Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 28 juli 2010

Bloggsemester igen...


Kika in igen om ett par veckor! Jag behöver lite ledigt så jag kan tänka ut nya saker att skriva om...

ps, bilden tog Dinga-Linga på en semesterresa. Säger ju en del om den tjejens humor:-D

Ha det fint kära läsare!

Jessicas facebookstatus inspirerade mig till denna...

Min vän Jessica bodde en bit utanför byn jag växte upp i. Man fick ta bussen ett par hållplatser och sedan var det en bit att gå på en grusväg. Först gick vägen mellan ett par åkrar och sedan svängde den i en uppförsbacke rakt in i skogen.
På hösten och vinterna var det helt kolsvart. Verkligen jättejättemörkt.

Vi brukade sysselsätta oss med att läsa Starlet, lyssna på hårdrock och kolla skräckfilm. Ibland snokade vi i hennes brorsas rum när han inte var hemma. Det var jävligt risky för han skulle bli galen på oss om han kom på oss. Men hans bilmotor var av sorten som hördes två kilometer bort. Så det var rätt lugnt.

Vi brukade hänga i sofforna på övervåningen och där såg vi alla skäckisarna man skulle se. Terror på Elm street, Fredagen den trettonde.... ja ni hajjar ju. Det var bara filmer om galna mördare. Och det var väl inte så himla läskigt när man satt där med sina tjejer. Nästa lite skrattretande ibland. Men sen skulle man hem.

Och man skulle gå den där skogsvägen ner i mörkret till den ödebusskuren nere vid stora vägen. Då var man inte en så jävla tuff liten fjortis...

tisdag 27 juli 2010

På bion

Var på bio häromkvällen med Magnus.

Vi hade platser längst bak. När vi kom upp till våra platser så var det ett par som satt sig på platserna längst ut, sen var det en tom plats i mitten och sen var det vi. Vi klev förbi dom och den tomma platsen och så satte vi oss.

Aldeles innan filmen börjar så kommer det in en kille och sätter sig på den tomma platsen.
Han verkar lite märklig och så börjar han prata lite märkligt med paret längst ut.
Så jag sitter på helspänn hela filmen för att jag tror att killen är ett freak. Och jag har verkligen inte nån lust att prata med honom...

Hela filmen igenom frågar han jävligt konstiga frågor till paret längst ut. När han inte hostar på ett konstigt sätt eller dricker jättekonstigt ur sin dricka.

Själva kulmen på hela weirdnesset är när han lutar sig över dom andra och frågar om dom har några pop-corn kvar.
Och jag tänker att så.jävla.freakad. kan man inte vara så man frågar främmande människor om man får äta upp deras pop-cornflagor.

Men så är filmen slut och killen och paret går iväg tillsammans.

Han var visst deras kompis.

ups

måndag 26 juli 2010

En bakfull dag

Har det vart idag. Förstår verkligen inte varför.
Vi tog en öl på Södra Liden och sen 3 glas vin på LaSombrita. Herregud det är ju ingenting. Det är ju vad Keith Richards äter till mellanmål.

Idag har jag genomgått faserna:

1. Förtidigt uppvaknande med ångest och rusande hjärta.
(denna fas spenderande jag vandrades runt i lägenheten, ätandes rostmackor för mig själv i köket och slutligen i fosterställning i sängen där jag stirrade tomt ut i rummet och ville dö)

2. Djupaste stensömn

(denna fas påbörjades lagom till när barn och make vaknat och börjat hoppa runt i sängen. Jag sov till klockan var typ 12 och när jag vaknade hade barnen burit in, skruvlådan, snickarbänken med tillhörande verktyg och alla mina smycken i sängen. De hade även tältat i mitt täcke med 2000 gosedjur. Härligt, dom vill lixom vara nära sin mamma fast hon ligger där och sover ruset av sig. Som ett riktigt alkisfamiljeliv. Spädde inte på ångesten direkt...)

3. Glupande hunger

(Fas som spenderades i köket där Magnus räddade mitt liv genom att laga omelett med ost på. Tur man har honom ibland va...:-))

4. Rannsakande av livstil

(I denna fas låg jag i badkaret och försökte förtränga att barnen samtidigt hoppat ner i vattnet och klängde på mig. Jag rycktes bryskt tillbaka till verkligheten med jämna mellanrum då någon av dem råkat köra in en fot i min rumpa)

5. Allmänn irritation och martyrskap

(fas där jag hasat runt i och utanför vårt hem och inte sagt fem ord på raken)

Min dotter har till och med sagt till mig att sluta vara så gnällig.

Jag tror att allt kan bero på 2 saker.

Antingen blev jag drogad.
Eller så var det Magnus fel som, när vi kom ur bion sa: " -Can we go and get drunk now please!"

Ingen middag hjälpte nog till med.

lördag 24 juli 2010

tack för det!

På bussen

- Mamma hade ödlan i sin ficka pappa.

- Ja, jag kände nåt slemmigt där, hade du lagt den där?

Kanske inte så roligt om man inte vet att ungen inte alltid säger K. Utan T.

Läs det igen...

fredag 23 juli 2010

Till mamma (om tatueringar)

Eftersom du älskade historien om tjejen som tror hon såg sin pappa på badhuset för att hon kände igen hans tatuering.
Jag kan inte låta bli, du vet hur det är...

Min storebror har inte samma pappa som mig. Hans pappa heter Klas och kunde lyfta sådär på läppen som Elvis. En sån där grej som var sjukt hett på slutet av 50-talet. Det är antagligen just på grund av det som min storebrorsa finns till.

Min mamma var bara 18 när brorsan kom till världen 1959. Och jag antar att dom måste varit ganska unga och tokiga dom med. Eftersom... ja, jag ska berätta.

Många år senare. Mamma har skiljt sig från Klas och börjat hänga med min farsa. Dom har köpt ett hus på landet dit dom har flyttat a la the big Green wawe.
Klas kommer för att hälsa på och dom sitter i trädgården och dricker kaffe. (säkert röker dom cigg också, det gjorde man förr)

Det är varmt och soligt och Klas har rullat upp sina skjortärmar rejält. På båda överarmarna har han två riktigt fula och dåligt gjorda tatueringar. Den ena är ett stort kors och ... vad var det på den andra mamma? Jag vet inte. Nåt stort fult och rätt hemmagjort.

Mamma spärrar upp ögonen (betänk att det här ser ut som tatueringar som man bör ha gjort innan man vet bättre. Med andra ord kan han inte varit så dum så han gjort dom på senare år, efter dom skiljt sig.

- Men herregud! säger mamma. VILKA stora fula tatueringar du har!

Klas tittar på henne som att hon inte är klok. Och så säger han:

- Det borde väl du veta. Det är ju du som har gjort dom.





Love you mammis

torsdag 22 juli 2010

Nikotintuggummi

Är verkligen skitskitäckligt.
Det har legat en karta här på jobbet hur länge som helst. Och jag var såklart tvungen att smaka.
Helt starkt och konstigt i halsen. Tror dom verkligen att folk väljer den skiten istället för att röka.

Herregud hur dumma tror dom att folk är?

(hehe, skrev först Istället för att SLUTA röka och kunde inte förstå vad det var för fel på den meningen)

En vän jag hade en gång

En rödhårig och kär vän var hon.
Hon hade aldrig träffat sin pappa. Men hon visste att han hade en sol tatuerad på foten. Hennes mamma hade en likadan på magen.

En gång när hon var på Valhalla och badade så stod det en snubbe där. Med en sol på foten. Hon gick långsamt förbi och tittade noga. Det var exakt en sån som hennes mamma har...

Men hon vågade inte säga hej.

Fabriker och vad som görs där

En sak som jag verkligen älskar så är det såna där filmer där man får se hur dom gör grejer. Ni vet från fabriker.
Min favoritfilm var en jag såg där dom visade hur man gör pottekulor. Det var verkligen fascinerande...

Skulle vilja se en från fabriken där dom stoppar in den röda mojen i oliverna. Nån som har nån länk från en sån film att dela med sig?

Är det nån mer där ute som älskar såna filmer?

ps. Har hört att om man sett fiskbullefilmen så äter man aldrig mer fiskbullar. Fast, fan, jag tror inte jag behöver en film för det.

onsdag 21 juli 2010

Om spontan turism för att Mamman druckit vin och att förlåta sitt ursprung

Häromdan sitter jag i skuggan, på en trappa och stirrar på gågatan i staden där jag växte upp. Intill mig sitter min son och muttrar saker som: "jag vill ha min pappa och det kliar i min rumpa". Så där som han alltid är.
Vi väntar på att Pappan och den andra ungen ska dyka upp. De är på Max och köper pommes frittes som barnen ska få äta som middag. Jotack är man på semester så är man.

Vi är på semester i Staden där vi växte upp. Lite spontantokigt sådär. Av egentligen den anledningen att Mamman (jag) tyckte det var en skitbra ide´att dricka mest vin mellan kl 24 och 01.40. Och inte vågar köra bil än.
Det är väldigt tur att det just den dagen pågår en stadsfestival i stan.

Om man är den som har flyttat ifrån en liten stad till en lite större stad så får man för det första alltid höra det. Man blir en svikare av de som stannar kvar. Och man blir för alltid en utböling av de som man träffar dit man flyttar. Hur man än gör så blir det lite halvt om halvt så där. Men man får hålla god min och ständigt vara nöjd med valet man gjort. Om man nu är nöjd, det får vi hoppas.

Och för att klara av att ta klivet iväg från Hålan där man råkade födas och växa upp så måste man ladda med ett rejält dos hat till nämnda håla.
Jag flyttade 1997 och gud så jag har hatat sen dess. Det ända jag minns är elände och skit. Arbetslöshet och snöslask och sånt där.

Men när jag sitter där, på en lagom nerspydd trappa, med min lagom sure son så är det som att jag börjar förlåta.
Och minnas det som jag än en gång älskade med stan.
Jag älskar att det tog mig typ 3 veckor från det att jag flyttade in i en lägenhet mitt i stan och knappt kände nån (jag hade bott på landet innan om nån blir förvirrad nu) tills att jag kände ALLA. Kändes det som.
Jag älskade att det tog fem minuter från förfesten hemma hos mig tills att vi var på krogen. Jag älskade att köpa pommes frites med kebabsås på Ammis och sätta mig på trappan utanför och betrakta de sedvanliga slagsmålen. Jag älskade att sitta vid kanalen och dricka öl. (herregud jag bodde i stan mellan jag var 21 och 24, klart jag drack bärs hela tiden). Jag älskade att jag kunde gå och cykla överallt på ett litet kick. Jag älskade att man kunde gå ner på kvällarna och ta ett iskallt bad i kanalen. Jag älskade att man kunde planka in på utomhusbadet och att jag hade en vän som inte kunde simma men när han var full så vågade han hoppa från tian. Jag älskade Pianobaren. Jag älskade att bo i Hårdrockshuset. Jag älskar att jag var så rastlös att jag bodde i 4 olika lägenheter på 3,5 år, bara för att jag kände att jag nog behövde flytta hela tiden.

Jag måste nog nostalgiblogga lite om min gamla hemstad lite mer...

Förlåt mig Trollhättan. Vi hade fruktansvärt kul ihop du och jag.

tisdag 20 juli 2010

Hur du avslöjar ditt barn till att vara en goddam ljugande son of a bitch

I bilen:
- Mamma! Pappa! Jag såg en räv!

(vi åker genom skogen så det KAN ju va möjligt)

- Gjorde du?! Var var den?
- I skogen, bredvid bilen.
- Är du säker?
- Ja, det var en räv.
- Coolt...

En stunds tystnad där barnet låter det sjunka in att hennes föräldrar tror henne)

Sen:

- Den brottades med en varg.

Yeah right...

lördag 17 juli 2010

Stugtime

Drar iväg till landet igen några dagar.
Lovar ny läsning igen tisdag kväll.

Men innan du surfar vidare så kan du ju kolla ifall nu missat nåt nytt som jag skrivit de senaste dagarna.

Och glöm inte att du måste se Det levande slottet. Även om du inte gillar japanska tecknade syratrippar som måste du nog älska det här!!

puss o kram!

Grillfest

Idag ska vi ha grillfest med grabbarna i Crown och deras fruar och barn. Yay. Där räknas man själv med minsann. Det ska blir nice.

Först måste vi bara skura lite i vår lägenhet som ser ut som ett Horhus och jag måste göra lite andra viktiga saker som att ta en skitsnabbsväng till Gina för att se om det är nån rea kvar och vattna Nettans blommor.

Och tydligen måste jag skriva lite lite i bloggen med. :-) Barnen ser på Scooby doo som vanligt och jag hör att Mangan har stulit till sig lite gitarrtid i rummet intill. Allt är ganska härligt med andra ord...

Den bästa film jag sett tror jag!

Igår kom jag hem efter att ha jobbat 36 timmar på tre dagar och var rätt...slut. Magnus hade vart på Movieline och köpt hela boxen med filmer av han som gjorde Spirited away. Och där fanns den här pärlan:



Ber om ursäkt för att trailern var på japanska. Men jag har inte tid att leta mer på Youtube. Filmen heter iaf Det levande slottet. Den var så sjukt jävla skitbra. Helt fantastisk historia om en flicka som blir förvandlad till en gammal gumma och gömmer sig i en trollkarls slott medans hon kommer på hur hon ska göra för att bli sig själv. Trollkarlen är vacker och grym på att trolla och hon är såklart kär i honom. Och när hon sover är hon sitt gamla jag och han har såklart tittat på henne när hon sover så han vet vem hon är.
Matilda och jag blev typ kära i honom. Moget. Men ganska härligt.
Hela historien är som en galen japansk syratripp. Precis vad man behöver då och då.
Lova att ni går och hyr den!!

fredag 16 juli 2010

Liten förklaring ang. Bloms

Bloms är Melleruds svar på Ullared. Fast en rätt kass kopia. Kläderna är så fula att du blir knäpp i huvet efter ett tag.
Det är sådär du vet så att när man gått där tillräckligt länge så börjar du tycka att kläderna är rätt ok. Då är det dags att gå därifrån snabbt. Utan att ha något märkligt plagg i korgen.
Mitt senaste Run for your life plagg var ett par knallgula shorts i tantmodell som jag på fullt allvar stod och övervägde om jag inte skulle kunna köpa och ha på landet. Det stod mellan den gula modellen och dom tantgröna.

Dom har bra tights dock. Och man kan hitta trosor som sitter fint.

Tjuvlyssnat på Bloms del 2

Vid damtrosorna. Tre väninnor samtalar. (Det kan ha vart 2 väninnor och den enas morsa)

1: -Nu ska jag göra nåt som man inte får...
2:- Ska du prova dom?
1: -Bara ovanpå jeansen. Det får man väl göra. Jag måste se om dom går över röva.
2: -Gjorde dom det?
1: -Ja. Dom var bra. Det är svårt att veta det där. Jag köper alltid Lindex microfiber och du vet dom tittar ju på mig när jag kommer till kassan. För storleken. Och jag säger: "Ja, jag kör dom i tumlaren, därför ska jag ha Large".
3: (håller upp ett par trosor och studerar innan hon pratar) -Jag vill ha såna där som är smala på sidorna. Jag vet att jag är gammaldags men det är så jag vill ha det.
Ettan och tvåan stannar upp och tittar mållöst på henne. Jag upptäcker att jag gör det med, från andra sidan realådan. Jag vet inte om dom andra tittar på henne för att dom också undrar vart fan hon hittar tangatrosor år 2010. Jag hoppas att det är samma undran.
2: -Jag kör bara string jag.

Ridå.

Tjuvlyssnat på Bloms del 1

I rea-tältet. Där kläderna är riktigt förjävliga. 2 väninnor pratar med varandra:

- Cellbes!!
- Va?!
- Dom har Cellbes här! Det är väl bra grejer?
- Ja, det är ett riktigt märke.

torsdag 15 juli 2010

Samtal i trädgården

Pappa, Gunnel och brorsorna sitter och fikar i min trädgård.

Nisse: -Fan vilka jävla myggor. Man ser dom liksom inte!
Pappa: -Det kanske är knott?
Nisse: -Men pappa, tror du inte att jag vet hur myggor ser ut?
Pappa: -Nä för det kan va knott.
Nisse: -Men pappa. Jag är 19 år! Jag VET hur myggor ser ut.
Pappa: -Men du sa ju att du inte såg dom.

Hela historien

Den roliga alltså:

-Mamma mamma! Får jag säga mus?!
-Nää vet du va!
-Ok, det hänger en fladderfitta i garaget!

Mamma mamma! Får jag säga mus?

Det här är helt jävla sant.

Häromnatten i stugan. Ni vet det där jätteåskvädret jag skrev om igår. Det höll fortfarande på och jag orkade inte vänta tills det slutade. Så vi gick och la oss ändå.
Jag frågade dom vanliga frågorna: "Det slår inte ner här va?. För vi har ju ingen el så det kan ju inte hända nåt? Och det finns massa högre grejer runt omkring som det kan slå ner i?
Och Magnus svarade tålmodigt: "Nej, det gör det inte, nej det gör det inte och ja, det slår nog ner i nån vindsnurra hellre i sånna fall".

Så jag somnade.

Och vaknade typ fyra minuter senare av ett skitkonstigt ljud. Det var samtidigt fladdrande, flappande som det var skrikande och pipande.

Jag sätter mig upp i sängen och skriker: " Det är en fladdermus! Jag vet att det är en jävla fladdermus som katterna har fångat!!"
Och Magnus sätter sig också tålmodigt upp i sängen och säger: "Men det fattar du väl att det inte är. Dom kan väl inte fånga fladdermöss heller."
- Men dom har ju fångat en massa skit hela dan!
- Men inte kan dom fånga fladdermöss heller.
- Klart dom kan! Vi såg ju fladdermöss förut i trädgården. Dom bor ju här på vinden där vi sover fattar du väl!
- Men fladdermöss låter väl inte. Dom har såna där vahetterdet ekogrejer.

Just då börjar det skriklåta igen.

Jag skriker också:
-MEN VAD ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR DET DÅ???!!
-Kanske en jättestor insekt....

Den meningen ihop med skrikflapp-ljudet gör att jag kastar mig under täcket och skriker som en liten flicka.
Tanken på att få en skadad fladdermus intrasslad i håret gör mig galen av skräck.

Magnus suckar, kryper ur sängen och börjar, för att göra mig lugn, tassa runt på vinden för att leta. Såklart endast iförd kallingar...

Jag, från under täcket: -Vill du ha en lampa?
(jag tänker att jag kan försöka hjälpa till på något vis ändå)
- Nä, det är lugnt.
- Men jag har en liten lampa här...
Jag räcker fram en liten klen lampa som går på batteri.
- Nej det är lugnt säger jag.
- Men sluta, ta lampan!
- Nej! Du har skrämt upp mig nu så jag vill inte riktigt veta vad det är för skit.

Han tassar runt lite håglöst, upp och ner för trappan.
Helvetesljudet sätter igång igen.
Då får jag nog.
-Vet du, du får gärna sova här i skiten men jag tänker gå in och lägga mig hos nåt barn där man kan stänga om sig.

Jag tar täcke och kudde och stormar in i barnens rum. Trycker ner mig bredvid Matilda i hennes förkorta stenhårda juniorsäng och somnar av utmattning.

På morgonen hittar jag en död fladdermus på golvet, en meter ifrån vår säng.

I told you so!

Vet inte...

Men det kanske är liiiite roligt ändå....
Speciellt att Jacob måste ta av sig tröjan för det står i hans kontrakt... Jag har haft det på känn...


Official Vampires Suck Trailer

Samtal med en kollega

B: -Vad är det här? *läser lite random på min mascara*
Jag: -Smink! Jag hann inte sminka mig i morses så jag stoppade den i fickan...
B: -Jaha... Du vet han frisören jag känner. Vi är med i samma fiskeklubb. En gång för femton år sen så satt vi nere i lokalen och band flugor och så kom han och hade med sig lite nya produkter som han skulle ha på jobbet. Du vet smink och sånt. Och så ville han prova det på mig... Sånt man tar på ögonbrynen och här... *pekar på ögonfransarna*
Jag: -Var det sån där färg?
B: -Han tjatade som fan och till slut så sa jag, ja, gör det då. Så han gjorde det. Och alla skrattade som fan. Jag såg ju inte hur jag såg ut för vi satt ju där i den där lilla källarlokalen.. iallafall så skulle jag upp på anställningsintervju dan efter, det var när jag fick jobb här. Fan du vet, jag kom hem och kollade mig i spegeln, det såg ut som två mustascher som ögonbryn och ögonfransarna var så jävla långa. Jag stod hela natten och tvättade mig...
Jag: -Men det var ju färg, klart det inte gick bort.
B: -Nä det var ju fan färg. Jag stod hela natten och skrubbade och skrubbade... oooooooo.... om fem timmar är det anställningsintervju... Du vet jag kommer in där och ser ut som en jävla flöjt!

en liten liten paus.

B: -Men jag fick jobbet!

Gårdagens höjdpunkter

Om man bortser ifrån kvällsbadet i havet med familjen så var det nog när Anders sjöng:

"Det här är en sång för alla dom
Vars förhud är för trång"

Jag har haft den på hjärnan sen dess... Tack Anders.

Åh gode gud... låt det inte va sant

Jag vill hellre ha V-ödlor eller Aliens än det här...

Snorkusar tar över planeten. Dom är här för att ta alla våra klenex!

Klicka här!

onsdag 14 juli 2010

Tack älskling!

För att du ställde in radiokanalen igår när vi åkte hem!
Ibland blixtrar du till med dina tekniska skills. (Jag har försökt få in en kanal i bilen sen jag var och köpte den... När var det, hösten 2006?)

När jag startade motorn så drog Ronja Rövardotter igång i bilstereon men som tur var kunde jag höra på radion.

Och dom spelade den här grymma grymma låten. Har vart på bra humör sen dess!

Tack!

Hoppas du och barnen har det mysigt hemma.

På landet

Kan jag va mig själv.
Veckan som gått har jag spenderat barfota, bh-lös och utan smink.
Det finns nog inget bättre än att smyga ut i trädgården på morgonen, kissa bakom en buske och gå runt en stund och försöka klura ut vad det är för väder på gång.

Mina katter har uppfört sig riktigt kattaktigt och fångat både det ena och det andra.
Min dotter, den söta vegetarianen, har fångat in deras byten innan de tagit kål på dem och räddat dem. Det var allt från en svanslös ödla som Hugo nästan dödade tills många små möss som Majros kom bärandes på. Majros är innekatt i stan och fattar att man ska fånga möss men inte att man ska döda dem och äta upp dem.
Jag stod bredvid och rös och undrade med fjollig röst vad vi skulle göra med djurstackarna. Matilda gav mig en "du är en fjollig idiot-blick" och tog dom små djuren i sina barnahänder. God bless her.

De stackarna som inte överlevde och hann bli uppätna begravde hon i trädgården. Med en liten ramsa till. Den gick så här:
" Inga gamar ska flyga här
Du kanske blir en bebis, en människa
eller ett annat djur"

Dessa händelser hände när Magnus var iväg och spelade rock n roll.

Sista natten var jag glad att han var hemma.

För det första så var det nog det skummaste jävla åskväder som jag någonsin sett. Jag drog ut stackarn i bara kallingara för att stå och glo på blixtarna som aldrig verkade sluta blixtra.
Vårt land ligger på en stor slätt med vänern strax intill. Det är platt som fan och man ser verkligen hur långt bort som helst.
Även åskväder tydligen. Alltså, det var nog en Megablixt var tionde sekund. På flera olika platser över himlen. Det konstiga var att den var så långt borta så det var helt tyst. Bara blixtar.

Sen gick vi in och då lät det plötsligt som att det kom världens regn. Men sen när vi gick ut igen så var det helt torrt i gräset. Skitskumt.

En annan läskig grej var att det kom en bil och stannade på vägen och stod där med tända lyktor jättelänge. Jag tyckte det var så creapy. Magnus tänkte gå ut och fråga varför dom stod där, ifall dom ville nåt. Men jag fick för mig att det var nån maffia från östeuropa som skulle mörda honom och slänga honom i diket så jag sa att han inte fick. Dessutom hade han bara kalsonger på sig...
Efter typ fem minuter så kom en granne gående på vägen och hoppade in i bilen. Det var någons skjuss som stod där och väntade.

Sen när vi gick och la oss så fångade katterna en fladdermus. Det ska få ett eget blogginlägg senare idag. Måste jobba lite bara...

måndag 5 juli 2010

Semester i bloggen


Jag sticker ut på landet nån vecka.
Har som bekant ingen ström så det blir lite bloggsemester här.

Tillbaka med nya inlägg i mitten av nästa vecka!

Ha det fint söta finläsare!

ps, bloggen är snart upp i 3000 besök! Grymt gjort!!

En gång när pappa och jag åkte motorcykel del 2

När vi hängt i Madrid så åkte vi vidare mot spanska kusten.
Pappas vän hade lånat en lägenhet nånstans på nåt turistställe.
Vi badade, åt god mat och hade det allmännt gött några dagar.
Pappa hasade runt i blå pissetofflor och urtvättade kalsonger. Jag misstänker att han missat att packa ner shorts. Man får vara ganska asketisk i sitt packande när man åker motorcykel, det finns inte mycket plats i väskorna direkt.

Jag har en fin minnesbild av att pappa står i dörren på lägenheten och säger:
- Jag går ner till affären och köper lite Con Gas.
Sen går han. Men kommer tillbaka efter två minuter.
- Jag tänkte, varför ska jag gå när jag har en motorcykel? Hjälm? Nej!
Och så gick han, i pissetofflor och kalsonger (urtvättade gula). Nä varför ska man gå när man har en motorcykel.

Sista dagen fastnade jag lite på stranden. Det var så perfekta stora vågor som rullade in. Jag hade en gul luftmadrass som jag låg på och guppade. Ibland slog man runt med vågen och hamnade under vattnet, ibland fick man till en perfekt gupp som gjorde att man flög.
Ja, det var inte bara vågorna. Det låg en snubbe en bit bort på en annan luftmadrass. Jag hade spanat på honom hela veckan, bara spanat lite för jag hade en kille hemma men jag var femton år och full av hormoner. Och ganska uttråkad...
Den där sista dagen var lixom sista chansen. Så jag låg där och flöt och kikade i smyg.

Det var eftermiddag när jag stapplade hemåt. Stapplade var rätt ord för fan i helvete vad sol tar bra i medelhavet, speciellt på bleka blonda ben och speciellt när vattnet reflekterar.

När jag kom innanför dörren gav pappa mig en snabb blick.
-Vad det han den blonde med långa håret eller?
Klart han visst det...

Dagen efter var det dags att åka vidare. Hela min baksida från hälarna till nacken var uppbränd. Jag hade feberyrat hela natten och smort mig med yoghurt och kylbalsam. Det hjälpte föga.
Det var bara att bita i det sura äpplet, trycka ner sig i ett par jeans och hoppa upp på motorcykeln.
Alltså, smärtan av vibrationerna från motorn... Jag kan ens beskriva den...

Jag tror vi var i Venedig när jag började flå. Jag kunde ta en hudflik nere vid hälsenorna och bara dra rakt upp så följde hela huden med.

One good thing about my dad, he doesn´t hoover.

Not till mamma om du läser det här (som jag vet att du gör). Tänkte bara påminna dig om den gången när vi skulle till Kreta och du hyrde ett solarium innan vi skulle åka så att jag skulle "sola upp mig lite" som man sa på 80-talet. För att inte bränna mig på Kreta.

Ännu en ner i träsket

Har fått ner morsan i Twilight-träsket. När jag ringde henne igår så skulle hon precis se filmen, igen...

Tyvärr verkar hon ha anslutit till Team Jake.
Nåväl, dom behöver väl lite stöd dom med.
(vet inte om det är bäst att jag varnar henne om att han kommer bli tvungen att klippa sig i New moon... just det, påminde mig om att jag ska packa ner den för hon ville låna:-D)

söndag 4 juli 2010

Hjälp mig att fatta ett beslut!

Så här va... Jag är ledig från i morgon till onsdag nästnästa vecka. Nästan en och en halv vecka. Så vi skulle kunna vara på landet nästan hela den tiden.

Men Viggo är bjuden på kalas på lördag. Mitt dåliga mammasamvete tycker att vi borde åka hem till stan och gå på kalaset för att han inte ska missa det.
Men är det inte ännu goare att stanna kvar i stugan?

Hur ska man göra?

Kan inte nån utan mammasamvete hjälpa mig att tänka och fatta ett logiskt beslut...

lördag 3 juli 2010

Om varma nätter

Det var 23 grader varmt i kväll när jag åkte hem från jobbet.

En annan varm natt körde pappa jag och in i Madrid. Klockan var långt efter midnatt och det var 24 grader varmt. Pappa hade tänkt ut att om vi körde hela dagen så skulle vi inte behöva stanna och ta in på hotell innan Madrid. Och så tänkte han att det nog inte skulle vara så mycket trafik om vi kom dit mitt i natten. Jo tjena, Madrid är en sån där stad som aldrig sover.

Jag har för mig att vi sov någonstans på nåt litet hotell, i bergen på franska sidan. Vi startade tidigt och åkte över bergspassen med magiska gröna bäckar som rann nerför bergsidorna. Mitt ute i ingenstans var gränsstationen. Det stod en lustig man i uniform och vita handskar och stoppade oss för att se på passen.

Sen gled vi med motorcykeln långsamt ner för serpentinvägarna. Någonstans när vi nått en viss höjd över havet så slog värmen imot oss som en vägg.
Pappa stannade på första parkeringsficka vi hittade.
Han vände sig om, fällde upp visiret och sa: - Skinnställ, AV!
Vi körde vidare i jeans och T-shirts, något annat var inte möjligt.

Vi kom fram till Madrid mitt i natten. I hetta och lördagsnatt som pågick för fullt. Pappa svor eder över våra medtrafikanter. Så som bara han kan göra.

På något märkligt vis hittade vi hans vänner där i stan. Jag förstår verkligen inte hur det gick till. Vi fick saker att äta och dricka och jag blev nerbäddad på en madrass på golvet, intill balkongdörren där det kom lite lite svalka när det blåste in en svag vind ibland.

Jag somnade till de vuxnas prat och vindrickande.
Vaknade i gryningen av slamret från sopbilarna som städade upp efter natten.

Vi stannade i några dagar innan vi åkte vidare till kusten.

Jag var femton år och pappa och jag åkte europa runt på hans motorcykel i tre veckor. Jag skickade ett vykort till min mamma på hela tiden. Ett enda, stackars mamma, jag tänkte verkligen att det var lugnt. Jag var ju med pappa...

Hur lätt man får ner en Linda i Twilightträsket

Jag: -kolla! Här är väskan jag vann på mowienighten! Fin va?!
Linda: -Ja. Hur orkade ni sitta och se på bio en hel kväll?
Jag: - Det var lätt! Och så var det ju paus emellan.... (lång utläggning om kvällen som jag besparar er....)
Linda: -Jag har aldrig sett filmerna. Bara hört er här på jobbet tjata om dom. Har inte ens sett ett ända klipp...
Jag: -Vänta!

Tar fram trailern på första filmen på youtube.
Jag: -Kolla! Här ska du få klipp!

Lindas ögon blir större och större ju längre trailern är.

Jag: - Ok. Är du med?!
Linda: - Fan, gåshud! Jag trodde inte det var nåt för mig... Men...
Jag: -Det blir till att hyra film på vägen hem?!
Linda: - ja...........



Gick inte att bädda in... Klicka här!

fredag 2 juli 2010

Åt precis en kopp yoghurt

Och tyckte det var lite Väl Lite Vaniljsmak.

Det kan ha varit citronsmak.

Men jag vet fan inte.
Skumt.

"Sätt på chatten!"

Vi hänger lite i Dingas nya lägenhet. Vi gör allt vi kan för att se det positiva i att spårvagnen går en meter utanför köksfönstret. Det är bara coolt urbant lixom. Säger vi.

- Om nån vill mig nåt så kan man hänga upp banderoller på staketet på andra sidan spåren, säger Dinga-Linga.
- Typ vadå? säger jag.
- God morgon!?
- Ja, varför inte?
- Dinga! Jag gillar dig!!
- Ska vi gå ut och partaja?


En stunds tystnad. Vi har egentligen tappat bort samtalsämnet. Men så säger jag.

- Sätt på chatten!?

Dinga-Linga sprutar Fanta genom näsan.

Samtal mellan två fjortisar

Fjortis nr 1: Alltså, det känns ändå lite, när jag tänker på det, att jag är Lite mer team Jakob efter Eclipse.
Fjortis nr 2: Ja... Edward är lite väl stel ibland eller. Jake är lite... mer... mer...
F1: Ja... Fast man måste ändå vara team Edward.
F2: Ja.
F1: Alltså. När han pratade om hur han skulle uppvakta henne och så där om det var på hans tid. Jag dör när jag tänker på hur fint det var.
F2: Jo, på nåt vis gör man det...

En lång stund går där fjortisarna göra andra saker. Kanske en timme.

F1: Jag går fortfarande runt och tänker på hur fint det var när han sa som där sakerna.

torsdag 1 juli 2010

En konstig dag

Är det idag.

Stora avsked.

Matilda hade sin sista dag på förskolan. I augusti blir hon en skoltjej.
Jag har hjälpt D-L att flytta.
Och Mammas stora fina tokiga hund lever inte längre.

Kändes som att det blev för mycket konstiga sammanträffanden och skumheter på en och samma dag.
Har varit tvungen att avsluta dagen helt jätteytligt med Spiderman 3. Har insupit den med samma inlevelse som en åttaåring. Magnus somnade till slut. Men inte så tidigt så jag hann få svar på mina frågor av typen: "Är han gjord av sand?" "Ja, gissa vad han heter..." "Vet inte" "SANDMAN såklart". "AHA... fan vad jobbigt att va gjord av sand." "Mmmmm...." "Det måste vara sjukt jobbigt att slåss mot nån som är gjord av sand!" "Mmmmmm...." "Slåss Spiderman med honom sen?!" "Mmmmmmm, varför tror du han är med?" "Men du vad var det där? Nåt svart gojs! Såg du det?!" "Ja, du ska få se..." "Är det ett elakt svart gojs?!"

Ja ni fattar nog... Jag tror han somnade av ren utmattning stackarn.

En sak jag gått och skrattat åt lite för mig själv hela dan

Är fortfarande att jag var osjälvdistansig nog att skylla två dagars bloggtorka på att jag har börjat jogga. Jag är en riktig idiot ibland. Men jag får väl bara ta det helt enkelt.