Dear karma, I have a list of people you missed

tisdag 22 juni 2010

Netto i Länsmansgården

Känns ibland som Mänsklighetens Sista Utpost.

Var där häromkvällen efter jobbet. Skulle bara ha mjölk och bröd men jag fick hela korgen full med massa konstiga saker som jag egentligen inte behövde. Och som det som vanligt inte stod nåt pris på, men eftersom det mesta kostar max 39 spänn så gör det lixom ingenting tycker man.

Det kan ha berott på att jag blev distraherad av Jordklotets Mest Slitna människor. Alltså, det var två brudar som verkligen utmärkte sig där inne. Då fattar ni.

Den ena hade superhöga klackar, supertajta jeans, hur mycket blingbling som helst (but not in a good way), en handväska som nog egentligen skulle se ut som en dyr väska och hennes hår. Herregud. Jag kom på mig själv med att bara stå och stirra. Det skulle nog vara meningen att hon skulle ha lite sådär Hollywoodvolymigt. Men det var lixom BARA slitet och det såg verkligen konstigt ut. Vänta! Vet ni hur det såg ut? Som Barbiedockehår. Som nån har borstat och borstat.
På det så hade hon så sjukt mycket smink. På ett superslitet ansikte. Jag vet inte...Hade hon vart vaken hela natten och det där var hennes lördagskvällsoutfit? Eller var det bara så hon såg ut när hon gick och handlade på söndag kväll. Då vill jag gärna veta hur hon såg ut på lördagkvällar...

Man skulle kunna tro att hennes polare hade samma stil. Men icke.
Polaren såg ut som dom där stora i Fragglarna, som gick runt i trådgården ni vet, som Fragglarna måste gömma sig för. Fast dom var nog lite kvickare. Den här bruden kunde nästan inte gå. Och så var hon helt röd i fejset och jag trodde faktiskt inte att hon skulle överleva fram till kassan. Hon flåsade och stånkade och såg döende ut på alla vis. Jag blev helt nojjig.

Dom betalade med mycket möda och sen var det min tur...

Kassasnubben: -Vad kostade denna?
Han håller upp en målarbok.
(det som dom alltid frågar på Netto eftersom INGEN vet vad nåt kostar inte ens dom som jobbar där)
Jag: - Jag vet inte. Det står inga priser NÅGONSTANS i den här affären.
Snubben drar streckkoden lite håglöst i kassanmojjen ett par gånger. Sen säger han:
- Kan du komma tillbaka i morgon? Jag lägger den här bakom kassan till dig.
- SKÄMTAR DU?! Nä, det tänker jag inte. Jag bor inte ens i den här änden av stan!
- Ok...
Han tittar sig trött omkring. Efter vad vet jag inte. Men det verkar inte hjälpa honom.
- Ok, säger jag. Jag vill inte ha den!
Han lägger boken bakom sig och fortsätter. Varan efter är brödet.
- Den här gick ut för två dagar sen. Vill du inte ha den heller då?
- Eh... Nej!

Medan detta utspelar sig så utspelar sig samtidigt en parallel scen där ordningsvakten och en som jobbar på Netto springer efter Dom Märkliga Kvinnorna. Efer en stund kommer dom tillbaka med ett paket korv. Jag vet inte om Dom Märkliga Kvinnorna hade snattat korven. Det verkar konstigt att dom bara fick lämna tillbaka den och att det inte hände nåt mer...

Fast dom kanske upptäckte att den hade gått ut för två dagar sen. Vad vet jag.

Här är en låt för alla oss i förorten. Gud hjälpe oss.

1 kommentar:

  1. haha...<Netto i ett nötskal...sannerligen ett äventyr varje gång man går in där,senast idag faktiskt &köpte mig ett par blommiga träskor..tss...

    har ingen aning varför...inget behov av blommiga träskor..../malin

    SvaraRadera