Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 29 augusti 2012

Det här med dvärgar. Igen.

I baksätet på bilen:

- Mamma! Visst är det jättehäftigt att det faktiskt FINNS dvärgar!

- Jo...

- Dom är faktiskt människor också!

- Ja... alltså... dom....

- Dom lever!

- Ja. Du menar att dom inte bara är sagofigurer och att det faktiskt finns människor som är dvärgar i verkligheten?

- Åh... Jag skulle verkligen vilja vara en.

- Skulle du?

- Ja. Tänk va häftigt att få vara en alf liksom.

Nya häftiga hi tech - Dallas

Alltså.
Jag har inget bättre för mig så jag kollar på Dallas fast jag har redan tappat bort vem fan som lurar vem och vilken brud är vilken. En har ett ärr och nej det har visst den andra med, det var ju lustigt att dom castat två brunhåriga brudar med ett ärr men vem är vem, det verkar som att båda ligger med Jon Ross förutom hon den sjukligt magra... hon ligger inte med honom... eller vänta gör hon det?

Men det var inte det jag skulle säga. Brunetterna rörde till det lite i min hjärna. Det jag skulle säga var att jag stör mig som FAN på att dom hela tiden ska visa att det här är minsann NYA FRÄNA Dallas så det måste hela tiden var med nåns smartphone eller nån har gjort slut via e-mail eller ett usbminne som måste stoppas i en ficka eller nåns häftiga laptop som gör nåt häftigt. Ja. Vi fattar. Jag vill inte ha samtal på nåns iphone som man inte svarar på eller nåt liknande ASHÄFTIGT.

Jag vill ha hela släkten som äter frukost tillsammans. Och små barn i kostymer. Och JR som kommer hem och tar en whiskey. Och när det blir en ny scen så ska det vara en lite trudelutt och film på skyskrapan som scenen ska vara i. Och POOLEN! Hur kan man inte ha med poolen?! Jag vill se hur dom ligger där vid poolen och är lite packade och SueEllen ska liksom överartikulera med snemunnen hennes. Fast vänta det gör hon ju fortfarande.

Men hur jävla svårt kan det vara att lägga henne en stund vid poolen.


Och bara för jag satte mig och skrev det här så tappade jag kollen ÄNNU mer vad som händer.

torsdag 23 augusti 2012

En snodd blogg...

Min jävligt roliga vän Anneli skrev en jävligt rolig tolkning på den här bilden.



Här kan du läsa:



http://lostandfoundagain.blogg.se/2012/august/skyltkul.html#comment


Jag skrattade extra mycket åt näst sista. (Om du är en gangster, använde kniv, inte tändare)

Det är bra med ett gott skratt innan man går och lägger sig.

onsdag 22 augusti 2012

Det här med namn.

Det är ju det där med namn som man folk har som man undrar varför i helvete dom inte byter bort.

Häromkvällen när jag gjorde min sista rundzappning på tvkanalerna innan jag gav upp och insåg att jag var tvugnen att gå och lägga mig

(varför gör man alltid så?)


så fastnade jag på Celebrity Rehab. Denna pärla till förnedringssåpa.

Just där jag hamnade så satt doktor Rehab och hade ett litet psykologisamtal med en stackars tjej som inte bara försökte sluta knarka knark och borde även se som om efter en ny karriär. Den hon hade nu inom adultmovieindustrin var inte så bra för hennes mentala hälsa.

Så säger Doktor Rehab: - Vill du prata om Miss Buttafocco?

Jag dog! Vilket jävla namn! Helt grymt om du är porrfilmsstjärna!

Men vet ni? Det var inte porrtjejens artistnamn, det var namnet på en stackars kvinna som hon haft en beef med för hundra år sen och som hon därför sköt i huvet.

Vilket jävla öde. Hon hade inte bara ett helt sjukt namn, hon blev skjuten i huvet med. Uj uj uj.

(och om ni undrar varför jag kom och tänka på det här just nu så var det för att jag såg nån som hette Anna Flytström i tidningen. Kanske ett namn jag hade bytt bort om jag hetat det. Just saying.)

tisdag 21 augusti 2012

Toplista på saker som inte är så goa att trampa på

Utan nån direkt inbördes ordning...

*Majskrokar.

(Nåt jävulskt kladdigt påfund som man ger bebisar nuförtiden. Bebisen verkar vetat exakt hur man behandlar en majskrok. Suger i sig halva sen lägger man resten nånstan där så den omärkligt ramlar ner på golvet. En otroligt läskigt kladdig känsla när man får blandningen mellan den kletiga, sugna änden och krispet i den torra delen under foten.)

* Den kladdiga jävla ödlejäveln som nån av ungarna fick i en såndär tiokronors atomat utanför Willys.

(alltså, det känns som att trampa på nåt levande slem.)

* Spetsen på en isärskruvad Beyblade.

(ajsomsatan)

* Mördarsniglar

(behöver jag säga mer? Jo det måste jag nog. När man springer ut barfota i mörkret för att kissa i trädgården på landet. Dom har nånting i sig som splattar till när man mosar dom. På ett mycket obehagligt sätt.)

* Den taggiga vattenpokimonen.

(AJSOMSATAN!)



Parfymen

Jag: - Meh! Vad det luktar parfym här! På... Myra...?

Viggo: - Ja, jag tänkte att hon behövde lite parfym.

Jag: - Vad snällt! Hon blev säkert jätteglad.

Viggo: - Ja.

Jag: - Vart fick hon parfymen?

Viggo: - På huvet litegrann...

lördag 18 augusti 2012

Hur du vet att filmen du ser på är bra

Mitt när det är som mest spännande så hör du dig själv utbrista:

- Men fan! Nu fattar jag ingenting! Är hunden ond eller god?!

tisdag 14 augusti 2012

Bevingade ord från senaste tiden

På Thairesturangen.

- ÅH! Äntligen har jag fått se en äkta dvärg!

- Va?! Vadå?

- DÄR!

Jo, sen fick vi ha en liten diskret diskussion om att ifall man är thailändare så är man kanske lite kortare än medellängd här i sverige. Men man är för den sakens skull inte dvärg.

måndag 13 augusti 2012

Hissen på Axel D

För att riktigt göra denna historia rättvisa så kan det hända att jag måste ta med lite andra jävligheter som har hänt denna dag så ni riktigt ska förstå hur jävligt det var.

Ok.

Måndag. Dagen börjar glatt med att Matilda ska få leka med sin bästa vän men Viggos bästa vän inte har sommarlov längre. Viggo går in i sitt värsta mood där han helst ligger under sitt täcke och deppar hardcoredeppet.

Vi tänker att vi ska pigga upp oss lite med att gå till bibblan och lämna igen några filmer vi lånat och låna några nya.

Sa jag att det var sånt där åskväder som man vill dö av? Nä, jag sa det nu då.

Iallafall.

Vi tar hissen upp till bibblan. Det är ensåndär hiss som finns i förorten. Som liksom är byggd utanpå huset. Det är typ bara ett golv och det är öppet hela vägen upp. Och man måste hålla in en knapp för att köra själv. Det som får plats är en barnvagn med bebis i, en 6årig pojke som får trycka på knappen och en lagom tjock och svettig morsa.

Vi lånar filmer. Jag bestämmer några. Viggo hatar alla filmerna säger han. Det har nu gått ungefär två timmar sen han förstod att syrran skulle få leka med en vän och inte han. Han har på dessa två timmar sagt typ tre ord till mig. Och dom var inte snälla.

Iallafall.

Jag lurar honom att låna en bebisfilm och där kan han inte låta bli att skratta igen. Han har humor ändå.

På vägen ut så funderar jag på om vi ska kissa på bibblans toa men det luktar alltid så jävla mycket piss där så vi skiter i det.

In i hissen igen. Vi får precis plats. När hissen är högst upp så finns det typ ingen luft alls där inne. Det är som att vara fast i ett akvarium. Med sol som steker på.

Viggo trycker glatt ner knappen och hissen går neråt.

Fem centimeter.

Sen är det stopp. Helt stopp.

Jag trycker lite på alla knappar och sen på nödknappen. Den har en signal som måste vara dubbelt så hög som den tillåtna ljudgränsen på konserter nuförtiden. Bebisen rycker till och börjar grina.

Det har gått typ tre minuter och jag känner hur det börjar rinna svett på mig i ansiktet. Redan.

Jag vänder mig om och bankar på hissdörren. En virrig pensionärstant virrar sig fram till fönstret. Hon försöker hjälpa mig. Jag lyckas efter en stund få henne att gå in på bibblan och hämta hjälp. Ganska snabbt kommer det en bibliotekaretjej. Hon tror att det är nödstoppet som fastnat och vi försöker få loss det. Det hjälper inte.

Jag måste trycka på den galna nödsignalen igen för att få dit hjälp. Viggo trycker på knappen och jag håller för bebisen öron. Man måste nämligen trycka in knappen i 20 sekunder. Normalt.

Till slut börjar det prata i en högtalare och jag ska få hjälp. Vid det här laget är det verkligen bastuvarmt i hissen och jag börjar få panik. Reparatören ska komma om en kvart. Om en kvart är vi stekta tänker jag.

Bebisen skriker, jag får av henne kläderna. Har galna tvångstankar om att jag kommer få rädda båda barnen från att dö av min bröstmjölk.

Precis då kommer den knasiga, supergulliga biblitekarien ut och ser liksom orolig ut på riktigt. (Den första tjejen hajjade nog ärligt talat inte läget)

Hon springer ner för att se om hon får igång hissen nerifrån. Sen ber hon mig ta tag i nödstoppsknappen och vrida runt den på ett speciellt sätt. Och se på fan. Det funkar. Hissen rycker till och går hoppigt och gnällande neråt. Bibblatanten slänger pussar åt oss i dörren och vi kan ta oss ut.

Jag sätter mig på en parkbänk och ammar. Myra skriker så det ekar mellan stenhusen.

Efter tio minuter kommer hissreparatören. Jag ropar att jag har kommit ut. Kallar honom för Hissgubben och sen visar jag såklart oavsiktligt ena tutten för honom eftersom han skojjar med Viggo så att Myra måste se vad som händer och släpper tutten med ett plopp.
Han berättar även för mig att det är 110 procents omöjligt att stoppknappen åker in utan att man rör den. Jag kände att jag inte orkade berätta för honom att hela grejen där knapparna sitter på är helt lös.

Sen gick jag in på ica och bråkade med Viggo om vilken glass jag tyckte att det var lämpligt att köpa. Nogger för 10 spänn eller en lyxmagnum för 22. (som han aldrig orkar äta upp).

Sen satte vi oss på en bänk och käkade glassen och jag upptäckte att barnvagnen är riktigt jävla trasig på ett ställe så jag får nog försöka laga den med silvertejp i morgon.

Sen åkte vi hem och jag hann precis upptäcka att bebisena blöja var galet full så jag inte fick allt på mig. Det var ju bra iallafall.

I morgon blir det en jättejätterolig dag bestämmer vi.

lördag 11 augusti 2012

På Arken zoo jobbar det en riktigt god människa

Denna månaden är inte den rikaste månaden på året om man säger så.

Alltså, jag har så jävla dålig föräldrarpenning så det är inte ens nån mening med att ta ut nån. Så just nu lever jag på min man mest. Det är väl rätt ok. Men helt plötsligt ska simskolan betalas och sophämtningen för stugan och en p-bot för en bil man egentligen har sålt men posten slarvade bort papprena och så är det dom vanliga räkningarna på en halv miljard. Det räckte inte ens min mans feta psykologlön till.

Och jo, vi hade väl haft mer pengar nu om vi snålat lite mer hela sommaren men nu ville vi inte det utan det var gött som fan att käka glass hela tiden och åka runt och bara öööösa in och ut soppa i bilen och handla slarvig mat varje dag istället för att storhandla och bo på hotell och ha sig. Så nu får man sota för det och äta nudlar och i stort sätt leva som innan man fick en man med fet psykologlön.

Nu tog ju då kattmaten slut.
Om vi köper skitbillig skitmat till katterna på ica så får dom kristaller i kissblåsan och det blir dyrt som fan när man måste åka till Blå stjärnan akut på helgen och fixa det.
Jo, jag vet det av erfarenhet. Gör inte om det.

(och synd om katten.)

Så idag åkte jag till Arken zoo i sisjön där jag brukar köpa kattmat. Det blev inte den stora 10 kilos säcken för 600 spänn idag. Istället stod jag och pillade på lite mindre påsar och försökte räkna ut om dom skulle räcka tills barnbidraget kom. Där fanns en billigare sort minsann. Jag tog den och gick till disken.

- Jo alltså, är den här ok för katter med kristall i urinen- probem?

- Jo alltså.... (lång utläggning om kristaller och kattmat och sånt där.... jag besparar er) så köp du den. Du vet att det blir billigare ju större påse du köper.

- Ja. Eh... jo... alltså... jag är lite snål för jag har just nu så himla dåligt med pengar.

En kort tyst stund infinner sig.

- Jaha.

- Alltså, jag är mammaledig och ja, jag tänkte bara köpa en liten påse som får räcka till jag får pengar.

- Men du. Jag kan ordna så du får en påse gratis.

Sen gjorde hon det. Hon tog fram en rabattkupong under disken, jag skrev på mitt namn och lämnade min e-mail till nåt företag som tillverkar kattmat och fick en påse helt gratis.

Fantastiskt.


måndag 6 augusti 2012

Samtal mellan makar

- Det var Janne som skickade sms. Han skriver att han skrattade så han grät över din blogg med gasflaskan.

- Gött. Härligt att man kan roa folk.

- Mmmm....

- Idag har jag bloggat om filmer jag ångrat att jag såg. Jurtjyrkogården. Fan vad äcklig den var!

- Stephen King kan verkligen skriva böcker som man blev rädd för. Fan va bra gjort att kunna skriva en bok som man blir RÄDD för.

- Ja. Du vet han var ju alkis också. Jag har hört att han skrev en jävla massa böcker när han var helt full. Hajja det!

- Han knarkade som fan också.

- Å fan.


En stunds tystnad där makarna begrundar detta.

- Fan den där jävla DET liksom.

- Ja! Shit vad rädd jag var för den boken!

- Jag vet inte hur han gör det men. Det är den enda bok jag slutat läsa för att jag blev så jävla skiträdd. Jag kunde fan inte läsa klart den. Det var för mycket.

- Ja eller hur! Fast när man tänker på den nu så kan man inte riktigt förstå vad som egentligen var äckligt. Lite avlopp som lät och en jävla clown liksom.

- Ja.

- Du vet, jag läste ju hela. Den är ju sjukt tjockt! Det tog en hel sommar. Ett helt sommarlov och precis då så bodde jag hos morsan och det var nåt fel på avloppet så det höll på och bubbla och lät hela tiden. Och en gång, i slutet av sommaren så skulle jag ge mig ut och jogga lite på grusvägen där bakom morsans hus. Det var sådär lite i skymningen och jag trodde den där jävla clownen skulle dyka upp bakom varenda jävla buske. Jag fick ju vända. Fan vad fort jag sprang hem! Jag har nog fan aldrig sprungit så fort i hela mitt liv! Helt sjukt! Och jag var väl vuxen ändå. Det var väl när jag gick på gymnasiet. Vad kan jag ha vart? Nitton?

- Jaha. Eh... Jag var nog elva...

- Jaha.

Varför byter dom namn?

En grej som jag har tänkt på jättelänge är varför kända kriminella byter namn.

Eller ja, jag kan förstå varför dom gör det, för det är väl inte så jättekul att ringa försäkringskassan och säga: - Hej, mitt namn är Lars-Inge Svartenbrant och jag undrar lite om det där med bostadsbidrag..."

(Fast frågan är om inte det är lite mer komiskt att heta Lars Ferm. Ferm liksom. Hur tänkte han där? Var det det enda efternamnet som var ledigt i sverige eller? Och är det bara jag som tänker Lars Sperm?)

Men nu kom jag av mig lite... Jo iallafall, det som är väldigt konstigt är att om det står om snubben i tidningen så ska alltid deras gamla namn OCH deras nya namn stå med. Typ: "Bla bla bla... Tomas Quick bla bla bla... Tomas Quick heter numera Sture Bergvall."

Varför skriver dom inte Sture Bergvall då? Fast det klart då vet dom ju ingen vet vem fan man pratar om. Och det känns lite taskigt att skriva om personen med det gamla mördarenamnet? Eller? Vill dom var lite schyssta och berätta att snubben har tänkt börja ett nytt liv och vill skärpa till sig och inte bli förknippade med sitt gamla liv dom galen mördare-rånare-whathaveyou?

Kul att få byta namn en gång till då för det nya "fräscha" namnet är redan ute. Jag menar, det är inte så jävla lätt att få till ett så bra namn som han Juha Valjakkala. Nikita Joakim Fouganthine. Smaka på det. Det lär sticka ut när man ringer och söker jobb liksom.

lördag 4 augusti 2012

Filmer som biter sig fast 2.

Jag var sådär femton eller sexton. Vi var ett helt gäng som såg den tillsammans. Det absolut värsta jag har gjort.


Djurtjyrkogården.

Fan vad jag ångrade mig.

Jag var så liten att jag fortfarande bodde hos min pappa varannan helg. Han bodde mitt ute på landet. Jag blev avsläppt på grusvägen utanför huset. Det var höst eller vinter och helt jävla kolmörkt. Jag var tvungen att gå runt huset, upp på verandan som, om möjligt är ännu mörkare, och försöka pilla in nyckeln i låset utan att få en hjärtattack av skräck.

Många år efteråt var jag rädd att det skulle stå en blodig läskig kille bredvid sängen när jag vaknade mitt i natten.

Helvete.


(eller hur Frida?)

Filmer som biter sig fast

Det kan inte hjälpas.

Varenda gång är det samma sak. Jag vaknar och måste pinka mitt i natten. Snubblar ut på dass. Halvt sovande. Då kommer den. Skräcken. När som helst kommer det att vara nån som går förbi dörren. Snabbt förbi. Precis som i filmjäveln.

Om det är nåt jag verkligen ångrar i livet så är det att jag såg Sjätte sinnet.


fredag 3 augusti 2012

Historien om den röda pluppen i gasflaskan

Jag satt gött i en solstol bakom huset. Bebisen hängde i tutten och jag hade en riktigt nördig kursbok framför mig (till min riktigt nördiga sommarkurs). Magnus hade precis börjat laga mat inne i köket när han stack ut huvet genom fönstret.

- Har du stängt av gasen?

Vår spis på landet går på gas. Gasen förvaras i en liten låda på baksidan som man måste vri på och av om man vill laga mat (eller sova lugnt om natten, man kan lätt börja nojja över gasläckor).

- Nä.

- Fan också. Då är den slut.

- Vi får väl åka och köpa en ny då. Min pappa köpte från en husvagnsgubbe en bit bort.

- Ok. Packa in ungarna.

Jag drog loss bebisen från tutten med ett plopp och letade rätt på dom där andra barnen. Efter att dom letat reda på något att "ta med sig", (det verkar som att dom just nu inte kan åka någonstans utan att ta med sig varsinn pryl. "-Vi ska gå och köpa mjölk." "- Får jag ta med mig min samling pokimonar?" "- Javisst." Sen kryper man runt på icamaxi och försöker sticka in armen under frysdisken för att Picatio har rullat in under torskblocken.

En kvart senare har vi hittat husvagnsgubben. Han nickar till hälsning. Magnus lommar iväg bakom en lada med den tomma gasflaskan tillsammans med gubben. Jag backar bak bilen så dom inte ska få så långt att gå. Det blir dom glada för. Magnus betalar, hoppar in i bilen, highfivar mig och vi drar hemmåt på dammiga grusvägar.

När vi är hemma igen så sjunker jag ner i solstolen igen, tar upp kursboken och ploppar tillbaka bebisen på tutten. Magnus ska bara få loss en liten röd plupp som sitter som nånslags säkerhetsgrej på gasflaskan. Vi hjälps åt att tänka hur man ska skruva. Gasflaskor är nämligen gängade åt andra hållet om man jämför med vanliga skruvar. Så om du skruvar fast en vanlig skruv så vrir du medsols och om den ska bort så skruvar du motsols. Men om du då ska skruva loss en gasgrej så skruvar du medsols. Jamen du fattar ju, man kan ju inte ens tänka. Man kan ju inte ens läsa skiten, eller hur?

Det är då det börjar iallafall.

Pluppen sitter som berget.

En halvtimme senare har Magnus dragit fram alla verktyg vi har.

- Ring din farsa! Ropar han där han ligger på alla fyra vid flaskan.

Just det. Kommer du ihåg att vi skulle laga mat för typ en timme sen? Blodsockret är numera nere på minus. Alla är lagom glada. (Förutom bebisen som ligger där hon ligger).

Jag ringer farsan. Det är universallösningen på alla praktiska problem. Han vet alltid hur man gör allt. Och om det inte funkar så ringer han alltid upp en stund senare och har tänkt ut en "specialare".

Farsan ger oss rådet att bara dra ut skiten. Det gör inget om den går sönder, det är inget att spara på ändå den där skiten.

Vi fortsätter slita och dra. Jag lägger ifrån mig bebisen och kämpar på jag med. Farsan ringer tillbaka och undrar hur det går. (och frågar igen om vi vet att den är vänstergängad och att vi bara kan ta en tång och dra ut skiten. Och slänga den. Det är viktigt att slänga den åt helvete känns det som just nu).

Till slut ligger jag på allafyra över gasflaskan och hugger i hålet med en skruvmejsel och bredvid mig står Matilda och frågar tusen frågor om vad jag gör och jag skriker åt henne till svar för jag är så hungrig och helt genomsvett och Magnus håller en skrikande bebis och allt känns helt psykotiskt.

Jag vänder mitt svettiga röda ansikte upp mot min man och skriker:

- VARFÖR HÄNDER ALLTID SÅNT HÄR JUST OSS?!

och han svarar:

- Vi får åka tillbaka till husvagnsgubben och be honom hjälpa oss. Han har nog nåt specialverktyg.

- Och låta honom skratta åt oss stadsbor som inte klarar av nånting?!

- Vafan spelar det för roll då?!

Och jag inser att det kanske inte är så bra att hacka med saker i en gasflaska. Så vi får svälja stoltheten och packa in alla ungar i bilen igen och den här gången får FAN INGEN TA MED SIG NÅN JÄVLA SKIT FATTAR NI DET!!! Matilda sitter bak och gråter tyst för att jag varit en sån häxa, bebisen illvrålar för den vill bara ha tutte och Viggo frågar som vanligt när vi har backat ut på vägen:

- Men vart ska vi egentligen?

Tillbaks till husvagnsgubben igen. Samma dammiga grusvägar. Gubben möter oss på gårdsplanen. Trällor, hängiga jeans, kulmage, sävlig gång. Inga problem vet ni.
Han hämtar en kniv, pillar ut pluppen och sen "blåser han hur hålet lite". Det vill säga, han öppnar flaskan och blåser ur lite gas med full fart, inne i vår bil där vi sitter med alla barnen och sådärja nu är det minsann ingen plast kvar i hålet. Det kan vara farligt minsann.

Magnus frågar om han brukar använda en kniv och gubben svarar att han brukar kunna dra ut pluppen med fingrarna. Och vi åker hem och känner oss som de stadsboloosers vi är.

Senare på kvällen. Vi har äntligen fått alla ungar i säng. Tänt en brasa. Varsinn bok. Då säger Magnus:

- Du. Jag tänkte på en grej som du sa förut. När vi höll på med gasflaskan.

- Ja.

- Det där "varför händer alltid sånt här oss". Varför händer alltid sånt här oss? Det känns inte som att det händer andra normala människor?

- Nä. Jag vet.

- Kanske om vi skaffade oss lite mer verktyg?

- Men vi har ju hela boden full med verktyg här. Jag tror inte det är det som är problemet. Man kan ju inte ha specialgrejer till allt. Ett specialverktyg till att ta bort pluppar på gasflaskor. Såna finns ju inte ens.

- Nä.


Nu undrar jag, kära läsare, händer sånt här bara OSS. Eller händer såna här saker andra människor också? Skulle det här kunna hända dig? Please let me know.

torsdag 2 augusti 2012

Hört på stranden

- Mamma, kan vi inte ha teparty i morgon? Snälla.

- Nä. Imorgon har jag min första semesterdag och då ska jag läsa en hel bok.

Stunder av ren röta

När man ringer sin frissa och säger:

- Hej, jag har glömt när jag har min tvätt-tid.

Och dom svarar:

- Hallå? Hallå? Jag hör dig inte!

Never park next to a white van

Det finns saker som folk har sagt som hänger sig kvar.

En gång för tusen år sen så såg jag ett avsnitt av Oprah som handlade om kidnappningar. Det satt en stackars brud med i programmet som blivit indragen i en van och kidnappad och blivit förjävla illa behandlad av nån psykopatic maniac som antagligen senare fick möta sin skapare med hjälp av en giftinjektion som straff. Men iallafall. Bruden grät såklart och berättade och Oprah lyssnade och lipade så tårarna rann. Jag åt väl som vanligt rostmackor och glodde från min soffekrok.

Oprah avslutade allting med de bevingade orden:

"- Never park next to a white van."

Det har satt sig fast. Varje gång jag parkerar så aktar jag mig för att parkera brevid en van. Man vet ju faktiskt inte.

Fan ta dig Oprah Winfrey.

Om man säger orden WHITE VAN liksom upp i näsan så låter det väldigt roligt. OWHITE VÄÄÄN.

Vi har av nån skum anledning kört runt hela sommaren och sagt så. Hela min familj. Ungarna med som inte har en aning om vad vi snackar om.

Ja. Nu vet ni det.

Parkera aldrig intill en vit van.