Om spontan turism för att Mamman druckit vin och att förlåta sitt ursprung

Häromdan sitter jag i skuggan, på en trappa och stirrar på gågatan i staden där jag växte upp. Intill mig sitter min son och muttrar saker som: "jag vill ha min pappa och det kliar i min rumpa". Så där som han alltid är.
Vi väntar på att Pappan och den andra ungen ska dyka upp. De är på Max och köper pommes frittes som barnen ska få äta som middag. Jotack är man på semester så är man.

Vi är på semester i Staden där vi växte upp. Lite spontantokigt sådär. Av egentligen den anledningen att Mamman (jag) tyckte det var en skitbra ide´att dricka mest vin mellan kl 24 och 01.40. Och inte vågar köra bil än.
Det är väldigt tur att det just den dagen pågår en stadsfestival i stan.

Om man är den som har flyttat ifrån en liten stad till en lite större stad så får man för det första alltid höra det. Man blir en svikare av de som stannar kvar. Och man blir för alltid en utböling av de som man träffar dit man flyttar. Hur man än gör så blir det lite halvt om halvt så där. Men man får hålla god min och ständigt vara nöjd med valet man gjort. Om man nu är nöjd, det får vi hoppas.

Och för att klara av att ta klivet iväg från Hålan där man råkade födas och växa upp så måste man ladda med ett rejält dos hat till nämnda håla.
Jag flyttade 1997 och gud så jag har hatat sen dess. Det ända jag minns är elände och skit. Arbetslöshet och snöslask och sånt där.

Men när jag sitter där, på en lagom nerspydd trappa, med min lagom sure son så är det som att jag börjar förlåta.
Och minnas det som jag än en gång älskade med stan.
Jag älskar att det tog mig typ 3 veckor från det att jag flyttade in i en lägenhet mitt i stan och knappt kände nån (jag hade bott på landet innan om nån blir förvirrad nu) tills att jag kände ALLA. Kändes det som.
Jag älskade att det tog fem minuter från förfesten hemma hos mig tills att vi var på krogen. Jag älskade att köpa pommes frites med kebabsås på Ammis och sätta mig på trappan utanför och betrakta de sedvanliga slagsmålen. Jag älskade att sitta vid kanalen och dricka öl. (herregud jag bodde i stan mellan jag var 21 och 24, klart jag drack bärs hela tiden). Jag älskade att jag kunde gå och cykla överallt på ett litet kick. Jag älskade att man kunde gå ner på kvällarna och ta ett iskallt bad i kanalen. Jag älskade att man kunde planka in på utomhusbadet och att jag hade en vän som inte kunde simma men när han var full så vågade han hoppa från tian. Jag älskade Pianobaren. Jag älskade att bo i Hårdrockshuset. Jag älskar att jag var så rastlös att jag bodde i 4 olika lägenheter på 3,5 år, bara för att jag kände att jag nog behövde flytta hela tiden.

Jag måste nog nostalgiblogga lite om min gamla hemstad lite mer...

Förlåt mig Trollhättan. Vi hade fruktansvärt kul ihop du och jag.