Alltså, jag skäms inte alls för att jag älskar Twilight. Tvärtom så är jag stolt över att bejaka min inre fjortis. För alla har vi en liten butter fjortis där inne i oss.
Om man är 37 år och ska gå på 8 timmars biomaraton så kan man bli så nervös innan att man steker pannkakor till sin familj medans man själv dricker en naturdiet-shake, stående vid diskbänken för att man är för nervös för att man inte ska tycka filmen är bra.
Och sen går man in på Monki och köpte jättekonstiga kläder på rea för 250 spänn, en kvart innan första filmen börjar, bara för att man är så nervös.
Om något ska hända som jag väntat på länge så blir jag alltid svinnervös för att jag inte ska tycka om det. Igår var jag svinsvinnervös att jag skulle tycka Eclipse sög.
Den sög inte alls. Tvärtom. Jag ska se den snart igen på bio vet jag.
Men framför mig på bordet ligger den nya kentskivan. Och har inte ens vågat öppna den och titta i fodralet.
Tänk om den suger...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar