Idag har vi bara haft en massa teater och drama och dans i skolan. Hjärnan känns som skumgummi... In a good way.
All kreativitet får mitt huvud att spinna igång och jag får upp en massa gamla minnen som kanske kanske nån tycker är kul att höra om...
På teaterlektionen gjorde vi en övning där vi satt och berättade en saga genom att alla sa en bit var. Ni har säkert gjort det nån gång så ni vet hur jag menar.
Iaf. Sagan vi berättade fick mig att tänka på en gång för ... eh, rätt länge sen. Jag tror jag kan ha gått på gymnasiet. (alltså var det kanske 6-7 år sen...)
Jag och killen jag var ihop med då var ute i skogen med mina hundar. Vi hade tagit bilen en bit bort från där vi bodde för jag blev sugen på att kolla in ett ställe dit jag brukade gå med mina föräldrar när jag var liten.
Det var en gammal skjutbana och bakom den fortsätter vägen in i skogen. Dit gick vi. Det var en ganska fin dag har jag för mig. Solen sken och fåglarna kvittrade i skogen. Hundarna sprang lösa, minding there own buisness.
Efter en stund kom vi till en liten glänta och vi satte oss i solen och vilade lite. Hundarna sprang runt, det var varmt och skönt och vi satt och snackade lite.
Plötsligt så ändras hela stämningen i gläntan och skogen runt omkring. Solen gick i moln, det kändes ruggigt och kusligt.
Det gick helt oförklarligt kalla kårar utför ryggen på mig och det var som att vi var iaktagna.
Men det som var riktigt äckligt var att det helt plötsligt var fullt av flugor överallt. Först var det några få, sen fler och fler och så kryllade det av flugor bara. Det var som att dom kröp upp ur marken. Hundra, tusen stycken.
Allt hände på bara några minuter.
Hundarna kom springande och verkade nervösa och vi tittade på varandra och bara kände att den här platsen var så jävla läskigt.
Vi tog hundarna och sprang.
Jag har aldrig åkt tillbaka dit igen.
Vad tror ni att det var som hände?
Var kom flugorna ifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar