Dear karma, I have a list of people you missed

lördag 18 juni 2011

Sommarlov!

Bloggen har lite sommarlov.

Jag har hört att folk bränner ut sig när dom bloggar...


*plats för ev asgarv*


Men iallafall så tänkte jag ha lite semester. Och gnäll fan inte, jag har skrivit över niehundra inlägg så ni kan väl läsa lite gammal skit så länge.


Puss o kram!!

fredag 17 juni 2011

Norrlandsresan i bilder

Jo, jag hade en tanke om att ta en massa roliga bilder på min lilla resa. Och sen lägga upp dom här så ni kunde få se.

Jag började på bussen in till stan. Det satt en gubbe med roligt hår framför mig.

Sen glömde jag bort min ambition.



Men erkänn att det ändå var roligt tänkt! Och jag gick ut hår. Jag menar hårT...

Dagens Viggo

Vi var på Grand Parfymeri och köpte nagellack till Viggos fröknar. Viggo valde en färg var till dom. Noga.

Expediten som jobbade hade antagligen en bra dag så hon engagerade sig väldigt i fröknarna och lacken och paketen. Det var snören och tejp och bara glada miner.

Sen avslutade hon allt med att ge barnen varsitt parfymprov.

Viggo var grymt nöjd. Han sprang runt i Bamba och visade sina kompisar att han hade en parfym. Jag bad om ursäkt för att han förstörde all form av matro.

Sen gick dagen och det blev kväll.
Barnen och jag la oss i dubbelsängen och läste saga.
Det doftade väldigt gott om om.

- Oj, vad det luktar gott om er! Har ni provat era nya parfymer som ni fick av tanten?

- Ja! Lukta i min mun?!

Jag lutar mig fram och luktar i Viggos gap. Han ser väldigt nöjd ut. Det tar mig 2 sekunder att hajja vad han gjort.

- Har du ätit parfymen?!

- Ja!!

- Men lägg aaav! Var det inte äckligt?!

- Jo, först. Men sen blev det godare och godare.


Jag dör.

En liten film till mina vänner som är ensamstående

Ni är mina hjältar och hjältinnor!

Om tjejen i parken

Som jag sov hos.

Jag lärde mig två saker av henne.

1. Jag kommer aldrig mer kunna äta varma koppen utan att fnissa.

2. Det är viktigt att inte torka golvet med någons disktrasa. Inte innan man frågar om det är ok.


Andra människor har annan ocd än du själv har... Minneslapp till mig själv...

Och ganska ofta

Drömmer jag lite om att jag skulle ha blivit hårfrisörska.

Jag hade älskat det. Mitt ytliga jag hade ÄLSKAT det.

Men så kommer den osociala nörden fram ibland och den hade inte pallat med en massa jävla människor. Jag hade lämnat nåt stackars blondin med mörk utväxt i sticket medans jag sa att jag gick för att "blanda färg"....





(bilden har såklart ingenting med mig att göra, jag har snott den på internet nånstans och jag har såklart mycket Större Röv än det där så ni behöver inte spekulera...)

Hårfrisörskor/ pokerfejs

Häromdan var jag tvungen att göra nåt med mitt hår.

Ni vet, när man kammade Barbiedockorna när man var liten. Och dom till slut fick hår som bara lixom var nånslags torva. En torr galen torva.
Det var jag.

Och när det var nytvättat så såg jag ut som Kristina Lugn.

Jag var övertygad om att jag skulle behöva klippa mig svinsvinkort. På ett fult sätt.

Jag trodde jag hade dödat mitt hår.
Så nu är det sagt.

Jag brukade ta svinto/Barbiehåret och rulla in det inne i det håret som var närmast huvet för att det inte skulle synas hur illa det var. Och min egen klipparetjej Elenor har alltid 2 månaders väntetid för att klippa sig. Så jag övertalade min jobbarkompis Marie att göra det. Mutade med vin till o med. Det blev bra.

Det är egentligen inte det jag ska skriva om. Nu kommer jag till saken:

(skrev hon mest för sig själv för att det är mitt i natten och hon sitter på nattjobbet och håller på att somna...)

Jag blötte ner håret i duschen på personaltoan, borstade ut det värsta och satte mig framför spegeln. Marie mötte min blick i spegeln. Jag vet att hon var lite skakad av kvaliten på mina toppar. Jag vet det för att frissor är mästare på att hålla masken och när jag visade henne "sanningen om min håruppsättning" så tappade hon sitt pokerfejs.

Hon drog en djup suck och drog fingrarna genom mitt hår, som frissor gör. Och fick en hel näve hår i handen.

Panikögon mötte mina i spegeln.

- Men! Du tappar ju hår också!

- Jag vill inte prata om det!!

Då samlade hon sig och sa, som frissor säger:

- Men, det är ju så också när håret är så långt. Det blir mer i handen när det lossnar liksom. Så var det för mig också nu innan jag klippte mig.





Va sa du? Om hon räddade håret på mig?

JA! Underbart!! Hon är helt enkelt bäst!

Mer tjuvlyssnat

Du, tjejen som satt bakom mig på tåget igår.

Jo, jag håller med din mamma om att du kanske ska gör slut med din kille.

Det verkar jättejobbigt för dig att pendla till honom i stockholm varje vecka. Och det där du sa om att han är så osocial för att han suttit inne i 11 år, större delen av tiden på isolering, säg det ett par gånger till högt för dig själv så får du se hur det låter på riktigt.

Och jag tror inte alls att du bara behöver ha såna killar som är som han. Vet du, det finns faktiskt snälla killar där ute med. Som inte gör dig uttråkad - jo, jag vet det av erfarenhet. Man behöver inte hänga med dom som är galnast och gör värst grejer för att bli lycklig. Fast man måste kanske bestämma själv först hur man vill ha det. Jag har svårt att tro att man hinner det om man pendlar varje vecka...

Och det där med att ni ska ut och resa en långresa ihop... Alltså, jag Tror inte att du kommer få ihop pengar så det funkar. Inte så länge du (pendlar till stockholm varje vecka), tycker att du måste köpa kläder istället för att betala dina räkningar (fast att du säger med sån inlevelse att du ju tycker om att handla), om du har lånat typ 10 000 av din pappa och dina närmaste bara den här månaden ( obs, min något grova huvudräkning, det kan vara mer eller mindre pengar, du sa inte hela summan för sig) och det hjälper inte till att du redan har tagit ut 5 tusen spänn på din nästa lön...

Ta dig samman tjejen. Man får inte så jävla mycket roligare än man gör sig...

Eller som Nikki Sixx säger:
"There´s nothing like a trail of blood to find your way back home"

Tillbaka i stan igen

Jag sitter på en bänk vid centralen och väntar på min buss. Det är strax mitt i natten. Stan är full av märkliga människor som åkt hit för att gå på festival förstår jag.

Värst av alla är ett gäng på 4 stycken som kommer gående. Det verkar vara 2 par. Ett lite yngre som ser ofantligt vanliga ut och ett lite äldre som ser lite... ja, halvslitna men ändå svenniga ut. Gubben har mustasch och lite mage och tanten har ganska långt, lite grått hår med hästsvans och lugg. Det som är utmärkande med dom är att tanten är så fruktansvärt full att hon knappt kan gå. Hon hasar sig fram som en krabba. Och hon ser samtidigt ut som att hon jobbar som typ mattelärare på en högstadieskola. Stilen, kläderna och sättet hon pratar på. För hon lyckas prata ganska normalt. Men hon kan typ inte gå.
Och ingen som är med i sällskapet låtsas om det.

Dom sätter sig på bänken bredvid min och jag försöker att inte stirra för mycket.

Det verkar som att paren har träffats nyss. Och verkligen funnit varandra.

Men gubben pratar bara om hur trevligt och gosigt det är att ta lite piller och han låter som en tonåring när han säger det. Och han bjuder sin fru på vin som han hällt upp i en juiceflaska och hon är så full att, när hon ska dricka, så lutar hon sig åt sidan för att nå flaskan så ramlar hon nästan av bänken. Men när hon pratar så låter hon nästan nykter.

Och jag hör dom prata om att det är så trevligt att dom träffat varandra och att dom ska fortsätta gå på festival tillsammans i morgon.

jag blir fan inte klok på folk.

Hoppas ni hade kul idag med era jävla puckon.

Norrland

Saker jag lärt mig:

* Nattåg betyder inte att folk håller sina jävla käftar stängda och sover. Och ifall tåget är sent och står still nånstans så är det en god ide att ringa alla i adressboken för att berätta hur det ligger till. Man kan oxå, ifall man har en jävligt irriterande sms-signal som säger: "you got mail!" varje gång man får sms -välja att ha det ljudet kvar på hela natten.

* Ifall nattåget till slut typ DÖR mitt i natten (och du har lyckats sova en halvtimme) så kommer det efter en ganska lång stund ett par slöa konduktörer och frågar vart du ska och när du säger vart du ska så kommer dom att berätta att du ska få åka taxi. Dom sista 25 milen.

* Ifall du då tror att taxin typ är utanför NU så är den inte det. Nej, det tar typ en timme till. En timme som är jävligt NICE att spendera i duggregn småpratandes med ett hopplösa tonåringar som varit på festival (och du kan inte låta bli att göra annat än att vrålstirra på tonårskillens extremt täta acne medans du pratar om den, jag menar Med Honom. Herregud.)

* När du sitter där i duggregnet kl 4 på natten och undrar vafan som egentligen händer med ditt liv och varför sånt här alltid på nåt vis händer dig, så kan du vara glad att det ändå bara är DU som sitter där mitt i natten och inte du och dina aptrötta ungar. Tummen upp på det!

* Ifall man blir avsläppt av taxin, halv 7 på morgonen utanför en skola där man aldrig varit, som dessutom är LÅST (och det ÖSregnar, sa jag att det ÖSregnade?), då i alla fall så är det en supersmart ide att gå till närmaste badhus och byta kläder och dricka kaffe. (obs jättebra är det även att ignorera att badhuspersonalen glor på en som att man är hemlös)

* Det är jättetrevligt att träffa lite nya människor

* Det är jättejättejättetrevligt med internetkompisar som man kan sova hos!

Och.

* Det är ganska roligt att rita faktiskt! ( det där sista trodde jag aldrig att jag skulle skriva)

Personliga rekord!

Denna kategori var länge sen!

Jag har en gång åkt taxi 25 mil. Utan att betala.

Det ni!

The things we girls worry about...

Det går en del snack just nu bland oss Twilight-knäppisar - att "våran" Rob skulle använt en body double. Jag kan ... nä förresten, jag VILL inte gå in på några detaljer vad jag själv har yrat om med mina nördvänner.
Vi säger så här: Läs detta skitskitroliga blogginlägg

Och tänk dig att jag redan haft exakt samma diskussion med mina polare.

(nästa vecka fyller jag år. Riktigt många faktiskt. Way för många för att hålla på med såna här meningslösa sysselsättningar. Fast det är dom här meningslösheterna som håller mig utanför galenskapet)

söndag 12 juni 2011

Det är bra att göra läskiga saker ibland

En gång när jag hade varit mammaledig lite för länge så utmanade jag mig själv och åkte för att hälsa på Anna-Lena i Brighton.
Jag hade börjat tycka att det var en stor häftig grej att ta bussen in till stan så jag kände att det var dags att ...vidga.... lite.

Om ni inte kopplade riktigt så måste man åka flygplan och tåg och tunnelbana och annat läskigt för att ta sig till Brighton. Anna-Lena visste hur det kändes, hon hade blivit lika harig efter att hon fått en bebis.
- Man tror verkligen att man ska DÖ... sa hon insiktsfullt.

Jag dog inte. Fast det var väldigt läskigt. Men det var härligt att komma iväg. Och sitta på stranden i oktober och dricka öl. Och köpa en ny garderob på Primark. Alla som varit mammalediga borde få åka på en sån tur.

I morgon ska jag vara i norrland. Jag är rädd för norrland. Och jag är skiträdd för att åka natt-tåg. Nä förresten, det är jag inte, jag har åkt natt-tåg genom Indien med massa skumma indier och sovit på en hatthylla bredvid en gubbe med jätteturban. Så hur jävla illa kan det bli liksom.
Men jag är skiträdd för att gå vilse. Gå vilse är mitt mellannamn... (Fråga Frida.)
Men jag har skrivit ut kartor från Eniro där jag har målat med grön penna hur jag ska gå. Så det ska nog gå bra.

Sen är det kanske läskigt med att jag ska gå en bildkurs. Och jag kan inte måla. Eller rita. Min 6-åriga dotter är bättre en mig. På riktigt.

Och just det. Sa jag att jag ska sova hos en tjej som jag har träffat en gång i en park? För 5 år sen?

Jag ska det iaf.

torsdag 9 juni 2011

Ett riktigt brev med frimärken

Det ringde i den gamla fasta telefonen nyss. Den som har sladd och står i hörnet av vardagsrummet och bara göra väsen av sig om man råkar putta till luren och det börjar tuta som varning, som låter precis som början på en låt med Ceasars Palace. Jag har glömt vilken låt det var.

Ibland ringer den faktiskt. Då är det antingen: Min mamma, min pappa, Magnus mamma eller Magnus pappa. Eller nån som försöker sälja oss nån skit.

Nu ringde det på riktigt. Och det var en riktig vän. En såndär gammal go som vet precis allt om en så man inte behöver försöka skärpa sig ens. Vi hade visserligen precis chattat lite på fejjan och jag bad henne ringa men ÄNDÅ.

Iaf så fick vi snabbt som fan säga vad som hänt i våra liv sen vi pratade sist, tills nån kom på att hon ringde i smyg på jobbet... Och det var nog minst ett halvår sen vi pratade sist.
Men hon läser här- i bloggen så för henne känns det som att hon pratar med mig nästan varje dag. Och det är jag glad för! Skitglad!

(ibland tänker jag att det vore bra ifall alla kunde blogga så man kan hålla koll på vad man gör nu förtiden eftersom man ändå inte hinner ses. Jag vet att det bara är ett substitut för att hänga på riktigt, IRL, liksom. Men om det är det enda alternativet så är det väl iaf bättre än inget?)


Min fina vän, hon berättade att hon brukade sitta på jobbet och läsa i min blogg och skratta högt. Och hennes jobbarkompisar brukar fråga vad det är som är så roligt och så brukar hon försöka förklara att det är en gammal kompis till henne som skriver en blogg och att det är så kul. Då brukar dom fråga vem vännen är och ifall hon träffar vännen ofta.

Hennes svar blev: "- Jo, typ en gång om året. Men förr, då träffades vi typ en gång i halvåret och då brukade vi sitta på ett fik och läsa varsin tidning och inte säga ett ord."

För mig är det det som är äkta vänskap.

Men jag vet också att ifall livet skiter sig för mig riktigt illa, om jag hamnar i nån jävla soppa så att säga, så skulle jag kunna ringa till dig Jenny. Mitt i natten och jag är säker på att du hade satt dig i bilen och åkt och hämtat mig.
Och jag hade gjort precis samma för dig.

I love you! Du är bäst!!

"tjuvlyssnat"

- Grattis! Jag hörde att du fått en dotter.

- Ja. Tack tack. Jo så är det. Jävligt synd bara att farsans hund heter Jordan (uttalat "Jåååådan") för annars hade hon fått heta det.

- Va? Ska du döpa din dotter till Yoda?

- Näää. JÅÅÅÅÅ_D_AN. Det är fint som fan.

- Ok. Ja.

- Så det blev Alicia istället.


Läste ni detta på jävligt grov göteborska. Om inte- gör´t igen!

onsdag 8 juni 2011

Min lillebrors kommentar på mitt sura inlägg om strandliv och plastikkirurgi



Tusen tack brorsan!

Apropå det så är det ju en väldigt smart idé att, om man känner sig ful, skaffa sig ännu fulare kompisar! Inte så schysst kanske men en bra nödlösning.

Jag ska skriva mer om vad jag tycker om plastikkirurgi. Kanske i kväll när jag lurat lite på det och jag slutat vara så sjukt jävla varm.


puss så länge!

tisdag 7 juni 2011

Dagens sämsta mamma anmäler sig!

Ni vet förra veckan när jag inte kände igen min son när jag skulle hämta honom på dagis. Ni kan läsa om det om ni scrollar ner lite på sidan tror jag.

Jo, idag så skulle jag hämta honom så hade Magnus redan gjort det. Härligt. Fröknarna skrattade inte alls.

(och for the record så var det inte mitt FEL utan Magnus som bara gjorde en spontan grej och min mobil var på ljudlös)

Och innan det så började jag dagen med att försova mig, lämna Matilda 45 minuter för sent och när jag kom in i skolhallen så fick jag tunnelseende och allt jag såg var ordet MATSÄCK som stod på whiteboarden.

Jag hade exakt 15 minuter på mig att köra hem, springa upp för trapporna, slänga ihop en matsäck och köra tillbaka. Jag lyckades fixa några dubbelknäckemackor, lite frukt och en flaska juice. Jag tänkte att det var lugnt eftersom dom säkert skulle vara tillbaka till lunchen.
Det skulle dom inte. Härligt. Men hon åt iaf jättebra till middan om man ska se det positivt!

Bäst idag?

Telefonsamtal mellan vänner:

- Men alltså, jag är ju lite konstig men jag är ju inte nån Rob-tjej. Jag gillar ju Jackson. Och Papa C. Vilken, konstigt nog, ingen annan verkar vara!

- Eh... Nä?

- Men HAJJA! Karln är ju nästan 400 år. Fatta hur bra han måste vara i sängen!

- HAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHAHAAAAA

- Och ja, du får blogga om det här.


När man är en bloggare så väljer ens vänner sina ord väl. Det är bra. Bra för mig och bra för er. Och bra för dom.

måndag 6 juni 2011

Rapport från stranden

Idag var det dags.

Premiär för att släpa hela familjen till badet. Väl där åts det mackor med ost och knaster, plockades snäckor (Matilda höll sig sysselsatt en väldigt lång stund), larvades runt (det var mest Viggo som gjorde det), tjatades om glass (båda barnen- hela strandstunden), tjatades om att gå till den astråkiga lekplatsen (båda barnen- hela strandstunden). Med andra ord var det precis som vanligt.
Riktigt härligt.

På vägen till bilen skojade vi om att det var där Viggo stöp på sin egen sandal när han var 2 år och fick ett lite mer karatärisktiskt utseende med en halv framtand på ena sidan. Det hör oxå till...

Fast det var väl egentligen inte DET HÄR jag skulle rapportera om.
Utan det här: Kära vänner och läsare. Ifall du inte har gjort din badklädesdebut för året så kan jag rapportera följande. Om du känner att du inte är lika vackert smal och välformad som Kissie (Observera ironin) så är det helt lugnt.

Det finns nämligen alltid NÅN som är blekare och tjockare än du.

Ibland kan det ta en liten stund att hitta just den där tanten som faktiskt har större röv/ dallrigare lår/ hängigare pattar och/eller mer skrynkligare mage än din egen. Men jag lovar, det löser sig alltid. Rätt vad det är så ser du din överman och du kan slappna av på din filt och släppa ut magen lite grann.

Du är inte värst.

Du är jättejättefin.
Och alldeles bara du.
Och det duger jättebra.

(det gäller även för den som jag i denna blogg kallar "din överman". Oftast är det ju inte samma tant/(eller farbror såklart, herregud jag glömde bort mina manliga läsare), som har alla dom här skavankerna jag nämnde nyss. Alla är jättebra precis som dom är. Vad som är fult på riktigt är plastikkirurgi. Sån där som stöper alla i samma form)

Sitter här min Robsten/Twilight-bubbla och ler

Jo för er som inte har samma obsessions som mig så har det varit Mtv movie awards inatt.
(OMG vad jag svettades innan jag lyckades hitta en länk där streamet funkade)

Vad var det jag skulle säga nu då...

JO!

You gotta lööve him. Mannen, myten, Patten.



"Jo, nåt borde man väl hitta på om man vinner Best kiss..." Eller nåt.


Så jävla roligt gjort!

Och för er som dör av tanken på Breaking Dawn: Trailern mina vänner Trailern.



Jag säger bara sänggaveln. Kan.. inte...andas...

Samtal mellan makar

- Patten är förresten NAKEN i Little Ashes.

- But naked?! Vad säger du?

- Eller... man får se typ lite lite överst på hans röv och hans pubic hair. Han står framför en spegel och löjlar sig och stoppar typ in snoppen mellan benen.

- Det var väl tur ändå. Vill man verkligen se honom helt naken?

(plats för ca 5 sekunders betänketid)

- Nä...

- Vadå? Det är väl inte så roligt att se en snopp liksom?

- Nä... Kanske inte. Och tänk! Tänk om han har en jättestor?! Det skulle bara vara... för MYCKET.

- Jag tror inte han har det.

- Jag tror han har en normaal *sagt med samma röst om Vanessa i Big Brother*

(plats för djup suck från Magnus)

- Men vad tror du om Taylor Lautner då?! Jag tror att han har en jätteliten snopp!

- Varför tror du det?

- För han ser ut som en sån som har jätteliten snopp!

- Nä. Normaaal. Normaaal tror jag. *med Vanessa i Big Brother-röst*

Samtal mellan makar

Jag ligger på sängen och luktar i en tom plastgrej som det legat Hubba Bubba i.

- Fan vad gott det här luktar! Hubba Bubba alltså...

- Ja, Viggo hittade den på gården.

- Sniff sniff sniff...

- Jag ska fisa i den nån gång så får du lukta på fislukt istället för Hubba Bubba-lukt.

- Tack.

- Hehehe... *nöjt skrockande skratt*

- Fan Hubba Bubba alltså. Det var så sjukt gott!

- Ja. Det verkar ha varit en jättelång tuggummigrej inne i den där. Man hade ju stoppat i sig allting. Man gjorde alltid det. Först tog man en bit och sen en till och helt plötsligt hade man hela paketet i munnen.

- Ja. Och så satt man alltid i baksätet på någon kompis förälders bil och smaskade.

- Gjorde man?

- Jag gjorde tydligen det...

- Åh! Jag minns en gång! Så var jag på den vanliga kiosken och skulle köpa godis, allt var lite halvtrökigt sådär och DÅ!! Då såg jag...

- Vänta jag vet vad du ska säga nu! Det var Hubba Bubba med Cola smak?! Visst har jag rätt?!

- Ja! Och PÄRON! Grönt Hubba Bubba med päronsmak!! Och jag blev så exalterad så jag cyklade hem och bara skrek att det hade hänt nåt helt fantastiskt. Det fanns 2 nya smaker!! Men jag fick väl inte riktigt den reaktionen jag hade tänkt mig. Så jag cyklade tillbaka och handlade till mig själv.

- Vadå, vad menar du? Köpte du inte första gången? Du cyklade hem först för att berätta?

- Ja, jag blev väl så jääävla till mig antar jag. Eller så skulle jag hämta mer pengar kanske.

- Mmmmm. Kom det inte laktitssmak sen oxå?

- Nä?! Gjorde det? Jag minns bara att det fanns dom vanliga, röda och rosa- Hallon...

- Just det! Hallon fanns med! Dom hade jag glömt.

- Och så Cola, och päron, dom var gröna. Och så kanske det kom blåbär sen.

- Åh... Hubba Bubba...

- Ja, dom var så mjuka och härliga...

- Ja...

- Äta tuggummi med socker i. Det gör man inte så ofta nuförtiden...

- Nä...


Nån som minns fler Hubba Bubba- smaker?

Big bubbles- no troubles

I huvudet på min 6-åring

I bilen.

- Mamma!

- Ja.

- Är det bäst att vara människa?

- Eh... vadå? Vad tycker du?

- Nä.

- Ok. Varför då?

- Vet du vad som hade varit bäst att vara mamma?

- Nä. (tänker så det knakar och är rätt säker på att hon kommer svara typ "en kanin" eller nåt.

- En sten.

- En sten? *ligger över ratten och skrattar hest*

- Varför skrattar du?

- För att du svarade "en sten".

- Ja men en sten är jättebra att vara. Sluta skratta mamma.

- Förlååååt... Men varför är det jättebra att vara en sten?

- För att stenar har inga naturliga fiender?

- Nä, det klart. Men jag trodde du skulle svara "en kanin" eller nåt.

- MEH! Kaniner kan ju bli uppätna av rovdjur hur lätt som helst. Eller påkörda av en bil. Om man kör på en sten med en bil så händer det ju ingenting med stenen.

