Det kan ha varit Morgans födelsedag. Eller så var det bara en bra kväll att gå ut på. Vi hade startat i Morgans etta med en skum förfest. Alltså, det som var skumt var väl egentligen de minnesbilder jag har av den. Som att vi alla någongång hade på oss en stor afroperuk och stod upp och sjöng "I´m a big big girl..." Men världens inlevelse. Det måste vart en syn. I´m a big big girl och afroperuk och Morgan kompade på gitarr.
Sen drog han med oss ut i Majorna. Längst ner i hängmattan, tvärgatan ner mot havet, där fanns en asiatisk resturang. Man fick knacka på och då öppnade en sur asiatisk gubbe och blängde på en. Om man hade tur fick man komma in och där innanför fanns det roligaste karaokestället i väst. Tror jag iallafall. Folk var helt galna, stod upp, diggade och sjöng med den som stod på scenen.
Vi var alla uppe och sjöng.
Jag med. Bridge over troubled water. Jag skulle inte vilja veta hur det lät.
Sen hamnade vi hos Morgan igen. Maria slocknade och Morgan och jag tyckte att det var en superbra ide att dricka upp den turkiska pepparspriten. I drickglas. Och det var då vi hittade den. Meningen med livet. Allt fanns här i texten på den här låten:
Vi var helt övertygade. Här fanns svaret på ALLT precis ALLT.
Nästa morgon vaknade jag på Morgans minimala soffa. Jag gick stelt hemåt genom koloniområdet och kände mig som att jag var en jätte i ett lilleputteland.
Jag ser fram emot din bok Morgan! Du är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar