Jag har länge trott att tisdagar är min otursdagar.
Tänkte göra nån slags statistik här i bloggen. Om jag dokumenterar dom så kanske det går att bevisa att dom är otursdagar.
Det är inte alltid det att saker och ting går åt helvete just på tisdagar men det är oftast de dagar då jag mår allmänt piss.
Då så.
Inatt höll Hostan från Helvetet mig vaken fram till fyrasnåret. Jag gömde mig i Matildas rum (hon låg ändå i min säng) och hostade ihjäl mig. Hade gjort nåt larvigt försök att mota olle i grind som det så fint heter och hade sprayat i mig en massa astmaspray så hjärtat slog i tvåhundra och det var omöjligt att sova.
Till slut, vid fyra, fick jag nog och gav upp inför morfinet som stod i kylen.
Det kändes som fem minuter när jag vaknade av att Magnus stod i rummet och sa att om jag ville så var det ledigt i min egen säng nu. Jag reste mig och då knäckte det till i nacken. Ja visst, lite nackspärr på det. Tack för den.
Som tur är, så är min söte man mitt emellan två festivalspelningshelger. Vilket innebär många martyrpoäng till mig och mycket morgonsovtid till mig. Så jag fick sova många timmar. Det var ju bra och ingår inte i det som jag tror är tisdagsskiten.
Men iallafall jag har gått runt hela dagen i morfindimma och med nackspärren som jag önksar jag på nåt jättebra namn på. Stele Sten? Äh jag vet inte. Jag har gått runt som att jag har seriösa problem med något. Fysiskt.
Allt det här gjorde att jag inte kunde parkera så bra så jag råkade ställa mig lite för nära bilen bredvid. Och när vi kom tillbaka så hade nån skrivit i smutsen bak på vår bil:
"Snygg parkering jag kryper in genom bakluckan då"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar