Dear karma, I have a list of people you missed

tisdag 16 mars 2010

Hur man blir som man är

Vet inte varför. Men idag när jag åkte hem så kom jag och tänka på en sommarmorgon när jag kanske var 12 år.

Mamma och jag bodde i en trea i ett hyreshus där det bara bodde gamlingar och ortens samlinga av frånskilda mammor med deras barn.
Det var ett gött gäng tanter som sprang hos varann och drack vin och hittade på hyss när de tutat i sig några glas. (favorithysset var att dra upp potatisplantorna som Flooden av nån skum anledning fått nojja på att sätta i de gemensamma rabatterna... Det var de frånskilda mammornas fyllemat det. Snodd, kokt potatis. Ja man har inte roligare än man gör sig.)
Och vi barn sprang in och ut hos varandra och ibland visste man knappt vart man egentligen bodde och vem som egentligen var den som var ens mamma.

Morsan hängde oxå med ett gäng unga homosexuella män. De har de bästa festerna. Det vet ju alla.

Den här morgonen hade de varit på en sån fest. Det låg bögar över hela lägenheten och sov ruset av sig. Jag hade sommarlov och skulle gå till stallet för att vara med på ridlägret. Min bästa vän hade sovit över hos mig. Antagligen hade hon oxå varit nån slags barnvakt åt mig medans morsan dansade loss med sina unga vänner.

Vi tassade runt i ridkläder och fick kliva över snubbar som låg överallt. Det bekom oss inte ett dugg. Tvärtom tyckte vi det var suveränt att alla sov för vi var inte så sugna på att äta fil och mackor till frukost. Nä, vi ville ha glass för sånt kunde man passa på att äta när morsor ändå sov.
Och min vän hade en mycket mer traditionell familj där det nog aldrig sovit över nån endaste bög. Och där det fanns en mamma som var vaken och såg till att man åt nåt näringsrikt. Så man fick passa på lixom....

Vårt stora problem var att framför frysen hade nån lagt en madrass och på madrassen låg två snubbar och sov sked. Vi lyckades kliva över dom och fick upp frysen men sen spillde vi glass på dom sovande.
Vi frös till is innan det stod klart att vi inte väckt dom.

Det som var vårt problem var inte att det låg 2 homosexuella män och sov i köket.
Inte heller att dom inte var de ända av samma sort som låg och sov i mitt hem.
Inte heller att min mamma låg nånstans och snarkade efter en lång festnatt.

Nä, det vi var rädda för var att vi skulle väcka nån som skulle stoppa oss från att äta glass till frukost.

4 kommentarer:

  1. Var e dom festerna nu liksom haha!

    SvaraRadera
  2. Kommer i håg när du berättade detta :)(Det är fortfarande dom ensamma mammorna som håller till där) Jessica

    SvaraRadera
  3. Haha, jag skrattade gott åt det här inlägget:)
    Mitt hem såg ut på ungefär samma sätt under ett par års tid, fast jag var äldre:)

    Barn har konstiga, men ändå alldeles utmärkt oskyldiga prioriteringar

    SvaraRadera
  4. Låter härligt att det fortfarande är ensamma mammorna som håller till i det där kvarteren... Och att iaf EN av dom mammorna som bor där nu är en av dom ungarna som jag brukade hänga med en gång i tiden:-)

    SvaraRadera