Om en fickringning

Fick inspiration när jag läste lite på fejjan nyss...

Det var i Trollhättan en gång. Vi hade haft förfest och sen tappat bort varandra på stan.

Jag tror att vi hittade varandra igen innan jag kollade mitt mobilsvar.

Det gjorde jag nästa dag.

Det var Jörgens mobil som råkat ringa upp min. I bakrunden hör jag snubbarna stå och yra om vart dom ska ta vägen och vad som händer. Jag hade tänkt lägga på och radera meddelandet men precis när jag ska trycka på C så hör något mer. En tjej skriker i bakrunden för livet. Låter det som iaf...
Jag fortsätter lyssna, som när man åker förbi en olycka och inte kan låta bli att kolla ni vet.

Just då minns jag att någon berättat att Kajs tjej ramlat på en trottoarkant och brutit benet... Det är det som har av nåt märkligt sammanträffande har fastnat på mitt mobilsvar.

Och det låter som det gör ont som satan...
Nån har ringt ambulansen och nu väntar dom på den.
Problemet är bara att alla är lite för fulla för att ha nån form av empati kvar. Eller känsla för vad som är smart att säga.
Så därför lutar dom sig över hennes ben lite då och då och säger saker som:
"- Fan, Henke Larsson säger jag bara!"
* Enormt vrål från tjejen*
eller
"- Alltså, fan, det ser helt sjukt ut!"
* Mera vrålande*

Dessemellan pratas det mest om vart dom ska gå och om nån har cigg kvar eller det vanliga "vafan händer egentligen"

Om man ska bryta benet så är det bra att välja ett tillfälle när folk runtomkring är lite vakna för dramat.

( You know that I love you anyway guys! )