Häromdan skrev jag om en efterfest för tusen år sen när min gode vän Morgan och jag tyckte oss finna svaret till meningen med livet i Acceptlåten Balls to the wall.
Jag har fått svar av Morgan vad det KAN ha varit som vi tyckte var det Stora Svaret i låten. Morgan skrev så här:
"Jag känner att jag har det någonstans, svaret, men det glider undanhela tiden. Något om att njutningen, himmelriket, ljuset finns i könsorganen och att mötet med den fysiska världen (the wall) på något sätt skapade utvecklingen. Som att det gudomliga måste in i den fysiska världen för att utvecklas (balls to the wall), och däri låg smärta, men det var en nödvändig smärta. En smärta som lärde en skillnad mellan rätt och fel. Samtidigt gjordes det rytmiskt, till musik, på samma sätt som utveckling går i rytmiska cykler. Och när man förstått det kan man verkligen njuta av musiken, av livet. Väcker detta resonemang några minnen? Känner att det inte går ihophelt, men att det kanske var något åt det här hållet..."
Jag tror att det går ihop helt om klockan är typ fem på morgonen och du samtidigt dricker lakritssprit i drickglas. Jodå.
Du har ett grymt minne Morgan!! Är glad att jag känner dig!
ps, Morgan mindes även saker som hände en Roskildefestival som jag nog INTE ska skriva om här med tanke på att både min mamma och mina småsyskon läser här. Det finns gränser om man säger.
En grej ska jag skriva om tror jag. Historien om gubben som viftade bort skitlukten.
Men den tar jag nog i morgon för nu ska jag lata mig en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar