Samtal mellan makar

- Det var Janne som skickade sms. Han skriver att han skrattade så han grät över din blogg med gasflaskan.

- Gött. Härligt att man kan roa folk.

- Mmmm....

- Idag har jag bloggat om filmer jag ångrat att jag såg. Jurtjyrkogården. Fan vad äcklig den var!

- Stephen King kan verkligen skriva böcker som man blev rädd för. Fan va bra gjort att kunna skriva en bok som man blir RÄDD för.

- Ja. Du vet han var ju alkis också. Jag har hört att han skrev en jävla massa böcker när han var helt full. Hajja det!

- Han knarkade som fan också.

- Å fan.


En stunds tystnad där makarna begrundar detta.

- Fan den där jävla DET liksom.

- Ja! Shit vad rädd jag var för den boken!

- Jag vet inte hur han gör det men. Det är den enda bok jag slutat läsa för att jag blev så jävla skiträdd. Jag kunde fan inte läsa klart den. Det var för mycket.

- Ja eller hur! Fast när man tänker på den nu så kan man inte riktigt förstå vad som egentligen var äckligt. Lite avlopp som lät och en jävla clown liksom.

- Ja.

- Du vet, jag läste ju hela. Den är ju sjukt tjockt! Det tog en hel sommar. Ett helt sommarlov och precis då så bodde jag hos morsan och det var nåt fel på avloppet så det höll på och bubbla och lät hela tiden. Och en gång, i slutet av sommaren så skulle jag ge mig ut och jogga lite på grusvägen där bakom morsans hus. Det var sådär lite i skymningen och jag trodde den där jävla clownen skulle dyka upp bakom varenda jävla buske. Jag fick ju vända. Fan vad fort jag sprang hem! Jag har nog fan aldrig sprungit så fort i hela mitt liv! Helt sjukt! Och jag var väl vuxen ändå. Det var väl när jag gick på gymnasiet. Vad kan jag ha vart? Nitton?

- Jaha. Eh... Jag var nog elva...

- Jaha.