Onsdagkväll. Jag hade haft en hyfsat ledig dag. Jag satt i soffan och letade sommarkurser att söka när Matilda komer instolpande, hon brukar göra det så jag reagerade lite konstigt när hon ramlade ner på mig i soffan.
Jag sa inte som jag brukar: " Har du drömt en mardröm?"
Utan jag sa: " Har du kräkts?"
Och direkt när jag sagt det så kände jag STANKEN. Och såg att hon hade kräks ända ner på benen som hon nu tryckte mot mig.
Lovely.
Hon förnekade såklart att hon kräkts, så gör barn, dom tror inte att man ska märka nåt för det kan innebära att man måste åka till doktorn och äta äcklig medicin.
Men jag sa att hon visst hade kräkts, att hon hade kräks på hela sig.
Och jag fick svaret: " Jag ser inget kräks...."
Nä man det gör jag. Och jag känner lukten.
Sen hade vi en härlig natt hon och jag. Jag låg i en soffa och höll mig vaken med FanFic, sova var inte tal om. Hon vaknade var tjugonde minut, tittade skumt på mig, jag frågade om hon behövde kräkas, hon skakade på huvudet och så gick det en sekund och upp kräkset och det var bara att försöka få fram hinken i tid.
Nånting som ändå är lustigt är att när man får barn så blir man immun mot att vilja kräkas när barnet kräks. Jag hade riktiga tvångstankar om det innan jag fick barn. Jag kräks bara jag tänker på att nån annan kräks. En gång när jag jobbade på en förskola så var det en liten kille som hade för vana att spy upp sin morgonvälling när han var ledsen över att hans mamma gick till jobbet. Typ över hela hallgolvet. Jag brukade ligga på alla fyra och torka upp slemmet, trösta ungen och hulka själv när nästa unge kom för att lämnas. Det var en väldigt snäll pappa där som ibland hjälpte mig att torka för att jag typ stod och grät för att jag tyckte det var så läbbigt.
Iaf. Så har man nån skum mamma-gen som gör en immun mot att vilja sympatispy när ens egna barn spyr. Det börjar antagligen som en mjukinvänjning när dom hela tiden kräks mjölk som kommit från ens egen kropp när dom är bebisar. Man kan inte tycka det är så himla äckligt. Det är ju bra.
Kl 6 väckte jag Mannen som fick byta av mig. Jag mådde då själv rätt illa.
Sen sov Matilda och jag hela dagen. Jag vaknade kl 6 på kvällen. Hade vaknat till ett par gånger av att Matilda låg och yrade och gjorde jättejobbiga ljud och sträckte upp armarna i luften och ville att jag skulle göra likadant. Är pretty fucking sure att hon yrade. Jag mådde så dåligt så det skar i hela mig när hon lät så där så jag bad henne att: "snälla, snälla, snälla sluta gör så där jag dör om du inte slutar...." Pedagogiskt.
Fantastiskt nog sov hon hela natten i natt bortsett från ett litet break då hon körde upp mig för att göra rostmackor som hon åt som ett hungrigt gatubarn innan hon gick och la sig ingen. Jag ställde in smöret och hon hade somnat innan jag kom in i sovrummet igen.
Idag har jag lyckats äta mos och korv och druckit kaffe.
Och det ända kvardröjande problemet är den stora ryamattan som ligger i badkaret och stinker spy. Känns som att det kostar lika mycket att köpa en ny på IKEA som kemtvätten skulle kosta... Nån som har nåt tips? :-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar