Jag var sådär femton eller sexton. Vi var ett helt gäng som såg den tillsammans. Det absolut värsta jag har gjort.
Djurtjyrkogården.
Fan vad jag ångrade mig.
Jag var så liten att jag fortfarande bodde hos min pappa varannan helg. Han bodde mitt ute på landet. Jag blev avsläppt på grusvägen utanför huset. Det var höst eller vinter och helt jävla kolmörkt. Jag var tvungen att gå runt huset, upp på verandan som, om möjligt är ännu mörkare, och försöka pilla in nyckeln i låset utan att få en hjärtattack av skräck.
Många år efteråt var jag rädd att det skulle stå en blodig läskig kille bredvid sängen när jag vaknade mitt i natten.
Helvete.
(eller hur Frida?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar