Det ingen berättar om när man får barn

När jag skulle få mitt första barn så fick vi gå en liten kurs hos barnmorskan.

Den gick ut på att några par träffades, fikade, beklagade oss över ur tjocka vi var (med händerna klädsamt knäppta uppe på magen) och informerade oss om olika sätt att komma undan smärtan när ungen väl skulle ut. Oj oj oj vad vi ältade epiduraler och sterila kvaddlar. Ibland försökte barnmorska få oss förbi kryststadiet och se att det skulle hända något mer efter. Men lyssnade vi? Nä. Inte. Inte ens den käcka norska amningsfilmen fick mig att tänka bortanför ryggbedövingen. Ryggbedövningen var min målbild. Skulle jag bara överleva fram till den så. Ja. Så. Det var slut där. Längre kunde jag inte tänka. Trots käcka norska kvinnor som åkte skidor nerför backar med ungen på ryggen i nån säck och sen satte sig glatt ner i snön och slängde fram en tutte till ungen.

(Det kändes sjukt orealistiskt. Mest för att jag avskyr snö och aldrig skulle falla mig in att få för mig att gå ut i det frivilligt. Eller åka skidor. Hemskt.)

Så var kursen slut och vi gick och köpte en platt platt kudde till vansinnigt överpris hos en barnvagnsaffär för det hade kommit nya rön om att bebisar fått platta huvuden om dom inte hade kudde. Något som barnvagnsaffärer tagit till sig och saftat till priset rejält för vem vill vara en kass förälder och låta sin avkomma bli en plattskalle.

Nu har jag snart varit mamma i åtta år. Jag har lärt mig att det typ börjar vid ryggbedövingen. Livet alltså. Och att de mesta konstiga råd jag fått av människor varit ganska onödiga. Därför har jag även lärt mig att sluta lyssna när folk ger mig råd om hur man tar hand om barn eller Hur Barn Är. Jag har blivit väldigt bra på att nicka och försöka att inte se för tom ut i blicken.

Men om det är en sak som jag undrar över om vi inte behöver få reda på så är det, det här med Kåvepenin. Detta rävgift som man ska hälla i sin bebis mot varenda åkomma som den inte kan få död på själv. Jag har råkat smaka på det och alltså. Öronvax. Som man försökt dölja med tuttifrutti. Med betoning på försökt.

Detta ska in i ungen alltså.
Gärna 5 ml tre gånger om dagen. Vet ni hur mycket det är? Ni vet när man spiller ut ett glas vatten på golvet och man tror att man spillt en liter minst. Det är samma grej med Kåvepenin. Det är tuttifruttikladd i sängen, på dig, på bebisen, på golvet, i ditt hår och på allas kläder. Jag är övertygad om att doktorn måste skriva ut dubbel mängd för att hälften hamnar inte där det ska.

Man gör så här:

1. Man fånar sig för bebisen så den öppnar munnen glatt - sprutt - in med en liten skvätt. Bebisen rynkar ihop ansiktet och låter medicinen klädsamt rinna ner för hakan.

2- Man fånar sig lite till men nu hur har bebisen fattat grejen och vänder bort huvet. Man följer efter med medicinsprutan och - sprutt så har man hällt hälften utanför bebisen.

3. Man fånar sig lite till och försöker samtidigt hålla fast ungens huvud utan att känna sig som en barnmisshandlare - sprutt så har man fått i lite till. Som barnet fräser ut sig med ett billjud.

4. Man håller fast huvudet lite till samtidigt som man berättar för barnet att det nu minsann bara är lite lite kvar (hälften) och nu ska mamma inte vara elak mer och - sprutt så har man fått i lite till som ungen fräs-gurglar ut sig.

5. Nu skriker barnet för full hals och nu, nu har man sin chans - SPUTT ner med resten av skiten rakt in i det stora gapet. Barnet gör lite kräkljud men förhoppningsvis kommer inget upp igen.

Så om fem timmar typ så är det dags för nästa dos.

Jag är övertygad om att Kåvepenin har gjorts så äcklig som möjligt för att jävlas med oss föräldrar. Nån tänkte att fan, nu har dom det lite för lätt när det finns pencillin som tar bort massa jävulssjukor det är bäst att vi ser till att gör det lite kämpigt för dom igen.

Jodå.