Dear karma, I have a list of people you missed

måndag 29 april 2013

Saker jag är trött på just nu

Utan nån egentlig inbördes ordning:

* Människor

* Bilkörning

* Internet

* Facebook

* Vädret

* Människor som ska prata om vädret

* Människor som ska synas på internet

* Människor som ska göra politiska statement på facebook

* Vin

* Människor som ska prata om vin

* Människor som ska visa hur mycket vin/annan alkohol som dricker på facebook

* Människor som ska visa hur allmänt rediga som är på internet

* Alla bloggar utan min egen

* Utbrända människor



När jag tänker efter så är jag nog trött på det mesta just nu. Det kan hända att jag tänkt lite anorlunda om punkterna som rör vin om jag hade fått hinna dricka lite vin med nån vän någongång. Återkommer om typ 6 månader. Då kanske jag har fått i mig några droppar.

onsdag 24 april 2013

Vill du att fågelungen ska dö eller?

Det var förra sommaren.
Vi hade precis satt oss vid trädgårdsmöblerna under eken, bakom sommarstugan. Vi hade grillat och haft oss och vi hade lyckats samla ihop dom stora ungarna och fått som att sätta sig dom med och jag tror till och med att bebisen hade nog faktiskt somnat i vagnen bredvid bordet. I typ två minuter var allt perfekt. Helt perfekt.

Sen klättrade den ena katten målmedvetet upp i trädet mot fågelholken där det fanns fågelungar. Hopp hopp hopp, gren efter gren hoppar hon mot fågelungarna.

- Men vafan, att man aldrig ska få kunna sitta ner och ta det lite lugnt, sa pappan.

Först kastade vi lite saker på kattfan. Ingen träffade. Nån passade på att kasta lite mat som den ändå inte hade tänkt att smaka på. Sen fick någon den smarta iden att spruta vatten med vattenpistolen. Det vara bara det att det inte fanns något vatten kvar i pistolen. Det var en såndär superstor pistol. Mer ett vattengevär faktiskt. Nu kan man kanske tänka att det bara är att springa och fylla på lite vatten i kranen. Jo, det kan man ju. Om man har rinnande vatten. Så barnen började desperat skopa upp vatten ur den upplåsbara bassängen på gräsmattan. Eller ja, Viggo skopar för allt han är värd och Matilda står bredvid och skriker. Och hela tiden hoppar katten närmare och närmare fågelholken.

Det är då hon säger det. Matilda. Så självklart och så. jävla. stressande.

- Viggo! Vill du att fågelungen ska dö eller?

Nu använder vi den repliken jämt få fort nån måste stressas eller få dåligt samvete i vår familj. En jättebra sak att säga till varandra faktiskt. Man skärper sig lite extra om fågelungen håller på att dö.

söndag 7 april 2013

Julie

I fredags när jag åkte över bron till jobbet så sken solen sådär så det gör ont i en. Från bron ser man staden jag älskar att bo i åt ena hållet och åt det andra glittrade havet och jag minns att jag tänkte att jag är så lyckligt lottad. Att jag har det så bra så det inte riktigt är rättvist. Jag minns att jag tänkte att jag är så otroligt glad över att leva.

Sen kom jag fram och då fick jag ett sms om du gjort det ofattbara.

Fina fina Julie. Jag hade aldrig kunnat ana att det fanns ett sånt mörker innanför din spralliga glada yta. Du var klassens ljus.

Jag jobbade hela fredagen med en känsla av dubbelhet. Det var känslor av att jag älskar mitt jobb. Fast att det var fullt pådrag hela dan så älskar jag det. Och samtidigt så undrar jag varför du gjorde som du gjorde. Du skrev ju på facebook alldeles nyss att du var så glad för att du fått ditt drömjobb hemma i norge. Någon sa att du träffat en ny kille. Skolan är avklarad. Du hade hela livet framför dig.

Du sa mig att min blogg fick dig att skratta. Det är därför jag skriver här nu. Julie, detta inlägg får ingen att skratta. Jag önskar att du vetat att du fick oss att skratta. Att du gjorde oss glad bara av att finnas. När du gjorde ritningar till hur du skulle inreda buren till din sköldpadda så fort du inte tyckte föreläsningarna var roliga. När du alltid sa precis vad du tänkte på, utan filter mellan hjärna och mun - vi skrattade högt och du tittade på oss som att du inte förstod vad det roliga var. Det roliga gumman, var att du alltid sa precis vad alla tänkte men ingen vågade säga högt.

Det borde vara någon annan som skriver just det här. Någon som känner dig bättre. Jag har inte så mycket att komma med. De fina, snälla saker du skrev till mig på facebook om mina barn. Du skrev att Myras storkbett i pannan ser ut som ett hjärta, "passande för ett hjärtebarn". Nu kommer du aldrig få några egna hjärtebarn gumman. Och barnen på barnehagen kommer inte få ha dig som fröken. Och vi andra, vi står här kvar, frågande.

En av de sista sakerna du skrev till mig var att du undrade varför du inte upptäckt mig förrän det var för sent. Du menade medans vi gick i skolan och du bodde här.

Jag säger det samma. Varför upptäckte jag inte dig innan det var för sent? Nu är det alldeles för sent.

Sov gott fina Julie. Du är saknad av många.



måndag 1 april 2013

Och just det!

Jag kom också på till slut att det nog var jag som råkat spärra Magnus kort för vår bankdosa för att jag försökt logga in för många gånger med min pinkod på hans kort.
Jag är inte helt säker för jag minns det så där lite vagt som man minns det mesta när man har lite för mycket sömnbrist och lite för mycket att göra och lite för många barn runt sig hela tiden.

Sånt som bara händer oss

Räkningsdax! Åh vad det är härligt!

Japp då kör vi! (och inte tänkte jag då låtsas om att det egentligen skulle gjorts i slutet på förra veckan)

Magnus börjar. Batterierna på bankdosan har vart jävligt svaga länge. Vi snackar månader. Men om man kör in kortet många många många gånger så brukar det funka till slut att logga in.
*splatt* *splatt* *splatt* låter det i köket. Till slut undrar äldsta barnet vad vi håller på med för hon försöker sova.

Efter femtio splatt står det nåt i displayen. Ett nytt märkligt meddelande. Nåt om att kortet är spärrat för just den här dosan. Skumt. Det blir till att ringa supporten och fråga. Under tiden sätter jag igång att betala räkningar från mitt konto. Jag får väl ta sparpengarna så länge skit samma. Det gick ju bra ändå. Sådär. Då är vi på grön kvist igen. Härligt.
Fast vänta nu. Var är hyresavin? Ska vi göra som vanligt och kopiera förra månadens avi eftersom den alltid är borta och varför lägger man inte in tre månader i taget när man ändå håller på med skiten? Men just det, vi kommer ju bara in på mitt konto och där drogs ju inte nån hyra förra månaden. Fan oxå.

- Men du, kan inte du ringa hyresvärden i morgon?

- Och kolla om dom fått in hyran?

- Ja! Säg som det är! Att vi inte kommer in!

- Ok. Jag gör det!

- Säg att din fru har låst dosan så du inte kommer in.

*asgarv*

- Vafan säger jag....


Andra härliga saker som jag åstakommit den här påsken är:

1. Glömt ljuset på bilen så batteriet var stendött så vi tillslut fick dit en bärgare för det går inte att få igång dieselmotorer till renaultbussar med vanliga startkablar. BRA DÅ VET VI DET. Ska bli spännande att se vad det kostade att lära sig den grejen.

2. Lyckades handla frallor på icaMaxi för 2500 spänn. Ja, du läste helt rätt. Jag skulle köpa: ett årspresenter till Myra, kalasmat och fika, påskmat, nya kläder till barnen och lite annan mat och tyckte att det var väl dyrt när jag skulle betala. Men jag hade sån sömnbrist och hade tagit en sömntablett kvällen innan så jag var lite drogad fortfarande och alla tre barnen var med och lassade in skit i kundvagnen så jag tänkte att det var då fan vad dyrt det är jämt på icaMaxi men fyra och tre var VÄL saftigt men nu är det gjort och jag ska aldrig handla här mer igen.
Sen kom jag hem och hade sån grym ångest och vi tittade på kvittot och upptäckte att kassörskan hade stämplat in 510 frallor. Det blev ju en bra historia.
Sen la jag skulden på mig själv eftersom det var jag som som vanligt hade pratat med kassörskan och varit trevlig och käck precis när hon skulle räkna frallorna. Jag berättade exakt hur rörigt det var just vid frallorna när en ungen skrek, en var lite ivägen och en skulle lägga i frallor i påsen och jag försökte få en att inte ramla ur vagnen, en att inte vara ivägen för andra kunder som också ville ha frallor och en att inte pilla på alla frallor som han inte hade tänkt lägga i påsen.
När jag tänker på det så känns det lite som om jag vore ett våldtäktsoffer som skyller på sig själv.


Annars har vi haft ettårskalas här och det var härligt. Det hon blev gladast för var ett silverhalsband med en liten fjäril. Släkten blev djup imponerade över att hon direkt visade att hon ville ha den runt halsen och OH! Vilket begåvat barn som förstår med en gång att det var ett halsband. Det vet jag väl. Hon är skitsmart! (Men lite impad blir man ju)

Det var väl det.
Vi hörs då!