Man upphörs aldrig att bli förvånad ändå

Ni vet den där ungen som var så napp-junkieig?
Han har klarat av att sluta. Har till o med hittat nappar idag som han kommit vandrandes med och erkännt att han hittat.

Vi har pratat om ifall det är samma sak som här man slutar med cigg. Att man kan få återfall och tänka att man bara kan ta EN ciggis fast att det smakar apa och man blir lite besviken. Typ. Jag har i alla fall ett minne av att jag hittade en napp en gång när jag hade slutat med napp och tyckte att den både smakade och luktade APA.

Ja, jag minns när jag själv slutade med napp. Måste betyda att jag inte var direkt bebis. Men det var väl en annan grej på 70-talet. Allt var anorlunda. Min brorsa hade bruna väggar i sitt rum och morsan och farsan var nöjda med att dom iaf bara rökte på bottenvåningen i vårt hus. Inte i sovrummet som jag misstänker att grannarna gjorde.
Men hos grannarna fick man dillchips, grannfrun hade långa röda naglar och jag har fått berättat för mig att hon brukade börja sin dag med en treo-comp serverad på sängkanten av sin gubbe. Treo-compen hade hon till att svälja ner nåt annat hemmafru-piller. Oh, life in the seventies...

Jag flummade bort lite här tror jag. Ber om ursäkt.