbi kryststadiet och se att det skulle hända något mer efter. Men lyssnade vi? Nä. Inte. Inte ens den käcka norska amningsfilmen fick mig att tänka bortanför ryggbedövingen. Ryggbedövningen var min målbild. Skulle jag bara överleva fram till den så. Ja. Så. Det var slut där. Längre kunde jag inte tänka. Trots käcka norska kvinnor som åkte skidor nerför backar med ungen på ryggen i nån säck och sen satte sig glatt ner i snön och slängde fram en tutte till ungen.

(Det kändes sjukt orealistiskt. Mest för att jag avskyr snö och aldrig skulle falla mig in att få för mig att gå ut i det frivilligt. Eller åka skidor. Hemskt.)

Så var kursen slut och vi gick och köpte en platt platt kudde till vansinnigt överpris hos en barnvagnsaffär för det hade kommit nya rön om att bebisar fått platta huvuden om dom inte hade kudde. Något som barnvagnsaffärer tagit till sig och saftat till priset rejält för vem vill vara en kass förälder och låta sin avkomma bli en plattskalle.

Nu har jag snart varit mamma i åtta år. Jag har lärt mig att det typ börjar vid ryggbedövingen. Livet alltså. Och att de mesta konstiga råd jag fått av människor varit ganska onödiga. Därför har jag även lärt mig att sluta lyssna när folk ger mig råd om hur man tar hand om barn eller Hur Barn Är. Jag har blivit väldigt bra på att nicka och försöka att inte se för tom ut i blicken.

Men om det är en sak som jag undrar över om vi inte behöver få reda på så är det, det här med Kåvepenin. Detta rävgift som man ska hälla i sin bebis mot varenda åkomma som den inte kan få död på själv. Jag har råkat smaka på det och alltså. Öronvax. Som man försökt dölja med tuttifrutti. Med betoning på försökt.

Detta ska in i ungen alltså.
Gärna 5 ml tre gånger om dagen. Vet ni hur mycket det är? Ni vet när man spiller ut ett glas vatten på golvet och man tror att man spillt en liter minst. Det är samma grej med Kåvepenin. Det är tuttifruttikladd i sängen, på dig, på bebisen, på golvet, i ditt hår och på allas kläder. Jag är övertygad om att doktorn måste skriva ut dubbel mängd för att hälften hamnar inte där det ska.

Man gör så här:

1. Man fånar sig för bebisen så den öppnar munnen glatt - sprutt - in med en liten skvätt. Bebisen rynkar ihop ansiktet och låter medicinen klädsamt rinna ner för hakan.

2- Man fånar sig lite till men nu hur har bebisen fattat grejen och vänder bort huvet. Man följer efter med medicinsprutan och - sprutt så har man hällt hälften utanför bebisen.

3. Man fånar sig lite till och försöker samtidigt hålla fast ungens huvud utan att känna sig som en barnmisshandlare - sprutt så har man fått i lite till. Som barnet fräser ut sig med ett billjud.

4. Man håller fast huvudet lite till samtidigt som man berättar för barnet att det nu minsann bara är lite lite kvar (hälften) och nu ska mamma inte vara elak mer och - sprutt så har man fått i lite till som ungen fräs-gurglar ut sig.

5. Nu skriker barnet för full hals och nu, nu har man sin chans - SPUTT ner med resten av skiten rakt in i det stora gapet. Barnet gör lite kräkljud men förhoppningsvis kommer inget upp igen.

Så om fem timmar typ så är det dags för nästa dos.

Jag är övertygad om att Kåvepenin har gjorts så äcklig som möjligt för att jävlas med oss föräldrar. Nån tänkte att fan, nu har dom det lite för lätt när det finns pencillin som tar bort massa jävulssjukor det är bäst att vi ser till att gör det lite kämpigt för dom igen.

Jodå.

torsdag 11 oktober 2012

En dröm!

Av nån anledning så minns jag ett citat av Erik Saade när han köpte en lägenhet med den där melodifestivaltjejen som han var ihop med förut. Han sa glatt i pressen: - Vi har köpt en lägenhet- en dröm!
Jag önskar att jag inte mindes såna här idiotgrejer. Det vore bättre om jag kom ihåg sånt som jag fått berättat för mig på föreläsningar i skolan.

Iallafall.

I morses vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt av mobilväckarklockan. Jag låg där i mörkret och hade precis tryckt på snoozen när jag såg att jag fått ett mejl under natten. Det blir man ju nyfiken på. Det är så härligt med smarta telefoner. Att man känner att man nog måste läsa sina mejl kl 06.02.

Det var en mäklarfirma som mejlat mig. De skrev att jag tidigare visat intresse för ett objekt och nu minsann skulle jag få lov att ringa någon som ägde en likande bostad INNAN någon annan.

Herrejävlar. Nu vaknade jag till minsann. Med en exalterad febrig känsla stapplade jag upp så tyst jag kunde för att inte väcka någon annan i familjen. Detta mejl måste jag läsa utan att någon säger mitt namn 125 gånger eller jag samtidigt måste torka någons röv. Jag låste därför in mig på dass. Där satt jag och läste med ett öga eftersom jag fortfarande hade problem med att öppna båda.

Det som gjorde mig så exalterad var inte bara känslan av exklusivitet utan att priset. 1 450 000. För en fyra. Herrejävlar!

Nu ringde det inte nån klocka direkt när jag såg gatuadressen. Men det var säkert bara för att det var nån liten gatsnutt nånstans som jag bara inte visste om. Och inte bara jag, ingen visste egentligen om den. En liten pärla, granne med en solig idyllisk skog dom skulle gå att byggas ut lite lagom så vi alla skulle få varsitt rum och bidé. Innan jag fått upp båda ögonen hade jag alltså byggt ut detta fantasihus och flyttat in.

Jag behövde bara kolla kartan på eniro innan jag ringde säljaren exklusivt. Och innan jag torkade mig. Och kokade kaffe.

Men vänta nu. Vad är nu det här? Hisings Kärra. Jaha. Det var därför priset var så himla fantastiskt.

Sedär ja.

onsdag 10 oktober 2012

Huset med mögligt golv

Vi har börjat titta på hus.

Denna fantastiska värld av galenskap.

Vilken tur att man har en blogg så man kan dela med sig.

Hitills har vi tittat på ett hundra år gammalt torp (typ) mitt i stan (typ) som var pyttelitet och toaletten luktade gubbpiss och hade hål i golvet. Det såldes för 3,5 miljoner.

Sen har vi tittat på några käcka radhus som också såldes för typ 3,5 miljoner.

(Utanför det ena började vi gräla. Kändes som ett väldigt gott omen att sätta igång och gräla utanför ytterdörren innan man går in och tittar på ett hus med utropspriset 3,5 miljoner. Jättebra. Och ganska komiskt.)

Sen tittade vi på ett supercoolt hus bara för att det var så coolt. Och så gick vi hem därifrån och intalade oss att det som var felet med huset var att det hade sammanlagt 10 altandörrar och hur jobbigt kladdigt blir det inte med barnhänder på såna rutor och hur illa kan dom inte blöda om dom springer igenom såna eller hur bad OCD kan man inte utveckla när man måste kolla så alla är stängda innan man går hemifrån. Eller om man är hemma med för den delen. Man sitter på sin atriumgård och läser en god bok och njuter av sina vindruvor som växer i spaljen och rätt var det är så står det en gubbe i köket som inte ska vara där. Sen när man bestämt sig för dessa små nackdelar så är slutpriset 5,4 millar inte det som är det värsta.

Jodå.

I helgen hade jag hittat det perfekta huset på hemnet.

Det var en praktiskt enplansvilla med sovrum till alla och bidé. Jag tycker det är roligt när det finns bidé.

(ja det var inte bidé i alla rum utan bara i badrummet)

Huset hade utropspris precis strax under 3 miljoner och det tycker man känns lite billigt. Allt är ju relativt ni vet.

Iaf så stod det på ett litet ställe på hemnet att huset behövde renoveras. Men inte VAD som skulle renoveras. Ja ja. Vi gick dit. Det gjorde även 230 andra i samma tankar. Det var Mickan-typer och Fredde-typer och invandrarfamiljer där pappan spände ögonen i mäklardamen och undrade vem som bodde i huset nu.

Jag frågade lite försynt vad det var som skulle renoveras eftersom huset såg så fint ut.

Det var golven.

Alla golven.

De behövde rivas upp.

- Varför då? frågade jag.

- Det är förhöjda värden i dom. Väldigt vanligt med hus byggda på 70-talet. Dom la mattan direkt på betongen.

- Men vadå, fukt?

- Ja. Förhöjda värden. Man får bryta upp och sätta in en fläkt.

- ALLA golven?

- Antagligen behöver man inte göra något med utbyggnaden.

- Antagligen?

Här märker jag att mäklaren börjar bli lite svettig och se lite paranoid ut.

- Du kan ta det här besiktningsprotokollet och läsa allt här.

- Det finns även ett kostnasförslag som ett företag har lagt här på 500 000 men jag har ringt en annan firma och fick en offert på 380 tusen.

- Jahaja. Ok. Men jag läser på här då.

- Gör det. Googla gärna det här problemet. Det är många många radhus och hus av den här typen som råkar ut för det här.

- Ok.

Jag gick hem och läste besiktningsprotokollet. Jag börjar bli riktigt bra på att läsa såna nu. Det är lagom torrt och trist. Jag älskar att dom bokstavligen vänder på varenda sten.
På det här huset hade de gamla ägarna märkt av en konstig lukt och installerat en fläkt. Det hade inte hjälpt. Besiktningsgubbarna hade borrat ett hål i golvet i en garderob och hittat växande microber. Det är sånt som kan bli/vara mögel och svamp och annat gött.
Det känns fint att det är sånt under HELA golvet.

Jag såg nyss att budgivningen är uppe i 3.5 miljoner. Man vill ju skrika på folk att dom är helt jävla dumma i huvet om dom bjuder 3,5 miljoner som har mögel under hela golvet.

Och att kalla det för förhöjda värden när det är ett jävla mögelhus är ett stort fett jävla understatment.

Återkommer med nya rapporter nästa vecka. Det finns alltid en husvisning att gå på varje söndag. I ett övervärderat mögelruckel nära dig. Som luktar kiss.

fredag 5 oktober 2012

Djur som jag blivit biten av

Utan inbördes ordning.

(en del djur har jag blivit biten av flera gånger)

* Katt

* Mygga

* Fästing

* Häst

* Dansmus

* Hund

* Blinning

* Lus

* Loppa

* Gris


Och ja, jag har inte nåt direkt att göra just nu. Det är så man börjar fundera på såna här saker.

Vilkar djur har bitit dig?



tisdag 2 oktober 2012

Vikten av de olika elementen

- Ok, Matilda, ska vi kolla på blocket lite om det är nån som säljer en såndär säng som du vill ha.

- Ja, hur gör man, skriver man luftsäng här.

- Ja... fast först måste du gå in på blocket. Ge mig datorn så hjälps vi åt.

- Viggo, jag vill ha en luftsäng. Vad vill du ha för säng.

- Jag vill ha en vattensäng...


Och om ni undrar så var det en LOFTSÄNG vi skulle kolla på blocket efter.


ps. Om det är nån som har en IKEA-kurasäng så hör gärna av dig. Gärna med bra pris för mig kompis.

lördag 29 september 2012

En gång när jag åkte tunnelbana i Stockholm

Det var jag och Frida. Hon bor där. Vi skulle in till stan och köpa onödiga saker och dricka kaffe och sånt där som tjejer gör.

Frida bor fantastiskt långt ut på en tunnelbanelinje.

(En gång åkte jag åt fel håll och hamnade på ändhållplatsen åt andra hållet. Då fick jag fanimej åka tunnelbana minsann innan jag hamnade i rätt förort.)


Iallafall så var det lördag och jag observerade att det var ovanligt många människor som var klädda i träningskläder. Lantis som man är så tog jag för givet att det var så man gjorde i Stockholm. Att man går och tränar på lördagförmiddag och för att alla ska SE att det är det som man ska göra så byter man om hemma. Kolla på mig, jag ska minsann till gymmet, har redan bytt om. Det hade varit lagom typiskt för folk som bor i stockholm.

När vi nästan var framme nånstans inne i stan så utbrast Frida:

- Ja, jävlar ja, det är Lidingöloppet idag. Det är därför alla har träningskläder.

Typiskt. Jag hade gärna trott att det där elaka var sant.

onsdag 26 september 2012

Det du kanske inte visste om zombies

Från baksätet:

- Mamma! Ser du den där kyrkogården?! Där har jag sett zombies.

- Va?

- Ja, i en dröm alltså.

- Ja, det ser ut som precis en sån kyrkogård som man kan tänka sig att man kunde se zombies om det fanns såna.

- Ja.... Dom var blå. Massa blå zombisar sprang det där.

(Lillebror) (Med hes röst)

- Zombiesar är inte blå. Dom är gröna.

- Det är dom inte alls. Dom är blå.

- Gröna.

- Blå.

- Gröna.

- BLÅ!!

- Ja, när dom är nyfödda ja!

söndag 23 september 2012

Samtal mellan makar. På biltur i Solsidan.

Våra barn går på skola i Solsidan. Göteborgsversionen av Solsidan.
Deras skola har inga synliga sociala problem. Alla är hyfsat välkammade och det största problemet är väl egentligen att alla har så stora bilar att det blir lite lagom kaos när alla ska vända runt på en pytteliten parkering när man har kört sin avkomma till skolan på morgonen.

Ett annat problem av mer personlig sort är när ens unge vill bjuda hela klassen på kalas på valfritt lekland, för så gör alla andra i klassen och man vill ju inte vara sämre. Fast just det, om alla 27 i klassen kommer så kostar det visst tre och fem. Normalt.

Vi har växt ur vår lägenhet och börjat ägna söndagarna åt att kolla på hus som vi inte har råd med. Jag har alltid tyckt att folk som tittar på hus i flera år är dumma i huvudet. Jag lär få äta upp det nu... När man tittat på ett gäng femmiljonershus så börjar man övertyga sig att ett radhus för tre och enhalv miljon är helt normalt. Och att vi nog hör hemma där.

Häromdan var vi ute och åkte för att lämna ena barnet på ett kalas igen. (Kalaset var hemma hos familjen men en hemnetknarkare vet att månadskostnaden för familjens bostadsrätt säkert ligger på en femtontusen.)

- Men du, älskling. Det bor ju ganska många normala människor här med. Dom i Viggos klass verkar inte alls så posha. Helt vanliga liksom...

- Mmmmm.... Fast du, han som kommer åkande där på en Segway känns inte helt normal.


Ja, för just då kom där en Segway åkande. Bredvid cyklade en unge på cykelbanan. Är det normalt att ta sin Segway när ens unge vill ut och cykla? Vill man verkligen bo där?

torsdag 20 september 2012

Saker som jag går och tänker på just nu

* Vad är det med gamla människor och att dom alltid ska ställa sig upp på bussen en kvart innan den ska stanna på deras hållplats. Det verkar även finnas ett samband mellan hur skröplig människan är och hur jobbigt kurva det är precis innan deras hållplats.

Vad beror det på? Dödslängtan?

* Finns det verkligen inga andra manliga skådisar än Mikael Persbrant i sverige nu? Eller kan det va så att det finns massa skådisar fast alla är väldigt lika Persbrant? Att alla vill vara som han och härmar honom och vi bara är lurade som fan?

* Håller jag på att förvandlas till min farmor? Idag var min höjdpunkt Hela sverige bakar på tv medans jag virkade med mitt nya garn. Jag har även googlat recept och när jag gjorde min vanliga skogoogling så tittade jag mest på om dom var bekväma.

* Varför vill inte AnnaLena berätta för mig vart hon har fått sin kaffemugg med Merlottes på? Jag vill ha en sån.


söndag 9 september 2012

En spännande dag.

Kära dagbok.

Idag har det varit en riktigt spännande dag.

Med tanke på att jag i vanliga fall brukar vara nära att blogga om saker som folk gör mot mig i trafiken så kändes den här dagen riktigt rafflande.

Den började inte sådär jätterafflande kanske. Det var det vanliga söndagslunkandet runt i en lagom stökig lägenhet. Kaffe, gp, cartoon network.

Men sen mina vänner, eller jag menar, kära dagbok, så åkte vi till Willys. Jag lät Magnus få åka upp till XXL och kolla. Det är en hemsk sportaffär som skickar ut reklam varje vecka om hur billigt det är där. Magnus har varit sugen på att gå dit i en hel evighet. Men ni vet hur det är när man åker och handlar mat, man orkar bara det inte fjanta in i nån jävla sportaffär när man måste lägga sin fjuttiga tid och energi på att få ihop mat till familjen resten av veckan. Iaf så var jag inne på den där XXL förra veckan för att jag hade lovat Viggo en fotboll. Det var hemskt. Det var en hemsk affär som man aldrig kom ut ur, ni vet när man måste gå runt i en cirkel och det aldrig tar slut. Bara massa svinfula sportkläder och elände. Jag går aldrig in där igen. Jag sa det till Magnus när vi kom hem därifrån men så tänkte jag att han skulle få see it for himself så att säga så jag sa generöst att: - Då kan väl gå upp på XXL en sväng så länge så börjar jag handla mat så ses vi snart.
Han blev så glad för erbjudandet så han tog med sig alla tre ungarna så jag kunde få börja handla själv. Gud så snälla vi var mot varann.

Big mistake kan man säga för då var det en snubbe som började stöta på mig bland frukten. Jag vet inte vad som var jobbigast; att varje gång jag tittade upp (för att kolla efter min familj) så stod han där och trodde att jag tittade efter honom, att han var typ 23 eller att han väl började prata med mig så var det bland bananerna. Jag har väldigt svårt att ta någon på allvar som står och väger en klase bananer i handen. Magnus sa efteråt att han såklart egentligen menade att han visste ett ställe där det fanns prima banan. Jag vet inte om det var nån slags psykologigrej eller om han bara sa det.
Snubben såg, som sagt, ut att vara 23 år och han sa att jag såg ut som hans förra flickvän. Inte en såndär jättebra raggningsreplik kanske.

Sen hittade min familj mig igen. XXL var en skitaffär, jag hade rätt. Det enda som var skoj var vapnen tydligen. Dom säljer inte bara sportgrejer, utan också jaktgrejer. Tanken på att min familj stod där, inklusive bebisen i barnvagnen, och tittade på vapen gör mig lite... jag vet faktiskt inte, jag väljer att inte ens tänka på det tror jag. Det bästa av allt var tydligen att det fanns sånadär lock-grejer som man kan locka till sig djur med. Matilda ville GÄRNA ha en som man kunde locka till sig rävar med. Hon såg helt salig ut över tanken på att locka till sig rävar.

När vi hade handlat klart så kände jag att min ena tutte höll på att spricka och en sur lite punkare inne i mig känner att den måste amma offentligt så mycket det går för att jävlas med folk som tycker att man ska sitta hemma och amma och det gör mig så förbannad att jag har lust att dra fram en tutte och spruta mjölk rätt i fejset på dom bara för jag KAN. Men det gör jag inte såklart, det räcker med att provokations amma lite överallt. Idag blev det på bänken under rulltrappan utanför Willlys.
Magnus passade på att gå in och köpa en luskam för 369 spänn på hälsokostaffären. Dont get me started om dom jävla lössen som ungarna kommer hem med hela tiden.

Han kom ut från hälsokosten med luskammen i handen. Mycket nöjd. Sen passade han på att öppna paketet och läsa högt om hur bra den är. Den SKÄR tydligen loss äggen från hårstråna. SKÄR med som med knivar sa han nöjt flera flera gånger. Jag tänkte att det var väl kompensation för att han inte fick köpa några vapen eller pilbågar eller nåt på XXL. Luskam som SKÄR bort äggen, det är ju alltid nåt. Jag frågade om ifall det kanske fanns nån mikrofån nånstans som han kunde be att få låna så han kunde berätta för ALLA på väg in till Willys och Clas Olsson och XXL att vi har löss hela familjen hela tiden. Sen ställde han sig och började kamma sig i håret och då drog jag ut tutten ur bebisen, la henne i vagnen och gick.

När vi kom till bilen så upptäckte jag att bebisen hade bajsat. Jag la henne lite käckt på sätet och började byta. Precis när jag torkat lite lagom halva röva på henne så kände jag att något kröp på min hals. Jag försökte vifta bort det, vad det nu var och ja, det var en slö jävla geting så klart. Som försökte ta sig in i bilen. In på bebisen som låg där helt bajsig och naken och dom två barnen i baksätet som för en gångs skull spännt fast sig. Alla skrek. Jag visste inte om jag skulle ta bebisen och springa. Men den var ju helt kletig. Och om jag lämnade den naken och kletig på sätet så kunde den ju rulla ner och dö. Jag stack ut huvet genom rutan och skrek på Magnus som vart och lämnat igen kundvagnen. - HJÄLP!! skrek jag. -HJÄLP!! Och han kom och försökte döda den med det första som kom i hans väg. Bebisens snuttefilt. Ett mycket farligt vapen minsann.

Sen åkte vi hem och åt tacos och på kvällen lämnade jag familjen med en flaska utpumpad bröstmjölk och åkte in till stan för att gå på bio med Brålanda-Karro. Vi drack kaffe sen såg vi Cosmopolis. Det var en riktigt riktigt riktigt konstig film. Och bra på nåt vis. Se den vettja, inte bara för att Robert Pattinson var med i varenda scen och att han i några scener faktiskt är naken. Fast, vänta, nu tappade jag bort mig, varför skulle man se den nu igen...

Om exakt 6 timmar och 23 minuter ringer min väckarklocka och jag har druckit alldeles för mycket islatte för att kunna sova än på väldigt länge.

Vem vet, i morgon kan det ju bli en väldigt spännande dag också då är det ju synd om jag är trött.

tisdag 4 september 2012

Nån borde ta ett snack med dom om det här med röstning

Från rummet intill:

Barn 1: -Vad ska vi göra?

Barn 2 och 3:- Veeet iiiiiinteeee....

Barn 3: -Vi röstar!

Barn 1 och 2: -JAAAA!

Barn 3: - Okej! Alla som vill räcker upp handen om det är det man vill göra.

Barn 2: - Jag vet! Vi leker att min säng är en flotte!

Barn 1: - Vilka röstar på det? Man får inte rösta på sitt eget ju!

Barn 2: - Ja just det ja....

Barn 1: - Ok. Ingen ville leka att din säng är en flotte. Nån som har nåt mer vi kan rösta på?

onsdag 29 augusti 2012

Det här med dvärgar. Igen.

I baksätet på bilen:

- Mamma! Visst är det jättehäftigt att det faktiskt FINNS dvärgar!

- Jo...

- Dom är faktiskt människor också!

- Ja... alltså... dom....

- Dom lever!

- Ja. Du menar att dom inte bara är sagofigurer och att det faktiskt finns människor som är dvärgar i verkligheten?

- Åh... Jag skulle verkligen vilja vara en.

- Skulle du?

- Ja. Tänk va häftigt att få vara en alf liksom.

Nya häftiga hi tech - Dallas

Alltså.
Jag har inget bättre för mig så jag kollar på Dallas fast jag har redan tappat bort vem fan som lurar vem och vilken brud är vilken. En har ett ärr och nej det har visst den andra med, det var ju lustigt att dom castat två brunhåriga brudar med ett ärr men vem är vem, det verkar som att båda ligger med Jon Ross förutom hon den sjukligt magra... hon ligger inte med honom... eller vänta gör hon det?

Men det var inte det jag skulle säga. Brunetterna rörde till det lite i min hjärna. Det jag skulle säga var att jag stör mig som FAN på att dom hela tiden ska visa att det här är minsann NYA FRÄNA Dallas så det måste hela tiden var med nåns smartphone eller nån har gjort slut via e-mail eller ett usbminne som måste stoppas i en ficka eller nåns häftiga laptop som gör nåt häftigt. Ja. Vi fattar. Jag vill inte ha samtal på nåns iphone som man inte svarar på eller nåt liknande ASHÄFTIGT.

Jag vill ha hela släkten som äter frukost tillsammans. Och små barn i kostymer. Och JR som kommer hem och tar en whiskey. Och när det blir en ny scen så ska det vara en lite trudelutt och film på skyskrapan som scenen ska vara i. Och POOLEN! Hur kan man inte ha med poolen?! Jag vill se hur dom ligger där vid poolen och är lite packade och SueEllen ska liksom överartikulera med snemunnen hennes. Fast vänta det gör hon ju fortfarande.

Men hur jävla svårt kan det vara att lägga henne en stund vid poolen.


Och bara för jag satte mig och skrev det här så tappade jag kollen ÄNNU mer vad som händer.

torsdag 23 augusti 2012

En snodd blogg...

Min jävligt roliga vän Anneli skrev en jävligt rolig tolkning på den här bilden.



Här kan du läsa:



http://lostandfoundagain.blogg.se/2012/august/skyltkul.html#comment


Jag skrattade extra mycket åt näst sista. (Om du är en gangster, använde kniv, inte tändare)

Det är bra med ett gott skratt innan man går och lägger sig.

onsdag 22 augusti 2012

Det här med namn.

Det är ju det där med namn som man folk har som man undrar varför i helvete dom inte byter bort.

Häromkvällen när jag gjorde min sista rundzappning på tvkanalerna innan jag gav upp och insåg att jag var tvugnen att gå och lägga mig

(varför gör man alltid så?)


så fastnade jag på Celebrity Rehab. Denna pärla till förnedringssåpa.

Just där jag hamnade så satt doktor Rehab och hade ett litet psykologisamtal med en stackars tjej som inte bara försökte sluta knarka knark och borde även se som om efter en ny karriär. Den hon hade nu inom adultmovieindustrin var inte så bra för hennes mentala hälsa.

Så säger Doktor Rehab: - Vill du prata om Miss Buttafocco?

Jag dog! Vilket jävla namn! Helt grymt om du är porrfilmsstjärna!

Men vet ni? Det var inte porrtjejens artistnamn, det var namnet på en stackars kvinna som hon haft en beef med för hundra år sen och som hon därför sköt i huvet.

Vilket jävla öde. Hon hade inte bara ett helt sjukt namn, hon blev skjuten i huvet med. Uj uj uj.

(och om ni undrar varför jag kom och tänka på det här just nu så var det för att jag såg nån som hette Anna Flytström i tidningen. Kanske ett namn jag hade bytt bort om jag hetat det. Just saying.)

tisdag 21 augusti 2012

Toplista på saker som inte är så goa att trampa på

Utan nån direkt inbördes ordning...

*Majskrokar.

(Nåt jävulskt kladdigt påfund som man ger bebisar nuförtiden. Bebisen verkar vetat exakt hur man behandlar en majskrok. Suger i sig halva sen lägger man resten nånstan där så den omärkligt ramlar ner på golvet. En otroligt läskigt kladdig känsla när man får blandningen mellan den kletiga, sugna änden och krispet i den torra delen under foten.)

* Den kladdiga jävla ödlejäveln som nån av ungarna fick i en såndär tiokronors atomat utanför Willys.

(alltså, det känns som att trampa på nåt levande slem.)

* Spetsen på en isärskruvad Beyblade.

(ajsomsatan)

* Mördarsniglar

(behöver jag säga mer? Jo det måste jag nog. När man springer ut barfota i mörkret för att kissa i trädgården på landet. Dom har nånting i sig som splattar till när man mosar dom. På ett mycket obehagligt sätt.)

* Den taggiga vattenpokimonen.

(AJSOMSATAN!)



Parfymen

Jag: - Meh! Vad det luktar parfym här! På... Myra...?

Viggo: - Ja, jag tänkte att hon behövde lite parfym.

Jag: - Vad snällt! Hon blev säkert jätteglad.

Viggo: - Ja.

Jag: - Vart fick hon parfymen?

Viggo: - På huvet litegrann...

lördag 18 augusti 2012

Hur du vet att filmen du ser på är bra

Mitt när det är som mest spännande så hör du dig själv utbrista:

- Men fan! Nu fattar jag ingenting! Är hunden ond eller god?!

tisdag 14 augusti 2012

Bevingade ord från senaste tiden

På Thairesturangen.

- ÅH! Äntligen har jag fått se en äkta dvärg!

- Va?! Vadå?

- DÄR!

Jo, sen fick vi ha en liten diskret diskussion om att ifall man är thailändare så är man kanske lite kortare än medellängd här i sverige. Men man är för den sakens skull inte dvärg.

måndag 13 augusti 2012

Hissen på Axel D

För att riktigt göra denna historia rättvisa så kan det hända att jag måste ta med lite andra jävligheter som har hänt denna dag så ni riktigt ska förstå hur jävligt det var.

Ok.

Måndag. Dagen börjar glatt med att Matilda ska få leka med sin bästa vän men Viggos bästa vän inte har sommarlov längre. Viggo går in i sitt värsta mood där han helst ligger under sitt täcke och deppar hardcoredeppet.

Vi tänker att vi ska pigga upp oss lite med att gå till bibblan och lämna igen några filmer vi lånat och låna några nya.

Sa jag att det var sånt där åskväder som man vill dö av? Nä, jag sa det nu då.

Iallafall.

Vi tar hissen upp till bibblan. Det är ensåndär hiss som finns i förorten. Som liksom är byggd utanpå huset. Det är typ bara ett golv och det är öppet hela vägen upp. Och man måste hålla in en knapp för att köra själv. Det som får plats är en barnvagn med bebis i, en 6årig pojke som får trycka på knappen och en lagom tjock och svettig morsa.

Vi lånar filmer. Jag bestämmer några. Viggo hatar alla filmerna säger han. Det har nu gått ungefär två timmar sen han förstod att syrran skulle få leka med en vän och inte han. Han har på dessa två timmar sagt typ tre ord till mig. Och dom var inte snälla.

Iallafall.

Jag lurar honom att låna en bebisfilm och där kan han inte låta bli att skratta igen. Han har humor ändå.

På vägen ut så funderar jag på om vi ska kissa på bibblans toa men det luktar alltid så jävla mycket piss där så vi skiter i det.

In i hissen igen. Vi får precis plats. När hissen är högst upp så finns det typ ingen luft alls där inne. Det är som att vara fast i ett akvarium. Med sol som steker på.

Viggo trycker glatt ner knappen och hissen går neråt.

Fem centimeter.

Sen är det stopp. Helt stopp.

Jag trycker lite på alla knappar och sen på nödknappen. Den har en signal som måste vara dubbelt så hög som den tillåtna ljudgränsen på konserter nuförtiden. Bebisen rycker till och börjar grina.

Det har gått typ tre minuter och jag känner hur det börjar rinna svett på mig i ansiktet. Redan.

Jag vänder mig om och bankar på hissdörren. En virrig pensionärstant virrar sig fram till fönstret. Hon försöker hjälpa mig. Jag lyckas efter en stund få henne att gå in på bibblan och hämta hjälp. Ganska snabbt kommer det en bibliotekaretjej. Hon tror att det är nödstoppet som fastnat och vi försöker få loss det. Det hjälper inte.

Jag måste trycka på den galna nödsignalen igen för att få dit hjälp. Viggo trycker på knappen och jag håller för bebisen öron. Man måste nämligen trycka in knappen i 20 sekunder. Normalt.

Till slut börjar det prata i en högtalare och jag ska få hjälp. Vid det här laget är det verkligen bastuvarmt i hissen och jag börjar få panik. Reparatören ska komma om en kvart. Om en kvart är vi stekta tänker jag.

Bebisen skriker, jag får av henne kläderna. Har galna tvångstankar om att jag kommer få rädda båda barnen från att dö av min bröstmjölk.

Precis då kommer den knasiga, supergulliga biblitekarien ut och ser liksom orolig ut på riktigt. (Den första tjejen hajjade nog ärligt talat inte läget)

Hon springer ner för att se om hon får igång hissen nerifrån. Sen ber hon mig ta tag i nödstoppsknappen och vrida runt den på ett speciellt sätt. Och se på fan. Det funkar. Hissen rycker till och går hoppigt och gnällande neråt. Bibblatanten slänger pussar åt oss i dörren och vi kan ta oss ut.

Jag sätter mig på en parkbänk och ammar. Myra skriker så det ekar mellan stenhusen.

Efter tio minuter kommer hissreparatören. Jag ropar att jag har kommit ut. Kallar honom för Hissgubben och sen visar jag såklart oavsiktligt ena tutten för honom eftersom han skojjar med Viggo så att Myra måste se vad som händer och släpper tutten med ett plopp.
Han berättar även för mig att det är 110 procents omöjligt att stoppknappen åker in utan att man rör den. Jag kände att jag inte orkade berätta för honom att hela grejen där knapparna sitter på är helt lös.

Sen gick jag in på ica och bråkade med Viggo om vilken glass jag tyckte att det var lämpligt att köpa. Nogger för 10 spänn eller en lyxmagnum för 22. (som han aldrig orkar äta upp).

Sen satte vi oss på en bänk och käkade glassen och jag upptäckte att barnvagnen är riktigt jävla trasig på ett ställe så jag får nog försöka laga den med silvertejp i morgon.

Sen åkte vi hem och jag hann precis upptäcka att bebisena blöja var galet full så jag inte fick allt på mig. Det var ju bra iallafall.

I morgon blir det en jättejätterolig dag bestämmer vi.

lördag 11 augusti 2012

På Arken zoo jobbar det en riktigt god människa

Denna månaden är inte den rikaste månaden på året om man säger så.

Alltså, jag har så jävla dålig föräldrarpenning så det är inte ens nån mening med att ta ut nån. Så just nu lever jag på min man mest. Det är väl rätt ok. Men helt plötsligt ska simskolan betalas och sophämtningen för stugan och en p-bot för en bil man egentligen har sålt men posten slarvade bort papprena och så är det dom vanliga räkningarna på en halv miljard. Det räckte inte ens min mans feta psykologlön till.

Och jo, vi hade väl haft mer pengar nu om vi snålat lite mer hela sommaren men nu ville vi inte det utan det var gött som fan att käka glass hela tiden och åka runt och bara öööösa in och ut soppa i bilen och handla slarvig mat varje dag istället för att storhandla och bo på hotell och ha sig. Så nu får man sota för det och äta nudlar och i stort sätt leva som innan man fick en man med fet psykologlön.

Nu tog ju då kattmaten slut.
Om vi köper skitbillig skitmat till katterna på ica så får dom kristaller i kissblåsan och det blir dyrt som fan när man måste åka till Blå stjärnan akut på helgen och fixa det.
Jo, jag vet det av erfarenhet. Gör inte om det.

(och synd om katten.)

Så idag åkte jag till Arken zoo i sisjön där jag brukar köpa kattmat. Det blev inte den stora 10 kilos säcken för 600 spänn idag. Istället stod jag och pillade på lite mindre påsar och försökte räkna ut om dom skulle räcka tills barnbidraget kom. Där fanns en billigare sort minsann. Jag tog den och gick till disken.

- Jo alltså, är den här ok för katter med kristall i urinen- probem?

- Jo alltså.... (lång utläggning om kristaller och kattmat och sånt där.... jag besparar er) så köp du den. Du vet att det blir billigare ju större påse du köper.

- Ja. Eh... jo... alltså... jag är lite snål för jag har just nu så himla dåligt med pengar.

En kort tyst stund infinner sig.

- Jaha.

- Alltså, jag är mammaledig och ja, jag tänkte bara köpa en liten påse som får räcka till jag får pengar.

- Men du. Jag kan ordna så du får en påse gratis.

Sen gjorde hon det. Hon tog fram en rabattkupong under disken, jag skrev på mitt namn och lämnade min e-mail till nåt företag som tillverkar kattmat och fick en påse helt gratis.

Fantastiskt.


måndag 6 augusti 2012

Samtal mellan makar

- Det var Janne som skickade sms. Han skriver att han skrattade så han grät över din blogg med gasflaskan.

- Gött. Härligt att man kan roa folk.

- Mmmm....

- Idag har jag bloggat om filmer jag ångrat att jag såg. Jurtjyrkogården. Fan vad äcklig den var!

- Stephen King kan verkligen skriva böcker som man blev rädd för. Fan va bra gjort att kunna skriva en bok som man blir RÄDD för.

- Ja. Du vet han var ju alkis också. Jag har hört att han skrev en jävla massa böcker när han var helt full. Hajja det!

- Han knarkade som fan också.

- Å fan.


En stunds tystnad där makarna begrundar detta.

- Fan den där jävla DET liksom.

- Ja! Shit vad rädd jag var för den boken!

- Jag vet inte hur han gör det men. Det är den enda bok jag slutat läsa för att jag blev så jävla skiträdd. Jag kunde fan inte läsa klart den. Det var för mycket.

- Ja eller hur! Fast när man tänker på den nu så kan man inte riktigt förstå vad som egentligen var äckligt. Lite avlopp som lät och en jävla clown liksom.

- Ja.

- Du vet, jag läste ju hela. Den är ju sjukt tjockt! Det tog en hel sommar. Ett helt sommarlov och precis då så bodde jag hos morsan och det var nåt fel på avloppet så det höll på och bubbla och lät hela tiden. Och en gång, i slutet av sommaren så skulle jag ge mig ut och jogga lite på grusvägen där bakom morsans hus. Det var sådär lite i skymningen och jag trodde den där jävla clownen skulle dyka upp bakom varenda jävla buske. Jag fick ju vända. Fan vad fort jag sprang hem! Jag har nog fan aldrig sprungit så fort i hela mitt liv! Helt sjukt! Och jag var väl vuxen ändå. Det var väl när jag gick på gymnasiet. Vad kan jag ha vart? Nitton?

- Jaha. Eh... Jag var nog elva...

- Jaha.

Varför byter dom namn?

En grej som jag har tänkt på jättelänge är varför kända kriminella byter namn.

Eller ja, jag kan förstå varför dom gör det, för det är väl inte så jättekul att ringa försäkringskassan och säga: - Hej, mitt namn är Lars-Inge Svartenbrant och jag undrar lite om det där med bostadsbidrag..."

(Fast frågan är om inte det är lite mer komiskt att heta Lars Ferm. Ferm liksom. Hur tänkte han där? Var det det enda efternamnet som var ledigt i sverige eller? Och är det bara jag som tänker Lars Sperm?)

Men nu kom jag av mig lite... Jo iallafall, det som är väldigt konstigt är att om det står om snubben i tidningen så ska alltid deras gamla namn OCH deras nya namn stå med. Typ: "Bla bla bla... Tomas Quick bla bla bla... Tomas Quick heter numera Sture Bergvall."

Varför skriver dom inte Sture Bergvall då? Fast det klart då vet dom ju ingen vet vem fan man pratar om. Och det känns lite taskigt att skriva om personen med det gamla mördarenamnet? Eller? Vill dom var lite schyssta och berätta att snubben har tänkt börja ett nytt liv och vill skärpa till sig och inte bli förknippade med sitt gamla liv dom galen mördare-rånare-whathaveyou?

Kul att få byta namn en gång till då för det nya "fräscha" namnet är redan ute. Jag menar, det är inte så jävla lätt att få till ett så bra namn som han Juha Valjakkala. Nikita Joakim Fouganthine. Smaka på det. Det lär sticka ut när man ringer och söker jobb liksom.

lördag 4 augusti 2012

Filmer som biter sig fast 2.

Jag var sådär femton eller sexton. Vi var ett helt gäng som såg den tillsammans. Det absolut värsta jag har gjort.


Djurtjyrkogården.

Fan vad jag ångrade mig.

Jag var så liten att jag fortfarande bodde hos min pappa varannan helg. Han bodde mitt ute på landet. Jag blev avsläppt på grusvägen utanför huset. Det var höst eller vinter och helt jävla kolmörkt. Jag var tvungen att gå runt huset, upp på verandan som, om möjligt är ännu mörkare, och försöka pilla in nyckeln i låset utan att få en hjärtattack av skräck.

Många år efteråt var jag rädd att det skulle stå en blodig läskig kille bredvid sängen när jag vaknade mitt i natten.

Helvete.


(eller hur Frida?)

Filmer som biter sig fast

Det kan inte hjälpas.

Varenda gång är det samma sak. Jag vaknar och måste pinka mitt i natten. Snubblar ut på dass. Halvt sovande. Då kommer den. Skräcken. När som helst kommer det att vara nån som går förbi dörren. Snabbt förbi. Precis som i filmjäveln.

Om det är nåt jag verkligen ångrar i livet så är det att jag såg Sjätte sinnet.


fredag 3 augusti 2012

Historien om den röda pluppen i gasflaskan

Jag satt gött i en solstol bakom huset. Bebisen hängde i tutten och jag hade en riktigt nördig kursbok framför mig (till min riktigt nördiga sommarkurs). Magnus hade precis börjat laga mat inne i köket när han stack ut huvet genom fönstret.

- Har du stängt av gasen?

Vår spis på landet går på gas. Gasen förvaras i en liten låda på baksidan som man måste vri på och av om man vill laga mat (eller sova lugnt om natten, man kan lätt börja nojja över gasläckor).

- Nä.

- Fan också. Då är den slut.

- Vi får väl åka och köpa en ny då. Min pappa köpte från en husvagnsgubbe en bit bort.

- Ok. Packa in ungarna.

Jag drog loss bebisen från tutten med ett plopp och letade rätt på dom där andra barnen. Efter att dom letat reda på något att "ta med sig", (det verkar som att dom just nu inte kan åka någonstans utan att ta med sig varsinn pryl. "-Vi ska gå och köpa mjölk." "- Får jag ta med mig min samling pokimonar?" "- Javisst." Sen kryper man runt på icamaxi och försöker sticka in armen under frysdisken för att Picatio har rullat in under torskblocken.

En kvart senare har vi hittat husvagnsgubben. Han nickar till hälsning. Magnus lommar iväg bakom en lada med den tomma gasflaskan tillsammans med gubben. Jag backar bak bilen så dom inte ska få så långt att gå. Det blir dom glada för. Magnus betalar, hoppar in i bilen, highfivar mig och vi drar hemmåt på dammiga grusvägar.

När vi är hemma igen så sjunker jag ner i solstolen igen, tar upp kursboken och ploppar tillbaka bebisen på tutten. Magnus ska bara få loss en liten röd plupp som sitter som nånslags säkerhetsgrej på gasflaskan. Vi hjälps åt att tänka hur man ska skruva. Gasflaskor är nämligen gängade åt andra hållet om man jämför med vanliga skruvar. Så om du skruvar fast en vanlig skruv så vrir du medsols och om den ska bort så skruvar du motsols. Men om du då ska skruva loss en gasgrej så skruvar du medsols. Jamen du fattar ju, man kan ju inte ens tänka. Man kan ju inte ens läsa skiten, eller hur?

Det är då det börjar iallafall.

Pluppen sitter som berget.

En halvtimme senare har Magnus dragit fram alla verktyg vi har.

- Ring din farsa! Ropar han där han ligger på alla fyra vid flaskan.

Just det. Kommer du ihåg att vi skulle laga mat för typ en timme sen? Blodsockret är numera nere på minus. Alla är lagom glada. (Förutom bebisen som ligger där hon ligger).

Jag ringer farsan. Det är universallösningen på alla praktiska problem. Han vet alltid hur man gör allt. Och om det inte funkar så ringer han alltid upp en stund senare och har tänkt ut en "specialare".

Farsan ger oss rådet att bara dra ut skiten. Det gör inget om den går sönder, det är inget att spara på ändå den där skiten.

Vi fortsätter slita och dra. Jag lägger ifrån mig bebisen och kämpar på jag med. Farsan ringer tillbaka och undrar hur det går. (och frågar igen om vi vet att den är vänstergängad och att vi bara kan ta en tång och dra ut skiten. Och slänga den. Det är viktigt att slänga den åt helvete känns det som just nu).

Till slut ligger jag på allafyra över gasflaskan och hugger i hålet med en skruvmejsel och bredvid mig står Matilda och frågar tusen frågor om vad jag gör och jag skriker åt henne till svar för jag är så hungrig och helt genomsvett och Magnus håller en skrikande bebis och allt känns helt psykotiskt.

Jag vänder mitt svettiga röda ansikte upp mot min man och skriker:

- VARFÖR HÄNDER ALLTID SÅNT HÄR JUST OSS?!

och han svarar:

- Vi får åka tillbaka till husvagnsgubben och be honom hjälpa oss. Han har nog nåt specialverktyg.

- Och låta honom skratta åt oss stadsbor som inte klarar av nånting?!

- Vafan spelar det för roll då?!

Och jag inser att det kanske inte är så bra att hacka med saker i en gasflaska. Så vi får svälja stoltheten och packa in alla ungar i bilen igen och den här gången får FAN INGEN TA MED SIG NÅN JÄVLA SKIT FATTAR NI DET!!! Matilda sitter bak och gråter tyst för att jag varit en sån häxa, bebisen illvrålar för den vill bara ha tutte och Viggo frågar som vanligt när vi har backat ut på vägen:

- Men vart ska vi egentligen?

Tillbaks till husvagnsgubben igen. Samma dammiga grusvägar. Gubben möter oss på gårdsplanen. Trällor, hängiga jeans, kulmage, sävlig gång. Inga problem vet ni.
Han hämtar en kniv, pillar ut pluppen och sen "blåser han hur hålet lite". Det vill säga, han öppnar flaskan och blåser ur lite gas med full fart, inne i vår bil där vi sitter med alla barnen och sådärja nu är det minsann ingen plast kvar i hålet. Det kan vara farligt minsann.

Magnus frågar om han brukar använda en kniv och gubben svarar att han brukar kunna dra ut pluppen med fingrarna. Och vi åker hem och känner oss som de stadsboloosers vi är.

Senare på kvällen. Vi har äntligen fått alla ungar i säng. Tänt en brasa. Varsinn bok. Då säger Magnus:

- Du. Jag tänkte på en grej som du sa förut. När vi höll på med gasflaskan.

- Ja.

- Det där "varför händer alltid sånt här oss". Varför händer alltid sånt här oss? Det känns inte som att det händer andra normala människor?

- Nä. Jag vet.

- Kanske om vi skaffade oss lite mer verktyg?

- Men vi har ju hela boden full med verktyg här. Jag tror inte det är det som är problemet. Man kan ju inte ha specialgrejer till allt. Ett specialverktyg till att ta bort pluppar på gasflaskor. Såna finns ju inte ens.

- Nä.


Nu undrar jag, kära läsare, händer sånt här bara OSS. Eller händer såna här saker andra människor också? Skulle det här kunna hända dig? Please let me know.

torsdag 2 augusti 2012

Hört på stranden

- Mamma, kan vi inte ha teparty i morgon? Snälla.

- Nä. Imorgon har jag min första semesterdag och då ska jag läsa en hel bok.

Stunder av ren röta

När man ringer sin frissa och säger:

- Hej, jag har glömt när jag har min tvätt-tid.

Och dom svarar:

- Hallå? Hallå? Jag hör dig inte!

Never park next to a white van

Det finns saker som folk har sagt som hänger sig kvar.

En gång för tusen år sen så såg jag ett avsnitt av Oprah som handlade om kidnappningar. Det satt en stackars brud med i programmet som blivit indragen i en van och kidnappad och blivit förjävla illa behandlad av nån psykopatic maniac som antagligen senare fick möta sin skapare med hjälp av en giftinjektion som straff. Men iallafall. Bruden grät såklart och berättade och Oprah lyssnade och lipade så tårarna rann. Jag åt väl som vanligt rostmackor och glodde från min soffekrok.

Oprah avslutade allting med de bevingade orden:

"- Never park next to a white van."

Det har satt sig fast. Varje gång jag parkerar så aktar jag mig för att parkera brevid en van. Man vet ju faktiskt inte.

Fan ta dig Oprah Winfrey.

Om man säger orden WHITE VAN liksom upp i näsan så låter det väldigt roligt. OWHITE VÄÄÄN.

Vi har av nån skum anledning kört runt hela sommaren och sagt så. Hela min familj. Ungarna med som inte har en aning om vad vi snackar om.

Ja. Nu vet ni det.

Parkera aldrig intill en vit van.

söndag 29 juli 2012

Helvetes OS

- ÅH! Är det där Japan? Är Japan med i OS?

- Ja.

- Är Kina med?

- Ja alla länder är med i OS.

- Är Sverige med?

- Ja, alla länder är m...

- Är Helevetet med?!

- Helvetet är inget land.

- Va!? Är dom i London?!

(Lillebror:) - Är VI i London?!


Ständigt denna förvirring.

Samtal mellan makar. (That is why I love you)

I bilen. Mamman har fått syn på sin vilda uppsyn i bakspegeln.

- Herrejävlar var jag ser ut!

- Äh... Du är så fin så...

- Jag ser helt vild ut ju! Jag har inte borstat håret på flera dar! Och jag sov fan i den här tröjan. Men vafan. Jag ska ju bara till Mellerud. Jag lär ju inte träffa på nån jag känner.

- Nä.

(Den ända jag känner i Mellerud är en gammal klasskompis och hon har redan sett mig och min "eftergraviditetskropp" i bikini. Hon jobbade nämligen på badhuset blev jag varse om när jag var där och badade. Bara det är ju en historia i sig)

- Jag menar. I will not meet anyone important.

- Robert Pattinson sitter kanske på pizzerian och gråter.

- Ja. Och säger: - I was looking for a slightly overweight redhaired mother of three to comfort me and here you are... And you are TOO MUCH!! I can´t take it!! You look wild! Like you been living under a bush!! What have you done to yourself!!

- Ja. Det är precis det som kommer hända.

- Tur att jag har en massa andra Twilightmammor som jag kan skicka honom till.

- Jättetur.


Sen åt vi pizza. Gröna Miljö heter den godaste pizzan på Pizzeria Vita Sannar i Mellerud. Det är fetaost och kebabsås på. Säkert tillräckligt med kalorier på för att mätta halva sydsudan. Och jag tänkte att vafan, Robert Pattinson satt fan inte på pizzerian så skitsamma. Och vi smugglade även med Matildas hamster. Igen kom på oss.

torsdag 21 juni 2012

Sommarlov

Jag vet att jag varit skitkass på att blogga ett tag.

Men tre barn och en pendlande gubbe har varit lite för mycket för till och med mig.
Sa jag att jag fått ihop tretti högskolepoäng med den här terminen. Jo, jag har gjort det med. Pluggat alltså. Mitt i bebisfödandet.

Men nu tar jag sommarlov. Vi drar till landet.

Jag ska sitta på trappan och glo ut över landskapet. Dricka kaffe. Måla teckningar. Läsa böcker. Lyssna på p1 och ha det superfint.

Jag kommer tillbaka i augusti och då kommer jag vara sjukt sugen på att skriva saker!

Ses!!

När Myra föddes

Jag har ju lovat er att berätta om hur det var när hon föddes. Så här kommer berättelsen.

Det började nån gång tidigt tidigt på morgonen. Jag vaknade till av att något som kunde vara en värk. Äntligen. Det är den 30 mars och jag var beräknad att föda den 20. Alla människors konstanta tjat tillsammans med foglossningen från helvetet har gjort att jag har gett upp. Det kommer aldrig att komma ut nån bebis. Jag är helt bergsäker på det och snudd på psykotisk.
Så därför somnar jag om när den där kanske värken gett sig till känna.

Jag vaknar igen en stund senare. Mera värk. Jag är helt säker på att det bara är nåt som spökar i tarmarna och tänker nästan somna om men så hör jag att Magnus är i duschen och tänker att det nog är smart att om han är hemma ändå. Han pendlar till jobbet och det tar minst en och en halv timme för honom att komma hem. Ifall han skulle behöva komma hem fort...
Så jag går upp och säger att han kanske inte ska åka till jobbet idag för idag kanske det händer.
Han kryper ner i sängen en stund till och vi somnar om tills min klocka ringer och det är dags för barnen att gå upp och gå till skolan och förskolan.

Det är fredag och jag packar ner sova över-kläder och discokläder i Matildas ryggsäck. Pyjamas, tandborste och gosehunden i en påse till Viggo. Vi har bestämt att Matilda ska gå med sin bästis till skoldiscot och sen få sova över där ifall, ifall det händer nåt. Jag berättar för barnen att idag kanske lillasyster är på väg och att det kan hända att farmor kommer att hämta Viggo idag. Och att Matilda kanske får sova hos sin kompis. Dom blir uppspelta och glada och jag försöker hålla masken när det börjar göra mer och mer ont.

Sen äter vi frukost och gör oss iordning och jag kör Matilda till skolan. Än är det såpass så jag kan köra bil.

Magnus lämnar Viggo och jag ber honom handla lite saker på vägen hem. Jag vill ha Aftonbladet att läsa i sängen och fryspizza till lunch. Jag har ätit det innan dom andra barnen fötts och jag har fått för mig att det är det som jag måste ha innan jag föder barn. Fast jag är ändå rätt säker på att det som är bara är förvärkar och det inte kommer komma nån bebis. Inte idag iallafall. Men det känns väldigt lugnt och skönt när jag vet att alla små har det bra och fixat för sig.

Vi ligger i sängen och läser tidningar och försöker vila. Värkarna kommer tätare och tätare. Vid tiotiden flyger jag upp ur sängen och tror att jag har kissat på mig. Magnus undrar om jag inte tror att det är vattnet som gått men jag muttrar nåt om kiss och slemproppar och att det är rätt äckligt att föda barn på såna vis.

Vid halv elva så har jag ändå en känsla av att om jag ska få ätit den där fryspizzan så måste vi nog värma på den nu. Så Magnus går ut i köket och värmer och vi käkar. Jag får hela tiden ställa mig upp och luta mig mot bänken där micron står och andas för att möta värkarna. Magnus säger att när vi har ätit upp så ska vi nog ringa förlossningen. Jag tycker att han överdriver. Det här är bara början. Dom andra ungarna har behövt minst ett dygn på sig att komma ut.
Men jag ringer ändå. Eller han ringer och dom vill prata med mig men jag får en värk igen och kan inte prata.
Jag vill så hemskt gärna vilja komma till Mölndal där dom andra barnen är födda och jag har tur så det finns en plats på Mölndal just precis då.

Magnus ringer en taxi. Vi tar väskorna och går ut för den ska komma direkt. Det är mitt på dan och det känns jättekonstigt att åka iväg sådär mitt på dan. När Matilda föddes åkte vi in kl 6 på morgonen och med Viggo kl 12 på natten.

Taxichaffören är en snäll trygg gubbe. Jag tror att han luktar lite gammal cigg. Som min pappa. Det känns bra. Han kör sjukt bra hela vägen, jag känner inte av ett enda gupp. Vi frågar om han är vad vid att köra folk till förlossningen och han berättar om att han körde en tjej häromveckan som hade så ont att hon stod på knä i baksätet och kved. Och att han själv hade fyra barn, när nummer två skulle ut så gick det så fort att han släppte av frugan och gick för att parkera bilen och när han kom upp på avdelningen så var det klart. Precis så sa han. Så slänger han ett öga på mig i bakspegeln och jag undrar om han menar att det här kommer gå lika fort.

När vi är framme vi sjukhuset så kommer jag inte ur bilen för det kommer en värk. Och sen en till innanför dörrarna. Det känns kul för jag minns att jag stått på precis samma fläck och hållt mig i väggen och bara tänkt på att andas andas andas och upp i mitt huvud finns en plats där inget gör ont. Där har jag bestämt mig för att vara. Jag undrar hur många det är som stått där och haft en värk. Precis på den fläcken på Mölndals sjukhus.

Vi åker hissen upp till elfte våningen. Utanför hissen kommer en värk till och barnmorskorna som möter oss låter oss göra det i lugn och ro. Vi får ringa på klockan när jag kan gå in.

Sen får vi komma in på ett undersökningsrum. Det är samma rum som jag fastnade på i fyra timmar när Matilda föddes. Då var jag livrädd och skakade och eftersom det var fullt på avdelningen så var min enda smärtlindring att få varmt vatten spolat på min rygg. Jag har för mig att vi var där i fyra timmar, på toan med en handdusch på ryggen, innan vi fick plats på ett rum den gången.
Den här gången är det anorlunda. Jag hävdar fortfarande att det bara är förvärkar. Men jag kan inte ligga ner när dom ska undersöka mig. Jag ålar runt på en brits och ber om ursäkt för att jag kletar ner gardinerna med nån slags goja som dom kletat på min mage för att lyssna på Myras hjärta. Det är helt omöjligt för dom att kolla hur mycket jag har öppnat mig för jag klarar inte att ligga still tillräckligt länge.

Vi har en gammal snäll barnmorska med grått hår. Efter en timme kommer hon in och säger att hon gjort ordning ett rum åt oss och att vi kan undersöka mig där. Jag protesterar och säger att det minsann bara är förvärkar men då kontrar hon med att det finns lustgas i rummet och då följer jag glatt med som en hund och hon har korv i fickorna.

Klockan är halv två på dan. Jag är öppen tre centimeter och får en vit rock, en gåstol att hänga på, en massagegrej i trä till Magnus som han kan trycka in i min rygg. Och lustgasen. Kära kära vän. Barnmorskan berättar att hon har vridit upp styrkan på max och om det är nåt mer som dom kan hjälpa mig med så är det bara att ringa på klockan.

Jag blir stenpackad direkt. Utanför fönstret är det en klar vacker och strålande vårdag. Jag får en underbar känsla av att jag är fjorton år och det är valborg och jag är i slottskogen och har fått i mig en kasse folköl. Och det som är bäst med alltihop är att jag har en kasse folköl kvar, gömd i en buske. När barnmorskorna kommer in så frågar dom hur det går med mig. Jag får för mig att det är ordningsvakter eller poliser och skärper mig som om jag vore en full fjortis på valborg. Magnus ser allting, han vet precis vad jag håller på mig och vi skrattar jättegott när dom lämnat oss ensamma igen.

Jag checkar in på förlossningen på facebook och vi skrattar ändå mer åt det. Jag har en låtlista på spotify som mina vänner hjälpt mig att få ihop och vi lyssnar på den. Det känns som att vi har fest. Jag är på ytterst gott humör. Det kan bero på att värkarna kommer så sjukt tätt att jag inte hinner nyktra till emellan lustgasen.

Värkarna kommer så tätt att jag inte hinner tänka på dom. Det är bra. Jag gör inget annat än att koncentrera mig på att vara precis där jag är just nu. Lustgas gör också att man totalt tappar tidsuppfattningen. Jag känner ganska att jag måste sätta mig ner lite. Och plötsligt gör det sådär helvetets ont som det gjorde på slutet när Viggo föddes. Då höll det på i två timmar. Jag hinner säga till Magnus att nu, nu börjar helvetet. Jag skriker in i masken på slutet av värken och hinner tänka att jag nog inte pallar det här och att jag ska be om jag kan få ryggbedövning i alla fall. Nästa värk har jag lagt mig ner på sidan och när jag skriker in i masken så slutar skriket med det där härliga grymtande ljudet som man ger ifrån sig när man ska krysta.

Jag säger att det omöjligt kan vara dags än men barnmorskan vill undersöka om jag öppnat mig klart. Det kan ha gått fort säger hon. Hon kollar och jag får en värk och innan jag får svaret av henne så måste hon låta sin elev kolla med. Jag ligger och grymtar och håller emot och hör hur hon säger med pedagogisk röst att "Nu säger jag ingenting utan du får kolla och se vad du säger." Om man har läst pedagogik tre år så fattar man att det är klart för att krysta men att hon ska lura eleven lite. Jag känner en barnmorska lite och hon berättade att det var som att stoppa in fingrarna i en syltburk när man ska kolla hur öppen nån är. Innan man lärt sig hur det ska kännas iallfall. Jag kan ju ana hur det är för stackarn.

Men tillslut får jag säga till dom att sluta vela. Kan jag krysta eller inte för det är sjukt svårt att hålla emot. Jag får lov. Äntligen. Jag försöker slappna av och låta kroppen göra jobbet. Det är som att kräkas. Fast åt fel håll.

På andra värken känner jag hur huvet åker ut och sen tillbaka igen. En mycket skum känsla. Så tror jag att jag får tre eller fyra krystvärkar till och så är hon ute. Lilla skruttan. Hon hänger halvt upponer mellan mina ben och en barnmorska gnuggar henne på ryggen. Jag skyndar mig att knäppa upp skjortan och så får jag henne på bröstet. Hon är slemmig och ser sur ut hon är helt underbar.

Om jag skulle göra om det igen? Japp! Lätt, gärna i nästa vecka.
Vara gravid en gång till? Inte en jävla chans i helvetet. Aldrig.

Och just det. Hon vägde 3620 gram och hon föddes kl 14.55. Vi var två och en halv timma på sjukan.

fredag 8 juni 2012

Angående fotbolls em.

Matilda: - Såååå onödigt!

Jag: -Vadå?

Matilda: -Meh! Dom får springa så himla långt efter bollen!

Jag: -Menar du att dom har lite för stor plan?

Matilda: -Ja, dom skulle ha en mindre så hade det inte varit så jobbigt för dom.


Mmmm. Ja.

onsdag 6 juni 2012

Hört från rummet intill

- Du är doktor Ägg.

- Nej, du är doktor Ägg.

- Nej, du är doktor Ägg.

- Nej DU är doktor Ägg.

- Nej DU är doktor Ägg!

- Nej DU ÄR DOKTOR ÄGG!

- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!

- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!!

- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!

- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!!!!!

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!


Om nån har upplysningar om vem fan doktor Ägg är så blir jag glad för det. En ledtråd kan vara att han är tjock och fet och inget att sträva efter.

fredag 4 maj 2012

Rock n roll-pappan

- Viggo, du vet, pappa ska ju spela rocknrollkonsert i helgen så det var därför han var tvungen att åka och träna lite på det. Jag vet att du längtar efter honom men dom måste ju öva sig lite så det låter bra på konserten.

- Okej....

- Vet du vad stället heter som dom ska spela på?

- Näääää...

- Kladdiga fingrarna.

- Jaha.


Cirka 12 timmar senare:

- Pappa!

- Hej! Jag är hemma nu!

- Pappa, vet du. Jag vet vad det rocknrollband heter.

- Jasså.

- Det heter Klantiga fingrarna.

torsdag 3 maj 2012

Dagens huvudet i sanden

Hänger lite ihop med det där jag skrev nyss om att bara öppna sin post en gång i månaden...

Orkade äntligen kolla mejlet jag fick från csn för några veckor sen. Det var döpt: Beslut från csn och lät olycksbådande. Bäst att försöka förtränga tänkte jag.

Csn hade också fått information någonstans ifrån att jag fått ett barn till. Och beslutat att ge mig typ 276 spänn mer i månaden för det.

Det var ju bra.

Brålanda-Karro säger att man kan ha nån slags diagnos om man gör såhär. Inte öppnar posten och låter bli att göra viktiga saker i tid fast man måste.
Är det så eller?

Dagens: Hur tänkte ni där?

Jo vi lekte ekonomistuga här igår och betalade räkningar och deklarerade.

Min deklaration är numera så piece of kaka att jag kunde göra den i en reklampaus på Arga snickaren.

Sen öppnade vi hela månadens post. Vi gör alltid så. Och varje månad lovar jag mig själv att jag ska bli bättre på att öppna posten. Minst en gång i veckan ska jag minsann öppna alla brev.
Men sen hinner jag knappt plocka upp skiten från hallgolvet och så ser jag på kuverten vad det är för nåt. Typ, Telenor, dig lägger jag här. Reklam från nåt ställe som vill att vi ska låna pengar av dom, dig lägger jag i högen. Hej på dig Radiotjänst. Dig lägger jag här utan att öppna.
Och snabbare än man tror så har det gått en månad till. Och man får öppna alla brev på samma gång.
Ibland är det lite opraktiskt för man missat att man inte betalat typ en elräkning och så får man en påminnelse och den missar man med för man tänker att det är en elräkning till. Ärligt, hur många jävla elräkningar får man inte egentligen? Och sen kommer det en inkassogrej för elräkningen och den tror man är ett käckt brev från nåt företag som upplyser en om att man kan få låna pengar av dom för superhög ränta och dom frågar inte efter någon säkerhet alls. Så man lägger den bara på högen och får en glad överraskning när man öppnar hela månadens brev på en gång.

Ibland är det väldigt praktiskt för det kan vara olika inbjudningar och upplysningar om saker som ska hända och när man öppnar brevet så har det där redan hänt och man behöver inte ens fundera på om man ska hinna gå eller inte.

Igår tog Magnus hela månadens brev och viftade med och lekte att han var Arga snickaren:

- Vad är det här?!! Här ligger ju hela månadens brev! Är det så här ni gör?!!

Och jag fyllde i:

- Har ni barn som lever i det här också?! VA!! Det ser ut som HELVETET i hallen!!

Och så kom vi på att det nog mer var ett fall för lyxfällan. Fast ändå inte. Om vi svarat på dom där käcka breven från ställen som vill låna ut pengar till oss så hade det kanske varit det. Och denna månaden var det inte ett enda inkasso i högen.

Iallafall så hittade jag ett brev som jag trott var från bibblan med en påminnelse om sena bibblaböcker. Men det var det inte, det var från tanten som bestämmer över dagisplatser på kommunen. Hon undrade om Viggo skulle ha kvar sin plats för hon hade fått information om att vi fått ett barn till. Vi kunde välja mellan att kryssa i rutan för att göra honom till ett 15-timmars barn eller säga upp platsen. Och sen, det bästa av allt: Svar önskades inom fem dagar.

FEM DAGAR! Det skickar dom ut till folk som just har fått en bebis!
Herregud, man är ju glad om man hinner tvätta håret inom fem dagar.



Eller gå och bajsa.

To do listan...

Har lyckats deklarera, betala räkningarna nästan i tid och beställa tid för efterkontroll hos barnmorskan.
Efter förra ungen så kom jag inte iväg förrän det hade gått typ 5 månader efter att han hade ploppat ut.

Har inte lyckats byta till sommardäck på bilen och laga punkan på barnvagnen.
Barnvagnen låter som en luftballong. Ni vet när man är ute och går en sommarkväll och det kommer en luftballong pysandes högt uppe ovanför dig. Det är ett av mina favoritljud. Fast jag vill inte ha det på min barnvagn.

Jag har inte heller lyckats passa på att sova medans bebisen sover. Det här är andra dagen i rad som följer på en natt där bebisen vägrat sova. 7 timmars sömn på 2 dygn är lite lite.




När jag tänkte ut det här inlägget så var det mycket roligare än det blev. Förlåt.

fredag 27 april 2012

Rika människors tacky

Det borde finnas ett ord för rika människors taskiga smak.
Typ som Tacky. Fast för rika människors grejer.
Jag menar, bara för att något är dyrt så betyder det inte att det är snyggt.
Eller hur?

*måste sluta kolla på dom dyraste hushelvetena på hemnet. Det är så obehagligt att munkräkas...*

tisdag 24 april 2012

Vad som gör innebandy till innebandy

- Kan inte ni gå ut och spela bandy istället? Det är så trångt i hallen.

- Men vi spelar INNEBANDY!

Saker jag blivit medveten om de senaste veckorna

* Du kan börja misstänka att ditt liv inte är jätteglamoröst ifall du och din man känner er som att ni är på semester och bor på hotell när ni spenderar en natt i ett familjerum på BB.
(och du kan vara helt nöjd med det livet ändå)


* Det svåraste du kan försöka få i dig att äta är en banan. Om någon räcker dig bananen och den är oöppnad.
Och du bara har vänster hand att öppna den med.
(Prova själv om du inte tror mig


* När du fått barn är de två vanligaste frågorna folk frågar:

1. Gick allt bra eller?
(Och sedan slänger de alla en supersnabb blick neråt min kropp och man förstår att dom egentligen vill veta hur mycket man sprack)

2.Får ni sova?
(Jo tack, FÅR får man väl. Det är kanske inte alltid helt lätt)

*När man ligger inlagd på BB så är det helt normalt för personalen att prata med en som att man är dum i huvet eller 7 år.

*Om ens nyfödda barn blir inlagd på en avdelning för sjuka barn så är man själv inte inlagd längre.

Från att ha blivit behandlad som porslin med folk som vaktar en på toa så man inte ska svimma och bli runtkörd i rullstol så får man fanimej klara sig själv. Man får ta sin bebis och sitt babianarsle och springa efter personalen så gott man och man får fan vara glad om man lyckas sno med sig några bindor och nätbyxor innan det är försent. Det serveras heller ingen sjukhusmat till mamman om barnet är inlagd. Man får vara glad om man inte är ensamstående. Och det är väldigt bra om man, som jag, är gift med en feeder)

Ja, det var väl det för nu.

måndag 23 april 2012

Jag har inte slutat blogga

Om nu nån trodde det.
(Min mamma typ)

Det är såhär att det har flyttat in en tjej här hos oss. Hon beter sig som att hon bestämmer över alla andra som bodde här innan hon flyttade in. Hon dricker för mycket, kräks, är väldigt tuttfixerad och skriker högt ganska så ofta.

Hon väger inte ens fyra kilo och vi älskar henne sjukt mycket.

Jag läste en gång en intervju med Johnny Depp och han sa att leva i ett hem med barn var som att bo med med små fyllon.

Det är verkligen tur att hon bara väger knappt fyra kilo.

Iallafall så förutom att det var så länge sen jag bloggade så blogger har gjort om sig och jag inte fattar hur man gör så har det hänt massa saker, värda att berätta för er. Men bebisen vaknar alltid så fort jag får lite datortid och jag alltid måste skriva med en hand för den andra handen får hålla i bebisen som hänger fast i en tutte. Och medans jag skrivit dom här ynka raderna har 6-åringen passat på att ge mig en Beyblade-lektion, tappat en tung grej på foten och fastnat med fingret i en skruv. Jag känner mig något splittrad om man säger så... Men håll ut så ska ni snart få oglamorösa rapporter från mitt liv. Och den härliga historien om när vår lilla fina Myra föddes.

torsdag 29 mars 2012

Lärdomar för dagen

*Ifall hela din kropp cravar efter 7elevens islatte och islattemaskinen är ur funktion när du kommer dit- lyssna då INTE på vad den tjugoåringa snärtan som jobbar där säger. En colaslushi är INTE same same som en islatte. Även om du snabbt tänker: vafan, hackad is, socker och koffein. Nä. Det smakar som outspädd cola med snöslask.

(Det fattas fortfarande en islatte i min kropp...)


* Det är fullt möjligt, om man är 5,5 och spelar ett slagsmålsninjaBen10-spel, att komma åt en knapp nånstans på datorn så att bilden på skärmen ställer sig på ända så att man måste hålla datorn halvt upp och ner för att se bilden.


* Ifall du haft ett fett jobb i regeringen, gör bort dig som satan, så kan man alltid martyra sig och skylla på att ens barn mår dåligt när det är dags att säga upp sig. Moget.

Lite random lärdomar sådär.

torsdag 22 mars 2012

Samma skrot och korn

Två exempel på hur jag vet att min dotter och jag är sjukt lika varandra:

1.
Vi har picknick vid havet. Vi sitter vi en promenadväg och fikar. En stor brun hund går förbi oss. Vi följer den båda med blicken. När den gått förbi ser vi båda att den har de största pungkulor vi nånsin sett. Båda slutar tugga på bullarna och stirrar rätt på hundens jättegollor sen tittar vi på varandra med uppspärrade ögon. Hon säger:
- Såg du mamma! Vilka jättepungar den hunden hade!!
Och jag svarar:
- Ja.... Det var de största jag nånsin har sett.


2.
-Du, leker du aldrig med ***** längre? Är hon bara med ****** nu?
- Ja. Hon har blivit så tyken nuförtiden.
- Vad gör hon då?
- Men typ, hon ska alltid klinga och säga att det typ är hennes tur fast att det kanske har varit hon som gjort det massa gånger.
- Är det klockan som ni klingar i när ni ska gå in från rasten.
- Ja. Det är roligt att klinga i den.
- Det förstår jag.
- Och så säger hon helt tykna grejer när hon ska tar klockan.
- Vad tråkigt då.
- Ja.
- Men bry dig inte om henne mer då om hon är sån.
- Ja.

- Men du mamma. Vet du.
- Nä.
- När vi sitter och har samling och kollar på smartboarden då kan man se halva hennes rumpa.
- För att hon har så låga byxor.
- Ja, dom åker ner när vi sitter på golvet.
- Känns det lite gött då när du ser det.
- Ja.
- Som en hemlig hämnd.
- Ja precis så är det. Jag tänker då inte säga till henne att hennes rumpa syns. Det är rätt åt henne.

That´s my girl.

lördag 17 mars 2012

Hört från rummet intill

*sagt med reklamröst*

- Vill du ha mera fisar? Gå in på fis.se och kolla in dom nya fisfunktionerna!


Jag måste nog göra det.

fredag 16 mars 2012

Dagens- det här borde forskas på.

Alltså.

Varför har ingen forskat på det direkta sambandet mellan storleken på penis och storleken på bil?

Jag är pretty sure att det finns ett samband men jag har ingen forskning att grunda det på.

Dagens: jag-stör-mej

Alltså.
Folk som sätter en liten klisterlapp bak på bilen där det står: "Baby om board".

Vad menar dom med det egentligen? Som att man krockar med folk med flit, men om dom har ett sånt klistermärke så skulle man låta bli att krocka med dom?

Det är väl inget som man gör med vilje eller, krockar man så krockar man?

Dagens I-landsgnäll

Alltså. FAAN vilket jävla dåligt extramaterial det var på Breaking Dawn-dvd!

Jag har vart lite sur över det hela dan. Och det är den typen av surhet som ökar och ökar.

tisdag 13 mars 2012

Skitgubbe. För att du fan förtjänade det.

Alternativ rubrik hade kunnat vara:
"Exempel på saker man inte göra bakom ryggen på en folkilsken höggravid kvinna"

Vid en parkeringsautomat, centrala Göteborg, mitt på dagen.
Jag har just fickparkerat min 15 år gamla stenafärja med tonade rutor intill kanalen med risk för att åka ner i vattnet eller köra på några fikande människor som envisades med att sitta och vara lyckliga på kanalkanten. Nu ska jag köpa en biljett med mitt volvokort. Nån jävel har bytt ut alla automater i hela stan för att göra dom säkrare. Och sjukt mycket långsammare. Instruktionsbilden på är helt omöjlig att förstå när man har bråttom. Jag sätter därför alltid in kortet åt fel håll. Även denna gång... Kortet åker ut igen. Bakom mig suckar en gubbe. Det skulle han inte ha gjort.
Så här lät det:
- SUCK....
Jag vänder mig om och spänner ögonen i gubben.
- VA?! Vet du. DET ÄR INTE ALLTID SOM LIVET ÄR SÅ JÄVLA LÄTT.
Jag stoppar in kortet igen, åt rätt håll och betalar. Det tar typ en kvart. Undertiden går gubben runt i stressade cirklar bakom min rygg.
- Sådär. Ha en fortsatt bra dag.
- Det samma.
- SKITGUBBE.

Han förtjänade det inte. Han förtjänade ett JÄVLA GUBBJÄVEL och en fet smäll och sen kunde han fått bli slängd i kanalen.

Men jag var snäll ändå.

måndag 12 mars 2012

En efterlysning!

Jag la märke till den.
Hennes håriga armhåla som var i bild typ två sekunder i lördags när kamerna svepte över melodifestivalpubliken.

Nu har hon blivit identifierad och fått visa upp armhålan igen i Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14513170.ab

Jättebra.




Nu skulle jag gärna vilja passa på att efterlysa en annan person.
Nån gång under mitten/slutet på 90-talet så visade Ztv en konsert från Hultsfred med Electric Banana Band. Längst fram i publiken stod en snubbe med dom värsta jävla hästtänder jag nånsin har sett.
Många år efteråt så var det folk som erkände att dom mindes honom.
Minns du?
Och viktigast av allt- vet du vem han är?

söndag 4 mars 2012

Random repliker här hemifrån oss i helgen

- Hej gumman, var det kallt ute? Pappa har kommit hem. Han är i köket och lagar mat och lyssnar på hårdrock.
- Jag hör det.



- Kan inte du vara snäll och lägga dig lite längre i från mig. Jag måste få vara lite ifred på natten. Jag ÄR redan två personer.


- Ville ni ha mer mat eller är ni nöjda?
- Om du frågar mig en gång till så kommer jag kasta den här beybladen på dig.
- Men ni svarar ju aldrig!


- Du fååår somna nu, det är ok.
- Men jag vill så gärna se på Sean Banan...


- När den här filmen är slut så måste ni stänga av tvn lite. Den har vart på i säkert 6 timmar nu.
..............................................
- Och inga andra skärmgrejer. Inga spel eller nåt. Lek vanligt.
..............................................



(.................. = tystnade och tomma tvblickar)


- Barnen på gården trodde att jag var en tjej. Dom sa såhär: Vill du ha choklad tjejen. Men jag sa nej. Jag ville inte ha choklad.
- Dom kanske trodde det för du har långt hår.
- Ja.
- När du var liten trodde folk ofta att du var en tjej för du brukade ha en röd overall. Då tror folk att det är en tjej.
(storasyster): -Va dumt!
- Ja, visst är det. Man kan väl ha röda kläder när man är kille.
(storasyster): -Ja, om man inte vet vad det är så kan man väl titta efter där snoppen eller snippan sitter.
- Fast det kanske blir lite konstigt om bebisen har kläder på dig.
- Ja, det klart.

lördag 3 mars 2012

Bekännelser

Jo, jag frostade av frysen idag. Det var nåt jag fått för mig att jag måste göra innan bebisen kommer.
Jag hittade ganska mycket infrysta experiment som barnen fryst in. Små kastruller med grästrån infryst i stora isbitar. Perioden där de skulle frysa in sitt badvatten i fryspåsar städades som tur är ut förra avfrostningen.

Av bara farten städade jag ur kylskåpet med.

Jag kan informera er att jag bland annat hittade 6 st tuber med kristyr i olika kulörer. Det var lika lite kvar i alla tuberna. Jag lär nog köpa nya i december, det verkar inte som jag behöver oroa mig för det. Snarare verkar jag gilla att lägga pengar på just kristyr på tub.

Jag hittade även en burk hovmästarsås som gick ut 2007 och en burk fikonmarmelad som gick ut 2008.

Tiden går så fort ibland.

ps, Vafan äter man hovmästarsås till?

Lite info till oktobermammorna

(och något som tydligt talar om hur jävla snurrig jag är just nu)

Igår ringde grannen under på och gav oss mina bilnycklar. Dom hade suttit i dörren på min bil ett par timmar. Mitt på blanka eftermiddan.

Han visste precis vems bil det var.


Jävla tur säger jag. På många sätt.

Och ni förstår kanske att man måste hålla sig i skinnet i trappan.

fredag 24 februari 2012

Livets sanning levererat från baksätet

På väg hem från discokalas där klassens brudar dansat loss.

- Är det roligare att dansa och så när det bara är ni tjejer där?

- Ja. Och vi dansar mycket bättre.

- Hurdå?

- Vi är mycket bättre på att skaka rumpa.

- Hehehehe.... Jasså. Är inte killarna bra på det då?

- Nääääää.... Dom dansar bara sådär Eric Saade eller såna. Och ska vara sådär coola och sådär. Coola steg och step-dans och sånt där.

- Ok.

(Step-dans? Just saying)

måndag 20 februari 2012

Det inlägg som kanske kan få en att garva lite idag

Samtal mellan makar.
Hela familjen ser på gladiatorerna. (Som vi har spelat in från dan innan eftersom en unge vill se på det och den andra vill se på melodifestivalen. Ja, man kan skriva detta som ett slags preventivmedel till de som inte har barn. Tänk på att skydda dig annars kan dina lördagar se ut så.)

Kvällens ena kvinnliga deltagare presenteras. Hon är 45 år.

Pappan: -VA! Hon är till och med äldre än dig ju! Mycket äldre till och med. Eller kanske inte så mycket äldre... Barnen! Den tanten är äldre än eran mamma.

Lite senare...

Thor, arenans jätte kommer in och ska göra mos av nån deltagare. Hans vikt och längd presenteras i en liten faktaruta.

Pappan: - HA! Han väger till och med mer än dig!! Eller gör han det?

Tack.

Det här kanske inte var mycket till samtal kanske. Ja ja. Skit samma. Där fick man veta att man är båda gammal och enorm. 15 år säger jag bara. 15 år har man levt ihop och detta är vad man får.

Dagens gnälliga inlägg

Vårt badrum håller på att rosta/ruttna ihop. I fredags ringde jag äntligen hyresvärden för att få lite hjälp. Följande samtal utspelade sig.
- Stena fastigheter. (hon som svarar låter som att hon är max 17 år)

- Hej! Jag heter XXXXXXXXXX och bor på XXXXXXXXXX. Jag har lite saker som behöver grejas med i vår lägenhet.

- Ok.

- Det är lite saker i badrummet, jag har en lista här och så behöver vi ha en nyckel till där man slänger kompost.


- Ok. Kompost? (det låter som att hon aldrig hört ordet förut)

- Ja alltså, vi har såna där mollucker utanför där man slänger sopor och dom har satt lås på den med kompost för att folk slängde allt möjligt där i och nu vill vi gärna ha en sån nyckel.

- Till soprummet menar du?

- Nej. Vi har inga soprum längre. Vi slänger sopor i sånadär mollucker.

- Mollucker?

- Ja. Runda stora soptunnor som är nergrävda i marken.

- Jahaaaaa..... Jag ska meddela er fastighetskötare om det här så hör han av sig till dig. Kan han ringa dig på det här numret som du ringer ifrån?

- Ja.

- Tack för du ringde. Ha en bra....

- Vänta, vill du inte veta vad som behöver fixas i badrummet?

- Nej, det kan du ta med fastighetsskötaren.

- Ok.


Måndag morgon kl 7.20. Någon har ringt från dolt nummer. Följande meddelande är inpratat på mitt mobilsvar:

- Ja hej jag heter *knaster* ringer från Stena fastigheter. Du hade några "småsaker" (ironisk röst) som behövdes fixas i badrummet, vad det nu kan vara... Och så hade du tappat bort nyckeln till soprummet? Jag antar att det är nyckeln till tvättstuga du menar eftersom det inte finns några soprum längre. Du kan väl ringa till Servicekontoret igen och berätta när du är hemma i veckan så jag kan komma.


Det där med att ha ETT nummer som alla får ringa till är en jättebra idé Stena. Speciellt om den som svarar sitter i stockholm, är 17 år och inte vet hur man ens slänger sina sopor. Fast det klart om man är 17 år så kanske det är ens MORSA som slänger soporna.
Också ett jättebra system att ringa EN gång tjugo över sju på fucking jävla morgonen och om den man ringer till inte svarar så kan man bara hänvisa tillbaka till servicekontoret och sjuttonåringen.

Men men. Det fyllde ju lite av den här sura hemmafruns dag och ni fick ett blogginlägg att läsa.

Dagens glada inlägg

* Idag är det den 20 februari. En månad kvar till bebis ska komma och jag återigen kan får: Sova på mage, röra mig lite mer som att en normal människa och inte som en benskör hundraåring, dricka en folköl på fredagkväll istället för dom horribla alkoholfria jävlarna, slippa dra i mig nässpray, astmaspray, Losec och järntabletter (som fuckar upp magen)- varje dag. Det känns just nu som en mycket softare grej att ha en bebis på utsidan av kroppen.

* Inatt har jag, som vanligt, vaknat av att jag vänder mig om i sängen men inatt knakade det även rätt saker inne i bäckenbenet som gör att det syndrom jag i förra veckan döpte till "kniven i fittan"- har blivit lite mindre jävligt. Hurra för det.

* Det var inte beckmörkt i morses när jag väckte barnen.

* Det är ganska fint väder.

* Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för att jag gör så lite jag bara behöver i skolan just nu.

lördag 18 februari 2012

Samtal vid frukostbordet

Pappan- Jag måste klippa mina naglar, dom är jättelånga. Kolla!

Mamman: -Kan du göra det med nagelsax då och slänga det som blir över i soporna jag är så trött på att hitta naglar överallt.

Pappan: -Men det är inte jag! Jag slänger alltid mina...

En liten paus för eftertanke.


Pappan: -.... ibland kan det hända att jag lägger dom i en blomkruka.

Mamman: - Men EWWWWWW!

Storasyster: - Jag slänger alltid mina med! I soporna.

Kort paus.

Storasystern: -Eller mellan madrasserna i eran säng...

Mamman: - Men FAAAN!!

Storasystern: -Eller så lägger jag dom i erat hår när ni sover.

Lillebror: (går igång och skriker lite halvt i falsett)- Jag lägger mina snorkråkor i erat hår när ni sover.

Mamman: - Nej, det gör du inte Viggo för jag vet att du äter upp dina snorkråkor.

Lillebror tappar helt tråden. Ser märkbart skyldig ut.

Storasyster: -ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ sluta!!

Pappan: - Ikväll ska alla få en skål med godis, men du Viggo, du ska få en skål med snorkråkor.

Storasyster: - Men kan ni lägga av!! Jag ÄTER fortfarande.


Åh herregud. Snart ska man sätta ännu ett barn till världen in i denna vansinnighet. Kommer det bli folk av NÅN av dom?

fredag 17 februari 2012

Förslag på ämnen att ligga och tänka på om du vaknar halv 4 på natten och inte kan somna om

Kamremmen

Är den samma sak om fläktremmen?
Om den har börjat tjuta när man kör iväg och det är kallt, är det ett tecken på att den behöver bytas?

Vem kan man ringa och fråga om en sån sak?
Man kanske kan statusa det på Facebook? (det gick ju så bra när värmen hade pajjat i bilen)
Hej vänner! Är fläktremmen och kamremmen samma sak? Behöver den bytas om den har börjat tjuta ibland när det är kallt?

Bäst att ringa verkstan och fråga... Hur ska man formulera det? Undrar om dom känner igen mig som idioten som inte fattade att man måste hälla i vatten i kylaren ibland annars funkar inte värmen i bilen? Borde jag förställa rösten? Eller be nån annan ringa?
Sa inte Magnus att en gubbe på hans jobb hade sagt att det inte är så farligt dyrt att byta kamremmen på en gammal volvo? Men det kanske inte ÄR kamremmen? Det kanske bara är fläktremmen och den kanske man kan byta för tvåhundra spänn?

Vem fan har börjat kalla fläktremmen för kamremmen?

Ok, - Hej! Jag bara undrar, Kamrem- vad tar ni för att byta den på en volvo 940?
Hur lät det? Lagom käckt, man måste vara lite käck när man ringer verkstan...

Ok. OM jag inte gör det här NU- exakt hur jobbigt blir det om skiten bara går av en morgon och man står där i rusningstrafiken med två ungar i bilen, foglossningen från helvetet och ingen kan hjälpa en? Ågudågudågudågudågud..... Vad jobbigt.

(plats för hyperventilering och ångestattack)

Vem kan jag ringa tio i åtta en morgon och be om hjälp för att bogsera bort bilen till verkstan?

(plats för mer hyperventilering)

Måste gå upp och pinka.... Just det. Astmasprayen håller på att ta slut. Det kan jag älta lite med...

torsdag 16 februari 2012

Fittans kalender

Samtal mellan makar.

Svintidigt på morgonen. Han är på väg till jobbet. Hon har vaknat av oklar anledning och gnäller över diverse gravidkrämpor.
(värsta krämpan just nu är foglossningen i fogen som sitter i själva fittbenet. (ursäkta men det är så det är)

Han: -Men hur många dagar är det kvar nu då? 33?

Hon: -33 dagar av kniv i fittan.

- Om du ser det så så....

- Jag kanske kan göra en kalender med en lucka att öppna vara dag. För att räkna ner.

- Ja. I varje lucka är det samma sak. En kniv i fittan.

- Ja!

- Förutom sista dagen, då är det en extra stor lucka med en brinnande spis i fittan.

- Ja!! Som julafton liksom!

- Jag går till jobbet nu... Ses i kväll!

- Hej då.

(och om ni undrar över sista luckan så känns det faktiskt som att man skiter ut en brinnande spis när bebisen kommer ut. En såndär gammal vedspis ni vet. Och det känns som att man skiter ut den fast den kommer ut genom... ja... Jag kan väl inte skriva fittan en gång till, kan jag det?)

tisdag 14 februari 2012

Det är inte bara knarkarnas paj

Det är lördag och det vankas melodifestival på kvällen.

- Jag är sugen på att baka till i kväll. Typ paj eller nåt...

- Mmmmm... Det gör vi! Ananaspaj?

- Ja kanske.

- Jag åt ju en sån god på jobbet en gång för länge sen...

- Ja men det finns ett recept på den nånstans tror jag. Kolla i en av dom där burkarna där vi brukar samla på recept.

- Den här?

- Ja. Jag får rota lite.

En liten stund senare.

- Här är den! Ananaspaj!

- Ha! Där är den! Men då gör vi en sån ikväll. Den är sketagod. Jag kan inte fatta att receptet finns kvar här sparat.

- Nä. Det var nog jag som sparade det. Jag kommer ihåg att du hade med det här receptet och pratade om att den här pajen var så god. Så jag la det här. Här har den legat i typ 10 år.

En liten stund senare.

- Vet du, det var dom där knarkarna som jobbade på mitt jobb som hade med sig pajen.

- Hahahahaha! JAHA! Det var DÄRFÖR den var så god?!

- Hehehehe.... Ja, eller hur.

- Det var på den tiden när det inte var så jävla noga på ditt jobb eller?

- Just precis. När vem som helst fick jobb där med en gång. Herregud, dom där knarkarna... alltid gick dom iväg på rasten och kom tillbaka helt paj.

- Lätt att sortera post då du....

- Ja... En gång var det en av dom, han kallades för Hövvet, han kom fram till mig efter rasten och väste att han hade tagit en E precis. Fan vad jag höll på och tracka honom sen, hela kvällen. Jag ställde mig på andra sidan maskinen och drog igenom armen så att handen kom fram i ansiktet på honom. Så här: - WOOOOOOOOOo! Och han bara: - Shiiiiit lägg aaaaaav. Hehehehe.

- Stackarn!

- Ja.... Var det han som glömde lägga på luren när han sjukskrev sig?

(jag trodde jag redan hade bloggat om den killen men jag hittade inte inlägget... Ni ska få den historien i morgon)

- Nä, det var inte han. Det var en annan dåre... Han vet du vad han gjorde?! Han hade så sjukt bra luktsinne! Han var som värsta knarkhunden. Han kunde stå vid bandet och sortera post och så "sniff sniff" så tog han ett kuvert, luktade lite extra på det och la undan det. Sen tog han med sig det hem. Alla sorters knark! Jag visste inte ens att dom luktade!

- Otroligt!

- Ja!

- Men det är iaf nån av knarkarna som skrev ner det här receptet då?

- Eller nån av knarkarnas mammor. Dom bodde såklart hemma hos sina mammor.

- Ja det förstås.


Faktaruta:
Jag ber härmed att få lov att göra alla läsare uppmärksamma på att det jag just skrev om inträffade för länge länge sedan, att alla namn är fingerade och att även arbetsplatsen som beskrivs är hemlig.
Det är dessutom faktiskt jättefarligt med knark. Men det är roligt att skojja om det. Det är dessutom roligt att skoja om HIV och Cancer. Eller?

lördag 11 februari 2012

Stadier av Melodifestival i livet

1. Barnets tindrande ögon-fasen

När man tycker att det är bra på Riktigt. När det är det bästa programmet som går på hela året.
(speciellt när man växte upp på en annan tid när det faktiskt var det enda program där Statliga televisionen bjöd på någon form av glamor. När Carola vann i gul sparkdräkt och man faktiskt var lite kär i Carola för att hon var så grym.
Och ett år chockade ens föräldrar en med att man inte skulle få se, redan till frukost, och man blev så knäckt att man låste in sig i en garderob en halv dag. Och sen satt man ändå där med te och mackor och såg på filmen som visst skulle ses på istället för Festivalen. Och den började med att en naken tant gick upp ur en säng och man Hatade sina föräldrar för det.

(ironiskt nog så inser jag att jag borde gått ner till grannarna och tittat istället. Inte bara för att det brukade ätas dillchips i deras hem utan för att grannkillen numera är största kommentatorn på Facebook)

2. Revolt-fasen

Jag har faaan bättre saker för mig än att se på Melodifestivalen!
Jag ska supa mig full på folköl och lyssna på hårdrock och gärna hångla med nån hopplös snubbe. Och se till att bli hyfsat nykter innan det är dags att åka hem igen.
Denna fas kan pågå i väldigt många år för vissa.


3. Ironiska fasen

När man använder Melodifestivalen som förfest, alternativt festdetalj. Det är här ok att ge de som uppträder riktigt svidande kritik. Till exempel kan de som är riktigt dåliga få bajskorvar eller hakkors utdelade istället för poäng. Med fördel intas rejäla mängder alkohol under kvällens gång. Det underlättar kreativiteten i elakheten.



4. Vi tittar för barnens skull- fasen

Ja. Det gör man. Och barnen fattar inte nåt om varken "humorn" mellan låtarna. Eller om det är pausunderhållning eller en låt som tävlar. Och man får förklara etthundrafem gånger vad som är andra chansen. Och vem som går vidare. Och att det är en tävling nästa vecka med. Och att nej, vi kan inte slå om till Gladiatorerna NU för vi spelar in det för att du skulle få se det i morgon. Utan reklam.
Och det slutar oftast med att man sitter helt nykter och glor medans ungarna har stensomnat och godiset är slut och man är helt förstoppad av alla elakheter som man egentligen velat säga om idiotjävlarna som tävlat, men man för barnens skull hållt inne med, så det känns som man ska storkna.

Jag återkommer med faser för resten av livet. När jag kommit ur den här eländiga.

I mobilaffären

- Hej. Jag köpte en ny telefon här för ett tag sen och så kunde man ta med kvittot och en gammal telefon att återvinna så skulle man få pengar tillbaka att köpa nåt för här i affären.

- Ja det stämmer. Vad vill du ha får nåt?

- Jag tänkte mig ett skal, så den inte går sönder så lätt.

- Vad har du för telefon? Jasså en sån. Dom har vi inga skal till just nu, men jag kan rekommendera ett skärmskydd det funka bra. Ser du här på baksidan, bara plast, det är framsidan du behöver skydda.

- Ok.

- Kom med så kollar vi vad som finns.

- Jag tänkte mig kanske nån liten... grej som man kan ha den i så det inte blir repor.

- En liten väska?

- Ja, just det. En liten väska.

- Då har vi dom här att välja mellan.

Han pekar på en rad hiskeligt gubbiga små väskor i skinn.

- Ok. Det är som där alltså.

- Ja. Jag är ledsen. Om man inte har en Iphone så är det det här som är att välja mellan.

- Ursäkta men det här ser ut som hyllan som farfar väljer på.

- Hehe. Ja. Det är väl så. Dom här här nere då?

- Ja, det är väl mormors hylla.

- Hehe.

- Vad kostar dom?

- 199. Du får 200 om du lämnar in en gammal telefon för återvinning.

- Jaha.

- Dom här skärmskydden kostar samma.

- Jaha. Men jag tror jag tar en sån här liten väska då ändå. Det är ju mest när telefonen ligger i fickan som den blir repig.

- Ja. Eller hur. Vilken ska du ha då?

- Den vita var väl minst ful...

- Ok. Den har även en rem så man kan ha den runt halsen.

- Jamenvabra. Då blir det precis som farmor är ute och går.

- Det är faktiskt trendigt att ha telefonen så nu. Alla vill ha det så.

- Du, det där går jag inte på. Ok. Ge mig den.


Det är härligt att man försöker upprätthålla nån form av coolhet. Fast man är 38 år, snart 39 och snart 3 barnsmorsa.

Herregud så fånigt.