Dagens låt

- Mamma! Känner du igen den här låten?

*vissel vissel vissel*

- Nä. Det gör jag inte.

- Jag kan vissla igen.

- Ok.

*vissel vissel vissel*

- Hörde du nu då?

- Nä.

- Ska jag vissla igen?

- Suck. Ok då.

*vissel vissel vissel*

- Hör du inte vad det är för en låt?

- Nä. Tyvärr, du får nog hjälpa mig.

- Det är en som jag kom på själv. Nu.

- Jasså. Det var därför det var lite svårt för mig att känna igen den.

Min sommar i bilder. Del 3

Dagbok 23 juni. (min födelsedag)


Jag fick frukost på sängen. Mackor med ost.


Mamma, syrran, ena brorsan och min styvmamma kom på besök och jag bjöd på rulltårta med grädde.

På kvällen kände jag att jag var värd lite vin minsann.

Ganska mycket vin drack jag. (Unnade jag mig menar jag.)

Dagens viktigaste fråga

Det sista jag hör från köket innan jag går ut genom ytterdörren på morgonen:

- "Pappa!? Är kungen vegetarian?

Tack Libyen

För världens roligaste namn på ett torg.

Martyrtorget.

Jag kommer hänga där rätt mycket i höst när jag får dra hela lasset med hämtning och lämning för att Barnafadern måste pendla till Borås.

Om ni undrar var jag är - kolla på Martyrtorget. Hehehe.

ps - lycka till Libyen, med demokratin och det där.

Min sommar i bilder. Del 2

Dagbok 21-22 juni




Viggo hittade en plastgrej på stranden och uppfann en ny lek. Pocori hette den. Den gick ut på att man kastade bort grejen och så skulle man leta upp den. Viggo kastade lite för bra och den försvann direkt. Sen grät han i en halvtimme och vi fick leta utav bara fan. Vi hittade den till slut och kunde åka hem igen.





22 juni. Jag beslutade mig för att ta ett bad i trädgården och tvätta håret.




Det går åt två stora grytor med vatten om man behöver både tvätta kroppen och håret. Man får inte ha bråttom i vår stuga. Det är bra.

Födelsedag

Vi har födelsedag här idag.
Det luktar kaka i hela lägenheten och vi ska äntligen få använda strösslet jag köpte för en månad sen. Barnen har tjatat varje dag typ om när SKA VI ÖPPNA STRÖSSLET??

Grattis Magnus! Du är bäst!

Och lätt värd så här fint strössel!

Välkommen Helena

Min nya följare! Jag älskar när jag får nya följare.

Bli en du med vettja! Jag vet inte riktigt vad man får för fördelar med att bli min följare men det känns väldigt GÖTT inne i mig.

Hur du vet att det var väldigt länge sen...

... du drog ut tv-bänken och dammsög bakom där.

Du hittar en skallra. Alltså en sån som bebisar leker med.

Och ditt yngsta barn är 5 år.

Kanske inte så konstigt att min dammallergi varit helt förjävlig sista tiden.

Ord som min son använder just nu för att öva sig på att säga R

Raggarbil

Rallar-ros

Röve


(röve är vad han tror att röv heter i obestämd form singular)

Skönt med coola grannar

Det är nåt speciellt med att låta ens unge gå i skola på Solsidan.

Alltså... dom här karriärsmammorna och papporna i kostymer som inte har ett hårstrå fel och som alltid verkar ha koll på allt och som konstant väljer att vända bort huvudet när man kommer. För vem vill hejja på en mamma med lite för rött hår och lite för knasiga kläder liksom. Och jag vet att man inte ska få mindervärdeskomplex och att jag verkligen inte bryr mig egentligen och jag kanske bara är paranoid men jag känner ganska tydligt att vi är från slummen och dom är inte.

Då är det väldigt gött när man kryssar ut från parkeringen i sin rostiga Stenafärja till bil och försöker undvika att repa alla nya fina bilar och enorma SUVar, DÅ stannar det en lustig blå bil framför en och där sitter ens coola granne. Jag vinkar glatt åt henne men då ser jag.
Hon vinkar inte tillbaka.

Hon gör hårdrockstecknet.

Då kan man andas ut och inte känna sig som ett miffo.

Personliga rekord

Konstigaste platsen jag varit på:

Örnnästet

Jag vet fortfarande inte riktigt varför. Det kan ha vart så att jag tyckte att det verkade " coolt" att åka till ett koncentrationsläger men det fanns nog inget sånt på inom farsans förutbestämda resrutt.

Jag var en ganska bisarr fjortis tror jag. Men märkliga morbida intressen. Min största idol var Nancy Spungen.

Jag är ganska glad för det idag. Att jag inte åkte till ett koncentrationsläger. Fy vad otäckt. Mycket värre än bussresan man får göra upp till Örnjävlanästet. Busschaffören spädde på alla dumma turisters dödsskräck genom att skrika lite grann varje gång bussen hängde över stupet. Usch.

Min sommar i bilder. Del 1

Dagbok den 21 Juni 2011


Jag vaknade och var på uselt humör. Barnen hade knött på mig hela natten.


Jag bad dom alla att lämna mig i fred. Det gjorde dom gärna.


Sen var jag go igen. Jag drack kaffe och vi åkte till biblioteket i Mellerud


Där såg jag en rolig tjej med helt galen stil. Hon hade egentligen ännu kortare kjol. Och ännu fläskigare lår. Men hon verkade glad ändå.

Den vanliga förvirringen

Idag var det dags.
Ungarnas sommarlov var slut. 9 veckors slöande, ha kvar pyjamasen tills nångång mitt på dan, glass varje dag, inte en riktig rutin, dataspelande och cartoon network-tittande var över.

(här hade jag kunnat skriva nåt skojjigt om att, "sen så var det dags för barnen att få rutiner igen och syfta på att det var jag som gjorde allt det där här ovan. Fast ja, jag gjorde ju det även om jag aktivt försöker stänga av alla sinnen när cartoon network är på.)

Iallafall.

Om man är lite smådampig och om sig och kring sig och allmänt förvirrad. Som jag är. Så blir det lätt att man bygger upp en massa stress runt saker som att få väckt barn som sovit till 9 varje dag i 9 veckor och få i dom nån form av mat och kläder på kropparna och hinna lämna den största till skolan klockan 8.
Det blev nån form av armystyle på morgonen. En kärleksfull sån förstås.

1 minut i åtta parkerade jag volvon utanför skolan. Vi gick glatt backen upp och ja. Klassrummet var låst.
-Menvafan. Börjar ni inte idag eller?
-Jo.
-Ja, det klart ni gör. Vi får gå och fråga nån.
Så vi gick till hennes gamla klassrum, där dom blev glada att se oss igen och vi blev upplysta om att ettorna börjar klockan 9. Det hade vi fått ett mejl om. Jasså. Kul. Och det skulle vara upprop i en timme idag. Skulle jag va med på uppropet?
Eh... Jo... Sånt känner man ju ändå att man har en moralisk förpliktelse och nåt som man typ ska göra, stå och lipa lite i smyg i ett hörn bak i klassrummet när man hör sin avkomma säga ett tyst: "Aaaaa" när fröken säger hennes namn.
Fast jag hade en unge till med mig. Som skulle lämnas i stadsdelen intill. Jag räknade snabbt i huvet och kom fram till att jag nog bara skulle hinna lämna honom och tillbaka och det kändes sjukt stressigt. Dessutom har jag ryggskott.

Men sen kom dom på att fritids var öppet och där skuttade ungen glatt in, tog sig papper och penna och satte sig att rita som att hon inte gjort annat så jag vinkade lite matt i dörren och gick.

Sen kom vi till nästa kommunala instans.
Jag hade precis hunnit hämta mig och övertyga mig om att det inte var så himla farligt att missa uppropet på min förstföddas första skoldag. Herregud man kan väl inte hålla på att bli så himla sentimental jämt.
På Viggos dagisdörr satt en ny glad lapp:

Välkommen till Haren.

Han har gått där i 3 år och avdelningen har aldrig nånsin hetat haren innan.
En liten kort stund, kanske 2 sekunder funderade jag på om jag kanske ÄR galen iallafall. Eller om dom flyttat hela avdelningen och nån (läs min man) har glömt att berätta det för mig. Det hade varit lagom typiskt.

Sen såg jag lappen under:http://www.blogger.com/img/blank.gif

"Välkommen tillbaka. Vi har bytt namn till Haren."

Puh.



Fotbollsfrun skrev ett väldigt bra och roligt höstmanifest som jag önskar att jag också kunde leva upp till.

Jobb man velat ha

Varje gång jag åker ut ur stan på 45:an, norrut så blir jag lika glad när jag passerar ett märkligt företag som heter typ Skrotfrag.
Dom verkar jobba med att krossa och montera isär olika metallgrejer. Det ligger "prydliga" högar med kylskåp, bilar och all möjlig annan skit. Sen högar som blir mindre och mindre skrot.

Det är inte bara att det ser så sjukt roligt ut med dom där jättehögarna som gör mig glad, utan att Magnus en gång sökte jobb där.

Vi minns inte längre varför han överhuvudtaget gjorde det, alltså ifall dom sökte folk eller om han bara ringde och sa att han ville jobba där.
Det är helt fantastiskt roligt.
Typ bara: Hej, jag vill jobba hos er gärna. Ok, varför då? För att det ser så roligt ut att krossa en massa skrot. Eh.. ok, vi ringer dig, ring inte oss.

Han fick såklart inte nåt jobb där.

Men det påminner om när man är arbetslös och får såna där dagar när man blir lite desperat men ändå känner sig lucky och söker jättekonstiga jobb för att man får ett infall.

En gång hade jag varit ute på en promenad och kom hem och sa att jag ville bli en sån som klipper hundar. Det tar Magnus gärna upp när jag blir förjävla knäppspontan.

Men det kanske inte är en sådär jättedum idé.

Dinga-Linga påminde mig en gång om att jag sagt att jag egentligen inte tycker om människor. Jag passar bäst med djur.
Och det är helt jävla sant.

Fast jag gillar en del människor. Dom som är nån idé att tycka om. Dom som jag vant mig vid eller som gör mig glad. Dom där som man måste vara nära typ på bussen och sådär eller som pratar på ett jobbigt sätt när jag inte bett dom prata. Dom gör mig helt galen.

Vad har jag för nån diagnos egentligen tror ni?

Djur-autism?

GUBBAR och att störa sig på folk på tåget

Jag åkte tåg till Norrland häromdan.
Eftersom jag ha väldigt lätt att störa mig på hur folk pratar så kändes det inte sådär jättebra att jag hade glömt mina hörlurar hemma.

Det började med nån form av mental meltdown när jag insåg att jag skulle dela tåg med tvåtusen hemvändande stockolmare som vart på Way out west.
Vadsadu? Hur jag kände igen dom? Jo ser du, dom är väldigt lätta att känna igen. Dom har alla väldigt korta shorts , låga Converse och stort hår uppe på huvet och till det har dom ofta stora ugly brillor. Och ja, tjejerna har liknande stil.
Jag såg framför mig att jag skulle få sitta i tre timmar och lyssna på dryga skämt om hur bra det är i stockholm och hur töntigt det är i göteborg.

Men som tur var så sov alla gott hela vägen och höll därmed käft.

Jag hade inte riktigt lika mycket tur nästa etapp på resan. Mellan stockholm och sundsvall. Två platser bakom mig satt en riktig gubbe.
En såndär som varit precis överallt i hela världen. Och därmed VET hur allting är. Vad är det med såna gubbar egentligen. Inte en gång på 3,5 timme hörde jag honom säga: Jag TYCKER. Eller andra människor tycker att.... Nä alla meningar startade med: DET ÄR. Tex: Han hade rest runt i världen och alla meningar startade med: DET ÄR så här och så här i Holland. Och när man kommer dit så GÖR MAN så här. Och han visste allt om hur man fjällvandrar. Och sen. Sen kom själva dödstöten, när jag allvarligt funderade på att gå bak och be honom för gudskull hålla käft för ingen har väl bett om din åsikt som inte ens är allområdande - för det är din jävla åsikt och bara för att du tycker att det är så där när man fjällvandrar så betyder det väl inte att alla tycker så eller att DET ÄR så.
Sen började han prata om teorierna bakom DaVincikoden, som att det var en ny bok och att det verkligen verkligen var coola grejer att snacka om. Och ja, han började varje mening med DET ÄR.

Jävla gubbjävel.

Sen gick jag på toa för att se vem fan han pratade med, för det lät inte som nån han kände och det var en väldigt väldigt ung tjej som, om hon inte hatade gubbar innan, förhoppningsvis gör det nu.


Herregud.

När jag åkte hem satt det en tant framför mig. Eller ja, hon var väl egentligen inte så jävla mycket äldre än mig men ja... Hon pratade hela tiden väldigt uppfodrande med sin resekamrat. Jag fick intrycket att hon pratade med sin tonårsson. Det var lite halvilsket, auktoriärt snack som antagligen skulle hjälpa honom att få ett jobb han sökte. Efter typ en timme reste dom sig och gick till Bistron. Då såg jag att det inte var hennes son. Utan hennes man typ. Dom verkade ha ett väldigt väldigt märkligt förhållande.

Jag ska nog inte åka tåg på länge nu känns det som.
Och nästa gång måste jag ha hörlurar som funkar.

Norrland

Jag har vart i Norrland igen.
Den här gången var jag inte ett dugg rädd när jag åkte iväg.
Jag hade skippat nattåget så jag kände mig lite mer säker på att jag skulle komma fram.

Och så visste jag att det fanns ett helt gäng nya fina vänner där uppe.

Kan det va så att vi har dubbelgångare? Att alla har minst en människa som är precis likadan i energin på nåt vis? Det känns som mina nya norrlandsvänner inte är nya utan såna jag har känt i tusen år.
Jag satt till exempel en hel förmiddag och tänkte på Katta som Marie-Louise för att jag en gång har träffat en Marie-Louise som känns som Katta. Heltskumt.

På vägen hem. Jag stod i dörren till Pressbyrån och funderade på att gå in eller inte när jag fick syn på en välkänd figur på andra sidan dörren. Jag hann tänka att han såg väldigt mycket ut som Knudde när jag såg att han tittade likadant på mig. Det var Knudde. Han är en sån man springer på lite överallt verkar det som. Vi hade åkt med samma tåg.
Och hans tanke när han såg mig var: Undrar om Lotten har en dubbelgångare i stockholm?

Är det nån som vet om jag har en sån så berätta gärna!

Spoilervarning!

Läs inte detta inlägg ifall du inte har läst Breaking Dawn och inte vill veta vad som händer i filmen:

Annars så... Varsågod- en kort repetion:

Glömde skriva dagens roligaste grej

Idag när jag satt på Centralbibblan och skrev klart tentor för glatta livet.

(Jo, jag satt där för att jag är för snål för att skaffa ett riktigt Word och för snål för att köpa bläck till skrivaren.Men skit i det!)

Ialla fall, ifall ni inte har varit på universitetsbiblioteket avdelningen Centralbibioteket så kan jag berätta att där så står datorerna där på ett runt bord så man sitter lixom med en massa andra och alla har varsinn plats runt bordet.

Mitt emot mig satt en gammel gubbe. (det är alltid gott om gamla gubbar där jag undrar alltid varför, kanske är dom för snåla för att ha Word hemma eller för att köpa bläck till skrivaren)
Och på varsin sida om mig satt två tjejer. Ja, den ena var nog lite mer tant tror jag. Hon var nog till och med äldre än mig.

Plötsligt reser sig gubben upp. Han verkar klar. När han går iväg så lägger han av en högljudd med väldigt kort brakare. Mer som en smäll bara.
Vi andra vid bordet tittar upp av ljudet. Och sen tittar vi ner igen och låtsas som att det var nåt annat vi hörde.
Men det var det inte.
Gubben fes faktiskt.

hehehe

Ber om ursäkt för min frånvaro

Har vart lite obloggig i veckan.

Jag hade två rejäla hemtentor att sätta tänderna i. Eller egentligen var det tre, men den ena var inte så blodig.

Ni förstår att det är såhär det funkar. Om man pluggar och inte vill jobba röven av sig exakt hela sommaren och inte heller har nån lust att vara helt utan inkomst mellan maj och slutet på juli när en ev. junilön ramlar in. Då kan man läsa sommarkurs.

Sommarkurs innebär oftast att man väljer nåt obskyrt ämne som man tror sig kanske vara intresserad av. Gärna efter att man kollat så det är förjävla mycket att läsa. Sen skjuter man upp allting så länge det bara går, njuter av sitt studielån (en jävlig sur njutning som man vet att man kommer få betala tillbaka resten av sitt liv) och ägnar sig åt mental förträngning.

I dag var det inlämning alltså. Så måndag, tisdag, onsdag och torsdag hängde jag desperat över tagentbordet och ordkräktes ur mig 2 gånger 8 sidor som jag förhoppningsvis aldrig mer behöver läsa.

Japp. Så jag har inte haft mycket ork över att blogga.

Va sa du? Jo, om nån vill veta lite mer exakt vilket jävla skitföretag Disney är så kan jag berätta lite mer om det. Fast helst inte idag. Jag har 15 högskolepoäng i vilket jävla skitföretag det är. Om jag blir godkänd.

Saker man undrar över en dag som denna

När började alla gilla Prince?

Jag snackar inte cigg-märket nu.

Ärligt?

Jag känner 2 personer som älskar Prince- symbolsnubben. Och dom har alltid gjort det.

Förövrigt. Inte en jävel.

Är det BARA för att han spelar på sveriges kreddigaste festival ikväll?

Är folk så dumma i huvet?

Dagens höjdpunkt

Ni vet gubben i min affär som inte bara har ett väldigt glatt och förvånat tonläge när ens kort går igenom transaktionen- han frågar även ALLTID om man ska ha en påse.

Idag med.


Jag säger inte mer.

Så lite kan betyda så mycket

Alltså, lyckan som infinner sig när man suttit och dragglat och dragglat fram 1,5 sida och sen är det helt slut på ord och hela tentan ska vara på minst 2 sidor.

Då. Då läser man lite i det finstilta och upptäcker att skiten ska lämnas in med 1,5 radavstånd.

Åh. Lycka. Jag är hemma.


Typ.

Dagens ångest

Eller inte dagens direkt... Den har funnits här ett par dar.

Varför Jocke? Varför?




har du nåra hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i sitt slag

Apropå tonåringar som skäms

Så kom jag osökt att tänka på min gamla vän Jessica- som jag sprang på på Legoland (vad är oddsen liksom?)

En gång för tusen år sen när vi var inne i den där värsta: "minmammaärsåpinsamsåjagvillinteenstänkapåattjagharenmamma-fasen". Även kallad: "-Du kan släppa av mig här runt hörnet mamma."

Jag jobbade i en ica-affär i väntan på att komma in på gymnasiet. En dag stormar Jessica in där jag står och lyfter drickabackar. Hon stirrar hysteriskt åt alla håll för att se ifall det kan vara nån i affären som känner henne/som hon behöver imponera på. Jag frågar vad det är som har hänt och hon hinner väsa, mellan tänderna:

- Morsan!

Precis när hon sagt det så svänger hennes morsa glatt runt hörnet vid Cidern. Iförd Jessicas Metallica-tröja. Bara för att jävlas.

Åh ljuva skämsdöd...

Roligast att studera på Legoland

De tonåringar som var meddragna av sina föräldrar och som gick runt med en min som sa:

" Om nån ser mig att jag är här så kommer jag garanterat att DÖ skämsdöden"


Väldigt underhållande. På ett elakt vis.

Mest oväntade kändis

På stenafärjan.

Tommy Nilson




Josåatte.....

Det som fick mig att skratta mest på semestern

I bilen på vägen hem, när vi passerade en korsning där ena vägskylten pekade åt:

Hopballe

och den andra åt



Grejsdalen

Det är humor det mina vänner.

Töntigaste bloggnamnet någonsin

Gårdagens aftonblad var dom Wikipedia i pappersformat för den som hade googlat "bloggnamn".

Det var Piff och Paff och Kissie och Bajsi och alla hade dom legat med Cimon från Paradise Hotel. Verkade det som.

Tur att man själv har ett fint och moget bloggnamn och inte har legat med nån som varit med i Paradise hotel. (men jag känner en, som är ihop med en, som vart med i Harem- det räknas nästan va?)

Iaf så måste förstapriset i kategorin: Världens töntigaste Blogg-Alias gå till:

tamtramtramtram....

Fjordman

Ringer det inte nån klocka?

Han är tydligen Anders Berhåring Rövhålas idol. Ni fattar ju vilken småpickad tönt med mindervärdeskomplex vi snackar om... Herrejävlar.

It takes one to know one...

Hört från baksätet:

- Matilda! Jag ÄLSKAR vargar! En gång gick jag in på datorn och skrev varg och då såg jag jättejättefina bilder på vargar.

- Var då? Vart gick du in då?

- På youtube.

- Jaha. Skrev du varg då eller?

- Ja. Det gjorde jag. Och det var jättefina bilder.

- Vad skrev du för bokstäver då?

- ABC. Jag bara skrev det. ABC så kom det fram vargar.

- Men Viggo. Varg stavas inte ABC.

- Nähä. Men det kom fram vargar iallafall.

- Vet du hur man skriver varg?

*enveten tystnad*

- Man skriver: V...... A...... G. Så skriver man!

Vuxenpoäng

Vi ska åka till Legoland i morgon.
Med start med Stenafärjan. Jag känner mig härligt exalterad.

Dels för att jag älskar att packa och åka. Helst när man får packa en massa som man packar in i bilen och sen åka. Som extraplus får man packa på bilen på en färja för att komma extra långt bort.

(jag måste nog, innan århundranden av småländska förfäder, härstamma från nånslags normadfolk)

Men ännu mer än packningen är jag exalterad över att det är första gången när jag åker Stenabåt mot semesteräventyr så är jag inte barnet i familjen, den som hänger med i baksätet, utan jag är Morsan.
Den som ska packa kylväskan och koka kaffe och hälla i kaffe i termos.
Det är så jävla gött.

Fast att jag känner mig som en förväxt fjortis så är jag ändå betrodd med det här uppdraget.

Bästa sommaren

Jag har haft en sån himla bra sommar iår!
Det känns helt sjukt att den fortfarande inte är slut. Augusti känns som en fet bonus bara.

Jag har typ inte gjort ett skit i sommar. Det är väl det som varit så bra. Softat och hängt och badat och ätit glass.

Ni vet den där sköna känslan av att det inte gör nåt om det blir höst? Jag har den nu. Och samtidigt den sköna bonusen att augusti är kvar.

Jag längtar efter att börja skolan igen och ta på mig nya kläder och färga håret i nya färger och laga höstig mat och att Lovefilm-filmerna börjar ramla in efter sommaruppehållet och inför-Breaking Dawn-pepp och Water for Elephants släpps på dvd och härliga höstpromenader när luften är sådär klar och Ändå är augusti kvar som bonus

Livet är allt bra gött!