tag:blogger.com,1999:blog-61208137818198674452024-03-13T09:32:07.557+01:00innan allting tar slut (moderna tankar om varandra och du liknar ingen annan)isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.comBlogger1220125tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-11376592528967795912017-03-19T20:14:00.003+01:002017-03-19T20:14:29.938+01:00Vad min dotter säger just nuVi målar naglarna. Hon har valt ljusgrön färg. Med glitter on top. <br />
- Åh vad fint det blev mamma!!<br />
- Ja. <br />
- Det ser ut som SLEM!!<br />
<br />
<br />
<br />
- Mamma. Visst är jag adopterad?<br />
- Nej det är du inte. <br />
- Jo det är jag. <br />
- Nej det är du inte. <br />
- Jo för det har du sagt. <br />
- Nej det HAR jag INTE. <br />
- Jo det har du. <br />
- Nej det har jag inte. <br />
- Jo det har du jo det har du jo det har du. Jag är köpt. <br />
<br />
Hon är köpt. <br />
Nä. Det är hon inte. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-54546478755337534452017-03-05T22:40:00.000+01:002017-03-05T22:41:36.216+01:00Mindfullness upp till armbågen Det snöar ute. Det måste väl vars det här som kallas göteborgshumor. Ett snökaos i början av november och så nu. När man trodde det var vår. Och där emellan fyra månader av grått dis som man inte vet är regn eller dimma. Och ibland blåser det på skiten så man blir genomblöt på hela kroppen från sidan. <br />
Jag som hade en teori om att förra veckans katastrofväder var vintern som var på väg bort och visade upp två långfingrar på vägen bort. <br />
Jag hade fel. Idag la vintern en sista äggfis för oss att njuta av. Tycker den. Jävla as. <br />
<br />
En torsdag för några veckor sen. Jag vet att det var torsdag för vi hade var på ridskolan. Jag släppte av alla familjemedlemmar hemma på gatan och åkte bort till torget för att lämna tillbaka en bok på bibblan. När jag kom ut från bibblan drabbades jag av ett sånt där himla härligt ögonblick som man gör ibland helt plötsligt. Utanför singlade stora snöflingor ner på ett sagovackert vis. Det var julkalender och Astrid Lindgren och fan vet vad mer. Och alldeles still på förortstorget. Jag beslutade mig för att jag fick rymma hemifrån i tio minuter till och gick in ett varv på Loppisen. <br />
Efteråt, när jag sneddade över torget, på vägen till bilen, mötte jag två män i typ 55 års åldern som diskuterade oralsex. En av som hade stött på en tant som var missnöjd med hans färdigheter och nu var han kränkt. Mycket ovanligt att höra en sån konversation tänkte jag och körde hemåt med en känsla av att jag kanske förstått vad mindfullness innebär. <br />
Så kom jag hem och möttes av en man som fixat ett stopp i toaletten medans jag var borta och hade haft skit upp till armbågen. Sa han. Och han var inte längre sugen på att laga soppa till middag. Sa han. <br />
Det var inte läge att berätta om snöfall i gatlampor eller vad vuxna gubbar kan prata om en torsdagskväll. Eller mindfullness. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-75762605599501529932017-03-01T23:21:00.001+01:002017-03-01T23:21:15.706+01:00Om att hata en månadNågra gånger om året ramlar jag ner i märkliga årstidsrelaterade hål. 1 november är ett sånt. Jag blir så sjukt deppig och tror att allt verkligen är slut. Jag tror deppet är lika illa som när min farsa slutade röka. Ja alltså, det var bara han som deppade, vi andra tyckte det var rätt bra. <br />
I år kunde Facebook upplysa mig om att jag flippat ur över november på exakt samma märkliga sätt varje år på precis samma dag. Typ. Jag hade skrattat åt det om jag orkat. <br />
Sen kommer alltid klassikern: precis när jag slängt ut julgranen och städat bort allt dammigt pynt. Då tror jag nämligen varje år att det direkt ska bli vår. Det blir det ju inte. Alls. Om man inte typ skulle vänta med att slänga ut granen tills mitten på april. <br />
Det hade ju blivit väldigt barrigt hemma. Men kanske värt att prova ändå. Vi får se. <br />
I år kunde jag, tack vare att jag mindes Facebooks påminnelser om hur jag hatar november, liksom mota Olle i grind och pigga upp mig med olika sinneshöjande grejer så jag skulle glömma bort vad jag brukar få för mig. Jag tror att det typ var kaffe, lite yoga, en kaka eller två och lite maniskt candy crush-spelande. Och så sådde jag lite chili. <br />
<br />
I dag är det förste mars. En månad jag också innerligt hatar men som ändå har vissa poänger. Dagsljus, fågelsång, Melodifestivalen tar äntligen slut. <br />
<br />
Det försökte jag tänka på i morses när jag stod i duschen och glodde tomt in i kaklet. <br />
Sen gick jag upp i köket och upptäckte att vi inte hade nåt kaffe. Och så gick jsg på utvecklingssamtal med ett av barnen men fröken var sjuk och hade glömt att berätta det. Och sen var det ett barn på jobbet som kissade på mina strumpor. <br />
<br />
Jag vet inte. Mars för fan jobba lite på sin image nu. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-49493983307451785852017-02-12T20:50:00.001+01:002017-02-12T20:50:49.436+01:00Att ha hund på vintern del 25 (kanske)När man har en hund och det är vinter och man inte bor i nån avkrok så måste man plocka upp bajskorvarna. Det är, som jag sagt förut, helt jävla omöjligt ibland att SE en brun korv som gömmer sig bland massa löv. Speciellt när det är mörkt ute. Det enda som hjälper är att glo allt man kan på sin skitande hund. För släpper du hunden med blicken har den gått tre stag fram och sprätt med bakbenen och då är korven forever GONE. <br />
Det känns förövrigt rätt perverst att stå och glo på sin bajsande hund. På mänga vis. <br />
<br />
På julafton var jag ute en sväng med hunden och min brorsa. Hunden bajjade, vi stirrade båda på hunden och korven och så tittade jag bort i en sekund och så hade hunden flyttat sig och det var helt omöjligt att lokalisera skiten. <br />
Brorsan sa, med tonläget av att jag slängt det dyrbaraste jag hade från Älvsborgsbron, "Den kommer du aldrig att hitta". Det gjorde jag inte heller. <br />
<br />
Härom kvällen var det typ 2 minus och blåste nån jävla isvind. Hunden sket, jag fixerade korven, hunden fick tre steg fram och sket lite till och jag tappade korvfokus på första korven. Ganska snart såg jag den dock. Började mig fram och fick upp den i påsen. Den var helt kall och stel. <br />
Antingen så blir hundbajs kallt väldigt fort. <br />
Eller då var det någon annans korv. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-74513060553692550832017-02-12T20:37:00.000+01:002017-02-12T20:37:20.041+01:00Vikten av en rejäl uppfostran I veckan skrev mitt största barn nationella prov igen. Något helt makalöst fantastiskt inträffade. Hennes fröken, som vanligtvis, citat: "inte fattar ett skit", hade tillåtit alla i klassen att ta med lite godis för att ev skriva lite bättre när som var sockerdopade. Men max 100 gram var det som gällde. Om nån hade mer skulle fröken käka upp det som överskred vikten. <br />
Provet fick ganska bra sa barnet när hon kom hem på eftermiddagen. <br />
- Skrev du bättre när du fick godis?<br />
- Vet inte. Men vet du, Carros mamma trodde inte på henne när hon sa att hon skulle få ta med sig godis. Så hon snodde en kaka bakchoklad hemma i köket. Fast det var 200 gram så hon fick äta upp halva kakan på vägen till skolan. - Och sen åt hon resten när hon skrev provet?<br />
- Ja. <br />
<br />
Det är sånt man gör när man går i sexan och ens halvstränga mamma inte tror en. Äter 200 gram blockchoklad. Jag mår lite illa bara jag tänker på 200 gram blockchoklad. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-62309888088923474042017-02-04T23:47:00.000+01:002017-02-04T23:47:12.825+01:00Helgen som parallellt universumJomen jag hade ju en tydlig vision av den här helgen. Så här skulle det typ bli:<br />
<br />
Fredag- <br />
Köpa hämtmat till barn och mig på vägen hem. Äta den. Byta lakan i sängen. Gå ut med hunden. Låta minsta ungen somna i soffan framför På Spåret. Käka upp lantchipsen jag sparat i skåpet i en vecka. Kanske ta ett bad ( fast just det trodde jag nog inte att jag skulle göra, det ligger under samma kategori av saker man aldrig får till som tex Göra yoga på morgonen, eller alltid ta bort nagellacket när det börjar bli fult och inte gå runt med det i 10 dar till som en fjortis) Avsluta med att lägga mig tidigt och läsa den läskiga John Ajvide Lindqvist boken. <br />
<br />
Lördag - sova så länge minsta barnet tillät. Dricka kaffe och läsa morgontidning. Baka en kaka. Dammsuga och skura badrum. Se till att få hit minsta ungens bästis för att låta dom underhålla varandra. Fika med Karolin medans alla barn typ har nåt att göra. Köra Viggo till kalas vid fyratiden (just det,måste kolla exakt när fan det började). Laga nån form av mat. Se på Melodifestvalen med Helena och Mimmi och käka godis. Typ. <br />
