Jag jobbade faktiskt på ett kontor en gång. Tro det eller ej. Förutom att jag hade fula kläder och blev utskälld minst en gång om dagen så hade det sina fördelar.
Eller... En fördel var att Lille-Mor som satt i kontoret längst in och var min bundis, hon brukade ringa strax innan kafferasten på fredagar och väsa: " - Lås dörren och koppla telefonen till den trådlösa så ses vi i fikarummet."
Då visste man att det inte var kaffe som var på gång. Hon hade nämligen lurat ut vart nyckel till skåpet där det låstes in vin fanns. Inne på H´s kontor och han gick alltid hem tidigare på fredagar.
Knappt hade man kopplat om växeln så satt man i fikarummet med ett stor glas vin. Som tur var ringde det inte så många på fredag eftermiddag. Jag undrar om dom hörde att växeltelefonisten var aningen slirig framåt femsnåret.
Men det var inte det jag skulle berätta.
Nä, det var min uppgift att åka och köpa frukt en gång i veckan. Har för mig att det var tisdag förmiddag. Då ringde det inte så mycket folk av nån anledning.
Jag fick låna ekonomichefens lilla käcka bil och så bar det av till fruktaffären intill Murklan.
Där hade dom en speciell sort stora päron som var populära av gubbarna på kontoret. En dag kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att kommentera att dom var så stora...
" -Var kommer som här päronen ifrån egentligen? Har dom växt intill Tjernobyl eller?
Det blev dödstyst i affären.
Sen sa killen i kassan:
" - Vad menar du med det?"
" - Eh... Jag skojade bara..." Jag tänkte att han kanske blev förolämpad av att jag sa att hans frukt var från ett radioaktivt ställe. Men vafan jag köpte ju samma päron varje vecka så jag var ju inte direkt avskräckt.
" - Jo, sa killen. Min flickvän är därifrån.
Jahaja.
Vad är oddsen lixom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar