Smeknamn

Jag vet att du inte gillar ditt bloggsmeknamn helt och hållet Brålanda-Karro. Men det är bara kärlek.
Jag älskar smeknamn.
Min mamma hade en massa vänner med underliga smeknamn. Minns inte så många av dom tyvärr. Men sen började hon kalla mina vänner för olika namn. Kent fick heta Ler-pojken efter den där natten då han och Esko råkat köra ut på en lerig åker och det var lera överallt. Helena fick heta Shanghai-Helena eftersom hon var ute och reste så mycket. Rimmerforsbröderna kallas fortfarande för Pojkarna av nån underlig anledning, fast att vi var på deras 40årsfest nyss.
En gång var det tre stycken Lotta i samma keramikkurs. En fick heta Lotta-Maria, en fick fortsätta heta Lotta och en tredje gavs namnet Scarlett. Det kallar vi henne fortfarande, jag har aldrig fattat varför.

Sen var det den där Roskilde-turen när Anna-Maria var med. Vi hade åkte hela natten och släpat tält och skit och äntligen hade vi fått upp ett läger och öppnat varsinn öl. Min hjärna var helt smält av trötthet. Jag kollade på Anna-Maria och sa: "- Du hajjar att du inte kan heta Anna-Maria den här veckan va? Det är helt omöjligt att säga hela det namnet när vi kommer att dricka så mycket öl hela tiden."
-"Vad ska jag heta då?"
En stunds tystnad medans vi drack klunkar av ölen. Tyskarna i tältet på andra sidan gången skrålade, tältdukarna prasslade i vinden och några måsar skrek på avstånd. Annars var det tyst i gryningen.
- "Pamela. Du kommer att heta Pamela."
Så blev det.
I slutet på veckan hette hon bara Pam. Det var allt vi orkade säga.