Den nakna pistolen. Tvåan.
Vi hade sett ettan och jag lovar att jag har aldrig skrattat så jävla mycket i hela mitt liv. Jag skrattade så jag ramlade av stolen. Jag skrattade så jag gled ner på golvet och rullade runt i pop-cornsmulor. Jag skrattade så jag dog. Jag skrattade så jag inte fick luft, tårarna rann och allt kändes overkligt.
Sen gick vi på tvåan också.
Jag skrattade nästan inte alls. Och jag misstänker att jag är en av väldigt få människor som faktiskt sett den på bio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar