Så får man inte nån hjälp...
Idag har jag sms-frågat vänner om barnvakthjälp. För tillfället har vi typ bara EN person att fråga när vi behöver barnvakt.
Och även om barnens fina moster gärna ställer upp så finns det en gräns för hur många gånger man kan med att fråga.
Satt på föreläsningen i morses och skickade ut lite sms till folk jag litar på. Fast ett sms gick fel och hamnade hos nån som genast sa: "ja! Det gör jag gärna." Och la till: "Vem är du?"
Det visade sig att den personen inte kände mig. Jag smsade bara rätt ut i luften och fick ändå nästan napp:-)
Tänkte på det när jag gick iväg för att möta en vän på lunchen. Vi är så fega med att be om hjälp. Vi bor ju här på det här jordklotet och vi klarar oss inte utan varandra. Ibland tänker jag att människorna är som myror i en myrstack lixom.
Jag vattnar gärna dina blommor när du åker bort.
Jag kan låna ut min bil om du behöver storhandla.
Jag kan mata din katt om du åker bort över helgen.
Eller följa med dig till tandläkaren om du är rädd.
Så kanske det är någon som har ork och tid att hjälpa mig när jag är i nöd....
Tack Söta Linda för att du ställer upp på söndag så Mangan och jag kan gå på vuxenfest! Jag är verkligen glad för att du ställer upp!
ps. Min mamma behöver hundvakt snart när hon ska operera sina ben, är det nån som kan tänka sig att ställa upp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar