Om en kväll för 13 år sen

Nettan och jag hade precis flyttat i tvåan på Lasarettsgatan. Vi var otroligt nöjda med krypavståndet ner till Kompan och, ja det mest var gött faktiskt.
Så vi firade vår flytt med en inflyttningsfest.
Det här var på den tiden när man mest gick på inflyttningsfester.

(Nu är det mest 40-årsfester och begravningar känns det som ibland.)

Den här kvällen kom ALLA. Jag menar ALLA. Jag tror vi räknade till att det var 25 personer ute på balkongen samtidigt. Det var en sån där schysst balkong som gick runt hörnet på huset. Vi brukade äta frukost där och kika ner på killarna i bilverkstan/garaget på andra sidan gatan.

Den här festen var EPIC. Epic. Jag minns att jag var nere på tjollan och köpte mer saker som behövdes och på vägen mötte jag gamla kompisar från Lilla Edet som bara råkade gå där och jag drog med dom upp.

Min älskling och jag hade haft ett strulande strulförhållande hela sommaren men allt hade precis ordnat upp sig och han dök upp mitt när allt var som bäst och jag minns att jag var såå kär och så härligt lycklig. Nu skulle mitt liv minsann bli helt perfekt. Jag hade flyttat til världens bästa lägenhet på världens bästa gata och jag hade världens bästa sambo och världens snyggaste bästa kille.

Det var så mycket folk på festen att Nettan fick sova i hallen för att nån hade däckat i hennes säng. Har för mig att det var nån mer som sov i hallen som gjorde det värt det...

PÅ morgonen vaknade jag av att ytterdörren slog och några som varit nere på tjollan igen och handlat frukost kom hem. Dörren slog igen och så hörde jag Ann-Jelenas röst med stark trollhättedialekt:

- Lady Di är död. Hajjar ni. Vilken jävla grej!

Jag hör alltid hennes röst i huvudet och tänker på den festen när jag ser bilder på Prinsess Diana.