Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 31 mars 2010

Ett litet inlägg till bara...

Sen måste jag plugga lite innan True blood börjar....

När man har pms så hatar man verkligen andra människor.

Speciellt tanter som cyklar MITT I GATAN. Och har en cykelstil som ett stort barn när dom gör det. Cyklar alltså.

Jag har utvecklat ett speciellt suckljud som bara kommer fram när jag kör bil. Det ljudet kan döda. På riktigt.

Igår morses:

Tant mitt i gatan som har en cykelstil som ett barn
Döds-suck från mig.
Magnus:- Du hatar verkligen människor, gör du inte.
Jag: - Jag har pms!

Ops, det här kändes inte karma-bra när jag precis skrev att jag hoppas på en sak väldigt mycket.
Förlåt så mycket.

Att var impulsiv

Är väl bra. Antar jag.
Och jag är väldigt tacksam för att jag gifte mig med en som kan stoppa upp de mest vansinniga ideerna jag får.
Utan Magnus hade jag nog startat lite fler galna företag och flyttat lite oftare.

(hans favorit är den gången när jag kom hem efter en promenad och var övertygad om att jag skulle bli hundklippare)

Men ibland låter han mig hållas.
Därför har vi tex ett superfint sommartorp nu. Som vi impulsköpte förra sommaren för att jag inte kunde leva med att det inte skulle vara vårat hus.

Och idag satte Freddan griller i huvet på mig som jag tänker på hela tiden.

Har kört The Secret-trix hela kväller för att få min vilja fram.

Ni håller oxå tummar va? Lovar att berätta om VAD när jag kan... :-)

Om man aldrig frågar

Så får man inte nån hjälp...

Idag har jag sms-frågat vänner om barnvakthjälp. För tillfället har vi typ bara EN person att fråga när vi behöver barnvakt.
Och även om barnens fina moster gärna ställer upp så finns det en gräns för hur många gånger man kan med att fråga.

Satt på föreläsningen i morses och skickade ut lite sms till folk jag litar på. Fast ett sms gick fel och hamnade hos nån som genast sa: "ja! Det gör jag gärna." Och la till: "Vem är du?"
Det visade sig att den personen inte kände mig. Jag smsade bara rätt ut i luften och fick ändå nästan napp:-)

Tänkte på det när jag gick iväg för att möta en vän på lunchen. Vi är så fega med att be om hjälp. Vi bor ju här på det här jordklotet och vi klarar oss inte utan varandra. Ibland tänker jag att människorna är som myror i en myrstack lixom.

Jag vattnar gärna dina blommor när du åker bort.
Jag kan låna ut min bil om du behöver storhandla.
Jag kan mata din katt om du åker bort över helgen.
Eller följa med dig till tandläkaren om du är rädd.

Så kanske det är någon som har ork och tid att hjälpa mig när jag är i nöd....

Tack Söta Linda för att du ställer upp på söndag så Mangan och jag kan gå på vuxenfest! Jag är verkligen glad för att du ställer upp!

ps. Min mamma behöver hundvakt snart när hon ska operera sina ben, är det nån som kan tänka sig att ställa upp?

tisdag 30 mars 2010

Ni drack upp barnens sprit!

Middan i lördags var verkligen underbart jättekul och och och... jag har dåligt med bra ord på hur härligt det var att ses:-)

Här är ett litet utdrag ur samtalet:

S: "- Jag ska beställa en jägermeister tror jag, det har inte inte druckit sen jag låg på en gräsmatta på barnens ö och halsade jäger."
I: "- Vadå, finns barnens ö på riktigt?"
M: "-Ja, det är en sån där koloni. Fast dom har konferanser och kick-offer och sånt där oxå.
I: (ryser) "- Usch, kommer ni ihåg den där otäcka filmen som hette så? Jag blev skiträdd för den när jag var barn..."
S: "-Ja, det var när jag jobbade på mitt gamla jobb. Vi var där på konferens. Vi drack så SJUKT mycket sprit. Dom släppte baren helt fri."

En stunds tystnad där detta begrundas av alla runt bordet.

S: "- Sen gick dom i konkurs. Barnens ö. Jag hoppas det inte har nåt samband med att vi drack upp all deras sprit".
M: " -Ni drack upp barnens sprit!"




Fotnot till den som vill veta mer.
Vi var på en Österrikiskt resturang, därav Jägerdrickandet på S.
Och Barnens ö var en film som Kay Pollack gjorde. Bara det gör ju att man ryser.

Saker man inte vill att ens chef ska höra

Jag kan inte berätta vem som har berättat den här historien för mig.
Inte heller vem det var som gjorde det.
For obvius reasons.

Men jag svär, tio fingrar till gud, att det är sant!

Den här snubben som gjorde det, han hade partajat hårt en hel natt och satt på efterfest när han kom på att det var dags att ringa jobbet och sjukanmäla sig. Han skulle börja jobba om nån timme egentligen och han tyckte det var riktigt smart att ringa innan jobbet hade "öppnat" så han bara behövde prata med telefonsvararen.

Han sa nåt i stil med:
" -Tjäna, jag är sjuk idag. Jag kommer inte till jobbet."

Sen la han på.

Trodde han.

Och så sa han till sina polare:

"-Fan vad gött! Meckar ni på en riktig feting nu då!?"

Nästa dag ville chefen prata med honom på kontoret.

I wonder why...

måndag 29 mars 2010

There is no place like home

Hemma igen i gråaste stan i hela världen.

Tåget var försenat så det tog nästan 6 timmar hem.

Ungarna har smulat ner hela vardagsrummet med chokladmuffins. Begriper inte hur det gick till, dom delade på en pytteliten bit som var kvar från tåget. Det kan inte ha blivit mycket som stoppades i dom.
Och sen tjatade som till sig glass som dom förstörde med att hälla vatten uppepå. Så vill dom inte äta upp det.

Jag är så trött i huvet att jag vill dö och Magnus kom just på att han hade en patient och sprang i väg.

Det betyder att jag är hemma själv med smulor och trötta barn som behöver badas. Och själv har jag nog lite pms. Ingen superkombo.

Men det var en fin helg hos Fina Frida. Tack för det gumman!

söndag 28 mars 2010

En rolig historia som jag berättade igår

Det här var när jag och Nettan precis flyttat ifrån Lasarettsgatan men fortfarande hade en och annan räkning gemensamt som vi inte betalt.

Vi står i baren på Kompaniet och beklagar oss över att vi är så panka.
-Fan, vi måste verkligen betala telefonräkningen den här veckan, säger Nettan.
-Fan, alltså, jag är så sjukt pank, säger jag.
-Jag med.
-Jag har verkligen INGA pengar.
-Nä, inte jag heller.
-Jag vet inte hur jag ska kunna betala den där jävla räkningen.
Efter jag sagt det vänder jag mig om och säger till bartendern:
-Kan jag få en stor stark tack!
-En till mig med!

1998 var året och man prioriterade anorlunda på nåt vis.

Och just det ja!

Hurra för mig och hurra för er som läser!
Just nu står räknaren på 1033 besökare sen den 10 februari!
Det känns helt grymt och lite skumt...

Vilka är ni som läser egentligen.... Alla kan väl inte vara min mamma väl:-)

Är oerhört glad och tacksam för er hur som helst. Att nån orkar med mitt orbajseri är ju helt sjukt:-)

Fias recension från gårdagen

En smart bloggare rippar bara en annan bloggares story. Så är det va?

Fiafiber

Här kan ni läsa om vad jag hade för mig igår!

Och få lite skön bakrundstory om både resturangen och kvarteren den ligger i.

Jag har ingen aning. Jag är som en blind råtta när jag kommer till stockholm. Gör inte nåt annat än gå åt fel håll och bete mig förvirrat. Och varje gång jag kommer hit så är det som att där jag tror jag hittar, typ den där långa gatjävlen på söder och ner över nån bro och sen kommer man upp förbi slottet och så till slut är det det där där svartvita torget där man kan köpa knark... ( om man vill, har jag sett på film), alltså varje gång så är det som att den vägen går åt olika håll. Skumt som fan.

En skum grej är att jag lixom känner till alla ställen som folk pratar om. Typ, jag bor i Nacka var bor du, Drottingholm, jag bor i Alby bla bla bla. (ni fattar att det är citat typ va?)
Alltså jag har hört talas om dom grejerna Men jag har inte nån aning om var dom ligger och/eller vart fan jag är.

Jahaja. Läs Fias blogg om min lördagskväll var så snilla.

I morgon åker vi hem igen. Matilda och jag.

Hänger i stockholm

Det gör jag.
Och det är ganska nice.
:-) Eller jättenice.
Idag har jag träffat människor som jag aldrig träffat på riktigt som vet ALLT om mig.
Jag menar allt.
*pussar och kramar internet och faktumet att det internet finns*

Mer detaljer kommer i morgon. Har lovat mig själv (och Dinga-linga) att aldrig blogga när jag är full...

hehe

fredag 26 mars 2010

I hippa sneakersaffären

- Hej! Har ni dom jeansblå i 39?
- Ska kolla... Nä, om du inte vill ha dom i 36?
- Eh... nä, det blir liite för litet...

- Dom klarblå då?
- Nä.
- Dom turkosa?
- Nä.
- Har ni inga kvar i 39?
- Säg vilken färg du vill ha så ska jag kolla.
(jag gör ju det)
- OK, gul?
- Nä.
- Grön?
- Nä.
- Vit?
- Den som står i fönstret finns kvar.
- Men dom är ju helt skitiga.
- Ja, det kanske inte är så roligt...
- *suck* Ok. Lila då? Har ni lila kvar.
- Jag ska kolla... Ja! Den är kvar. Vill du ha lila?
- Ja, alltså dom är jättefina men jag vet inte om jag är för gammal för att ha lila Converse egentligen...
- Men du har ju knallrosa jacka.
- Ja det klart. det kanske är meningen att jag ska ha lila då när inte några andra verkar finns kvar.
- Dom är jättefina oxå. Ska du ha dom?
- Ja. Jag ska väl det. Här är kortet.
- Har du id oxå?
- Varsågod.

Han drar mitt kort.

- Du är inte för gammal.
- Eh, va?
- Vi är lika gamla, så du är inte för gammal.
- Eh, ok. Fast du hade inte haft lila va?
- Nä. Fast det beror inte på att jag är för gammal.


Gud ibland är jag som en sån där tjatig tant i affären. Typ världens jobbigaste göteborgare-tant.
Fast jag inte pratar göteborgska.
Och jag uppenbarligen inte är en tant än.

torsdag 25 mars 2010

Dagens roligaste

Har vart så uppe i sista finliret på grupparbetet hela dagen. I morgon ska vi har redovisning och jag ska vara nån slags Mia Törnblom-typ in nånslags teater-pjäs. Oh my. Fick liiite ångest när jag insåg att det kommer att vara typ 60 pers som ska kolla på skiten.
-fan 60 pers, sa jag till mina klasskompisar och sjönk ner i en hög på golvet.
-men det låter värre än vad det är, sa dom.
-Gör det!? Hur gör det det? Det är ju HUR många som helst!
-Men ta det lugnt nu, det är säkert några som kommer att vara sjuk i morgon...
-Ja, och några kanske har dött...

Men det var inte det jag skulle säga.

Det var ju det här! Jag har som sagt vart så uppe i allt jobb så jag glömde bort det roliga som Viggo gjorde förut.

(tack Fia för påminnelsen!)

Det ringde på dörren här förut och jag trodde det var grannen under som Had had it med att ungarna sprang ett lopp fram och tillbaka genom lägenheten och jag lät dom göra det för jag ville dammsuga klart innan läggdags.
Viggo rusade mot dörren glatt för att öppna. Han blir rätt social av att vara hemma och "passa" sin sjuka syster osm han gjort de senaste 2 dagarna. Utanför stod en gråhårig gubbe som jag först tänkte att INTE kunde vara grannen under. Det var det inte heller, det var en som sålde Proletären.

Viggo ställde sig i dörren och berättade: Vad han hette, vad hans katter heter, att hans ena katt rivs och sen när gubben äntligen fick komma iväg igen så bröt han ihop i hallen för att han glömt att visa honom sina leksaker.
Jag hör mig själv säga:
- Älskling, man måste inte visa sina leksaker för alla. Det var bara en farbror som sålde en tidning. Man brukar inte visa sina leksaker för folk som ringer på och säljer saker.

Ännu en sak som dom missade att berätta på föräldrarkursen, att man kommer att höra sig själv säga alltså.

Hemligheter

Det har vi alla.

I helgen ska jag hälsa på Frida. Som vet alla mina hemligheter som jag skrivit de senaste 6 åren...

Men hon vet oxå andra hemliga grejer om mig.

Att jag fortfarande inte begravt min gamla katt. Hennes urna står högt upp på köksskåpet. Det är över 6 år sen hon dog och jag börjar fortfarande gråta om jag tänker på henne.

Och att om man häller i mig tillräckligt, jag menar TILLRÄCKLIGT med vin (nåt istil med den mängd vi fick i oss när du var här sist Frida.)
Då erkänner jag att jag i hemlighet älskar Peter LeMarc.

Det är lite läskigt att åka till dig Frida när du vet allt det här.

På mitt jobb

Häromdan när jag jobbade...

Marie berättar en grej om nåt jag inte minns: (och som kanske inte hör hit just nu)

- Jag skulle hade glömt att kolla i den där gröna boken man alltid ska kolla i när man börjar jobba....

(jag) -Vilken gröna bok!!?

Snart är det sju år sen jag började jobba där. Kan va rätt bra att veta vad det är för en bok lixom...

onsdag 24 mars 2010

Till mina twilight-vänner

Som kanske vill ha MER...

LÄS DEN HÄR


Man måste registrera sig på sidan. Det tar 1 minut typ.
Fast gör det inte om du:
* Vill ha kvar lite tid att typ ringa dina vänner eller diska eller se på tv.
* Inte gillar att läsa smaskigheter av alla de slag.

Men annars. Läs. Den. Här. Berättelsen.

*andas djupa andetag och kastar mig in i den igen*

Man upphörs aldrig att bli förvånad ändå

Ni vet den där ungen som var så napp-junkieig?
Han har klarat av att sluta. Har till o med hittat nappar idag som han kommit vandrandes med och erkännt att han hittat.

Vi har pratat om ifall det är samma sak som här man slutar med cigg. Att man kan få återfall och tänka att man bara kan ta EN ciggis fast att det smakar apa och man blir lite besviken. Typ. Jag har i alla fall ett minne av att jag hittade en napp en gång när jag hade slutat med napp och tyckte att den både smakade och luktade APA.

Ja, jag minns när jag själv slutade med napp. Måste betyda att jag inte var direkt bebis. Men det var väl en annan grej på 70-talet. Allt var anorlunda. Min brorsa hade bruna väggar i sitt rum och morsan och farsan var nöjda med att dom iaf bara rökte på bottenvåningen i vårt hus. Inte i sovrummet som jag misstänker att grannarna gjorde.
Men hos grannarna fick man dillchips, grannfrun hade långa röda naglar och jag har fått berättat för mig att hon brukade börja sin dag med en treo-comp serverad på sängkanten av sin gubbe. Treo-compen hade hon till att svälja ner nåt annat hemmafru-piller. Oh, life in the seventies...

Jag flummade bort lite här tror jag. Ber om ursäkt.

tisdag 23 mars 2010

Om ett behov att suga

Det är snart exakt 4 år sen nu.
Den där natten när jag stod i köket och slet upp ett napp-paket med tänderna.
På min arm hängde en klarvaken 8 dagar gammal bebispojke.
Han var sur som ättika om han inte fick suga på något hela tiden. Och fram tills den stunden, den där natten så var det mig han sög på. Och blev superförbannad att det kom mjölk ur hans sug-grej. Han var ju redan proppmätt. Och det rann ut mjölk i hela sängen.
Jag vaknade i en pöl av mjölk och var helt groggy av sömnbrist.
(det är en väldig tur att jag inte visste just där och då att jag skulle vara lika groggy ungefär 2 år framöver innan han började haja att det är gött att sova en hel natt i sträck)
Nu stod jag där och slet upp plastförpackningen med tänderna, spolade av nappen lite snabbt under kranen (man gör så med andra bebisen det är inte så jävla noga att koka grejer längre) och sen tryckte jag in nappen i ungen. Han tittade på mig med stora förvånade ögon och sen började han suga.
Sen dess har hans nappar varit viktigare för honom än ciggen är för hans morfar. Han har burit dom med sig vart han än går och inget har vart på gött som dom.

Idag har han lämnat in napparna hos tandläkaren.
Kan nån be en bön för att kvällen blir lugn och snäll....?

måndag 22 mars 2010




Tänk, jag gifte mig faktiskt med en av dom här killarna... Kan någon gissa vem?

Älskling, kommer du ihåg första sommaren när vi hade träffats. Innan vi fortfarande inte hade flyttat till Göteborg. När jag var tvungen att ha solglasögon och platådojjor när vi gick och hyrde film. Och filmen vi hyrde var alltid nåt i stil med True Romance eller Sid och Nancy.

Eller den där kvällen på Fallens dagar, när du festande med dina kompisar och jag med mina och du hittade mig fast det var så knökat med folk på strandgatan (eller vad den nu heter). Du såg mig så bra där du satt på din utkiksplats uppe på en bajamaja, du ropade mitt namn och hoppade ner framför mig och sa: "Är det leopard eller sebra?" Och det tog en stund innan jag fattade att du pratade om dina solglasögon som du nyss köpt. Du kom inte ihåg om det var leopardmönster eller sebra.
Tänk den killen blev man kär i och den killen är pappa till ens barn nuförtiden.
Livet är inte så dumt ändå :-D

söndag 21 mars 2010

Helgens citat del 2

Dinga-Linga och jag står vi rockbarens bardisk. Klockan är 17.09 och det är fredag eftermiddag. Snart ska vi gå på kent.

Jag beställer en öl och Dinga-LInga ett glas vitt vin.
Jag vänder mig mot henne och säger:
-Men, tror du dom HAR vitt vin här?
-Ja, jag ser att han håller i en flaska.
-En öppnad!
-Ja.
-Men ärligt, den kan varit öppen HUR LÄNGE SOM HELST.
-Ja, det kanske du har rätt i.
-Flera månader. Ända sen sist det var en tant här i baren...

Helgen citat del 1

Viggo och jag står vid glassdisken utanför ica maxi, intill snabbmatsplacet som hör till ica maxi som där maten är så tråkig att man kan dö av att titta för länge på den.
Då kommer en granne och smyger upp bakom mig:
- Jasså, ni ska oxå äta på resturang idag?

It takes one förortsmamma to know another förortsmamma...

lördag 20 mars 2010

Things I have done för dig Jocke....

Ok.
Varför ska man egentligen spara på sin hemligheter när man kan skriva om det i sin blogg?

Diverse ganska pinsamma saker jag gjort för att jag älskar (läs: är besatt av kent)

Jag trodde jag lugnat ner mig men i går kväll upptäckte jag att jag fortfarande tycker det är roligt att stå och skrika "Jocke!" när det blir lite tyst mellan två låtar. Det var fler som hängde på igår och han svarar oss: "ja, vad vill ni mig?" Och jag hör mig själv skrika: " Vad tror du?!"

Men det är egentligen inte så farligt... Jag har oxå:

*vandrat runt i stan en hel natt på jakt efter vilket hotell dom bodde på. (Gav upp vid korsvägen och tog en taxi hem stelfrusen utan att hittat dom)

* stått i ösregn nere vid Röda sten och knackat på en bysha dom hade som loge. Klättrade även upp på en grej och kikade in genom ett fönster för att se dom...

*Visat brösten för deras turnebuss när den åkte ut från Liseberg. Mest var det för att en massa RIKTIGA fjortisar sprang efter bussen och skrek och jag got carried away. Och så skojade jag med Magnus som var med. Han tyckte det var roligt faktiskt.
Och ja, dom var i bussen... (och det var typ 1998 innan jag hade ammat 2 barn)

* Har skrivit så flitigt på kentforumet så att jag blev omnämd med namn när göteborgs-posten skrev om hur galna kents fan är. Om nån undrar varför jag heter Isolita så är det namnet jag tog när jag hängde på kents forum.)

* Har mejlat till en journalist som jag tyckte skrev en konstig artikel om kent. Och fick svar.

Ja, nu är väl alla hemligheter ute. Man ska inte skämmas för sig. Det är dumt.

fredag 19 mars 2010

Först börjar vi med....

och lite...




Nä jag bara skoja såklart!

här har vi knarket

slutdestinationen?

Varsågod en ledig dag

Idag har jag min första lediga dag sen tisdag förra veckan. Och den räknas knappt för då var jag fortfarande helt svag efter vinterkräksjukan...

Tänkte att jag skulle tvätta och städa lite idag och plugga...
Det blev en sån här lista:

Måste
Skriva på basgruppens rapport
Börja skriva på inlämningsuppgiften
Handla mat

Borde även
Tvätta
Städa
gå och träna
Lata mig
Köpa en ny mascara

Där emellan ska jag vara en god, kärleksfull och tålmodig mor som hittar på skojjiga små aktiviteter till sina barn så dom inte blir för uttråkade
(läs, tryck in en ny film i videon med jämna mellanrum)

Bestämt mig för att skriva lite rapport, dammsuga och åka till Frölunda torg och köpa en ny mascara. Det räcker så va?

torsdag 18 mars 2010

Om man har svårt att vakna

Klockan är 7.04.
Om exakt 56 minuter ska jag vara på förskolan där jag gör min praktik. Jag borde sitta i köket och dricka kaffe och läsa tidningen. Eller stå i duschen.
Men det gör jag inte. Jag ligger i sängen och blundar hårt. Det är helt omöjligt att få upp ögonen.

Då ramlar dagens första sms in:
Ifrån Dinga-Linga. (39 år)
"Vet du vem som har namnsdag idag?"
"Jocke?"
"Nä, nån annan"
"Robert?"
"Nä"
"Edward?"
"Rätt"
"Gött! Nu vaknade jag!"

Tack! :-D

Och jag hann faktiskt dit i tid. Fast jag sket i att duscha och äta frukost då såklart...

onsdag 17 mars 2010

varför jag älskar kent (ett patetiskt försök att förklara)

Det är bra om du lyssnar på Gravitation när du läser detta inlägg...

Det var höst/vinter 1996.
Jag bodde i en lägenhet nära tågstationen, ovanpå en begravningsbyrå och det luktade väldigt märkligt i källaren. Jag misstänkte att dom höll på och joxade med liken i nån källarlokal som jag var tvungen att passera när jag gick till tvättstugan.

Det var också samma vinter som en vän till mig blev överkörd av tåget och jag var skiträdd för att han skulle dyka upp där i källaren och ta farväl och se så där läskig ut som hans bästa vän hade berättat att han gjorde när han sett honom på sjukhuset.

Jag trodde alltså på spöken men annars inte på något alls direkt.
Jag var 23 år och hade inte en aning om vad jag skulle göra med nånting. Jag levde på A-kassa, undvek så gott det gick att svara i telefonen när tanten på kommunen ringde för att skicka ut mig på olika timvik på dagis och det som höll mig igång var att jag var med och satte upp Hair, min favoritmusikal, på stans teater. Annars fördrev jag tiden med att partaja med diverse mer eller mindre galna vänner.

Den här vintern hade jag nåt skumt långdistansförhållande med en snubbe som bodde längst upp i norrland. Jag hade ramlat över honom på stans enda svartklubb och just den natten var vi på samma nivå av fylla. Jag minns nåt svagt om att vi skulle gifta oss och flytta till en bondgård på landet och han var väldigt bra på att härma hur ankorna skulle låta som vi skulle ha där i en damm. Just då tyckte jag det var fantastiskt roligt.
Nästa morgon vaknade jag och kände att det var skönt att han skulle åka hem till norrland snart. Jag upptäckte också ganska snart att han dels åt alldeles för mycket piller och att han skröt om att han brukade låsa in sitt ex i sovrummet när dom grälade. Jag sa, med bestämd röst, att om han någonsin fick för sig att låsa in mig nånstans så skulle jag skära av honom halsen när han sov. Det skulle jag såklart inte göra men det visste inte han och det gjorde att han hade nån slags respekt för mig.
Det var sån jag var vintern 1996.
Och det var rätt gött att ha nån att ringa när man kom hem från krogen och kände sig ensam. När han kom och hälsade på tyckte jag att det var otrevligt när han tog i mig och jag hade starka misstankar om att han hade en riktig flickvän uppe i norrland. Men jag fick låna hans jeans en gång när han åkte hem och det var ju väldigt snällt. Dom satt snyggt på mig.

Sommaren innan var Kräm vår sommarhit och jag gick en dag och köpte hela skivan fast att det INTE var min sorts musik.
Och sen låg jag där på golvet i min pyttiga lägenhet och lyssnade på kent. På repeat.

I was so fucking lost.

Jag hade inte nån 5årsplan. Inte ens nån femdagarsplan. Jag visste inte ens om jag ville leva om fem år. Eller om fem dagar för den delen.

Jag ville spela teater men visste att jag var för kass för att komma in på scenskolan. Jag ville inte ha nåt jobb. Jag ville inte plugga. Jag ville hångla med nån men inte ha någon kille. Det var skönt att ha nån som ringde ibland som sa att jag var het. Men annars kunde det va.

Men när jag lyssnade på Verkligen, om och om igen så var det som att dom där malande gitarrerna flyttade in i mitt blod och gjorde att jag fick nånslags styrsel ändå. Någonting att hålla fast vid.

Du kan ligga kvar
Tills tårarna har torkat

Men vet du, om man bara håller andan och vågar hoppas så ordnar sig allt.
Och ingenting kan egentligen göra dig illa om du inte låter det göra det.

Sms-dialog mellan två väninnor

Väninna 1 (39 år): Vet du vem som fyller år idag?
Väninna 2 (36) (tvekar 5 sekunder med svaret): Jocke Berg?
Väninna 1: Det är mars jag fyller år
Väninna 2: Men min feber gör det svårt

Ibland undrar folk varför jag älskar kent så mycket. Jag vet inte men ibland tror jag att jag har kent i mina blodådror istället för blod.

tisdag 16 mars 2010

Hur man blir som man är

Vet inte varför. Men idag när jag åkte hem så kom jag och tänka på en sommarmorgon när jag kanske var 12 år.

Mamma och jag bodde i en trea i ett hyreshus där det bara bodde gamlingar och ortens samlinga av frånskilda mammor med deras barn.
Det var ett gött gäng tanter som sprang hos varann och drack vin och hittade på hyss när de tutat i sig några glas. (favorithysset var att dra upp potatisplantorna som Flooden av nån skum anledning fått nojja på att sätta i de gemensamma rabatterna... Det var de frånskilda mammornas fyllemat det. Snodd, kokt potatis. Ja man har inte roligare än man gör sig.)
Och vi barn sprang in och ut hos varandra och ibland visste man knappt vart man egentligen bodde och vem som egentligen var den som var ens mamma.

Morsan hängde oxå med ett gäng unga homosexuella män. De har de bästa festerna. Det vet ju alla.

Den här morgonen hade de varit på en sån fest. Det låg bögar över hela lägenheten och sov ruset av sig. Jag hade sommarlov och skulle gå till stallet för att vara med på ridlägret. Min bästa vän hade sovit över hos mig. Antagligen hade hon oxå varit nån slags barnvakt åt mig medans morsan dansade loss med sina unga vänner.

Vi tassade runt i ridkläder och fick kliva över snubbar som låg överallt. Det bekom oss inte ett dugg. Tvärtom tyckte vi det var suveränt att alla sov för vi var inte så sugna på att äta fil och mackor till frukost. Nä, vi ville ha glass för sånt kunde man passa på att äta när morsor ändå sov.
Och min vän hade en mycket mer traditionell familj där det nog aldrig sovit över nån endaste bög. Och där det fanns en mamma som var vaken och såg till att man åt nåt näringsrikt. Så man fick passa på lixom....

Vårt stora problem var att framför frysen hade nån lagt en madrass och på madrassen låg två snubbar och sov sked. Vi lyckades kliva över dom och fick upp frysen men sen spillde vi glass på dom sovande.
Vi frös till is innan det stod klart att vi inte väckt dom.

Det som var vårt problem var inte att det låg 2 homosexuella män och sov i köket.
Inte heller att dom inte var de ända av samma sort som låg och sov i mitt hem.
Inte heller att min mamma låg nånstans och snarkade efter en lång festnatt.

Nä, det vi var rädda för var att vi skulle väcka nån som skulle stoppa oss från att äta glass till frukost.

måndag 15 mars 2010

Tillägg till det jag skrev igår...

Ni ser bilden på den stora magen som jag la in igår...
Glömde skriva det roligaste när vi sågs sist. Becca och jag satt lutade över magen och förundrades över hur det sparkade där inne. (och jag tog kort på underverket)

Jag höll båda händerna över magen och sa:
"- Visst är det fantastiskt ändå...!"
"-Ja..." sa tjejerna.
"- Att det är en hel riktig bebis där inne..."
"-Ja..."
"-Och att den kan komma ut genom fitthålet!"

Vi är ganska frispråkiga på min arbetsplats.

söndag 14 mars 2010

Och till Cattis som blev mamma igår! Wiii!



Sötaste sötnos! Grattis till din lilla pojke som kom igår och grattis till ditt nya liv:-)

Sist vi sågs hade jag precis vart hos frissan och prata med en tjej som skulle föda barn om 5 veckor. Hon gick runt med klackskor och klippte folk och hade bara gått upp 7 kg. Jag åkte till jobbet efteråt med en stark känsla av att vara lite onormal. (jag gick upp 24 kg med Matilda)

Men på kontoret satt Cattis med denna enorma kula. På 2 timmar åt hon: 3 stora portioner glass (med sylt på), 2 apelsiner och en skål med pastasås (för att smaka lite på såsen, det var ju bra eftersom jag hade gjort den och det var skinka i som jag inte äter så jag visste inte vad det smakar)

Och jag kände mig inte så onormal längre.

Önskar dig all lycka i världen gumman! Love you!

På mitt jobb (känsliga läsare varnas)

Finns Becca.
Hon låter ofta som en galen Dregen på speed. Men hennes hjärta är stort.

Här är till dig gumman:

Becca svarar i telefonen:
"Porrklubben Stora Läppar"

Becca ringer vikarie:
"Hej, vad gör du? Sitter du och runkar i din egen avföring?"

Becca har försökt ringa mig en helg när jag var hos min mamma och min mobil dött:
(jag hade 26 missade samtal från skyddat nummer när jag kom hem och stod precis och funderade på vem som velat mig något så viktigt när telefonen ringer. )
Becca skriker:
"VART FAAN HAR DU VARIT!!"
"Eh, hos mamma, har nån dött eller?"
"Nä, jag ville bara höra om du kunde jobba på tisdag"

Becca. I love you. Ingen är som du.

Om en klänning kunnat tala

Nuförtiden har jag inte så många laster kvar.
Jag dricker för mycket kaffe.
Och jag samlar på kläder.
Det är väl det.

Nu känner jag att mina fingrar vill skriva om hur svårt det är att rensa garderoben och slänga saker, jag gjorde det förr, mest för att det ofta stod i tjejtidningar jag läser att det är bra. Allt som du inte använt på ett år ska bort! Brukar det stå.. Och visst, jag gör vissa försök. Och har blivit rätt bra på att hiva trasiga strumpbyxor och toppar som börjat se skumma ut. Och så köper jag nya basgrejer på Primark... (iaf i mina drömmar)

Men mina klänningar. Dom slängs inte.

Igår hade jag jobbat en massa massa timmar och var bara hemma och vände för att byta om ta på mig lite läppstift. (och pussa mina barn)
På vägen hem började jag längta efter en svart tajt plyschklänning som jag nog inte använt på 10 år.
Vilken himla tur att jag inte slängt den!

Om ni undrar hur den ser ut (egentligen inte så viktigt) så är den svart som jag sa, tajt, med långa ärmar och så har den en mörkröd rand som lixom går uppe på armarna och runt halsen.

Den har varit min mammas och jag tror jag har klippt av den en gång i tiden för det ser ut som att jag sytt upp fållen för hand. Om man tittar noga.
Mamma köpte den antagligen nån gång sent på 70-talet. Gud vet vad hon har hittat på i den innan jag snodde den...

Igår, när jag stod där och smetade på läppstift och parfym, i badrummet så kom Magnus förbi. Han stannade i dörren och sa: "Har du DEN klänningen?! Tänk att du har kvar den. Den hade du den där jätteroliga festen när vi skulle på RockBitch men fastnade på förfesten. Du vet när vi lekte en lek med några killar och du drack 7släggor".
"- Hade jag den här klänningen då? Hur kan du komma ihåg det?"
"- Jag glömmer aldrig en klänning älskling"

(det är en sån sak som gör att jag älskar dig så)

Kvällen han pratade om kan ha varit 1997 eller kanske tidigt 1998. Jag tror att jag fortfarande bodde inne i stan, 5 minuter ifrån Kompaniet där vi alltid hängde.
Den här kvällen skulle Rockbitch spela på Kompan. Det var nåt skumt provokativt band som mest var kända för att om brukade ligga lite på sen. Och då menar jag inte ligga som i att ligga på rygg och åma sig när dom spelar solon...
Det kändes som att man borde ha sett dom. Inte för att jag egentligen brydde mig.

Men först åkte vi ut på en förfest hos en tjej som bodde nånstans vid Redbergsplatsen. Hon hade bjudit dit Magnus. För att hon hade en crush på honom. Och ha hade lovat komma men på nåt vis undanhållit att han träffat mig sen han såg henne sist. Och att jag skulle hänga med.
Och till mig hade han såklart inte sagt mer än att det var fest hon en tjej han kände.

Allt det blev uppenbart för både mig och den där tjejen så fort hon öppnade dörren, fick syn på mig och han presenterar mig som "sin fru". Jag fattade direkt vad hennes avsikter var och att hon fattade att det var kört.

Vi gömde oss i köket. Det var snorkallt har jag för mig och vi ville bara sitta i värmen och dricka upp våra öl innan vi skulle till Kompan och se på nåt underligt band som kanske skulle ligga på scenen. Det kändes alldeles för jobbigt att åka in till stan och hem till mig igen. Vi fick försöka stå ut.

Allt är rätt trist. Och det är inte direkt nån där som vill ha med oss i gänget... For obvius reasons...

Men så ramlar det in ett gäng killar i lägenheten. Dom ramlar ut till oss i köket, ser antagligen att vi håller på att tappa feststämningen så dom drar in oss i en konstig drickningslek. Jag minns inte riktigt hur den var men man sjöng en sång som typ gick " Det är Magnus tur, det är Magnus tur, det är Magnus tur att supa" och när dom andra sjöng om en så drack man.

Jag drack 7,2:or den kvällen.

Och vi kom iväg till Kompaniet. Dom hade öppet till fem där. Men Rockbitch hade spelat för länge sen och det var väldigt tur att vi bara behövde gå upp för backen för att komma hem till mig.

Det är gött att hänga med dig


Dinga-Linga.
Men jag kan inte förstå hur det kommer sig att jag kom i säng kl 2 i natt. När vi skulle gå på bio och filmen började 20.30.
Har vi hamnat i en bar så är vi inte så bra på att ta oss därifrån.

Det är nog på grund av såna som oss som svenska staten är så kinkig med det där med vin. Eller?

lördag 13 mars 2010

Så mycket tid


Så mycket smink...

Men man kan inte låta bli att kolla. Och bli lite imponerad.

(och lite lite avundsjuk om man själv är en sminktjej med för lite sminktid)

Kolla resten av bloggen här: SMINKANS BLOGG

ps. tack Frida för tipset

Magnus



Det här är kiss and make-up till dig.

Du vet att det bara är dig jag älskar! (och matilda och viggo... och majros... och hugo...)

fredag 12 mars 2010

Jag ska jobba hela helgen


På min arbetsplats kan man hitta lappar som ser ut så här:

Visst är det underbart ibland:-D

Jag älskar inte ALLT med Twilight...

Bara nästan. :-)

Och jag kan hålla med dom här skitroliga brudarna om en del grejer.

Kolla här!

Vad tycker du? Håller du med? Och visst var dom roliga!?

Min mamma har en snippa

Sa en pojke till mig idag.

Jag är på praktik. Och det var första gången han överhuvudtaget pratade med mig.
Vill ni veta mitt pedagogiska svar?

Det var typ: "Eh... ja, det har mammor"

Då sa han: "Ja, det har dom.... Snippor är så himla konstiga."

Dah! Och Det är inte fyraåringa pojkar tycker du?

torsdag 11 mars 2010

Arla i morgonstund

Vaknar mammor. Fast dom inte vill...
Idag hade jag sett fram emot en sovmorgon som skulle vara ända till 6.30.
Kl 6 vaknade jag av Matildas ljuva stämma: " Mamma! Det känns som att det börjar bli morgon!"
"Ja, men det är inte det än. Det är bara lite ljust. Vi kan ligga kvar och sova lite till."
"Kan vi inte bara ligga och prata lite?"

Precis när hon sa det så lindades en fet liten arm runt min hals ifrån andra sidan. Där låg en till...

Alldeles för snart är dom odrägliga tonåringar som luktar rök och skaffar sig taskig musiksmak.

Här är lite att dansa till medans du funderar på exakt hur jävla fort ett liv tar slut.

Here you go!

tisdag 9 mars 2010

En liten begravning


Avlyssnat litet samtal mellan 2 syskon.
- Matilda, vill du leka med mig?
- Nääää....
- Men varför?!
- Jag har inte tid. Jag håller på och ordnar en begravning.

Så här såg det ut. En liten nalle hade fått döden dö.

Och det där med lukten

Hemma hos oss är inte nåt stort problem. Jag går runt och sniffar runt soffor och berörda mattor men jag tror inte det luktar nåt. Inte spy iaf. Men den där söta doften från äpplesköljmedlet påminner om lukten av när nån som druckit för mycket öl och kräkts upp det nånstans lite i hemlighet (trodde den). Jag tror jag luktspanar efter den sortens kräklukt av gammal vana.

Som när Conny Klack och några till blev kvar i 2 dygn efter att vi haft nyårsfest hemma hos mig. Conny var så uppe i att snacka om nåt som han brann för att han inte hann gå ut för att kräkas utan han kräktes i ett gammalt rör som varit en raket. Sen ställde han diskret röret i ett hörn och fortsatte prata.
Det tog ett par dar till innan jag lokaliserade lukten....

Jag var 19 år och väldigt dålig på att städa och få folk att gå hem från mig när jag haft fest.

Visst känner du oxå att du behöver dansa?

Här har du dansmusiken för idag

För solen skiner och om man bara tar sats och hoppas på det bästa så kan ingenting göra dig illa.

måndag 8 mars 2010

And the award for stökigast lägenhet går till...

Pampadam!!

Isolita and her family on Pennylane, Swiiden!

Vet inte om ni satt uppe och så Oscarsgalan i natt. Jag var med. Eller min lägenhet. En helt ny kategori lixom. Coolt va?


Nu ska jag gå och duscha, mest för att jag inte vann awarden för "smelliest mummy".
Men vafan jag var iaf nominerad.

söndag 7 mars 2010

Här i Nagiala...

...Är det rätt schysst.
Jag har fått en Ponny och en skön frilla. Väntar på Jonatan right as we speek...

Har spytt själv hela natten.
Är det inte bra ändå att MAMMAN håller sig på benen tills resten av familjen har slutat kräkas. Bara då kan hon krokna ihop.
Och jag som inte ens är den mammaiga sorten.

Höjdpunkter idag har varit.

* Telefonsamtal från människor jag känner som varit ute på krogen inatt. (ett samtal faktiskt men det var underhållande nog)

* Rostmackan jag åt för några timmar sen som jag inte spydde upp.

* Att jag kan ligga i sängen och kolla på Twilight i datorn.

Det var väl det för idag...

lördag 6 mars 2010

Piggar upp mig med lite fint att titta på

Och för en gångs skull är det Rob Patten som är uppiggaren...

Är lite mallig över att jag faktiskt är lite kompis med den här tjejen som har stylat den här lägenheten
Kolla in hennes coola blogg oxå vettja!

Hela hon är cool förresten:-D

Just när man tänkte

Att det nog inte kunde bli värre...
Så spyr ens man hela natten i en hink och ens son i en annan hink. Och i HELA soffan, sådär så det har sjunkit ner genom sofftyget, in i skumgummit, och i HELA sin säng, sådär så det har sjunkit in genom madrasstyget, in i skumgummit.
Och på hela mig, men jag kan ju spolas av jag är som tur är inte gjord av skumgummi.

Jag har sovit 2 timmar mellan 7 och 9.

Hela vårt hem luktar förfärligt.

Matilda är SJUKT uttråkad, det hjälper inte ens att vi tillfälligtvis har 5 nya barnkanaler. Hon är tillomed trött på att se på tv.

Jag tycker det vore lämpligt att den procenten av befolkningen som är immun mot den här jävla sjukdomen borde kommenderas ut och hjälpa till i de hem där den härjar.

Hela vårt badrum är fullt av stora nakna soffkuddar som jag försökt få rent med duschslangen och överdrivna mängder äppelluktande sköljmedel.

fredag 5 mars 2010

Men man kan oxå glädjas åt...

Att jag i misären var tvungen att ta mig in till centralen för att byta mina tågbiljetter. Säger bara så här: Det märktes att Tokio Hotel spelar i stan i kväll. Jizzus vad många freaks. Kan vara så att jag har smittat ner en hel Tokio Hotel-konsert. Och jag skäms inte ett dugg för det.

Vi har oxå fått kopplat in en digitalbox till tvn och har nu både fjärrkontoll som funkar och 260 kanaler. Jag behöver INTE resa mig i soffan om jag inte får mera rännskita. Gött.

När jag körde in till stan förut så fick jag chans att använda mina nya solglajjer jag köpte på Primark. Det var riktigt Gött.

Nu blir det fredagsmys här. (Läs: A- Amigo och glasstrutar, jag tänker bara delta från håll, innifrån FanFics-snusket....)

See you!

Om du inte orkar med det - Skratta!

Onsdagkväll. Jag hade haft en hyfsat ledig dag. Jag satt i soffan och letade sommarkurser att söka när Matilda komer instolpande, hon brukar göra det så jag reagerade lite konstigt när hon ramlade ner på mig i soffan.
Jag sa inte som jag brukar: " Har du drömt en mardröm?"
Utan jag sa: " Har du kräkts?"
Och direkt när jag sagt det så kände jag STANKEN. Och såg att hon hade kräks ända ner på benen som hon nu tryckte mot mig.
Lovely.
Hon förnekade såklart att hon kräkts, så gör barn, dom tror inte att man ska märka nåt för det kan innebära att man måste åka till doktorn och äta äcklig medicin.
Men jag sa att hon visst hade kräkts, att hon hade kräks på hela sig.
Och jag fick svaret: " Jag ser inget kräks...."
Nä man det gör jag. Och jag känner lukten.

Sen hade vi en härlig natt hon och jag. Jag låg i en soffa och höll mig vaken med FanFic, sova var inte tal om. Hon vaknade var tjugonde minut, tittade skumt på mig, jag frågade om hon behövde kräkas, hon skakade på huvudet och så gick det en sekund och upp kräkset och det var bara att försöka få fram hinken i tid.

Nånting som ändå är lustigt är att när man får barn så blir man immun mot att vilja kräkas när barnet kräks. Jag hade riktiga tvångstankar om det innan jag fick barn. Jag kräks bara jag tänker på att nån annan kräks. En gång när jag jobbade på en förskola så var det en liten kille som hade för vana att spy upp sin morgonvälling när han var ledsen över att hans mamma gick till jobbet. Typ över hela hallgolvet. Jag brukade ligga på alla fyra och torka upp slemmet, trösta ungen och hulka själv när nästa unge kom för att lämnas. Det var en väldigt snäll pappa där som ibland hjälpte mig att torka för att jag typ stod och grät för att jag tyckte det var så läbbigt.
Iaf. Så har man nån skum mamma-gen som gör en immun mot att vilja sympatispy när ens egna barn spyr. Det börjar antagligen som en mjukinvänjning när dom hela tiden kräks mjölk som kommit från ens egen kropp när dom är bebisar. Man kan inte tycka det är så himla äckligt. Det är ju bra.

Kl 6 väckte jag Mannen som fick byta av mig. Jag mådde då själv rätt illa.

Sen sov Matilda och jag hela dagen. Jag vaknade kl 6 på kvällen. Hade vaknat till ett par gånger av att Matilda låg och yrade och gjorde jättejobbiga ljud och sträckte upp armarna i luften och ville att jag skulle göra likadant. Är pretty fucking sure att hon yrade. Jag mådde så dåligt så det skar i hela mig när hon lät så där så jag bad henne att: "snälla, snälla, snälla sluta gör så där jag dör om du inte slutar...." Pedagogiskt.

Fantastiskt nog sov hon hela natten i natt bortsett från ett litet break då hon körde upp mig för att göra rostmackor som hon åt som ett hungrigt gatubarn innan hon gick och la sig ingen. Jag ställde in smöret och hon hade somnat innan jag kom in i sovrummet igen.

Idag har jag lyckats äta mos och korv och druckit kaffe.

Och det ända kvardröjande problemet är den stora ryamattan som ligger i badkaret och stinker spy. Känns som att det kostar lika mycket att köpa en ny på IKEA som kemtvätten skulle kosta... Nån som har nåt tips? :-P

Stängt pga sjukdom

Det härjar magsjuka här hemma...
Återkommer med tragikomiska detaljer om vårt elände så fort jag orkar trycka ner tagentera tillräckligt länge för att formulera mig...

onsdag 3 mars 2010

Glöm inte!!

Att True Blood börjar ikväll!!

INTE MISSA! :-D

När solen skiner

Så gör det inget att man sitter i telefonkö till sj i en timme och när man äntligen kommer fram så får man reda på att om man har hämtat ut sina biljetter och bara ska ändra tiden på dom så måste man ta sig till en tågstation.
I vanliga fall skulle jag slagit sönder något.

Har oxå städat i barnens rum. Matildas rum tog 2 timmar. Viggos lite mer en 1 timme. Det var så där stökigt som jag minns att det var i mitt eget rum när jag var barn.
Förutom att jag inte hade så mycket glitter och pyssel som Matilda har. Och inte så mycket sönderpillade elektroniska prylar som Viggo har....

När blir det så där som det är på amerikanska TV-serier, när dom bara säger typ: " Go and Clean your room!" och så gör ungen det. Och ifall den vägrar så är det inte av typen, skrika hur mycket dom hatar mig alternativt springa in på sitt rum och trasha rummet lite till, utan mamman i serien säger bara strängt:" NOW!"
Och så gör ungen det.

Det lär aldrig hända här...

klockan är 8.13

Och jag har redan ätit frulle, läst gp, utfodrat man och barn, spelat början på Johnny Cash-låten (som är vår gitarrläxa) fem gånger och plockat ur diskmaskinen. Har till och med fått av Viggo nattblöjan. Den här dan kan gå till historien som en sån där dag när jag kommer hinna med hur mycket som helst.
Eller så ger jag mig bara mer-jobb... Har precis låtit barnen äta knäckemackor i soffan....

tisdag 2 mars 2010

Dagens tripp med kollektivtrafiken...

Dagens: " Det är ändå gött med människor som inte gör sig till- award",

Går till: Snubben som satt längst bak på 16 bussen med Nikki Sixx-frisyr och en färdigrullad joint i munnen (som han tände innan han gick av bussen vid Sahlgrenska).

Visst är det ändå härligt när folk kan vara sig själva? Och inte skämmas över att man tycker det är gött att röka på. Speciellt kl tre en tisdag en solig dag i mars....

måndag 1 mars 2010

Folk är så känsliga...


"Dont make jokes about vaginas... People are very sensitive about them..."

Päron från tjernobyl

Jag jobbade faktiskt på ett kontor en gång. Tro det eller ej. Förutom att jag hade fula kläder och blev utskälld minst en gång om dagen så hade det sina fördelar.
Eller... En fördel var att Lille-Mor som satt i kontoret längst in och var min bundis, hon brukade ringa strax innan kafferasten på fredagar och väsa: " - Lås dörren och koppla telefonen till den trådlösa så ses vi i fikarummet."
Då visste man att det inte var kaffe som var på gång. Hon hade nämligen lurat ut vart nyckel till skåpet där det låstes in vin fanns. Inne på H´s kontor och han gick alltid hem tidigare på fredagar.
Knappt hade man kopplat om växeln så satt man i fikarummet med ett stor glas vin. Som tur var ringde det inte så många på fredag eftermiddag. Jag undrar om dom hörde att växeltelefonisten var aningen slirig framåt femsnåret.

Men det var inte det jag skulle berätta.

Nä, det var min uppgift att åka och köpa frukt en gång i veckan. Har för mig att det var tisdag förmiddag. Då ringde det inte så mycket folk av nån anledning.
Jag fick låna ekonomichefens lilla käcka bil och så bar det av till fruktaffären intill Murklan.

Där hade dom en speciell sort stora päron som var populära av gubbarna på kontoret. En dag kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att kommentera att dom var så stora...
" -Var kommer som här päronen ifrån egentligen? Har dom växt intill Tjernobyl eller?
Det blev dödstyst i affären.
Sen sa killen i kassan:
" - Vad menar du med det?"
" - Eh... Jag skojade bara..." Jag tänkte att han kanske blev förolämpad av att jag sa att hans frukt var från ett radioaktivt ställe. Men vafan jag köpte ju samma päron varje vecka så jag var ju inte direkt avskräckt.
" - Jo, sa killen. Min flickvän är därifrån.


Jahaja.
Vad är oddsen lixom...