Huset med mögligt golv

Vi har börjat titta på hus.

Denna fantastiska värld av galenskap.

Vilken tur att man har en blogg så man kan dela med sig.

Hitills har vi tittat på ett hundra år gammalt torp (typ) mitt i stan (typ) som var pyttelitet och toaletten luktade gubbpiss och hade hål i golvet. Det såldes för 3,5 miljoner.

Sen har vi tittat på några käcka radhus som också såldes för typ 3,5 miljoner.

(Utanför det ena började vi gräla. Kändes som ett väldigt gott omen att sätta igång och gräla utanför ytterdörren innan man går in och tittar på ett hus med utropspriset 3,5 miljoner. Jättebra. Och ganska komiskt.)

Sen tittade vi på ett supercoolt hus bara för att det var så coolt. Och så gick vi hem därifrån och intalade oss att det som var felet med huset var att det hade sammanlagt 10 altandörrar och hur jobbigt kladdigt blir det inte med barnhänder på såna rutor och hur illa kan dom inte blöda om dom springer igenom såna eller hur bad OCD kan man inte utveckla när man måste kolla så alla är stängda innan man går hemifrån. Eller om man är hemma med för den delen. Man sitter på sin atriumgård och läser en god bok och njuter av sina vindruvor som växer i spaljen och rätt var det är så står det en gubbe i köket som inte ska vara där. Sen när man bestämt sig för dessa små nackdelar så är slutpriset 5,4 millar inte det som är det värsta.

Jodå.

I helgen hade jag hittat det perfekta huset på hemnet.

Det var en praktiskt enplansvilla med sovrum till alla och bidé. Jag tycker det är roligt när det finns bidé.

(ja det var inte bidé i alla rum utan bara i badrummet)

Huset hade utropspris precis strax under 3 miljoner och det tycker man känns lite billigt. Allt är ju relativt ni vet.

Iaf så stod det på ett litet ställe på hemnet att huset behövde renoveras. Men inte VAD som skulle renoveras. Ja ja. Vi gick dit. Det gjorde även 230 andra i samma tankar. Det var Mickan-typer och Fredde-typer och invandrarfamiljer där pappan spände ögonen i mäklardamen och undrade vem som bodde i huset nu.

Jag frågade lite försynt vad det var som skulle renoveras eftersom huset såg så fint ut.

Det var golven.

Alla golven.

De behövde rivas upp.

- Varför då? frågade jag.

- Det är förhöjda värden i dom. Väldigt vanligt med hus byggda på 70-talet. Dom la mattan direkt på betongen.

- Men vadå, fukt?

- Ja. Förhöjda värden. Man får bryta upp och sätta in en fläkt.

- ALLA golven?

- Antagligen behöver man inte göra något med utbyggnaden.

- Antagligen?

Här märker jag att mäklaren börjar bli lite svettig och se lite paranoid ut.

- Du kan ta det här besiktningsprotokollet och läsa allt här.

- Det finns även ett kostnasförslag som ett företag har lagt här på 500 000 men jag har ringt en annan firma och fick en offert på 380 tusen.

- Jahaja. Ok. Men jag läser på här då.

- Gör det. Googla gärna det här problemet. Det är många många radhus och hus av den här typen som råkar ut för det här.

- Ok.

Jag gick hem och läste besiktningsprotokollet. Jag börjar bli riktigt bra på att läsa såna nu. Det är lagom torrt och trist. Jag älskar att dom bokstavligen vänder på varenda sten.
På det här huset hade de gamla ägarna märkt av en konstig lukt och installerat en fläkt. Det hade inte hjälpt. Besiktningsgubbarna hade borrat ett hål i golvet i en garderob och hittat växande microber. Det är sånt som kan bli/vara mögel och svamp och annat gött.
Det känns fint att det är sånt under HELA golvet.

Jag såg nyss att budgivningen är uppe i 3.5 miljoner. Man vill ju skrika på folk att dom är helt jävla dumma i huvet om dom bjuder 3,5 miljoner som har mögel under hela golvet.

Och att kalla det för förhöjda värden när det är ett jävla mögelhus är ett stort fett jävla understatment.

Återkommer med nya rapporter nästa vecka. Det finns alltid en husvisning att gå på varje söndag. I ett övervärderat mögelruckel nära dig. Som luktar kiss.