Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 30 juni 2010

En annan rolig grej på bion igår

Var tjejen som satt bakom mig som uppenbarligen varken läst böckerna eller sett nån av dom gamla filmerna förut.
Hennes kommentarer var helt obetalbara.

När dom kysser varann i första filmen höll hon på att dö.

När Edward gör slut i New Moon så var hon helt vansinnig för att han var så elak.

När hon räddar honom och dom står och hånglar i Italien blev hon vansinnig för att dom blev ihop igen. -Hur tänker Bella när han varit så jävlig? Typ.
Eh, du VET väl att hela historien går ut på att dom är ihop?

Det bästa var när Eclipse var slut och hon säger: -Nu längtar man till andra halvan av filmen!
Och hennes kompisar bara: -VA?!
- Men VET ni inte att dom har dela upp filmen i två?

Vi gick där så jag hörde inte deras svar. Men rätt svar ska vara att det är NÄSTA film som ska delas upp i två.

Men det kanske är så att inte alla vet såna här livsnödvändiga saker....

På biografen

Dinga-Linga: -Eh... alltså... Nä det var inget.
Jag: -Vad?
D-L: -Nä, jag tycker bara det är lite konstigt att det är muslimer här som tycker om Twilight.
Jag: -Ja! Jag har oxå sett att det är MASSA muslimer här!
D-L: -Ja, eller hur. Eller typ FYRA i hela salongen...
Jag: -Men det är ju typ fler än det har varit sammanlagt på alla kentkonserter vi varit på...

Allting är relativt...

Vid middagsbordet.

Hon: -Har du kollat min blogg idag?
Han: -Nä, vadå?
Hon: -Eh, jag skrev om det där när du kom ut från affären på Campingen och tyckte livet var så slappt att du kunde tänka dig att köpa en Aktuell Rapport.
Han: -Gjorde du det? Jaha. Men det var ju så.

En stunds tystand. Båda äter sill och potatis.

Han: -Sjukt namn egentligen. Aktuell Rapport. Det låter det. Pappa läser Aktuell Rapport. Stör honom inte. Dom har tagit namnet från dom två tråkigaste tvprogrammen och satt ihop till ett.
Hon: -Minus och minus blir plus du vet.
Han: -Ja.
Hon: -Jag kan inte fatta att jag ska få se Eclipse i morgon!
Han: -Ska det bli gött? Tänk om du inte kan hålla dig vaken?
Hon: -Jag har tänkt på det. Men jag tänkte att jag skulle kunna passa på att sova lite på New Moon för den tycker jag inte är lika bra som den första.
Han: -Och så såg du väl den häromdan också. På dvd.
Hon: -Mmmmmmm.

Han tar sats för att säga något som det verkar som att han skäms lite för...

Han: -Jag var tvungen att gå in och kolla på MMA lite. Det var nån ryss som alltid har vunnit som hade förlorat.
Hon: -Jaha.
Han: -Fatta vilken jävla skandal. Alla är helt tokiga. Det brukar vara typ 5 inlägg som folk har skrivit och kommenterat varje nyhet men nu var det typ 65 nya inlägg...

Han fortsätter prata och hon förstår ingenting en lång stund. Hon ser bara en mun som rör sig och är glad över att han ser så barnsligt förtjust ut att hans ögon lyser.

Han: -......... läggmatch.......ryska maffian.
Hon: -Jag älskar att vi har varsitt nördigt intresse.

Märkliga tecken som hänt mig sista tiden

Nr 1.
Jag var på IKEA och handlade för 1234 kr.

Nr2.
Jag fick en klocka av Magnus. Tog på mig den och drog ut den där lilla pluppen som sitter under knappen man snurrar på. Tittade på klockan, på köksklockan och på klockan igen. Skulle ställa in tiden men klockan var PRECIS just då det som den stått på i affären. Tio över tio.

Nr 3.
Jag fick en radio av mamma. Vi sitter i trädgården i stugan. Under eken. Jag stoppar i batterierna och snurrar igång volymen och börjar ratta in en kanal. Mamma har gett mig radion i födelsedagspresent för att jag ska ligga i hängmattan och lyssna på sommarprataren.
Det första jag får in är sjörapporten. Ni vet den där superlånga assega grejen som nån gubbe från årtonhundratalet sitter och läser. "Bortre bänkan: väst-nordost syd.. kattegatt: västnordkorv syd..."

Nr4.
När jag jobbade natt sist så satt jag och googlade på bilar för våran volvo kommer att rosta ihop nån gång snart och det kan vara bra att va Beredd. Skratta inte nu men en Citroen Picasso tyckte jag verkade käckt att köra runt familjen i.
Vi är på campingen i Mellerud. Matilda och jag har vart på dass och när vi kommer ut på parkeringen så står Magnus och Viggo och beundrar en isblå Mustang. Den är verkligen skitfin. (en sån bil man Egentligen skulle vilja ha...)
Jag går förbi den och tror ni inte på fan att det framför den står en sån där Citroen Picasso. I exakt samma färg.
Gissa om det gjorde Magnus sugen på att köpa en sån? Nä... just det. Han tyckte den såg ut som "en stor ful jävla boll."

Om att vara 37 och gå på Twilight movie night

Alltså, jag skäms inte alls för att jag älskar Twilight. Tvärtom så är jag stolt över att bejaka min inre fjortis. För alla har vi en liten butter fjortis där inne i oss.

Om man är 37 år och ska gå på 8 timmars biomaraton så kan man bli så nervös innan att man steker pannkakor till sin familj medans man själv dricker en naturdiet-shake, stående vid diskbänken för att man är för nervös för att man inte ska tycka filmen är bra.
Och sen går man in på Monki och köpte jättekonstiga kläder på rea för 250 spänn, en kvart innan första filmen börjar, bara för att man är så nervös.

Om något ska hända som jag väntat på länge så blir jag alltid svinnervös för att jag inte ska tycka om det. Igår var jag svinsvinnervös att jag skulle tycka Eclipse sög.
Den sög inte alls. Tvärtom. Jag ska se den snart igen på bio vet jag.

Men framför mig på bordet ligger den nya kentskivan. Och har inte ens vågat öppna den och titta i fodralet.
Tänk om den suger...

Det är illa när ens egen mamma frågar en på facebook om man har fått bloggtorka

Jag har inte det...
Jag har förjävla mycket att göra i Verkligheten bara. Det är sommarkurs och ungar och kent har släppt en ny skiva och jag har börjat jogga och så igår var jag på Twilight movienight i åtta timmar.

Det är sjukt jobbigt att ha så mycket som pyr i mig som jag vill skriva om men som jag inte hinner skriva ner.
Och jag är skitsnabb på maskinskrivining.

måndag 28 juni 2010

På campingen, dan efter midsommarafton

Samtal mellan makar. Utanför glasskiosken och minigolfen. Ungarna klättrar på en trasig leksakstraktor. Han har precis vart inne i affären för att ha nåt att göra.
Han: -Dom hade bara knäckebröd. Inget mjukt.
Hon: -Fast vi kan väl köpa det och ha till kvällsmat.
Han: -Ok.
En stunds tystnad. Glor ogenerat på förbipasserande campare.
Han: -Alltså, det är en sån avslappnad stämmning här så det kändes lugnt att köpa en Aktuell Rapport inne i affären. Jag gjorde inte det men det kändes som att man hade kunnat göra det utan att nån höjde på ögonbrynen.
Hon: -Om det var tonårskillen i kassan så hade han bara sagt nåt som typ...
Han (avbryter) - Hon på sidan 18 är från stan.
Hon: -Visst har hon schyssta patta...
Han: (avbryter igen) -En gång på 80-talet så var det en tjej från Mellerud som var med. Tidningen var slut överallt.

torsdag 24 juni 2010

Till Thess som är lite rädd för fiskar

Det här handlar egentligen inte om fiskar... Men om saker i toaletten...

Vi var mitt ute i ingenstans. Någonstans i mitten av Indien.
Vi bodde i små rum av kal betong som låg runt en liten innegård. Det var bra att de var av betong eftersom de hade haft elefantproblem i området. Ett elefantproblem innebär att elefanter bara går rakt in i husen och förstör allt som kommer i deras väg. En ganska avkopplande grej att tänka på när man gått och lagt sig på kvällen och noggrannt lindat myggnätet omkring sig... Not.

Vi skulle bo där i en vecka på det där byutvecklingscentrat. Det fanns ingenting att göra mer än att hänga i skuggan på gården och systerligt dela det lilla godiset vi hade kvar. Vänta på nästa plågsamt äckliga måltid eller vad våra hurtiga lärare tyckte vi skulle aktiveras med. Vi rökte indiska cigaretter tills vi alla fick en elak hosta och Ingrid fick någon konstig sjukdom som gjorde att hon bara låg inne sitt rum och yrade. Fast det berodde nog inte på cigaretterna.

Våra hurtiga men fina lärare hade förberett oss väldigt noga på just den här delen av resan. Ett stort fokus var på att det inte fanns någon sophantering på platsen. Allt vi behövde slänga skulle vi samla och bränna i nån slags ceremoni sista kvällen. Som nånslags symbol för hur vi västerlänningar inte bryr oss om vad vi kastar bort och hur mycket sopor vi samlar ihop på en vecka.

I denna ritualen ingick att vi inte fick spola ner toapapper. Allt toapapper skulle samlas in och brännas. Alla bad typ till gud att inte bli bajsnödiga.
(eller få mens, men det är en annan grej kanske)
Jag höll på att dö av bajsnödighet första kvällen.
Josefin som var min roomie svor att hålla sig hela veckan. Jag tror faktiskt att hon klarade det.

Men jag var seriöst tvungen att gå...

Så jag tog med mig en ficklampa, gick in i det lilla rummet av betong som var vår toalett, lös med ficklampan i taket och på väggarna för att se så det inte skulle vara nån spindel som långsamt skulle fira sig ner från taket och fastna i mitt hår, lockad av ljuset från lampan.
Jag drog ner brallorna, satte ficklampan i munnen för att kunna använda händerna till att hålla balansen. Ja, det var såklart bara ett hål i marken, vad trodde du?

På nåt vis hamnade ljuset från lampan ner i toaletthålet. Jag kikar ner i där ljuset hamnar och där, där möter ett par ögon min blick.
Det är något blankt och smalt och ormlikande och jag drar upp brallorna och springer skrikande ut därifrån.

Vi samlar mod med lite indiska cigaretter och sen går vi in tillsammans, som nån form av toalettormsexpedtion. Den som går först lyser ner, resten hänger i ett led efteråt och när ettan får syn på nåt nere i toan så skriker hon högt och alla rusar ut. Detta blir en lustiger procedur som upprepas ett par gånger minst.

Tills nån vågar titta efter ordentligt och ser att det faktiskt är en mellanstor ödla som sitter där nere i hålet.

Vi går ut på gården igen, röker lite mer cigaretter. Hostar. Jag är fortfarande grymt bajjenödig. Överväger att gå in och bajja hos nån annan. Men så är det som att jag bara kommer på det.
Ödlan sitter nog fast. Och vi måste såklart rädda den.

Jag minns det som att räddningsexpeditionen höll på i minst en timma. Och att vi använde någons nånting som fick slängas sen och brännas dagen innan vi åkte hem.

Men vi fick upp ödlan till slut. Den såg smal, sliten och olycklig ut om nu en ödla kan se så ut. Men sen pilade den iväg över gården och då, då såg den lättad och glad ut.

Den natten, när jag låg och nojjade för elefanter (och gerillan men det är en helt annan historia) så kände jag två saker:

1. Skönt för ödlan att just vi bodde där i rummet just nu så vi kunde rädda den. Fan vet hur länge stackarn hade suttit där nere i skiten rent ut sagt.

2. Tänk om jag inte sett den. Utan han hade fått ta emot vår skit i en vecka. Stackars jävel.

onsdag 23 juni 2010

Becca är i telefonen

Klockan är nio på kvällen och jag är på väg till jobbet för att gå på nattpasset när Becca ringer i mobilen. När jag svarar är jag övertygad över att hon ringer om något som är jobbrelaterat.

Det är det inte...

Becca: (med hög röst som som vanligt låter som Dregen på speed) - Jag har precis sett Remember me nu! Varför sa du inte att det var ett jävla skitslut!! Varför gjorde du inte det?! Varför?!
Jag: (något överrumplad, försöker förstå om hon är allvarlig. Så kommer jag på att jag pratar med tjejen som kan börja gråta när hon berättar OM ett sorglig avsnitt av Greys Anatomi. This is for real.) - Alltså, jag trodde jag hade...
Becca: - Kan du berätta varför han tog livet av sig!? Varför?!
Jag:- Men, han tog inte livet av sig. Det var nineeleven. Hans pappa hade kontor i world trade center. Han blev träffad av ett flygpla... vänta lite, du menar inte hans brorsa nu va, för han tog livet av sig? Du snackar om Patten?
Becca:- Ja, det klart som fan jag pratar om Patten!
Jag:- Han dog när flygpla...
Becca: - AHA! Nu fattar jag! Jag såg att det stod 11 september och det där men jag kopplade inte...
Jag:- Du är inte ensam. När jag såg den på bio så var det massa fjortisar runt mig som var helt förvirrade... Dom var typ för små när det hände så dom fattade ingenting...
Becca: - Ok, nu blir det inte riktigt lika jävligt. Det var så jävla sjukt konstigt att han hoppade. Precis när allt hade ordnat upp sig.
Jag: - Ja, det måste varit förvirrande för dig. Men jag antar att du stortjöt och inte kunde tänka klart.
Becca:- Ja, så var det. Ska du åka och jobba nu?
Jag:- Ja, jag är på väg.
Becca: - Jar har en skitrolig grej till din blogg. Vet du vad min dotter sa till en turkisk mamma på gården häromdan?
Jag:- Nä, vad sa hon?
Becca:- Erkänn att du bor i sverige för att få bo nära Liseberg? Erkänn?!

(Jo, just det är något som jag tror de flesta uppger som orsak till att få bo här när som dyker upp vid gränsen. Det hade jag gjort om jag var dom.)

tisdag 22 juni 2010

Netto i Länsmansgården

Känns ibland som Mänsklighetens Sista Utpost.

Var där häromkvällen efter jobbet. Skulle bara ha mjölk och bröd men jag fick hela korgen full med massa konstiga saker som jag egentligen inte behövde. Och som det som vanligt inte stod nåt pris på, men eftersom det mesta kostar max 39 spänn så gör det lixom ingenting tycker man.

Det kan ha berott på att jag blev distraherad av Jordklotets Mest Slitna människor. Alltså, det var två brudar som verkligen utmärkte sig där inne. Då fattar ni.

Den ena hade superhöga klackar, supertajta jeans, hur mycket blingbling som helst (but not in a good way), en handväska som nog egentligen skulle se ut som en dyr väska och hennes hår. Herregud. Jag kom på mig själv med att bara stå och stirra. Det skulle nog vara meningen att hon skulle ha lite sådär Hollywoodvolymigt. Men det var lixom BARA slitet och det såg verkligen konstigt ut. Vänta! Vet ni hur det såg ut? Som Barbiedockehår. Som nån har borstat och borstat.
På det så hade hon så sjukt mycket smink. På ett superslitet ansikte. Jag vet inte...Hade hon vart vaken hela natten och det där var hennes lördagskvällsoutfit? Eller var det bara så hon såg ut när hon gick och handlade på söndag kväll. Då vill jag gärna veta hur hon såg ut på lördagkvällar...

Man skulle kunna tro att hennes polare hade samma stil. Men icke.
Polaren såg ut som dom där stora i Fragglarna, som gick runt i trådgården ni vet, som Fragglarna måste gömma sig för. Fast dom var nog lite kvickare. Den här bruden kunde nästan inte gå. Och så var hon helt röd i fejset och jag trodde faktiskt inte att hon skulle överleva fram till kassan. Hon flåsade och stånkade och såg döende ut på alla vis. Jag blev helt nojjig.

Dom betalade med mycket möda och sen var det min tur...

Kassasnubben: -Vad kostade denna?
Han håller upp en målarbok.
(det som dom alltid frågar på Netto eftersom INGEN vet vad nåt kostar inte ens dom som jobbar där)
Jag: - Jag vet inte. Det står inga priser NÅGONSTANS i den här affären.
Snubben drar streckkoden lite håglöst i kassanmojjen ett par gånger. Sen säger han:
- Kan du komma tillbaka i morgon? Jag lägger den här bakom kassan till dig.
- SKÄMTAR DU?! Nä, det tänker jag inte. Jag bor inte ens i den här änden av stan!
- Ok...
Han tittar sig trött omkring. Efter vad vet jag inte. Men det verkar inte hjälpa honom.
- Ok, säger jag. Jag vill inte ha den!
Han lägger boken bakom sig och fortsätter. Varan efter är brödet.
- Den här gick ut för två dagar sen. Vill du inte ha den heller då?
- Eh... Nej!

Medan detta utspelar sig så utspelar sig samtidigt en parallel scen där ordningsvakten och en som jobbar på Netto springer efter Dom Märkliga Kvinnorna. Efer en stund kommer dom tillbaka med ett paket korv. Jag vet inte om Dom Märkliga Kvinnorna hade snattat korven. Det verkar konstigt att dom bara fick lämna tillbaka den och att det inte hände nåt mer...

Fast dom kanske upptäckte att den hade gått ut för två dagar sen. Vad vet jag.

Här är en låt för alla oss i förorten. Gud hjälpe oss.

måndag 21 juni 2010

Dagens lyckligaste



Var nog snubben jag mötte när jag cyklade hem från stan.
Klockan var nog typ fyra på eftermiddan och snubben cyklade med en halvdrucken flaska Jim Bean i handen.
Det är livet det va!

Saker att längta efter när man har sommarlov

Min fina knäppa Brålanda-Karro.

Klicka på hennes namn så får du se henne dansa:-)

Söt-Darling! Miss you!

söndag 20 juni 2010

Åh herregud Åsa, säg att du har blandat ihop det här bröllopet med mitt...

2 kommentarer:
Åsa Pettersson sa...
Och jag minns en vacker brud som skulle upp på scénen och hålla ett litet tal till gästerna. Det var fortfarande lite bröllopsstämningsstelt och lite fint nervöst bland borden till hon avslutar med: "och jag vill bara säga att jag har tappat en lösnagel. Nämligen den HÄR!" och gör fuck you-tecken till alla. Isen var bruten, alla slappnade av, festen var igång. Puss på dig älskade blodsyster! =)

juni 20, 2010
isolita sa...
VA?! Var det jag? Säg att det inte var JAG som gjorde så:-D
(jag hade hunnit bli lite på pickalurven när det var dags för paketöppning så det kan ha varit jag:-D)

En skum dröm

När jag åkte till jobbet förut, fortfarande yrvaken, så kom jag plötslig ihåg en jävligt skum dröm jag hade i natt.

Den var så skum så jag hade lixom en känsla av att det var nån annan som drömt den.
Eh... som att nån annans dröm skulle kunna vara inne i MIN hjärna.

Iallafall.

Jag drömde att jag körde på en jätteliten grusväg.
Jag vet precis vilken grusväg det är ifall det har nån slags mening, den går till o från sjön dit vi brukade åka och bada när jag var liten. Mitt ute i skogen.

Plötsligt står det en svinstor älg bredvid vägen i skogen. Den tittar på mig sådär som en människa kan göra när man står intill övergångstället och man vill ha koll på om den som kommer i bilen ska stanna eller inte. Så jag stannar och nickar till älgen, Gå du.
Älgen går över, travar in i skogen och jag kör vidare.
Det är bara det att älgen fortsätter springa intill vägen och plötsligt vänder han sig om och jag känner att nu, nu jävlar så tänker han döda mig.
Så jag sätter ingång att tuta och gasa allt vad jag kan för att skrämma upp honom så han springer iväg istället. Men han tar sats och springer mot bilen och jag tänker att nu fan nu kommer jag bli mosad av en älg.

Så jag tar lixom sats och kör emot honom allt vad jag kan för jag tänker att om jag kör på benen så kanske jag kan välta honom utan att han skadas.
Precis när han är intill bilen så inser jag att det inte är nån bra plan ändå men det lyckas. Älgen ramlar omkull och jag vet att han inte är skadad, han har bara ramlat omkull i mossan.

Då vaknar jag.

Ärligt, vad betyder det här?

lördag 19 juni 2010

Lite bröllopskuriosa

Har suttit här och glott på det däringa bröllopet hela dan. Samtidigt som jag vikt tvätt och sorterat gamla filmer. Typ.
Det är ju ändå fint med bröllop och kärlek och skit.

Vet inte om Vickan hade samma lilla bekymmer som jag hade precis innan jag gifte mig... Tror inte det, hon har nog gått och fått riktig manikyr och inte köpt dom billigaste lösnaglarna på kicks. Som jag gjorde.

Alltså. När jag gifte mig.
Mangan och jag var helt plötsligt ensamna hemma hos min mamma. Alla som fjantat runt oss hela dagen hade åkt till bygdegården och vi vandrade runt lite nervöst hos morsan medans vi väntade på skjussen som skulle köra oss.

Plötsligt för jag en tvångstanke att jag nog kommer att få mens. Inte för att det alls var den tiden på månaden. Men tänk OM. Det är ju ingen go kombo med vit klänning och jag tror fan jag hade stringtrosor också till o med.
(ursäkta men det här kommer bli lite personligt men jag tänker bjuda på det här för det är jävligt jävligt roligt)

Iaf så tänker jag att det är nog fan bäst jag stoppar upp en tampong. IFALL. Liksom.

Jag springer in på dass och stoppar in en ob. Allt känns bra igen.
Tills jag tvättar händerna och upptäcker att det inte bara är ob:n som är inne. Det är också en av lösnaglarna.
Just då ropar Magnus att bilen har kommit.
Helvetes jävlar! Panikgrävande och jag lyckas få tag i den. Ja, ni fattar väl var?!

På typ en minut lyckas jag även hitta limmet till lösnageln och trycka fast den igen.
(obs. Limmet var inte fast inne i musen på mig, det lät lite så hehe..)

En pärla som jag klistrat fast på den var dock för evigt borta.

Men men om man gifter sig så bör man väl vara fin. Överallt.

fredag 18 juni 2010

Observationer jag gjort på stan idag

(Efter att jag fattat att det var Metal town.)

Frisyr som verkar jävligt PÅ igen (som jag trodde var stendöd efter 2002 när ALLA fotbollspelare i hela världen hade den.)

Mohikan.

Är det verkligen coolt killar? Nä... tror inte det va? Fredrik Ljungberg har haft den frisyren då är det inte coolt.

Det verkar väldigt PÅ att ha hela armar taturerade fast man ser ut som en tönt förövrigt.

Det osvikliga modet: Kilt på snubbar (gärna i kombination med mohikan och kängor) verkar ha hittat tillbaka från 1994.


Vadå? Jag bitter? För att jag inte ska gå på festival i år heller?

Närå... Jag ska åka till stranden med mina barn och komma hem lagom till att titta på prinsessbröllopet. Fast jag hatar prinsessbröllop... Bitter? Jag?

Dagens trögaste registrering

När jag gått runt på stan i typ en timme och tänker att det är Väldigt Mycket Rockers på stan. Typ hela uteserveringar fulla. På typ Hela jävla avenyn.

Just det. Det är inte normalt. Det är Metal Town.

Uttryck som alltid för mig på gott humör del 1

När nån kommer in i ett rum och säger:

" - Är det här brottarna byter om?"

Gud så roligt det är:-D

torsdag 17 juni 2010

Till en vän från länge sen

Du satt alltid där, i ett soffhörn eller i en brassestol. Som en klippa.
Med vildvuxet rött hår och skägg. Alltid solglasögon på fast det var natt och du var på krogen. Det gjorde inget för det var sån du var.
Det fanns alltid ett lugn omkring dig, då när jag kände dig iallafall.
Jag vet att saker och ting gick och helvete för dig mer än en gång men jag vet också att innanför den där svarta västen, som du verkade bo i, fanns ett hjärta som var större än de flestas.

Det var länge sen vi sågs nu och jag måste erkänna att nyheten om att du inte lever längre, den var inte direkt något som gjorde mig förvånad. Snarare var det väntat.

Men det känns så orättvist att du inte fick finnas här på jorden längre. Jag har hört att saker och ting har ordnat upp sig. Att du fick använda ditt stora hjärta till att hjälpa andra på slutet. Kanske kunde du hindra andra att inte strula till dig så som du gjorde för dig själv.

Hur gammal blev du? Strax över 40? Det är för kort tid att leva. Men ändå fantastiskt att din kropp klarade sig så länge...

Jag är glad att jag fick träffa dig. Men det gör ont att du är borta.

Ta en plats åt mig vid ett bra bord, nära baren så länge. Så ses vi kanske igen.

Du var den snällaste människa jag någonsin träffat Patrik.

onsdag 16 juni 2010

"Sist vi sågs var det vinter och en meter snö"

Jag vet vad jag ska dansa till i sommar i allafall

(kanske i min ensamhet medans jag dricker äpplevodka, vad vet jag)

Tack kent för att ni uppför er precis så som man ska när man älskar varandra. Ni överraskar mig och ni finns alltid där precis när jag behöver er som mest.

Han är inte bara snygg han är rolig som fan oxå

Patten alltså.
Underbart rolig intervju på Jay Leno. Du vet att det är nåt seriöst fel på din bil om instrumentpanelen börjar brinna...



ps, Magnus, du är snyggare och ÄNNU roligare. Och ungefär lika kass på det där med bilar hälsn. J. H.

Kopierat från en tråd på Fejjsbook. Men tilläggskommentar:-)

måndag kl. 21.39 Dinga-Linga, kommer gärna och scannar nån kväll. Bjuder du på äpplevodka till det?
måndag kl. 21:41 · .Dinga-Linga Ska kolla om det finns nån kvar, det var nån som slörpade i sig rätt mycket i lördags! ;) Annars har jag Jack Daniels...
måndag kl. 21:41 · .Nettan Gör er gärna sällskap och dricker drinkar :D
måndag kl. 21:41 · .Dinga-Linga Eller så får du dricka ren sprit, om jag inte orkar blanda..
måndag kl. 21:42 · .Isolita Det låter som en plan tjejer!
måndag kl. 21:42 · .Dinga-Linga bra, för scannern ska med mig! måndag kl. 21:44 Lotten Olsfelt hehe
Igår kl. 22:07 · .Nettan Sprit som sprit bara det är drickbart ;)
Igår kl. 22:44 · .Isolita Tack Nettan! Du gav mig just dagens blogg-idé!
för 2 minuter sedan ·

För var det inte du som en gång (för cirka hundra år sen), gick på efterfest. Och den som hade festen satte fram en kanna med nåt som såg ut som isande kallt gott vatten. Så du tog kannan och drack direkt ifrån den i djupa klunkar för du hade vart på krogen hela natten och var supertörstig.
Och du märkte inte ens att det var ... hembränt?

Var det så eller? Hehehehe....

Fick lite ångest över det jag skrev häromdan

Det där om att man borde döda alla som sitter och blåser i tut-trumpetern när dom ser på fotboll.
Jag såg en jättesöt liten svart pojke i tidningen dan efter jag skrev det. Söt var han. Och glad. Och han blåste i en sån där tuta.
Han får ni inte döda.
Ok?

tisdag 15 juni 2010

Samtal på min arbetsplats

I köket på min arbetsplats.
Jag är på väg hem igen eftersom jag inte skulle jobba fast att jag trodde det.
Jag: -Ok, jag drar igen då, det är ju kul när vi har bröllopsdag och allt...
Becca: - Ja, fan umgås med mannen din. Du kanske till o med får släppa till i kväll.
Jag: - Ja, Becca, jag får väl göra det.
Becca: - Ett litet mercyfuck skadar ju inte!
Jag: - Ok. Men jag ska tänka på dig hela tiden när jag gör det Becca.

måndag 14 juni 2010

Saker att vara glad över på sin bröllopsdag

1. Att sverige inte är med i fotbolls-vm.
Magnus hade på tvn i sju minuter när det var en match. Och fyfan och helvetes jävlar säger jag.
Vad är det för ett jävla tutande?!

2. Att man inte gifte sig med en sportintresserad snubbe.
För då hade han väl suttit där och kollat på varenda match fast sverige inte ens är med.
Med det där jävla tutandet.


Vad ÄR det för jävla tutande?!
Kan nån var snäll och döda alla som tutar.
Kan nån vara snäll och stänga av tvn.
Det var visst redan gjort. Det var visst bara min tinnitus...
Tack.

Till Min Dinga-Linga

Jag tror egentligen inte att det var den gången när vi var på Dancing Dingo efter Håkan-konserten som vi gjorde upptäckten.
Jag tror det var den gången vi var på Dancing Dingo efter kent.
Det var jag, Nettan och Dinga-Linga.
Vi stod där i baren med varsitt glas av nåt starkt så vi skulle piggna till och orka dansa ett par timmar till.

Då sa nån av oss:
- Fan, jag Gillar inte Australien.
-Nä, inte jag heller...
- Inte jag heller tror jag...
- Det är lixom bara så jävla stort.
- Och ligger så sjukt långt bort...
- Och så är det bara en massa äcklig vildmark.
- Prata inte om vad mycket konstiga djur det finns där.
- Kryp!
- Ja, fast jag menade såna där skumma konstiga djur som man inte fattar hur fan dom ser ut egentligen....

Vi drack djupa klunkar ur våra glas och begrundade detta. Här står tre personer som hatar Australien.
Det känns för det första som att man inte FÅR hata Australien.

Och sen är det ganska märkligt att det ända stället vi går ut på nuförtiden är en Australisk bar.



Den här videon har Inget Med Saken att göra.
Mer än att Dinga-Linga la ut den på Fejjan idag. Och för att Håkan har namnsdag idag. Och att den är helt fantastisk:-)

söndag 13 juni 2010

Dagens Discovery channel moment

Apropå spindlar så tog jag fram den gröna prickiga vaxduken idag. Vi var på landet och Magnus och barnen överraskade mig med frukost på det lilla bordet, under äppelträden. Vi hade inte tagit fram det än så det var en mysig överraskning på fler än ett sätt.

När vi ätit upp så hämtade jag ut vaxduken som vi brukar ha på det bordet, dom hade inte hittat den.
När jag vek upp den så satt det en spindel i mitten i ett väck. Den var så där söt och liten som spindlarna (tackolov) är i vårt torp. Jag la duken brevid mig i gräset och satte mig för att dricka upp kaffet innan jag la på duken.

När jag var klar med kaffedrickandet så satt spindeln fortfarnade kvar. Jag tyckte det var lite skumt och kollade efter lite mer närmare vad den egentligen höll på med. Då fick jag se att den satt intill en liten liten grej som såg ut som ett nätsäck med små vita grejer i, typ spindelägg.
Det var som att den satt och vaktade sina ägg.
Ärligt? Gör spindlar sånt? Det måste ju betyda att dom typ har känslor och intellekt? Eller?

Jag var tvungen att ta "äggsäcken" och sätta den på ett träd intill och sen spindeln (den tog jag inte med fingrarna utan med Matildas frisbee som låg i gräset intill jag har inte kommit ändå till pilla på spindlar i terapijobbet... Se inlägget jag skrev innan detta :-))

Vi får hoppas att det gick bra för spindelfamiljen.

När Nettan och jag fann en "spindel" under spisen

Egentligen var det Nettans galna katt, Sture, som med en bestämt stor tass, petade fram nåt under spisen.
Det som kom fram var cirka 4-5 centimeter långt och hårigt. Och så väldigt mycket ut som ett spindelben. Hajja hur stor spindeln var om ena benet var så jävla stort.

Nettan och jag drabbades av nåt som kan kallas för masshysteri/masspsykos. Fast det bara var vi två i lägenheten.
Vi skrek så där högt och hysteriskt brudigt som tjejer gör i skräckfilmer när mördaren överraskar dom och dom inser att det är kört.

Sen sprang vi ut i hallen och drog på oss DrMartens kängorna (obs detta var 1998)
Sen trippade vi skrikande ut i köket. Samtidigt som vi klängde oss fast vid varandra. Ni lutade oss över "spindelbenet" och pep lite skräckslaget sen skrek vi igen och sprang ut i hallen och flaxade med hela kroppen.

Jag har faktiskt ingen aning om det var en spindel. Eller en del av en spindel. Det fanns hursomhelst ingen anledning till panik. Ifall det var en spindel så var den jävligt död. Och jag tror att det slutade med att Sture käkade upp vaddetnuvar.

Gjorde han det Nettan?

fredag 11 juni 2010

Om att följa sin magkänsla

Det var sista natten i bungalowen, på stranden på Ko chang. Tidigt nästa morgon skulle vi stå med våra packade väskor och vänta på taxin som skulle ta oss till båten för att åka över till fastlandet igen. Där väntade en minibuss som vi skulle ta till Bangkok för några dagars shopping och cityliv.
Vi hade bott där på stranden i nästan en månad. Det är nog den slöaste semester jag någonsin varit på. Vi badade, sov, åt och hängde med hundarna och människorna som bodde just på den lilla biten av strand där vi också bodde.

Runt vår bunge hängde en liten svart katt. Jag döpte henne till Röva. För att hon hängde en i röva och för att hon satte upp röva i vädret när man klappade henne.

Vi matade henne och gosade med henne. Och hoppades att nästa hyresgäster skulle göra det samma.

Nu var det sista natten och hade kurat ihop sig och somnat på vår säng. Jag hade inte hjärta att slänga ut henne. Så jag övertalade mina roomies att låta henne stanna.

Det kan ha varit ett av de bästa beslut vi fattat i våra liv. Eller till och med vårt sista.

Jag vaknade mitt i natten av ett krafsande ljud.
Förvirrat satte jag mig upp och försökte se vart ljudet kom ifrån. Det var ganska mörkt i rummet och jag hade inga linser på mig.

Katten var mitt på golvet och lekte med något. Först blev jag inte klok på vad det var jag tittade på. Det var något som verkade bli längre och kortare. Och längre och kortare...
Sakta vande ögonen sig vid mörkret.

Jag satte en hand på Helena och en hand på Magnus. (jag sov i mitten, det var igenting kinky med det, vi var bara för snåla för att hyra två rum:-))

- Ni måste vakna! Katten håller på med nåt... djur.... Det är... det är...

DÅ såg jag det.

-En ORM!!

Precis när jag sagt det så flög jag upp, fick i farten upp luckan som föreställde fönster och flög ut genom det. (antagligen den mest stuntiga manöver jag gjort i hela mitt liv)

Dom andra kom efter.

Sen satt vi på balkongen och såg på hur katten slogs med ormen. Jag tror det tog timmar.

Hon lekte med den och inte en sekund var vi oroliga för kattens liv. Hon var så där cool som bara en liten katt kan vara när den slåss mot ett byte.

Någon gång i gryningen hade hon besegrat ormen. Vi tackade henne från djupet av våra hjärtan. Sen sov vi någon timme innan det var dags att resa iväg.

När vi lämnade nycklarna till den holländska kvinnan som hade stället så bad vi henne ta hand om den lilla svarta katten. Hon var värd det. Vi berättade av vad som hade hänt och fick löftet att katten skulle få så mycket mat hon behövde.

Jag vet inte vad det var för en orm. Men jag är glad att jag vaknade av att katten slogs med den istället för att vakna av att den slingrade sig över mig i sängen.

torsdag 10 juni 2010

Förändringar

Har lagt märke till en del märkliga förändringar hos mig själv senaste månaderna.

Jag har alltid hatat att cykla. Nu är det helt plötsligt typ det bästa jag vet. Till med fast jag inte har några växlar och det är världens värsta uppförsbacke hem till oss. (och ja, jag cyklar NÄSTAN hela backen faktiskt) Jag tycker till o med att det känns rätt ok att cykla inne i stan.

Jag har alltid varit en sjukt jävla TV-junkie. Nu går det dagar utan att jag ens sätter på tvn. Det kryper i mig så fort jag försöker se nåt.

Jag har börjat läsa fantasy... Brukade hata allt sånt förut.

Jag har börjat plugga på universietet och faktiskt tycker jag det är ok. Det är skumt. Det trodde jag aldrig.

Jag har allvarliga funderingar på att börja jogga. Behöver jag ens kommentera det?

Jag tycker faktiskt inte det är så himla gott med godis längre. Inga kommentarer på det heller tack...

Men det som skrämmer mig mest... Jag stod en lång stund och luktade på färdigskuren Arbogapastej när jag jobbade sist.
Det brukar hända när det finns prickig korv i kylen på jobbet. Men leverfuckingpastej. Jag är verkligen verkligen sugen på det.

Jag har inte ätit en köttgrej sen 1994.

(förutom ett par accidents på olika festivaler där olika stadier av fylla och mörker var inblandat. Och att jag inte fattar danska så bra...)

Jag har hört nånstans att kroppens celler, dom byts ju ut hela tiden. Och var sjunde år så har alla celler bytts ut och man är helt ny. Kan det vara så att jag är helt ny just nu.
Och att min kropp vill gå in i en ny fas av joggande och leverpastejätande?

Vad tror ni?

onsdag 9 juni 2010

Förlåt att jag inte skrev nåt igår

Men jag har kört lite slut på mig själv.
Jag var där som man hör att folk pratar om när dom inte minns hur man gör enkla vardagsgrejer.
Jag stod rätt länge vid diskbänken och hyperventilerade för jag hade glömt hur man skalar potatis.

Men sen kom Magnus hem och jag sov ett par timmar.
Tills jag hade mitt enda riktiga uppdrag, att gå på möte med Matilda på hennes skola där hon ska börja till hösten. Jag tror jag höll masken hyfsat.

Sen åkte jag hem. La ungarna. Kollade på Mtv Movie awards, som förövrigt var den bästa galan jag sett på länge. Påminde mig om den härliga tiden när kent tog storslam på varenda gala och man satt i sin soffa och bara njöt och tyckte det var så grymt.

(Alltså den var inte bara bra för att New Moon vann typ allt, utan för att den var jävligt rolig att kolla på. Ni som såg den vet vad jag snackar om antar jag. )

Sen kom Magnus hem och hjälpte mig att dricka upp vinet som fanns kvar i Bib:en. Och jag bestämde mig för att inte göra ett skit resten av veckan.

Så nu känns det mycket bättre thank you very much.

Ska lägga mig lite mer gött i soffan här och läsa min favorit Fan Fic för tillfället.

Och det är ok att bryta ihop lite ibland. Det var ju ändå inte i närheten av hur den här killen mår:

måndag 7 juni 2010

Lite måndagskärlek

Så vi alla börjar veckan med stort AAHHH.

Idag är jag extra Robsten-kär tror jag....

söndag 6 juni 2010

Om en fickringning

Fick inspiration när jag läste lite på fejjan nyss...

Det var i Trollhättan en gång. Vi hade haft förfest och sen tappat bort varandra på stan.

Jag tror att vi hittade varandra igen innan jag kollade mitt mobilsvar.

Det gjorde jag nästa dag.

Det var Jörgens mobil som råkat ringa upp min. I bakrunden hör jag snubbarna stå och yra om vart dom ska ta vägen och vad som händer. Jag hade tänkt lägga på och radera meddelandet men precis när jag ska trycka på C så hör något mer. En tjej skriker i bakrunden för livet. Låter det som iaf...
Jag fortsätter lyssna, som när man åker förbi en olycka och inte kan låta bli att kolla ni vet.

Just då minns jag att någon berättat att Kajs tjej ramlat på en trottoarkant och brutit benet... Det är det som har av nåt märkligt sammanträffande har fastnat på mitt mobilsvar.

Och det låter som det gör ont som satan...
Nån har ringt ambulansen och nu väntar dom på den.
Problemet är bara att alla är lite för fulla för att ha nån form av empati kvar. Eller känsla för vad som är smart att säga.
Så därför lutar dom sig över hennes ben lite då och då och säger saker som:
"- Fan, Henke Larsson säger jag bara!"
* Enormt vrål från tjejen*
eller
"- Alltså, fan, det ser helt sjukt ut!"
* Mera vrålande*

Dessemellan pratas det mest om vart dom ska gå och om nån har cigg kvar eller det vanliga "vafan händer egentligen"

Om man ska bryta benet så är det bra att välja ett tillfälle när folk runtomkring är lite vakna för dramat.

( You know that I love you anyway guys! )

lördag 5 juni 2010

Dessa grymma ungar som är födda oktober- 04

Här är min kompis barn.
Han är fem.
Och grym på kuben!

kolla in:


JOCKE

Om en kaja som fastnat

I år är det sju år sen jag började jobba på jobbet där jag fortfarande jobbar.

