Dear karma, I have a list of people you missed

söndag 23 september 2012

Samtal mellan makar. På biltur i Solsidan.

Våra barn går på skola i Solsidan. Göteborgsversionen av Solsidan.
Deras skola har inga synliga sociala problem. Alla är hyfsat välkammade och det största problemet är väl egentligen att alla har så stora bilar att det blir lite lagom kaos när alla ska vända runt på en pytteliten parkering när man har kört sin avkomma till skolan på morgonen.

Ett annat problem av mer personlig sort är när ens unge vill bjuda hela klassen på kalas på valfritt lekland, för så gör alla andra i klassen och man vill ju inte vara sämre. Fast just det, om alla 27 i klassen kommer så kostar det visst tre och fem. Normalt.

Vi har växt ur vår lägenhet och börjat ägna söndagarna åt att kolla på hus som vi inte har råd med. Jag har alltid tyckt att folk som tittar på hus i flera år är dumma i huvudet. Jag lär få äta upp det nu... När man tittat på ett gäng femmiljonershus så börjar man övertyga sig att ett radhus för tre och enhalv miljon är helt normalt. Och att vi nog hör hemma där.

Häromdan var vi ute och åkte för att lämna ena barnet på ett kalas igen. (Kalaset var hemma hos familjen men en hemnetknarkare vet att månadskostnaden för familjens bostadsrätt säkert ligger på en femtontusen.)

- Men du, älskling. Det bor ju ganska många normala människor här med. Dom i Viggos klass verkar inte alls så posha. Helt vanliga liksom...

- Mmmmm.... Fast du, han som kommer åkande där på en Segway känns inte helt normal.


Ja, för just då kom där en Segway åkande. Bredvid cyklade en unge på cykelbanan. Är det normalt att ta sin Segway när ens unge vill ut och cykla? Vill man verkligen bo där?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar