Mamma mamma! Får jag säga mus?

Det här är helt jävla sant.

Häromnatten i stugan. Ni vet det där jätteåskvädret jag skrev om igår. Det höll fortfarande på och jag orkade inte vänta tills det slutade. Så vi gick och la oss ändå.
Jag frågade dom vanliga frågorna: "Det slår inte ner här va?. För vi har ju ingen el så det kan ju inte hända nåt? Och det finns massa högre grejer runt omkring som det kan slå ner i?
Och Magnus svarade tålmodigt: "Nej, det gör det inte, nej det gör det inte och ja, det slår nog ner i nån vindsnurra hellre i sånna fall".

Så jag somnade.

Och vaknade typ fyra minuter senare av ett skitkonstigt ljud. Det var samtidigt fladdrande, flappande som det var skrikande och pipande.

Jag sätter mig upp i sängen och skriker: " Det är en fladdermus! Jag vet att det är en jävla fladdermus som katterna har fångat!!"
Och Magnus sätter sig också tålmodigt upp i sängen och säger: "Men det fattar du väl att det inte är. Dom kan väl inte fånga fladdermöss heller."
- Men dom har ju fångat en massa skit hela dan!
- Men inte kan dom fånga fladdermöss heller.
- Klart dom kan! Vi såg ju fladdermöss förut i trädgården. Dom bor ju här på vinden där vi sover fattar du väl!
- Men fladdermöss låter väl inte. Dom har såna där vahetterdet ekogrejer.

Just då börjar det skriklåta igen.

Jag skriker också:
-MEN VAD ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR DET DÅ???!!
-Kanske en jättestor insekt....

Den meningen ihop med skrikflapp-ljudet gör att jag kastar mig under täcket och skriker som en liten flicka.
Tanken på att få en skadad fladdermus intrasslad i håret gör mig galen av skräck.

Magnus suckar, kryper ur sängen och börjar, för att göra mig lugn, tassa runt på vinden för att leta. Såklart endast iförd kallingar...

Jag, från under täcket: -Vill du ha en lampa?
(jag tänker att jag kan försöka hjälpa till på något vis ändå)
- Nä, det är lugnt.
- Men jag har en liten lampa här...
Jag räcker fram en liten klen lampa som går på batteri.
- Nej det är lugnt säger jag.
- Men sluta, ta lampan!
- Nej! Du har skrämt upp mig nu så jag vill inte riktigt veta vad det är för skit.

Han tassar runt lite håglöst, upp och ner för trappan.
Helvetesljudet sätter igång igen.
Då får jag nog.
-Vet du, du får gärna sova här i skiten men jag tänker gå in och lägga mig hos nåt barn där man kan stänga om sig.

Jag tar täcke och kudde och stormar in i barnens rum. Trycker ner mig bredvid Matilda i hennes förkorta stenhårda juniorsäng och somnar av utmattning.

På morgonen hittar jag en död fladdermus på golvet, en meter ifrån vår säng.

I told you so!