I dag för 13 år sen

Satt Nettan och jag och hängde på pianobaren. Vi var väldigt färdiga med pianobaren och hela jävla stan men flyttlasset skulle inte gå förrän i augusti och vi behövde nåt att slå ihjäl tiden med.
Så det var Nirvana-kväll på Pianobaren och vi hängde där lite hånglöst och drack bärs. Vi kände ALLA som var där. ALLA som jobbade i baren. Och ALLA som stod på scenen och spelade Nirvanalåtar.

Utom den där snubben med tovigt hår som, om det inte var för att vi misstänkte att han var 17 bast, var den snyggaste vi sett i hela stan. Någonsin.
Och han satte sig lite snett bakom mig och snackade om typ Skurt. Totalt wasted på mig som aldrig haft tv3. Men jag blev glad över att han sa nåt totalt oväntat.

Men jag var ju inte intresserad SÅ. Jag skulle ju flytta till Göteborg och leva livets glada dagar.
Och OM. Jag menar OM jag skulle ha nån kille nån gång i framtiden så skulle han vara en ordentlig en. Ett jobb vore bra om han hade. Och gärna fick han vara minst 30. Och han skulle verkligen INTE spela i ett band.

Så nån tovhårig snygg yngling som pratade om random märkligheter och så ut som att han åt och drack sitt band. Han skulle det INTE vara.

Men så stod han där utanför när vi skulle gå hem och sög in kinderna och vi var ett gäng så det var lixom ok att dra med honom på efterfest.

Och han hängde med och somnade på min soffa.

Sen blev han lixom kvar.

Idag är det 13 år sen den där kvällen.

Sen dess har vi fått 2 fina ungar, en ganska rostig volvokombi, en sommarstuga men vi har fortfarande inte blandat våra skivor. En ganska lagom kombination tycker jag.

Låten är till dig Magnus. För att du fick mig att älska Verve och att du hade den här attityden när vi blev ihop. (du har den fortfarande lite fast på ett mer ödmjukt vis och det älskar jag)

Tack för du finns!