Om hur jag blev vän med Nettan (och hur det kom sig att jag åkte till Roskilde första gången)

Blev så himla sugen på att berätta den här historien när Nettan påminde mig och gamla festivalhångel och andra härligheter.

Det var på den tiden när Nettans och min relation sträckte sig till att jag hejjade på henne på krogen. Det var ju i och för sig rätt ofta eftersom vi båda gick ut flera gånger i veckan...

En morgon vaknade jag i min säng i min lilla lägenhet på vinden av att brorsan ringde och sa att jag fick lov att låna hans bil, det gick bra.
" -Vaddå?" sa jag yrvaket. Idag?"
"- Nä, när du skulle till Roskilde. Det går bra, du kan låna den."
"- Eh... ok, ska jag till Roskilde?"
"- Ja, du ringde och sa det inatt."
"- Jaha. Vem skulle jag dit med då?"
"- Nettan."
"- Skulle jag till Roskilde med Nettan? Men jag känner ju inte ens henne..."

Min brorsa sa inte direkt nåt om det här. Han var, på den här tiden, smärtsamt van vid att jag hade en irriterande förmåga att:
1. Ringa honom mitt i natten för att snacka gojja/ läsa egenskrivna dikter.
2. Dricka på tok för mycket alkohol som gjorde att jag sällan kom ihåg att jag ringt...

Härligt.

När jag vaknat till liv letade jag upp Nettans nummer. Det låg säkert en skrynklig lapp nånstans i min handväska, en sån där från ett block i baren men ölreklam på, där hon skrivit sitt telefonnummer.

Jag ringde upp och vi garvade. Vi hade tydligen bestämt att det vore kul att åka på festival ihop. Och jag hade lovat att fixa en bil.

Jag tror att det här var 1995. Sen dess har vi vart vänner.


ps.
Förstår fortfarande inte hur brorsan vågade låna ut sin pärla till oss dårar. Jag hade verkligen inte vågat låna ut Hjördis till mina brorsor. Fast det är väl mest för att jag misstänker att dom, om möjligt, är ännu tokigare än vad jag var...