Till Thess som är lite rädd för fiskar

Det här handlar egentligen inte om fiskar... Men om saker i toaletten...

Vi var mitt ute i ingenstans. Någonstans i mitten av Indien.
Vi bodde i små rum av kal betong som låg runt en liten innegård. Det var bra att de var av betong eftersom de hade haft elefantproblem i området. Ett elefantproblem innebär att elefanter bara går rakt in i husen och förstör allt som kommer i deras väg. En ganska avkopplande grej att tänka på när man gått och lagt sig på kvällen och noggrannt lindat myggnätet omkring sig... Not.

Vi skulle bo där i en vecka på det där byutvecklingscentrat. Det fanns ingenting att göra mer än att hänga i skuggan på gården och systerligt dela det lilla godiset vi hade kvar. Vänta på nästa plågsamt äckliga måltid eller vad våra hurtiga lärare tyckte vi skulle aktiveras med. Vi rökte indiska cigaretter tills vi alla fick en elak hosta och Ingrid fick någon konstig sjukdom som gjorde att hon bara låg inne sitt rum och yrade. Fast det berodde nog inte på cigaretterna.

Våra hurtiga men fina lärare hade förberett oss väldigt noga på just den här delen av resan. Ett stort fokus var på att det inte fanns någon sophantering på platsen. Allt vi behövde slänga skulle vi samla och bränna i nån slags ceremoni sista kvällen. Som nånslags symbol för hur vi västerlänningar inte bryr oss om vad vi kastar bort och hur mycket sopor vi samlar ihop på en vecka.

I denna ritualen ingick att vi inte fick spola ner toapapper. Allt toapapper skulle samlas in och brännas. Alla bad typ till gud att inte bli bajsnödiga.
(eller få mens, men det är en annan grej kanske)
Jag höll på att dö av bajsnödighet första kvällen.
Josefin som var min roomie svor att hålla sig hela veckan. Jag tror faktiskt att hon klarade det.

Men jag var seriöst tvungen att gå...

Så jag tog med mig en ficklampa, gick in i det lilla rummet av betong som var vår toalett, lös med ficklampan i taket och på väggarna för att se så det inte skulle vara nån spindel som långsamt skulle fira sig ner från taket och fastna i mitt hår, lockad av ljuset från lampan.
Jag drog ner brallorna, satte ficklampan i munnen för att kunna använda händerna till att hålla balansen. Ja, det var såklart bara ett hål i marken, vad trodde du?

På nåt vis hamnade ljuset från lampan ner i toaletthålet. Jag kikar ner i där ljuset hamnar och där, där möter ett par ögon min blick.
Det är något blankt och smalt och ormlikande och jag drar upp brallorna och springer skrikande ut därifrån.

Vi samlar mod med lite indiska cigaretter och sen går vi in tillsammans, som nån form av toalettormsexpedtion. Den som går först lyser ner, resten hänger i ett led efteråt och när ettan får syn på nåt nere i toan så skriker hon högt och alla rusar ut. Detta blir en lustiger procedur som upprepas ett par gånger minst.

Tills nån vågar titta efter ordentligt och ser att det faktiskt är en mellanstor ödla som sitter där nere i hålet.

Vi går ut på gården igen, röker lite mer cigaretter. Hostar. Jag är fortfarande grymt bajjenödig. Överväger att gå in och bajja hos nån annan. Men så är det som att jag bara kommer på det.
Ödlan sitter nog fast. Och vi måste såklart rädda den.

Jag minns det som att räddningsexpeditionen höll på i minst en timma. Och att vi använde någons nånting som fick slängas sen och brännas dagen innan vi åkte hem.

Men vi fick upp ödlan till slut. Den såg smal, sliten och olycklig ut om nu en ödla kan se så ut. Men sen pilade den iväg över gården och då, då såg den lättad och glad ut.

Den natten, när jag låg och nojjade för elefanter (och gerillan men det är en helt annan historia) så kände jag två saker:

1. Skönt för ödlan att just vi bodde där i rummet just nu så vi kunde rädda den. Fan vet hur länge stackarn hade suttit där nere i skiten rent ut sagt.

2. Tänk om jag inte sett den. Utan han hade fått ta emot vår skit i en vecka. Stackars jävel.