Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 24 februari 2016

Årets grammis

Jamenherregud. En liten grammisgala kan ju vara trevligt. Jag tänkte ju ändå bara sitta still i soffan och glo tomt framför mig och jag blir så deprimerad av att kolla på nyheterna. (Har av oklar anledning fått för mig att det är lite vuxet och avkopplande att sätta igång Aktuellt varje kväll. Jo tjäna. Alla på jordklotet är idioter som håller på att ha ihjäl varenda en och även dra med sig den enda jordklotshem vi har i fallet.) Det värsta är att jag hållt på med denna lilla "vana" i ett par år. Det har ju inte direkt blivit bättre i världen för att jag ser på nyheterna.
Jamen iaf ikväll var det ju grammisgala. Hurra. Jag tvingade Magnus att poppa popcorn och jag funderade nästan på att ha lite honung i teet. Men det kändes för festligt.
Vi drog dom sedvanliga skämten om att Arvingarna borde dö i en tragisk bussolycka vilket nån sa för typ 350 år sen. Sen hände följande:
* Jag misstänkte att alla som stod på scen måste gått in i stockholms klädaffärer och letat upp det konstigaste dom hade. Till och med Eva Dahlgren hade lite konstiga byxor. En tjej hade en orange T-shirt av typ gummi och hudfärgade shorts i två lager.
* Vi blev glada varje gång vi ändå kände igen en låt.
* Jag blev chockad av att Per Sinding Larsen är 50 år. Han är ju typ bara lite äldre än mig.
* Magnus var som vanligt tvungen att skoja om när dom spelade på samma festival som Petter innan han blev känd. Petter alltså. Dom skrattade åt att alla på scen hade stora jackor på sig fast det var mitt i sommaren. Så kan det vara ibland.
* Jag ondgjorde mig lite över "supergruppen" Amazon. Borde det inte vara lite mer kända människor med om det är en supergrupp? Men då sa Magnus glatt:

- Men hon då? Henne känner man ju igen?!
- Gör man?
- Ja är det inte Meja.

Nu ska jag sova och hoppas att plåstren mot liktornar jag köpte på Apoteket idag hjälper mot dom hårda jävla knölarna som dykt upp under mina fötter.