<br />
<br />
Söndag - tvätta lite. Pilla ner lite frön i nån jord. Läsa mer skräckbok. Långpromenad med hunden. <br />
<br />
<br />
Så här har det gått hitills:<br />
<br />
<br />
Fredag: <br />
Ringde storbarn på vägen hem och frågade vilken hämtmat dom ville ha. Det lät inte som dom var superhungriga. Jag misstänkte direkt stora kvantiteter Oboy som mellanmål. Dövar de bästa aptiter. Nåväl. En kunde tänka sig pizza, den andra sushi. Tur att dom ligger precis intill varann. Fast då hade ju sushin semesterstängt och jag fick åka runt halv Hisingen för att fixa allt. Det tog exakt en timma. Nästan lika jobbigt som att laga mat. Om man inte räknar in att Myra fick ett bryt och vrålade högt mellan Coop och pizzerian. Ja ja. Skitsamma. Vi käkade. Jag somnade på soffan en stund. Vaknade och gick ut med hunden. Nu var det dags för soffa och fredag och chips och mys. Jo men då hade ju nån ätit upp mina chips som jag sparat. Kanske en förklaring till att ingen ville ha middag strax innan. Ja ja. Jag hade en folköl iaf. Än så länge ger dom fan i folkölen. Man får va glad för det lilla. Allt löper fint en stund. Minsta ungen somnar i soffan, efter att ha bett om pyjamas och tandborste. Jag kommer i säng tidigt med min bok. Överväger att byta lakan men orkar inte. <br />
Läser skräckbok om några människor som campar och vaknar upp och allt är borta förutom 4 husvagnar och deras invånare. Allt som finns kvar är en oändlig gräsmatta och en blå himmel utan sol. Ganska snart börjar det dyka upp monster och annat som som är rädda för. Och inget är som det ska vara. Viggo kommer och lägger sig i den lediga sidan av dubbelsängen pga en riktigt fet spindeljävel utanför hans rum som ingen vågar döda. Jag somnar och vaknar av att Myra sitter upp i mitten av sängen och skriker rakt ut som i skräck. Jag blinkar förvirrat och får för mig att allt blivit som i min bok. Ska precis säga nåt lugnande till henne att allt kommer ordna sig när jag känner igen dom konstiga ljud hon gör mellan skriken. Hinner precis få bort henne till sängkanten innan jättespyan kommer. Det mesta hamnar på golvet. Viggo flippar ur över att han har jordens värsta otur. Jsg försöker torka av ungen, torka upp på golvet, inte kräkas själv och få in saker i tvättmaskinen på samma gång. Myra huttrar och grinar och är rädd så hon måste gå efter mig hela tiden och trampa i kräket om och om igen. Till slut har jag fått ordning på det mesta. Viggo ligger och muttrar på soffan. Tvättmaskinen går. Myra ligger nära sängkanten med en hink bredvid och jag är nu klarvaken och löser skräck igen medans jag väntar på nästa eventuella spya. Det kommer ingen som tur är. <br />
<br />
Lördag- jag är helt död av sömnbrist. Skiter i alla husmorsplaner och spelar Candy crush i nattlinne halva dan medans Myra ser på Netflix. Avbokat alla sociala kontakter. Ingen vill ju hänga med oss nu. 13.20 ringer Magnus och berättar att han fått sms från mamman som har kalaset Viggo ska på och undrar om Viggo kommer. Faaaan. Av med nattlinnet och köra som en biltjuv till Laserdome. Viggo kan springa in vara med. På vägen hem inser jag att han kanske borde vara hemma i karantän. Hann inte tänka på det. Får lite fart och byter i kräksängen, skurar badrummet och när jag hämtar Viggo så har jag missat sluttiden också så dom har stått utanför och väntat på mig och hållt Viggo sällskap i 20 minuter. I snöslasket. Med en bebis. Jepp. Årets mamma, det blir nog jag det. <br />
<br />
<br />
Så. I morgon är det söndag och vad som helst kan ju faktiskt hända. <br />
<br />
Puss och kram på er!!❤️ isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-63624563199704919132016-02-24T23:26:00.001+01:002016-02-24T23:26:37.280+01:00Årets grammisJamenherregud. En liten grammisgala kan ju vara trevligt. Jag tänkte ju ändå bara sitta still i soffan och glo tomt framför mig och jag blir så deprimerad av att kolla på nyheterna. (Har av oklar anledning fått för mig att det är lite vuxet och avkopplande att sätta igång Aktuellt varje kväll. Jo tjäna. Alla på jordklotet är idioter som håller på att ha ihjäl varenda en och även dra med sig den enda jordklotshem vi har i fallet.) Det värsta är att jag hållt på med denna lilla "vana" i ett par år. Det har ju inte direkt blivit bättre i världen för att jag ser på nyheterna. <br />
Jamen iaf ikväll var det ju grammisgala. Hurra. Jag tvingade Magnus att poppa popcorn och jag funderade nästan på att ha lite honung i teet. Men det kändes för festligt. <br />
Vi drog dom sedvanliga skämten om att Arvingarna borde dö i en tragisk bussolycka vilket nån sa för typ 350 år sen. Sen hände följande:<br />
* Jag misstänkte att alla som stod på scen måste gått in i stockholms klädaffärer och letat upp det konstigaste dom hade. Till och med Eva Dahlgren hade lite konstiga byxor. En tjej hade en orange T-shirt av typ gummi och hudfärgade shorts i två lager. <br />
* Vi blev glada varje gång vi ändå kände igen en låt. <br />
* Jag blev chockad av att Per Sinding Larsen är 50 år. Han är ju typ bara lite äldre än mig. <br />
* Magnus var som vanligt tvungen att skoja om när dom spelade på samma festival som Petter innan han blev känd. Petter alltså. Dom skrattade åt att alla på scen hade stora jackor på sig fast det var mitt i sommaren. Så kan det vara ibland. <br />
* Jag ondgjorde mig lite över "supergruppen" Amazon. Borde det inte vara lite mer kända människor med om det är en supergrupp? Men då sa Magnus glatt: <br />
<br />
- Men hon då? Henne känner man ju igen?! <br />
- Gör man?<br />
- Ja är det inte Meja. <br />
<br />
Nu ska jag sova och hoppas att plåstren mot liktornar jag köpte på Apoteket idag hjälper mot dom hårda jävla knölarna som dykt upp under mina fötter. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-43771211600658388562016-01-14T22:18:00.001+01:002016-01-14T22:18:45.075+01:00Detox och lite mycket att göraJo jag har hållt på med en skum diet några dagar nu. Man får bara äta frukt och grönsaker i mellan 10 och 60 dagar. Jag är på dag 7 och jag vill bara döda nån när dom pratar om att köpa pizza. (hände förut här hemma ) Jag har även fått övermänskliga luktkrafter. Jag kan exempelvis känna lukten av varm choklad tre rum bort. ( det hände på jobbet häromdan) Men det som är bra är att jag även fått övermänsklig energi. Vilket är bra eftersom jag just nu har hållt på med en hemtenta och planerat en köksrenovering. Men nu är tentan typ klar och allt är klart för rivning och uppbyggande av kök. Alltså. Jag har köpt allt som ska köpas golv, vitvaror och hela kökshelvetet. Thank GOD för Ikeas rithjälp. Men ändå. Jag oroar mig lite för att jag mätt fel nånstans men vad är det i jämförelse när elektrikern inte dyker upp. Fast nu har jag löst allt och bokat in diverse handygubbar och fixat barnvakt till o med. Vad gör min man undrar du? Han håller med och drar in stålarna och ska få skruva ihop Ikealådor. I morgon ska jag ta itu med det värsta: rensa ur bullsshitlådan i köket. Där kan man nog hitta en del. Ni kan få en rapport i morgon. <br />
Puss! isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-29962361393545769732016-01-14T22:02:00.002+01:002016-01-14T22:02:28.251+01:00att ha hund på vintern Minus - man måste ta av sig vantarna för att få upp hundbajspåsen. <br />
Plus - man ser iaf hundskiten man ska plocka upp i snön. Vilket är helt omöjligt när man ska hitta den bland bruna höstlöv i mörkret. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-27671686005437599832016-01-06T12:20:00.001+01:002016-01-06T12:20:52.366+01:00Öl i Majorna Idag skiner solen och det verkar vara den kallaste dagen på hela året. Jag ska fira det med att äta middag i det kallaste huset i norra Europa: min morsas hus. Jag får leta upp Magnus gröna jägarstrumpor innan han gör det tror jag. <br />
Igår var en bra dag. Först lyckades jag äntligen måla klart taket i vårt nya badrum. Fan vilket jävla helvete det är att måla tak. Sen kom äntligen får favorithantverkare/kompis och satte på golvvärmen. Klinkergolv i en källare är ingen hit utan golvvärme. <br />
Sen drog jag till Freddan i Majorna. Först drack vi upp nyårsbubblet som glömdes kvar på nyår. Och pratade om köksrenovering sen gick vi till puben som låg närmast för det var så sjukt kallt. Där var det knökat med gråhåriga gamlingar som verkade ha suttit där sen solen gick ner. Helt plötsligt började folk slåss längst ner i lokalen och jag märkte till min förtjusning att två år på Hisingen härdat mig så mycket att jag bara slängde ett öga på dom och konstaterade att det inte såg ut som den typen av folk som har vapen med sig ut så det enda vi behövde oroa oss för var att dom kanske skulle få fart på nåt sätt och ramla på oss. Det hände alltid mig när jag var yngre och hängde på krogen förjämnan. Pang tjoff! Så råkade jag stå bredvid ett slagsmål och flög in i en vägg. <br />
Freddie hade slagsmålet bakom ryggen och det var lite jobbigt så vi trotsade kylan och gick till Red Lion. <br />
(Plus att det satt en skum snubbe en halv meter bort som glodde på oss utan uppehåll och försökte få kontakt)<br />
På Red Lion var det knökat med skägg och det spelades hög musik från förr i världen och jag hade stickad tröja, vinterkängor, långkalsonger och kände mig som jag var med i en film från ett coolt kallt land. Typ Island eller Norrland. Vi blev kvar tills dom stängde. Drack den billigaste blask-ölen (den öltunnan behöver ju någon dricka av också så den inte blir dålig). Vi gick igenom allt som hänt sen vi sågs sist för typ ett år sen. Vi träffade en hundvalp och sen sa västrafiks app att det skulle ta mig 3,5 timme att åka hem så jag ringde en taxi. <br />
Det sista jag gjorde var att lära Freddie och taxichaffisen Helenas bästa knep när man reser att bo på muslimska hotell. Då behöver man inte vara rädd för terrorgrejer för dom bombar ju inte sina egna hotell. Smart va? Taxichaffisen skrattade åt det hela vägen från Mariaplan till Älvsborgsbron. Sen blev han lite allvarlig mitt på bron och sa att det finns ju olika sorts muslimer så jag skulle inte vara helt säker på att jag kunde lita på det där. Ja ja, det är så mycket att tänka på... <br />
<br />
Det var väl det. Hoppas ni får en fin trettondan kära vänner. Tänk på att vi firar de tre vise männen idag! Viktigt. <br />
<br />
Hej!<br />
<br />
PS! Om nån har nåt bra tips på hur man lägger in bilder i blogspot från en iPhone så berätta gärna det. Det krånglar för mig. Och det vore ju kul med lite bilder. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-20137578936094664242016-01-02T16:04:00.000+01:002016-01-02T16:04:20.382+01:00Hej och välkommen tillbaka!Jag vet att det finns de av er som saknat mig. Typ min brorsa som vill höra om resten av mina bilar jag (tyvärr) ägt. Och min bonusmamma som tyckte min julklapp till mig själv var solklart bloggmaterial. (En hel dag på Ullared för mig själv. Alla klappar köptes på ett bräde och jag fick vara helt ifred en hel dag. )<br />
<br />
Alltså. 2015 var ett sketår. Ett riktigt sketår. Jag ska nog berätta för er om det snart men just idag orkar jag inte ta mig ner i den svarta skiten. Risken är väl att ingen återvänder om jag börjar med skiten. <br />
<br />
Ett annat problem är ju att datorerna här hemma mest används till diverse spelande och youtubande och det tar så sjukt lång tid för mig att skriva på mobilen. Plus att autokorrekt inte är en funktion till min fördel. Jag råkar alltid posta saker som "porr i magen" istället för "pirr i magen " som det skulle stå under bilden på skolavslutningsklädda barn på skolavslutning. Gött. Men det kanske bara piggar upp bloggen. Ifall jag verkar lite för ordentlig. <br />
<br />
Lite bra saker hände ändå 2015. Tex så började vi renovera både vårt hus och vår sommarstuga. Det kan ni få se hur det blir😀. Och när allt var som mörkast i juni flyttade Baloo hem till oss. Han är en lurvig liten skithund i sina bästa år i behov av en familj. Och vi var en familj i behov av att piggas upp. Av någon som kryper ihop intill i soffan och som får en att leva i nuet, en promenad i taget. Det bästa vi gjort på länge! <br />
<br />
Nu har jag legat här hela jullovet och ätit upp mig ännu mer och frossat i Instagramkonton med diverse fantastisk inredning och likadant frossande i Blocketannonser med sökorden "retro" " 50-tal" "teak" och liknande. Jag har en fantastisk bild i huvet hur Myras rum borde se ut och allt som fattas är en teakhylla. Typ. Ut på Blocket bara. Först fick jag napp på ett köksbord till köket som ska rivas ut asap så jag tänkte vara smart och leta upp en hylla och hämta på samma gång så man slipper hyra släp så ofta. (Jag tycker det är så läskigt att sätta fast släpet)<br />
Bingo! Hittade en bra med en gång och den kunde hämtas lördag förmiddag samtidigt som bordet. Men tror ni inte att tjejen som satt ut annonsen smsar igår kväll och har ÅNGRAT sig. Man sätter väl inte ut annonser och sen ångrar sig? Och inte tar bort annonsen? Sen hade jag tur och hittade en hylla till, 500 spänn billigare också. Nämen då hade dom slängt den utan att ta bort annonsen. Men så gör man? Ja. På Blocket. När tredje hyllan (och sista i stan just nu) var bortlovad men annonsen kvar började jag fundera på varför det inte redan finns en speciell sorts polis som bara jobbar på mot Blocket. Och då pratar jag inte om att små förväntansfulla barn får tegelstenar istället gör iPhone 6 för alla sina spargrispengar. Utan DN polisstyrka som bara ägnar sig åt att se till att vanligt HYFS uppehålls. Herregud. Hur svårt kan det va?<br />
<br />
Iaf. Så åkte jag och hämtade bordet (och hade glömt vad hon skulle ha betalt, hade inte tillräckligt med cash, frågade efter jag burit ut bordet på gatan om hon hade swish och sen glömde jag min väska med plånbok i e deras hall) <br />
Sen tog jag en sväng förbi Holmens marknad. Detta paradis på jorden. Och där stod ju hyllan. Den perfekta. Halva priset mot annonsen som hade ångrat sig. Karma sa tjejen i kassan. Jepp och en jävla bra start på året. <br />
Sen hittade jag även hur många fina blommiga gardiner och en fiskargubbetavla. Den sista kostade 40 spänn. Herregud så säger folk att man inte gör loppisfynd längre?! <br />
Alla blommiga tyger låg i en hög så jag fick liksom täcka högen med min kropp när jag rotade igenom vilka jag ville ha. När jag var klar och gick runt med famnen full av blommigt så mötte jag en tjej med svart läppstift. Hennes ögon bara växte när hon såg dom. Sen, när jag hittat tavlan, då började hon följa efter mig. <br />
<br />
Sen. När jag kom ut på gatan så hade det börjat snöa. <br />
isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-50527047387073068652014-09-08T22:06:00.000+02:002014-09-08T22:06:08.161+02:00Sketbilar i mitt liv. Del 3. Sara.När Johanna hade dött av oljebrist så hittade jag en riktig pärla till SAAB. Jag minns inte riktigt hur det gick till när jag hittade att den var till salu, hur gjorde man egentligen innan Blocket? Hur överlevde man? Men jag minns att jag fick min pappa till att köra mig för killen som sålde den bodde några mil utanför stan. <br />
Bilen var en diarréfärgad SAAB 96, ni vet en sån där som ser ut som en paprika. Det var nog den bästa och roligaste bil jag haft i hela mitt liv. <br />
Killen som sålde den tittade skeptiskt på mig, kisade och undrade hur jag kunde hantera en rattväxel. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det kan väl inte vara så jävla svårt ändå. Pappa kisade mot dom stora rosthålen som gick rakt igenom dörren. Och frågade vad killen hade tänkt sig för bilen. Två och fem. Det var ju ett kanonpris för en bil tyckte jag, tog en sväng på grusvägen framåt, fick in lite random växlar med rattväxeln och så slog jag till. <br />
<br />
Jag döpte henne till Sara. För att det blev en rolig ramsa liksom- Fara Sara Fara. Och åh, vad jag älskade henne. <br />
<br />
Sara hade fantastiska finesser. Bandspelare, AC (eller vad man ska kalla rosthålen i dörrarna. Det blev lite kyligt på vintern när det rök in snö). En fin finess som hette frihjul- nån fräck grej som man kopplade på när man rullade i långa nerförsbackar, då rullade bilen bara på. Jag vet verkligen inte vad det skulle vara bra för. Sen hade hon några andra coola finesser: När man kom upp i över 80 så började bilen vagga fram och tillbaka så det kändes som att man åkte båt. Och när fick väldigt lätt däcktjut, även om man körde jättesakta. Det var ju kul. Och fick en att känna sig lite cool. <br />
<br />
Jag pimpade henne med några coola klistermärken som jag tror att jag beställde på postorder. Efter ett par veckor fattade jag att rattväxeln funkade som en vanlig växel fast den satt fast med en lång spak med en tjusig knopp på längst ut. Maxfart var ungefär 90 knyck. Det var i alla fall det fortaste jag vågade köra, efter det blev båtfeelings gungandet lite väl gungigt. <br />
<br />
Åh vad jag älskade den bilfan. Jag kan fortfarande fantisera om att köpa en sån gammal bil och bara ha den för skojs skull. Om jag nu hade varit en sån person som gillat att greja med bilar. Eller gift mig med en sån. Det kommer liksom aldrig hända. <br />
<br />
Sara startade alltid som en klocka. Hon hade ingen märklig elektronik som krånglade. Det fanns ingen elektronik liksom. Det som krånglade var annat. Typ att jag alltid tappade bort tanklocket och hade för vana att köra runt med en stor tuss papper nertryckt i tankhålet. Min pappa sa att jag körde runt med en jättestor molotovcocktail. Jag tyckte att han skulle sluta sjåpa sig. Sen började bensintanken läcka. Det rann ut några liter soppa innan jag fattade det. Hålet blev större och större. Till slut kunde jag bara tanka för 50 spänn i taget. Lite opraktiskt när jag skaffat mig en kille som bodde typ 7 mil bort. Men det gick att lösa om man planerande och såg till att tanka några gånger på vägen. Sen råkade hon tyvärr ut för det värsta sketbils-grejen. Minns ni? Förardörren pajade så man fick veva ner rutan för att öppna den, utifrån liksom. Eller klättra över hela bilen och ta sig ut genom andra dörren. Just den grejen hade ju fördelen att man kunde unna sig att parkera väldigt nära bilen bredvid på parkeringsplatser, eftersom man ändå skulle klättra ut genom andra dörren. En gång parkerade jag utanför konsum sådär, i bilen satt ett pensionärspar som såg ut som att dom var på väg ut från parkeringen. Jag klättrade ut, gick och handlade, var på posten, köpte en flaska vin, stod och tjötade med en kompis och kom tillbaka en timme senare och då satt gubben i bilen fortfarande kvar. Han kom inte ut för jag stod så nära. Jag låtsades som ingenting och körde kvickt därifrån.<br />
<br />
Jag minns faktiskt inte vad det var som tog knäcken på Sara. Jag hade henne i över ett år och hon var alltid lika pålitlig. Det kan ha vart nåt med den läckande tanken men jag vet inte. Pappa bestämde att det var slut på molotovåkandet och att hon skulle skrotas, han hade fått nys om en bra bil till mig av nån på hans jobb och jag var uppriktigt deppad. <br />
Samma dag som vi skulle skrota henne knackade det på mitt köksfönster och där stod en kille som hört att jag hade en V4, som man kallar dom här bilarna, och kunde han få köpa henne för skrotpriset? Det klart han fick! Åh vad glad jag blev när hon skulle få leva vidare. I alla fall motorn hennes. Kanske rullar den där motorn fortfarande runt där ute och vårdas ömt av nån tokig SAABfantast. <br />
Jag önskar att jag vore lite mer teknisk, och hade lite mer fritid- då hade jag skaffat mig en sån där bil som Sara igen. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEielO19pX-F41WWtN7-sv275yL3rb0o_mPn78VQ3pYp5_ToEWzZK3YPKHT4fSiOdxpNEfaGtpjfx2PI3HBXNdYeFlu37BEHdraCCdhScVyJCYGhdSupQzaC5NPdpcALhZVxJnqLbFEjLWU/s1600/27s08-saab96-6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEielO19pX-F41WWtN7-sv275yL3rb0o_mPn78VQ3pYp5_ToEWzZK3YPKHT4fSiOdxpNEfaGtpjfx2PI3HBXNdYeFlu37BEHdraCCdhScVyJCYGhdSupQzaC5NPdpcALhZVxJnqLbFEjLWU/s640/27s08-saab96-6.jpg" /></a></div>isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-49681001687151248202014-09-08T21:24:00.000+02:002014-09-08T21:24:02.188+02:00Samtal mellan makar- Du, har du för dig nåt den 20:de?<br />
<br />
- Eh.... va...? Vad är det för datum...? Oj. Jag menar, vad är det för dag?<br />
<br />
- En lördag.<br />
<br />
- Nä. Jag gör väl ingenting... Vad ska du göra då?<br />
<br />
- Vi ska spela in en video.<br />
<br />
- He he he... Ja. Men va kul! <br />
<br />
- Ja. Det blir väl bra. Men vi har lite problem för han som ska spela trummor när Janne är iväg, han kan inte vara med så vi får lösa det på nåt sätt.<br />
<br />
- Kan ni inte spela en stund var?! Det hade ju sett roligt ut! Bara på skoj liksom!<br />
<br />
- Eller hur...<br />
<br />
- Eller jag vet! Ni kan låta era barn spela!! En stund var! Det hade ju varit allra roligast. <br />
<br />
- MMMMM. ELLER HUR. DU kanske kan spela.<br />
<br />
- JA!! Jag kan spela trummor!<br />
<br />
- Du var ju en grym trashtrummis en gång i tiden.<br />
<br />
- JA!<br />
<br />
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />
<br />
- Fast jag har väldigt ohårdrockig frisyr just nu.<br />
<br />
- Mmmm....<br />
<br />
- Och så är jag 41 år.<br />
<br />
- Mmmmm....<br />
<br />
- Jag är alldeles för mesig. Och gammal.<br />
<br />
- Mmmmm.... Hehehehe....<br />
<br />
<br />
<br />
Ja vafan. Är det nån annan som behöver hjälp med ideér till en video? Jag verkar ha värsta kreativa flowen ju. Och jag var faktiskt i alla fall jävligt grym på dubbla en gång i tiden. (när jag hade en lite mer hårdrockig frisyr) (och var typ 17)isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-46324057625516015812014-09-03T23:10:00.000+02:002014-09-03T23:10:18.260+02:00Biljävlar i mitt liv del 2. Johanna.Min första egna bil var blå, nånslags kombihistoria och den var gratis. Eller, egentligen skulle jag fått betala 1500 spänn för den men när innan jag hostat upp pengarna till gubben som sålde den så hade den blivit både bärgad och lagad här och där så han tyckte synd om mig och efterskänkte stålarna. <br />
Man kanske ska hejda sig där lite och fundera varför i helvete man ger sig på att köpa en bil för 15 hundra spänn när man är 19 år och inte har nåt jätteordentligt jobb. Men jag var glad över att nån ville typ "ge" mig en bil. Och morsan var less på att jag lånade hennes jämt. (och tjuvrökte i den, gud så äckligt...) Och när man är 19 år så är man rätt less på att cykla 3-4 kilometer för att träffa nån man känner. Ja, jag bodde verkligen på landet. <br />
<br />
Bilen var nån slags märklig volvovariant som drevs av en rem. Fråga mig inte hur andra bilar drivs men detta var tydligen väldigt speciellt. Gubben som gav mig bilen samlade på skumma bilar som bara tillverkats i begränsad upplaga och han älskade tydligen den här sortens bil. Jag tror att bilmodellen kallades för Rem-Johan. Därför döptes bilen till Johanna. Det speciella med rem-grejen i motorn var att bilen kunde gå lika snabbt framåt som bakåt. Jag vet inte om jag märkte det direkt men ja... den hostade sig framåt och jag hostade mig upp till besiktningen och hem igen med 14 tvåor i protokollet. Det var fler tvåor än man fick plats med på pappret så gubben som jobbade på besiktningen fick vända på pappret och göra nån slags specialare. Jag stod bredvid och försökte rädda situationen genom att ömsom kaxa mig och hävda att det inte alls var fel på det som han sa var trasigt, ömsom spela heldum och hävda att bakljuset OCH blinkersen gått sönder på vägen in till stan. Yeah right.<br />
<br />
Sen fick min översnälla kompis Niklas göra vad han kunde med lagningen. Jag satt bredvid i mörkret och försökte liva upp honom med glada historier. Och sydde lite gardiner till honom som betalning- det tyckte han var supersvårt och ja- it was a win win. <br />
<br />
När det värsta var fixat så åkte jag till jobbet som låg 3 kilometer bort och bilfan dör vid rödljusen och vägrar starta igen. Jag lämnade skeppet där. Som tur var, var det ingen rusningstrafik att snacka om i byn jag bodde. Ringde morsan från jobbet och grinade lite. Hon ringde bärgning och sen fick jag ta hela lönen (typ) och lösa ut helvetet från verkstan. <br />
<br />
Sen tror jag faktiskt att jag lyckades få igenom Johanna i besiktningen och hon höll hyfsat hela vintern. Det var väldigt trevligt att ha en bil och dra runt i. Jag tror till och med att det fanns en gammal bandspelare i den. <br />
<br />
Den vintern flyttade jag hemifrån, till ett hus i skogen som jag delade med min kompis Åsa. Åsa hade inget körkort så Johanna fick bli vår gemensamma bil. Vi åkte och storhandlade och jag körde Åsa till bussen på vägen till mitt jobb. En tidig morgon hade det snöat flera decimeter och plogbilen hade inte hunnit ut än. Sista biten var en lång brant backe på ett par kilometer. Dom typ 14 körlektionerna som jag skrapade ihop innan uppköringen hade inte förberett mig jättemycket på hur man gör om man hamnar i ett sånt halkigt läge med en automatväxlad bil. Trots att jag körde jättejättesakta så började Johanna bete sig superknepigt och till slut gled hon och vi på tvären ner för backen. Nästan längst ner ser jag att skolbussen kommer uppför backen. Jag minns att vi skrek och att jag blundade. När jag öppnade ögonen igen var vi nere och alla hade överlevt. Ibland har man tur.<br />
<br />
Så blev det vår. Johanna rullade på rätt bra förutom att hon ville ha olja hela tiden. Jävla oljelampa till att lysa. Jag hällde i olja och olja och olja. Tills slut blev jag trött på det och bestämde mig för att det nog var oljelampan som var paj. <br />
En vacker vårdag så skulle jag köra hem ett gäng kompisar som hade varit hos oss på fest och blivit kvar. Ner för den långa, långa backen där vi nästan dödat skolbussen for vi. Bak i bilen satt min mekanikerkompis Niklas. Johannas motor vrålade och dunkade. Mer än vanligt. <br />
- Men du, har du ingen olja i bilen, sa Niklas.<br />
- Jo. Jag fyller på och fyller på men den lyser ändå så jag tror att lampan har pajjat, sa jag.<br />
- Men vafan. Har du aldrig hört talas om oljepumpen?<br />
Olje- vadförnåt?<br />
<br />
Nä. Det var inget att göra. Johanna dog. Jag dödade henne. MEN! Jag fick lära mig att det finns en oljepump. Och att oljelampor i bilar sällan pajjar. <br />
<br />
Det var det. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR119oqNjFqKzG-vYLQwiRRy9sn5cOl7YPMsC4yqslApU5CNsfmNCs05B5aeZIoLmMNToQsmy0kbwv6rogQWaRRSnw5kxPzCPeYzJYucV_TQ1repLG0qHMWQA9feNA-bsSt19fyNXyeTs/s1600/johanna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR119oqNjFqKzG-vYLQwiRRy9sn5cOl7YPMsC4yqslApU5CNsfmNCs05B5aeZIoLmMNToQsmy0kbwv6rogQWaRRSnw5kxPzCPeYzJYucV_TQ1repLG0qHMWQA9feNA-bsSt19fyNXyeTs/s400/johanna.jpg" /></a></div>isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-25688388393259817292014-09-02T22:54:00.002+02:002014-09-02T23:06:41.106+02:00Biljävlar i mitt liv. (del ett)När man är 41 år och är gift och har tre barn och bor i en villa i ett lugnt villaområde och dessutom är en ordentlig förskolärare hela dagarna - då går man inte ut och slår sönder sin stora feta familjebuss men ett schysst järnrör. Även om man vill. Man har skaffat sig en slags spärr. MEN biljäveln skulle minsann behöva ett kok stryk just nu. <br />
<br />
Om 7 veckor kan vi hämta vår nya bil. Den är så ny att den inte ens är byggd än. Och vi ska inte ens äga den utan betala varje månad för att nån annan ska ta skiten om det blir nån skit. Så sjukt trött är jag på att bilar alltid krånglar och beter sig.<br />
<br />
Jag tror att bilar har nån slags själ. Och en slags egen vilja. Som egentligen gör allt den kan för att uppföra sig tvärtom mot hur man vill att den ska göra. <br />
<br />
Ett av mina första minnen är att jag är med pappa och köper en blå volvo 240. Jag har räknat ut att jag måste varit typ 3 år men jag minns fortfarande vilket hus det var vi var i och att pappa lägger upp 10 tusen spänn i kontanter på furubordet. (Jo, jag måste varit 3 för vi åkte till Italien med den bilen sen. 1977. Jag är född -73. Gör matten. )<br />
<br />
Vi drog runt i den där Volvon ganska länge. Sen hade mina föräldrar nån skum fas i sitt liv där dom körde runt i varsin Hundkoja. Inte såjättecoolt när man går på mellanstadiet i en liten by och helt inte vill sticka ut. Gärna i kombo med att morsan hade svart hatt och att min farsa är så lång så när han klev ur bilen så liksom vecklade han ut sig som om han vore hopfällbar. Sen körde morsan runt i lite olika märkliga bilar som jag verkligen undrar var hon hittade dom. En mörkgul skum sketbil som hade den vanliga sketbils-funktionen att man bara kunde öppna bildörren innifrån genom att veva ner rutan och använda handtaget på utsidan. Gött. Har haft flera bilar med den funktionen. En röd Opel Rekord hade hon med. Typ världens största kombi. Om du tror att gamla volvo- kombibilar är stora så googla Opel Rekord. En gång förirrade hon sig in på en gångbana med metallstaket. Som slutade i trappor och morsan fick backa. Det slog gnistor om bilen när hon backade på räcket. Hela vägen ner. Vår jättestora hund som satt bak i kombin fick tokspel och klämde sig i mellan gallret fram till oss i sätena. Sen hittade hon en grön 140 på en dåligt upplyst bilfirma på Backaplan. Ungefär där det har smällts upp ett par nya kvarter med skitdyra lägenheter nu. Oh, the good old Days... I alla fall så lärde vi oss hur det låter när det är nåt fel på kardanknuten (och att det fanns en sån) när vi åkte hem i höstmörkret. Och jag antar att morsan lärde sig att det kan vara smart att provköra en bil innan man köper den. Som tur var så hade bilförsäljaren ett gott öga till morsan och kom gärna och fixade till kardanen. Sen fortsatte han att dyka upp och ja... morsan tyckte väl att han var söt och det är ju alltid bra att ha ihop det med nån som är händig. <br />
Jag lärde mig faktiskt att köra bil en den gamla 140:in. Om det är nån av er som läser som inte vet vad en 140 är så är det som en 240 men med runda lampor fram. Ganska gullig. Som att baxa runt ett kassaskåp när man kör på smala kringelikrokvägar på landet. <br />
<br />
Men nu skulle det här ju handla om mina egna sketbilar. Bäst att skriva ett nytt inlägg med ny rubrik för att inte röra ihop det. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiauTL_HedIXNOzphV9PPH0_nP1DrX7Yl6rkWVgIzObEFsHccODedXFiXSL77VO4beBdVKAkKeIMWgwo4sQ4RuN4GZyVKxkjpQsP8PIeAxUGoHoDZYc_qdukPdA7NsjrfgHLaUYFtX2Ozk/s1600/140.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiauTL_HedIXNOzphV9PPH0_nP1DrX7Yl6rkWVgIzObEFsHccODedXFiXSL77VO4beBdVKAkKeIMWgwo4sQ4RuN4GZyVKxkjpQsP8PIeAxUGoHoDZYc_qdukPdA7NsjrfgHLaUYFtX2Ozk/s320/140.jpg" /></a></div><br />
Opel Rekord<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBNdmAHE04Nzjf0dkEw3YNFwjR_7cBas-rs_t4WXM884xSrubzijPhbjlrAS8MuybhdEGOwbO7u8bpy_KZVGIpjd52nrCzGzR7rCZIAwWsRAmZEQP6NalpBXBwOqq3Qcc0L5K5DJdpafk/s1600/opel+rekord.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBNdmAHE04Nzjf0dkEw3YNFwjR_7cBas-rs_t4WXM884xSrubzijPhbjlrAS8MuybhdEGOwbO7u8bpy_KZVGIpjd52nrCzGzR7rCZIAwWsRAmZEQP6NalpBXBwOqq3Qcc0L5K5DJdpafk/s320/opel+rekord.jpg" /></a></div><br />
<br />
isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-22260284139053235632014-06-30T20:57:00.000+02:002014-06-30T20:57:16.657+02:00samtal mellan makarInnan vi åker och badar:<br />
- Du... Det blåser änna lite kallt...<br />
- Nej. Du FÅR klara dig ett par timmar utan fotboll nu. Nu ska vi åka och bada hela familjen. Så är det bara nu.<br />
<br />
I bilen hem:<br />
-Hoppas det var en riktig skitmatch. <br />
-Det var det nog.<br />
<br />
*suck*<br />
<br />
- Vilka var det som spelade?<br />
- Tyskland -Nigeria.<br />
- Det var nog en riktig skitmatch. <br />
*suck*<br />
- Jag hörde skejtarna i backen snacka om matchen. Du missa inget. Tyskland vann med åtta -noll.<br />
-VA??!!<br />
- Nä Vafan jag driver med dig.<br />
- Meh!<br />
- Dom vann med fem - noll.<br />
- VAD? ?!!<br />
- Hahaha! <br />
<br />
Sen kom vi hem och han upptäckte att han blandat ihop både länderna och tiderna så nu är han glad igen. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-28833484698638290132014-03-30T21:36:00.000+02:002014-03-30T21:36:32.292+02:00På RustaKonversation på avdelningen för vaxdukar och prydnadskuddar.<br />
<br />
- Hej. Du, ursäkta, får jag fråga dig en grej?<br />
- Eh... ja...? <br />
- Passar dom här två ihop? Alltså matchar dom?<br />
*Han håller upp två lika trista kuddar i nån obestämd beige nyans*<br />
- Jo... jo alltså.... <br />
(herregud, vad svarar man. Båda är lika skittråkiga så... ja, man kan väl säga att det matchar)<br />
- Kan man ha dom i en soffa. Som typ är vit. Eller den är inte riktigt vit, typ bara nästan vit.<br />
- Är hon petig hemma eller?<br />
- Ja *djup djup suck*. Alltså, vi köpte en soffa för 45 tusen spänn och det har gått flera månader men inga kuddar duger. Nånsin. <br />
- Aj då.<br />
- Ja. Herregud. Nä. Jag tror inte att jag vågar. <br />
- Den där matchar rätt bra med den första du höll upp. <br />
- Hehehe. Ja, det har du rätt i. Men fan, det går inte. Då blir det ett jävla liv.<br />
- För att det stämmer?<br />
- Ja. Herregud. Ja ja, ha en trevlig lördag på dig då!<br />
- Det samma. Och lycka till!<br />
- Ja herregud.... herregud...<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglyXAFfhPJDk8HSVDD70R7jWSk8adqO_RI76lnylTIDUGv0bQeKmyT5jjB4599DXRdWbwGWStTf6UeE_DeIzWZ43_hpsVusMZugMKwfTgL3Zu1Hxa3iZa_CgIZS6vUWFK_XADOe1uU9FA/s1600/mummy+rules.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglyXAFfhPJDk8HSVDD70R7jWSk8adqO_RI76lnylTIDUGv0bQeKmyT5jjB4599DXRdWbwGWStTf6UeE_DeIzWZ43_hpsVusMZugMKwfTgL3Zu1Hxa3iZa_CgIZS6vUWFK_XADOe1uU9FA/s400/mummy+rules.jpg" /></a></div><br />
Så såg sista kudden ut. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-10777226775175621022014-03-07T14:08:00.000+01:002014-03-07T14:08:32.505+01:00Anledningar till att hata ViasatNär vi flyttade in i huset blev vi i-lurade att det enda sättet att få in tvkanaler i tvn var från paraboljäveln som hänger på väggen utanför huset. Jag ringde raskt till viasat som hade hand om skiten och ett par månaders totalförvirring satte igång. Jag ska inte gå in på detaljer nu men jag kan nämna att denna förvirring innehöll härliga saker som: paket som skulle hämtas på posten som inte hämtades rätt och därför åkte tillbaka (vi snackar 2 paket som ska hämtas ut men bara 1 avi), ett tag hade jag TRE paraboler, jag har fortfarande en paraboljävel i garaget som jag inte vet vad jag ska göra med, abonnemang som avslutats fast skiten inte ens kopplats in... Jag skulle kunna skriva ett inlägg bara om det här men det känns som jag har GÅTT VIDARE I MITT LIV sen dess så nu ska ni få en lite käck uppdatering om hur JÄVLA TREVLIGT det är att vara Viasat kund nu. Hoppas att min drypande sarkasm hörs genom dataskärmen.<br />
<br />
Hej och hopp. Nu är de första tre månadernas prova-på- abonnemang över. Man får ett litet käckt vykort med käck slogan i brevlådan där man uppmanas gå in på Viasats hemsida och välja vilka kanalpaket man vill ha. Det gör man ju. Där ser man sina egna "val". Sport och film och dokumentär och barnkanaler. ( Du kan läsa: Idiotmycket idiotsport (vet ni att det finns hela kanaler för ishockey. Vem tittar så mycket på ishockey. Eller golf? Det är helt totalt hjärndött), filmer som man ändå aldrig vill se alternativt redan har sett och dokumentärfilmer om hur man flyttar jättestora byggnader och hela program där stora kattdjur jagar på savannen i slowmotion. <br />
Så försöker man göra sin val då. Det stora problemet är att det enda man kan göra är att lägga till FLER paket. Som om man skulle vilja betala 149 spänn i månaden för att se på ÄNNU mer golf. Och trav. <br />
Man ger upp och skickar ett surt mejl och sen slänger man igen datorn och går och lägger sig. Och sen rullar vardagslivet på. Det är jobb och tvätt och gympapåsar och barnkalas och vinterkräksjukan och vips så har det där magiska datumet passerat och man kan inte ångra sig längre. Då tänker man att man nog har råd att betala ändå och så får man ordna det där när man får en redig dag igen och fixar en massa saker. <br />
<br />
Och sen får man en räkning på 1128 spänn. <br />
Precis den månaden när man ska betala fjärrvärmen och tusen andra saker och man lyckats få varsinn halv lön. <br />
Det är väl tur ändå för det är såna månader som gör att man tar tag i att ringa upp såna här företag.<br />
<br />
Först får man välja tusen val. Och stå i telefonkö. Du är nummer trettio i kön. Beräknad väntetid är åtta minuter. <br />
Åtta minuter. Då kan jag passa på att slänga ut katten. Kommer tillbaka till bordet lagom till att höra ett svagt hallå nånstans ifrån. Oj jävlar! Det gick fort! <br />
Först får jag prata med en tjej som suttit i en telefonväxel liiiite för länge. Hon använder ordet "precis" kanske 35 gånger på tre minuter. <br />
- Jaha, precis då ska vi se, kan jag få ditt personnummer...<br />
- Ja ok, 1973 XX XX XXXX<br />
- Ja PRECIIIIS. Ja då ser jag va bra, precis.<br />
(Vafan är det som är precis? )<br />
Jamen då har vi haft det så fint förut att vi fått lov att betala i efterskott varje månad och nu ska vi börja betala i förskott och just den här månaden har vi haft oturen att dom har försökt att vi ska "komma ikapp" och då har vi liksom fått dubbla räkningar. Preciiiis. <br />
<br />
Jaha. Då får man väl tycka att det är helt normalt att betala 1128 spänn för att se på tv en månad. Kan jag få lova att bli kopplad till avdelningen för bortplockande av helt onödiga idiotkanaler?<br />
<br />
- Välkommen till Viasat, hur kan jag hjälpa dig?<br />
- Jo, alltså, vi har haft tremånaders gratis prova- på en massa kanalar och jag vill ta bort dom för vi kollar inte på dom.<br />
- Ok. Ja, nu har ju tiden gått ut för er att fixa det här.<br />
- Ja, jag försökte ju göra detta via hemsidan men man kunde inte ta bort nåt bara lägga till MER skit och sen har jag mejlat er och bett om hjälp men inte fått nåt svar.<br />
- Ja man kan ju bara fixa detta om man RINGER oss.<br />
- Jamen va bra. Vad bra att ni upplyser om detta.<br />
- Det gör vi. Det står i ert kontrakt.<br />
- Du menar det första brevet man får?<br />
- Ja.<br />
- Jamen strålande!! Hur länge är jag fast med den här skiten då?<br />
- Då ska vi se... Du har bundit upp dig på 24 månader.<br />
- 24 MÅNADER!!! Det är ju för fan TVÅ ÅR!! Skämtar du eller?!<br />
- Eh....<br />
- Och det är helt totalt omöjligt för dig att ta bort det nu?<br />
- Ja... alltså... du har ju skrivit på ett kontrakt.<br />
- Åh herregud.... Jag kollar ju knappt på tv. <br />
- Jag kanske kan göra nånting litet här för dig. Är det sporten du tittar minst på?<br />
- Ja. OCH FILMKANALENA. Dom är helt värdelösa. <br />
- Jag kan inte ta bort dom. Men jag kan ta bort sporten och dokumentärpaketet. Låter det bra?<br />
- Ja om det gör nåt på priset så blir jag jätteglad. Verkligen jättesnäll av dig jag blir verkligen jättejätteglad. TACK för att du är lite mänsklig.<br />
- Jaja. Men du, hur är det med HD-kvaliten? Är det något som är viktigt för dig? <br />
- HD?<br />
- Ja, om du ser på din faktura så betalar du 129 kr i månaden för HDkvalitet.<br />
-VA?!?!?! Jag skiter ju fullständigt i sånt. Jag har precis köpt min första tv EVER. Innan hade vi min kompis gamla tv som hon köpte när hon flyttade hemifrån för 23 år sen.<br />
- Jag tar bort HD för ditt utbud då.<br />
- Ja herregud! GÖR DET! Jag vill verkligen inte ha skiten.<br />
- Ok. Då gör vi så här att istället för att betala 1128 kronor som du fått en faktura på så kan du betala... nu ska vi se... 228 kronor.<br />
- Eh.... oooookeeej.... Då gör jag det.<br />
- Samma ocr och allt. <br />
<br />
När jag slår på tv en kvart senare så upptäcker jag att alla filmkanalerna visst är bortplockade ändå. Och alla andra extra skitkanaler. Hurra och jippi! Fantastiskt!<br />
<br />
Senare upptäcker jag grejen med "HD-kvaliten". <br />
Jomensåhärärdet. Att innan låg kanalerna så här:<br />
svt 1<br />
svt 2 <br />
tv 3 (HD)<br />
tv4<br />
kanal 5 (HD)<br />
osv osv<br />
Vad tror ni händer om dom tar bort ens hdkvalitetskit? Jo, då ligger inte trean och femman på plats nummer tre och fem längre utan på plats typ 67 och 68. Så för att kolla vad som är på trean så måste man zappa förbi 66 kanaler där det är svart och man blir upplyst att man inte har kanalen. Gissa om man blir galen? Och vill döda nån?<br />
<br />
Är det bara jag som tycker att saker och ting fanimej var bättre förr?isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-75997759907637561702014-03-06T13:19:00.001+01:002014-03-06T13:19:16.739+01:00Mother of the yearSaker man kan hört <strike>mig</strike> någon säga hemma hos oss idag:<br />
<br />
<br />
* -Men va FAN, kan du sitta still nångång då din skitunge så jag kan ta bilden nån gång och skicka till farmor så hon får se hur goda ni tyckte hennes frallor var!!" <br />
<br />
EDIT: Det kan till och med vara så att han blev kallad för jävla skitunge. Kanske.<br />
<br />
<br />
<br />
* -Men vad är det du sitter och sjunger: "Fuck you fuck you balle?!"<br />
<br />
- Nä... Men mammma, jag sjöng: "Facklan facklan faller". <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-59293200673700258652014-02-21T22:48:00.002+01:002014-02-21T22:48:46.193+01:00Hello darkness my old friendNi vet när man inte har pratat med nån på länge så kan man inte bara ringa och inte ha nåt att säga. Eller jag har ett par såna kompisar i och för sig. Jag kommer ihåg en gång när jag inte pratat med Madde på typ ett år och så när vi väl gjorde det så suckade hon mest nåt om att: " Du vet, det är fredag och det är måndag och det är tvätt och städ där emellan." <br />
Fast när jag tänker efter så kanske det var jag som ringde henne och hade lite livsomvändande saker att berätta och hon strävade på utan att nåt hänt på väldigt länge.<br />
<br />
Jameniallafall.<br />
Om man har en blogg och inte har skrivit på skitalänge så räcker det liksom inte med nån liten rolig grej om att man frågar sin man om det är rent i diskmaskinen och han svarar: "Ja..... Eller så är det smutsigt". Jaha. Det finns fler än två alternativ på den här grejen. Det var nytt.<br />
<br />
Men nu ni. Nu kändes det som att jag hade lite rafflande grejer att skriva om. Så där som ni gillar att läsa. För jag vet att ni älskar att gotta ner mig i mitt elände.<br />
<br />
Det var torsdageftermiddag. Jag tog min pms och min megatrötthet och gick hem från jobbet och kände mig grymt nöjd över att vara ledig dan efter. Hela den goa känslan satt i medans jag gick till bilen, körde och hämtade första ungen, gick och hämtade andra ungen samtidigt som första ungen sprang och hämtade tredje ungen åt mig, på vägen hemåt i bilen ända tills vi typ kör av Älvsborgbron när minsta ungen i mitten i baksätet börjar göra konstiga ljud. Som att hon satt i halsen eller nåt liknade. Syskonen skriker från varsin sida att: "HON SPYYYYYYR MAMMMA!!! MYYYRAAAAA SPYYYYYR!!!" och jag hör ju vad dom säger men jag är så fixerad vid att hon inte kan andas så jag vägrar höra vad som säger istället skriker jag tillbaka: "Kan hon andas?! SVARA MIG?! ANDAS HON?!?!" <br />
Sen hör jag hur hon kräks som en besatt bebis och jag kan bara tänka mig hur det hamnar över hela bilen. Och sedan börjar hon skrika på sin mamma. Runt om mig är det tre filer rusningstrafik och det börjar väldigt fort STINKA i bilen. De två andra barnen skriker att det är helt vidrigt och att dom också kommer spy och så ulkar om så jag tror att det snart kommer vara sant. Jag skriker högst av alla att alla måste ta det lugnt och gör ett snabbt överslag om det är nån ide att stanna. Det finns inte en enda pappersbit i bilen - jag borde lärt mig det när en annan av barnen kräktes på precis samma ställe för en månad sen. Och den stackarn fick sitta med fejset över en fullspydd liten påse från pressbyrån tills vi kom hem. Det är lika bra att köra på istället för att stanna vid vägkanten på leden och försöka torka bort det värsta med en gammal filt.<br />
<br />
Så vi tar oss hem. Av med nerspydda kläder och på med tvättmaskinen. Tvätt av barn. Sen observation av barnet. Det är väl den mest härliga väntan som finns ändå? Ska det komma mer? Ska närmaste veckan bli ett riktigt helvete där alla spyr och skiter och man helts vill dö? <br />
Ungen sitter still still still och glor på tv. Suger tumme. Precis samma beteende som varje dag när hon kommer hem från förskolan. Hur ska man veta om det ska sättas igång att spys? Efter typ en halvtimme vänder hon sig mot mig, glor bestämt på mig sen pekar hon mot köket och säger väldigt bossigt: " Macka!"<br />
Sen var det bra liksom. Hon måste fan satt i halsen ändå.<br />
<br />
Sen kan man väl tro att det kan räcka med elände där. <br />
Mannen i huset kom hem från jobbet och åt middag innan han gick ut och sanerade bilen. (Med tvättlappar och handsprit, just saying).<br />
Jag åkte och storhandlade. <br />
<br />
Nästa dag var det fredag. Mammans "lediga" dag. Man är såå jävla ledig såna dagar när man har tre barn. <br />
Den lediga dagens morgon bestod av: väcka barn, ge barn frukost, se till att dom har hyfsade kläder på sig, köra dom till skolan och sedan ta sig själv och ena katten till djursjukhuset. Precis när vi lyckats med nästan allt, inklusive fånga in katten, och bara ska gå ut genom dörren så upptäcker jag att mitt VISAkort är spårlöst borta. Kvällen innan har det legat i min jackficka när jag storhandlade. Det måste ha ramlat ut nånstans. Nån tid att ringa och spärra finns inte för nu har klockan blivit supermycket. In med alla i bilen och iväg. <br />
Sa jag att jag hade tid hos veterinären 8.10? Innan det ska jag lämna skolbarn på ena sidan stan och sen ta sig tillbaka till andra sidan. <br />
När jag lämnat av barnen så har jag exakt 12 minuter att klara mitt uppdrag. I den vanliga rusningstrafiken. Jag kör bara bil i rusningstrafik just nu. Jag är en supermänniska.<br />
Det är på väg att gå när jag missar avfarten. Hamnar helt plötsligt på Backaplan. Det är bara rondeller, långsamma lastbilar och ingen väg som är i närheten av dit jag ska. Till slut chansar jag och tar mig ut på leden närmast. Det är helt jävla fel. För om jag fortsätter där hamnar jag i Oslo typ. Jag slänger mig av på närmaste avfart och hamnar på Brunnsbotorget. Helt jävla fel.<br />
<br />
För att göra saker och ting ännu lite värre så piper katten med jämna mellanrum, Myra gnäller i baksätet för att hon inte kan sträcka ut benen för att bilstolen hamnat lite fel efter gårdagens "sanering" och den så kallade "saneringen" inte varit jättesuperbra gjord så det stinker spy i bilen hela tiden. <br />
<br />
När jag äntligen kommit tillbaka till rätt ställe så missar jag fanimej avfarten en sista gång och jag kommer över bron och hamnar mitt i stan. Helt jävla otroligt. <br />
<br />
En halvtimme försent rusar jag in på Blå Stjärnan med kattbur i ena handen och barn i sulky i andra. Försöker förklara att jag tappat mitt VISAkort och kört vilse tre gånger men nu, nu är jag här. <br />
<br />
Sen blir Majros undersökt, halv nersövd efter att ha rivit sönder mig och undersökt igen. <br />
Två timmar senare går jag ut i den spydoftande bilen igen med ett dräglande galet monster i en bur och en väldigt uttråkad ettåring i en vagn. 5 tusen 6 hundra spänn fattigare (tur som faaan att katten är försäkrad) och jag har fått löfte om att jag kan komma tillbaka och betala senare. Nu ska vi hem och andas och vara lite lediga (och dammsuga och städa toa och tvätta och plocka i ordning i Viggos rum så han kan leka med sin kompis där som ska sova över). Då får jag inte upp bakluckan. Så jag får knöka in sulkyn i baksätet bredvid Myra. Hon blir inte jätteglad kan jag säga. Så vi kör hem med ett ylande dreglande monster i en bur, en gnällande liten unge och en stark lukt av spy. <br />
<br />
Där nånstans tänker jag att nu kan inte livet bli värre och att jag MÅSTE HITTA VISAKORTET. Direkt när vi kommer innanför dörren så sätter jag igång och vänder uppochner på allt jag hittar. Skor och kläder, madrasser och lakan. (Ja, vi hittade faktiskt Magnus plånbok mellan madrasserna i dubbelsängen för ett tag sen, det var en spännande morgon) Efter att ha rivit upp hela huset så hittar jag kortet i min väska. Där har jag lagt det dan innan för att vara ordentlig och inte behöva leta när jag ska åka till veterinären tidigt på morgonen. JAMENVABRA.<br />
<br />
Sen äter vi lunch och jag tvättar och dammsuger och plockar och fixar pojkrum. Tills det är dags att hämta skolbarn. Först ska jag bara betala min skuld. Först tänker jag att det kanske inte ens är mening att jag tar med mig Myra in men så får jag tvångstankar om att hon ska bli kidnappad så jag bär med mig henne ändå. Plus att jag tycker synd om henne att hon ska behöva sitta i spylukten. Jag tror i min enfald att det tar ett par minuter att betala en räkning på djursjukhuset. Men nej då. <br />
Först ska det faxas till försäkringsbolaget. Jag får sitta ner och vänta lite säger dom. Så jag gör det. Myra rotar runt i leksakslådan. <br />
Efter 20 minuter ropas min katts namn upp. Jag går till disken. Där blir jag upplyst om att jag inte har nån försäkring. Fast det har jag ju. Jag börjar ju inse hur det verkar: Jag har "tappat" min visakort och låtsas att jag har en försäkring. Det lär ju inte vara första gången det händer. Tjejen i kassan håller upp pappret och pekar på mitt personnummer. Är det inte mitt? Jo, det är det. Hon försöker igen. Jag väntar en kvart till. Myra möblerar om barnhörnan. Tvingar mig att läsa en spännande bok om en liten tjej som åker skidor. För mig själv alltså, hon ska inte höra, det är så mycket att göra i lekhörnan. Folk runt om skrattar åt henne. Sen blir jag uppropad igen. Och nä. Jag finns inte i försäkringsbolagets dator. Då börjar jag grina. Mitt bland folk. Hon lovar att göra ett sista försök med mitt gamla efternamn. <br />
Jag sätter mig på bänken igen. Myra har målat 150 tekningar med två streck på och placerat ut dom över alla bänkarna som en konstutställning. Jag tänker att djursjukhuset nog har råd med lite vitt papper så hutlöst jävla dyrt som det är att ta lite blodprov på en liten katt och kollar mitt konto. Jodå. Det dras 146 spänn till Agria varje månad. Precis när jag tänker att jag ska ringa upp Agria och fråga vad fan dom sysslar med så ropar hon på mig vid disken. Nä. Jag finns inte. Jag börjar grina igen och håller snyftande fram min telefon där jag visar att jag minsann har ett autogiro hos Agria. Då tittar hon på mig som att jag vore helt galen och säger: "Agria, varför sa du inte det? Jag har hållt på att faxa IF."<br />
<br />
Sen gråter jag lite för att jag är så lättad. Och berättar för alla runtomkring om min hemska dag. Och nu när jag tänker efter så hoppas jag att ingen av dom som var där just hade fått avliva sin älskade vän. Jag ber i så fall så hemskt mycket om ursäkt. Jag hade bara en ovanligt fittig dag. <br />
<br />
Hej på er! isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-60375913375329836722013-09-21T23:06:00.001+02:002013-09-21T23:06:58.208+02:00Samtal mellan vänner- Jo men just det vad är det ni håller på med i stugan? Renoverar något?<br />
- Ja... alltså. Brädorna på utsidan är helt murkna. Man kan trycka fingret igenom. PRUUUUU... Liksom. *visar med fingret hur den går rakt igenom* <br />
- Jobbigt. <br />
- Ja, men nu har vi fått hjälp av brorsan. Så vi har rivit ner dom hära, vahetterdet, locken, dom smala brädorna som sitter på fasaden och så har vi, eller jag menar brorsan och Magnus, jag har inte gjort nånting, DOM har spikat upp papp och reglat. <br />
- Aha.<br />
- Så nästa sommar ska vi sätta upp ny fasad.<br />
- Mmm.<br />
- Och så har vi förberett ett hål så vi ska göra sätta in en altandörr i köket. Det kommer bli NICE!<br />
- En såndär dubbeldörr då kanske?<br />
- Såna är fina!<br />
- Ja jag vet men...<br />
- Det kanske blir en kostnadsfråga?<br />
- Ja, alltså, det är svindyrt med altandörrar. Visste ni det?<br />
- Mmmm...<br />
- Helst vill jag ha en sån med två dörrar, med spröjs, som ser gammal ut.<br />
- Ja. Åh...<br />
- En sån man kan öppna uppe och nere? <br />
- Hahaha! Som man har i stallet.<br />
- Hahahaha.<br />
- Hahahaha.<br />
- Så om nån fyllnar till i trädgården och man inte orkar med den mera så kan man gå in och lägga sig och stänga men låta det vara öppet där nere så fyllot bara kan krypa in. <br />
- HAHAHAHA!<br />
- HAHAHAHA!<br />
- Fy fan va bra. En fyllelucka!isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-26442434622948158942013-09-12T11:19:00.001+02:002013-09-12T11:19:56.524+02:00Sånt som bara händer oss Idag smäller det. Idag ska jag skriva på de sista pappren och få nycklarna till huset. <br />
(jag ska även betala lite mer än 2 miljoner spänn men det vågar jag inte ens tänka på) <br />
<br />
Igår skulle vi föra över de sista pengarna till kontantinsats och lagfart och såna där grejer. Det var superviktigt att pengarna kom iväg. Att dom kom rätt och att ja... att vi inte fuckade upp det.<br />
Nu tänker ni väl att det är något som vi borde gjort lite tidigare så det inte skulle bli så tight med tid men den här gången var det faktiskt inte vårt fel utan banktjejen som hade semester och inte svarade på mejl om exakt hur mycket pengar som skulle sättas in och vart det var vi skulle sätta in dom nu igen. Man vill ju inte att det ska bli fel lixom.<br />
<br />
Iallafall. <br />
Medans Magnus läste gonattsagor så rotade jag fram vår gamla dator som har en e-legetimation i sig. Plopp, på med den och sen började jag leta efter strömsladden som hör till. Just den här datorn är så petig så man måste ha precis exakt RÄTT sladd annars funkar det inte. I vår familj förvarar vi alla sladdar i en käck rosa plastlåda som står längst ner i en hylla bakom en trasig fotölj. Jag börjar nysa bara jag tänker på dammlagret som är där. <br />
Jag slet fram fotöljen och satte mig på golvet och började rota fram alla sladdar som trasslat ihop sig med varandra. Ingen funkade. Efter en lång, nysande stund inser jag fått med mig den riktiga sladden till jobbet.<br />
<br />
Datorn har exakt 16 procents batteri kvar. Den kan dö närsomhelst. Precis så som gamla laptopar gör när batteriet börjar bli dåligt. Hinner man på 16 procent. Vi loggar in på banken och vips så är det bara 12 procent kvar. RÖV!<br />
<br />
Vad ska vi göra nu? Det är larm på mitt jobb så jag kan inte åka dit och hämta sladden.<br />
<br />
Magnus börjar febrilt fippla med sin telefon för att se om det går att föra över 215 tusen spänn via mobilen. Känns inte jätteseriöst. Och det går tydligen inte.<br />
<br />
Det är då man går ner till grannen och knackar på och ber att få låna deras dator och ladda ner en e-leg som man lovar att ta bort med en gång och sen komma tillbaka med datorn. Och man har en jävla tur att grannen är så fantastisk så man får lov att göra det.<br />
<br />
Sånt här händer väl bara oss?<br />
<br />
ps. Sen räckte det faktiskt med att långa deras strömsladd. Den funkade på vår dator. Helt otroligt.isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-12664896955450855192013-09-12T11:09:00.000+02:002013-09-12T11:09:07.334+02:00Lista på saker jag tror ska hända när vi flyttat till vårt husJust nu skjuter jag allting jag kan på framtiden för att DÅ då ska allting bli jättebra. Och med allting så menar jag allting och med DÅ menar jag när vi flyttat in i huset och allt är klart.<br />
<br />
* Det kommer alltid att vara städat och fint och lukta gott. (det kommer inte lukta kattskit, bajsblöjor eller sura sopor)<br />
<br />
* Alla barn kommer glatt att göra sina läxor.<br />
<br />
* Alla barn kommer glatt att plocka upp sina saker.<br />
<br />
* Jag kommer aldrig att skrika ppå barnen mer och bete mig som en vansinnig idiotmorsa. (Kan hänga ihop med de två punkterna ovan)<br />
<br />
(förresten, De tre punkterna ovan.<br />
<br />
* Jag kommer alltid att vara snygg och fräsch och utvilad.<br />
<br />
* Jag kommer hinna gå och träna.<br />
<br />
* Jag kommer alltid hinna laga god och näringsrik mat som jag planerar i god tid innan. Typ gärna på söndagarna. Då kommer jag stå och röra ihop goda grytor och soppor och lasanger som jag kan stoppa i frysboxen i källaren och ta upp i tid till det är dags att äta. <br />
<br />
* Jag kommer även att gå ner minst 15 kilo. Bara sådär. För att jag har väldigt märkliga förväntningar av flytten.<br />
<br />
* Kattjävlarna kommer sluta skita i badkaret och lite överallt annars.<br />
<br />
* Alla kommer vara superlyckliga hela tiden. <br />
<br />
* Inga barn kommer att bråka med varandra eller vilja spela skärmgrejer så länge att man behöver ens säga till dom.<br />
<br />
* Min man och jag kommer typ aldrig att gräla mer.<br />
<br />
* Jag kommer alltid att vara sugen på att ligga med min man. <br />
<br />
Sådär. Låter det som rimliga förväntningar. Kanske inte... Jag misstänker att det ända som kommer hända när jag publicerar detta inlägg är att min man tar till sig den sista punkten på listan och får lite orimliga förväntningar han med. isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-36390052858603659422013-09-03T21:36:00.000+02:002013-09-03T21:36:44.050+02:00Lista på saker jag inte kommer sakna när jag flyttarMänniskor.<br />
<br />
* Idiot-alkisen som alltid sitter utanför hemköp och kör samma skämt varenda gång. (Han ropar: "Du tappa nåt!" och när man stannar och vänder sig om så säger han: "Farten!". Vi snackar femton motherfucking år av samma skämt. Och när man inte skrattar så blir han förbannad som fan. Åh vad jag hatar den jävlen.)<br />
<br />
* Den flintskallige idiot-alkisen som nöp mig i röven en gång när jag gick av spårvagnen. Åh vad jag hatar den jäveln.<br />
<br />
* Idiot-alkisfamiljen som alltid verkar packade vilken tid man än möter dom på dygnet. Oavsett om deras barn är med eller inte. Eller om dom ska ut och köra bil. Hatar extra mycket att dom alltid bär öl med sig fast dom ska ut och köra bil. Och att dom har en enorm hundjävel som verkar totalt livsfarlig och som dom inte verkar ha nån koll på alls.<br />
<br />
* Den idiotgubben några gårdar bort som alltid körde som en idiot med sin bil i en jävla fart ända in till dagiset mina barn gick på. Trots att han körde på en gångbana bredvid en skola. Jag hatar att jag vet att han låter sina barn springa runt precis hur som helst och att han slår sin fru.<br />
<br />
* Den flintskallige idiotgubben som jag har hört är pedofil.<br />
<br />
* Den hopplösa slitna tanten som har parkeringsplatsen bredvid min som alltid ser så jävla hopplös ut så man blir galen.<br />
<br />
* Dom extremt hopplösa jävlarna som driver världens sämsta mataffär. Jag lovar att jag aldrig har gått in där utan att det är väldens absolut längsta och långsammaste kö. Och jag har aldrig köpt så mycket rutten frukt. Eller blivit blåst på så många extrapris för att dom skyltar så jävla skitdåligt.<br />
<br />
*Idiotkärringarna som alltid satt utanför Nettans köksfönster och hängde dagarna i ända. Herrejävlar. Hur kan vissa människor LYCKAS leva på soc i tusen år medans cancerpatienter jagas ihjäl och inte får en spänn. Jag hatar dom extra mycket efter den gången dom satt bakom mig på bussen och på allvar tyckte att dom kunde åka och spela bingo för sina sista pengar eftersom dom hade ett paket smör och en barkis hemma som deras barn kunde leva på HELA HELGEN.<br />
<br />
Ja. Det var väl det. Det finns risk att jag uppdaterar listan snart igen.isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6120813781819867445.post-22291275068902995002013-09-03T21:19:00.000+02:002013-09-03T21:19:04.091+02:00Komplettering på gårdagens listaLjud jag inte kommer sakna när jag flyttar:<br />
<br />
* Ungarna som skriker som idioter hela tiden ute på gården.( What the fuck is wrong with them?)<br />
<br />
* Basketplanens ljud. Precis utanför mitt sovrum. (HUR kunde jag glömma den igår?)<br />
<br />
Det var väl det.isolitahttp://www.blogger.com/profile/08938447652661877292noreply@blogger.com0