Det är sjukt vad tiden går fort ibland.

Sommaren 2003. Jag var ganska förvirrad. Mer än vanligt tror jag. Och jag hade aldrig varit så långt ute på Hisingen innan.

Det var jättevarmt och dom höll på att laga spårvagnsspåren mellan näst sista hållplatsen och sista, där jag skulle hoppa av. Så jag fick gå en bit för att komma till vagnen.

En morgon, jag hade jobbat natt och klockan var strax efter sju. Vid Väderilsgatans hållplats, bakom kiosken/thaimatsstället var ett sånt där metallstaket som liksom är bågar som sitter intill varandra på rad. Mellan två bågar satt en liten kaja fast. Den flaxade förtvivlat med vingarna men den satt fast med halsen och kom ingen vart.
Jag såg mig omkring. Det var inte en människa i närheten. Jag insåg att om någon skulle rädda fågeln så var det jag.

Så jag tog en lång pinne och satte försiktigt under fågelns lilla kropp och putte den långsamt uppåt. Den flaxade som en galning och jag rös och gjorde allt jag kunde för att tränga undan impulsen att springa därifrån. Flaxande fågelvingar gives me the creeps...

Men jag behöll modet och fågeln kom upp till kanten. Den fick luft under vingarna och flög iväg en liten bit, till ett litet träd där den satte sig och verkade pusta ut.

Jag tittade på den en stund och bad om ursäkt för att jag varit så harig. Det är ju jävligt mycket värre att sitta fast med halsen i ett staket än att behöva stå ut med lite flaxande...

Sen kom vagnen och jag åkte hem.

Jag minns fortfarande, som om det vore alldeles nyss, känslan av fågelns lilla tyngd på pinnen när jag lyfte den. Dom väger inte mycket, små kajor. Men dom har en liten tyngd ändå.

Och dom är värda att räddas.

fredag 4 juni 2010

Kan man ha en kamel som mamma?

Magnus kom hem härom kvällen och berättade att hans jobbarkompis berättat om en somalier som han kände som blivit uppfostrad av en kamel.
Somalierns morsa hade typ övergivit honom eller dött eller nåt och så hade han blivit adopterad av en kamel.

Kamelen hade gett honom mjölk och tagit hand om honom som en kamelunge.

I sju år.


Magnus jobbarkompis svor att det här var sant och att det dessutom var ganska vanligt i Somalia.

Kan nån vara snäll att bekräfta detta vansinne?

torsdag 3 juni 2010

Utdrag från telefonsamtal till csn

Jag: - Alltså, jag måste bara kolla här lite. Jag har fått ett brev av er idag att jag får studiestöd för mina sommarkurser, men det står inte nåt om nåt lån. Jag tänkte ta lån i sommar oxå.
Csn-snubbe: - Jag ska kolla, det kan ju vara så att det blivit en miss.
Jag: (med ironi i rösten) - Och då är det säkert erat fel.
Csn-snubben: - eh... ja... det brukar ju, i 9 av 10 fall vara studenten som gjort nåt fel. Men man vet ju aldrig... Hur som helst är det lätt fixat.

En stunds tystnad där Csn-snubben knattrar på sin dator.

Jag: - Är det så lätt fixat att du kan bevilja mig lånet via telefon?

Csn-snubben: - Nä, SÅ lätt kommer du inte undan.

En stunds tystnad/knattrande till.

Csn-snubben: - Oj! Ja, du hade rätt. Det var VI som hade gjort fel den här gången. Och eftersom det är vårt fel så kan jag rätta till allt med en gång. Du kommer att få lån. Pengarna kommer strax efter du registerat dig på kursen.

Jag: - Oj! Tack!

Vad är det med den här dagen egentligen? Det finns människor som jobbar på csn med en antydan till humor. Som dessutom kan erkänna att dom haft fel?

Har jag hamnat i en parallel verklighet kanske.

Eller Twilightzone...

När mina barn är i badet

Leker dom med Matildas My little pony-hästjävlar.

Några hästar ropar till några andra:

" -Vill någon gå på Rock n roll-festen?!"

"- Jaa!" Svarar dom andra.

"- Det kommer att komma vampyrer också!"

Rock n roll-fester med vampyrer. Det är mina barn det. :-D

onsdag 2 juni 2010

Samtal mellan makar

Han:- Alltså fan, gör inte Viggo jävligt konstiga teckningar?
Hon (tittar på en teckning innan hon svarar) - Jo... Fast... Han är ju ändå kvar i klotterstadiet fortfarnade. Och han håller på att utvecklar det ser man ju. Han har till exempel en massa geometriska figurer som han håller på med som tillhör stadiet som kommer näst så det är nog lugnt.
Han: (avvaktande, dröjande, tittar skeptiskt på teckningen) - Jo men...
Hon: - Jo men kolla i hörnet där, där har han gjort såna där karaktäristiska streck ut ifrån mitten som är det dom exprimenterar med när dom börjar göra huvudfotingar.

En stunds tystnad. Begrundande.

Han:- Eh, hm, det låter som att du har koll.

Stackars barn som får en lärare till mamma och en psykolog till pappa...

(I dag kom Viggo hem och sa att hans vikarie hade kört den där gamla ramsan: "Mamma kines, pappa Japan, stackars lilla barn". Jag trodde inte det var PK att göra det längre.)

Lite nyfiken bara...

Men är det nån som har vågat lukta på fotfilen sen jag skrev inlägget igår?

tisdag 1 juni 2010

Isos överlevnadstrix del 2

Om du vill undvika spontankräkning/ förlora förståndet:

Lukta aldrig på din fotfil.

(eller nån annans fotfil heller för den delen om du inte äger en egen och är en sån där som gillar att kolla i folks badrumsskåp när du lånar toan, speciellt om du är på fest...)

Du kommer aldrig mer att bli dig själv igen.

Jag talar av erfarenhet.