Om varma nätter

Det var 23 grader varmt i kväll när jag åkte hem från jobbet.

En annan varm natt körde pappa jag och in i Madrid. Klockan var långt efter midnatt och det var 24 grader varmt. Pappa hade tänkt ut att om vi körde hela dagen så skulle vi inte behöva stanna och ta in på hotell innan Madrid. Och så tänkte han att det nog inte skulle vara så mycket trafik om vi kom dit mitt i natten. Jo tjena, Madrid är en sån där stad som aldrig sover.

Jag har för mig att vi sov någonstans på nåt litet hotell, i bergen på franska sidan. Vi startade tidigt och åkte över bergspassen med magiska gröna bäckar som rann nerför bergsidorna. Mitt ute i ingenstans var gränsstationen. Det stod en lustig man i uniform och vita handskar och stoppade oss för att se på passen.

Sen gled vi med motorcykeln långsamt ner för serpentinvägarna. Någonstans när vi nått en viss höjd över havet så slog värmen imot oss som en vägg.
Pappa stannade på första parkeringsficka vi hittade.
Han vände sig om, fällde upp visiret och sa: - Skinnställ, AV!
Vi körde vidare i jeans och T-shirts, något annat var inte möjligt.

Vi kom fram till Madrid mitt i natten. I hetta och lördagsnatt som pågick för fullt. Pappa svor eder över våra medtrafikanter. Så som bara han kan göra.

På något märkligt vis hittade vi hans vänner där i stan. Jag förstår verkligen inte hur det gick till. Vi fick saker att äta och dricka och jag blev nerbäddad på en madrass på golvet, intill balkongdörren där det kom lite lite svalka när det blåste in en svag vind ibland.

Jag somnade till de vuxnas prat och vindrickande.
Vaknade i gryningen av slamret från sopbilarna som städade upp efter natten.

Vi stannade i några dagar innan vi åkte vidare till kusten.

Jag var femton år och pappa och jag åkte europa runt på hans motorcykel i tre veckor. Jag skickade ett vykort till min mamma på hela tiden. Ett enda, stackars mamma, jag tänkte verkligen att det var lugnt. Jag var ju med pappa...