- Nä. Det har du rätt i.

- Ja.


Vi åker en liten bit.


- Men du Matilda.

- Ja.

- Ifall det kommer en såndär stenkross och gör stenen till sand då? Det är ju inte så bra.

- Nä.... men då kan man bli sandkorn i en sandlåda så man kommer ändå alltid att finnas kvar. Och barnen kan leka med en.


Ibland är det nästan för djupt i hennes hjärna...

söndag 5 juni 2011

Nattjobb

+ Det är så sjukt gött att gå och lägga sig när alla andra är på väg till jobbet

- Det är inte riktigt samma effekt när man jobbar natt på helgen...

+ Man får betalt för att vara vaken. Jättebra när man är en nattuggla med sömnsvårigheter

- När man är vaken lite för länge så för man, eller ja, JAG blir lite zombish och får lätt hallisar. Ganska jobbigt. Och inte jättehärligt ihop med att vara extremt mörkrädd och ha lite lite lite för livlig fantasi.

Det blir inte direkt bättre av att börja tänka att såna som bott på jobbet och dött nyss kanske får för sig att komma tillbaka och spöka.
Eller att det hänt lite lagom läskiga mord i kvarteret.
Eller att man en sommar läste Hanteringen av de odöda. Gör aldrig det om du jobbar ensam på ett nattjobb.
Eller att man börjar tänka på den där scenen i Terror på Elmstreet när huvudpersonstjejen råkar somna i klassrummet och drömmer att hon ser sin mördade kompis i en liksäck som långsamt dras över golvet i korridoren. Speciellt inte när du går runt och svabbar golv, långsamt i en dunkel korridor mitt i natten.
Det är inte heller jättebra att nästa tvångsmässigt titta på "spökfilmer" som ligger på Internet lite här och var.

Ville bara varna er lite...

Är textfärgen bra?

Kan ni läsa utan att det blir jobbigt för er?

Please tell me...

onsdag 1 juni 2011

Holy fuck!

Dagens ångest/ förvirring/ jag kan väl bju på den här då

Det här har jag mått lite dåligt av hela kvällen.
Tänkte att om jag skriver om det här så kan ni garva med mig och berätta lite roliga historier om när ni oxå gjorde bort er som fan...


OK?

Ja, alltså, jag brukar inte vara den som hämtar Viggo på dagis. Det är nästan alltid Magnus som gör det. Det beror inte på att jag är en Dålig mor eller lat som fan utan de handlar om logistik. Jag orkar inte gå in på det. Men jag hämtar den andra ungen. Ok.

I alla fall så brukar fröknarna på Viggos dagis vara lite extra glada att se mig. Jag vet inte varför, kanske för att jag skojjar med dom eller nåt.

Idag så gick det till så här:

Jag öppnade grinden, innanför står en liten typ ettåring som går med Viggo, och som pekar glatt bort åt ett håll på gården och säger: - Viggo DÄR!!

Jag tackade och tyckte det var ganska skoj att den lilla skrutten visste att jag var Viggos mamma. Längst bort på gården ser jag två killar som ser precis ut som Viggo och hans polare. Stubbat ljust hår, t-shirtarna utanpå tröjorna. Och idag ser det ut som att dom är ansiktsmålade. Jag tycker det är lite halvskumt för att Viggo hatar att måla sig i ansiktet. (om han inte gör det i smyg med tuschpenna)

På vägen bort möter jag hans fröken. Hon är ganska ny och jag känner henne inte. Jag har alltid svårt att koncentrera mig när jag träffar henne för hon har så himla tunt hår så jag tänker bara på ord som "huvudsvål" och sånt när jag pratar med henne.

- Har du sett Viggo? frågar hon glatt.

- Ja, säger jag och pekar bort mot killarna som fortfarande är längst bort.

- Ok, svarar hon och ler glatt.

Så jag fortsätter bort mot killarna, som jag tror är Viggo och hans polare. (ni börjar ana vad som kommer nu va?)

En av dom, som jag är säker är min son, sitter med ryggen lite snett mot mig och gråter. Jag ser stubbigt ljust hår och en ansiktsmålning. Och jag är helt säker på att det är hans andra fröken som sitter på huk framför och tröstar honom. Men så tittar hon upp och då ser jag att det är nån helt annan. Och ungen grinar och slutar inte grina när han får se sin mamma. Eller iallafall slänger sig efter mig och grinar högre. Som ungar brukar göra när dom får se sin mamma.

I typ 3 sekunder glor han och jag på varandra och jag får en väldigt otäck känsla av att jag håller på att bli galen för att jag inte känner igen mitt barn.

Det är för att det inte ÄR mitt barn.

Jag backar och går iväg. Nånstans på mitten av gården möter vi fröken Huvuds... Nej, förlåt, den där fröken som jag pratade med först. Hon skrattar jättegott.
Och undrar om jag hittat Viggo.

Härligt.

Dom måste verkligen tycka att jag är en JätteGod Mor nu. Not.

jiiisuss.

Jag kan inte kommentera era kommentarer just nu

Blogspot har nån slags strul på nåt sätt och jag verkar inte vara ensam om det här.
Jag hoppas att dom har satt sina Mest kompetenta tekniker på problemet.

Minns ni att jag bloggade om ett sånt felmeddelande? Jag försökte hitta inlägget med det är lite svårt när man har skrivit över 900 inlägg... GAH!

(det verkar iaf som att det de halvalkade fas 3 snubbarna som blogspot har satt på det här problemet dock, men så O-PK får man inte tänka va...?

Iaf så är jag glad när ni skriver! Jag är glad att du har sommarlov lillebror!
Och att jag har så fina klasskompisar! Och att Brålanda är ett sånt trevligt ställe där det växer upp roliga brudar. (och en av dom är min)

puss på er!!

Hur man vet att man är riktigt uppjagad när man ska skriva tentan

Man kommer in i salen, tittar sig förvirrat omkring, går till en plats som ser lite ledig ut och frågar tjejen som sitter näst längst ut:

- Är denna platsen ledig?

- Ja, men det finns en här inne i mitten om du hellre vill sitta där.

(och man hör sig själv säga):

- Nja... jag sitter nog gärna här ute på kanten... det känns som att jag kommer behöva springa ut och spy lite då och då...

Och när man ser minen på tjejen som ska sitta bredvid än så inser man att det är helt fel svar.

- Alltså, jag är inte magsjuk eller så, det bara känns som jag ska spy för jag är så uppe i varv.

Sen sätter man sig och plockar upp sina grejer och studsar i stolen och när ens klasskompis, som sitter längst bak, reser sig och viftar med en av kursen böcker och bekänner att hon har den där och läraren ber henne lägga den vid väggen, intill väskorna så hör du dig själv säga högt:

- Men Maral! Vi hade ju bestämt att vi skulle skicka runt den i smyg ju.

Sen kommer tenta och man trycker i sig en snickers och en kaffe som man köpt på Kinesen så att man får så mycket socker och koffein i blodet att man skriver tentan på 1 timme och 20 minuter fast att man har 4 timmar på dig. Och man får nervösa nervryckningar i ögonbrynet.

Och med MAN i den här texten menar jag mig själv. Fast det kanske var självklart.

Vad har man för problem när man får ett desperat behov att skämta när livet är lite jobbigt? Nån som har en bra diagnos?

Jag vet att jag inte är ensam. Följande utspelade sig också:

Tentaläraren: - Har närvarolistan gått runt nu?

Vi: - Ja!

Någon viftar med pappren.

Tentaläraren: - Har alla skrivit på?

En tjej i mitten: - Nä!

Tentaläraren: - Varför det? Kom du sent?

En tjej i mitten: - Nä, jag stod inte med på listan.

Tentaläraren: - Stod du inte med på listan.

En tjej i mitten: - Nä.

Tentaläraren: - Går du inte kursen?

En tjej i mitten: - Nä. Jag gör OMTENTA! Så nu vet alla det här inne!

Hela salen asgarvar.

Jag är inte ensam alltså. Och när jag skriver En tjej i mitten så menar jag samma tjej hela tiden om det inte var glasklart.

Nu kära vänner, är det Sommarlov, Sommarkurs, Sommarlov, Sommar och Sommarjobb... Sommarstuga? Sommarkatt? Nåt mer trevligt på sommar som jag glömt?