En fittig fittdag från helvetet

Jag försöker ändå att inte gnälla i den här bloggen. Eller skrika på främmande människor men idag så gick det inte att undvika...

Onsdagkväll 19.00. Matilda tar sin sista slurk av sitt pencillin mot lunginflammationen. Hon har ätit det i en vecka. Tre gånger om dagen.

Onsdagkväll 22.30.
Matilda kommer insmygande i vårt sovrum. Iklädd pyjamas och fleecetröja.
Jag: - Sover du i fleecen?
Matilda: -Ja, jag fryser.

Jag känner på hennes panna och hon är kokvarm. Febern är tillbaka.

Torsdagmorgon kl 9.
Tanten som skulle bedömma mig på praktiken igår och som aldrig dök upp ringer precis när jag slumrat till lite bredvid Matilda i soffan. Hon hade glömt mig.'

Torsdag. 9.20
Vårdcentralen ringer upp som dom lovar i sitt automatiska röstsvar. Dom vill att vi kommer ner på drop-in.

Torsdagförmiddag.
Matilda och jag softar. Jag försöker kurera min egen förkylning lite.

Torsdag 10.30
Jag tänker ta mig en dusch och upptäcker att det inte finns nån varmvatten.

Torsdag 13.45
Matilda och jag hasar in på vårdcentralen.

Torsdag 14.30
Vi kommer in till samma isländska doktor som inte blivit bättre på svenska på den vecka som gått sen vi var där sist för samma symptom. Det är inte heller så charmigt och lustigt som det kändes förra veckan när jag mest tyckte han var söt och rar . Men när ens avkomma varit sjuk i nästa 3 veckor så blir man lite intolerant mot avikelser... Det slutar med att vi pratar engelska och jag får med kvinnlig list lura honom att skriva ut en ny sorts penicillin. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag jobbat inom vården och att jag dessutom inte är helt dum i huvet. Jag känner mig sig att jag är med i ett avsnitt av cityakuten, en episod där läkaren är helt inkompetent och jag funderar hur länge man går i skolan för att bli läkare på island. Inte jättelänge verkar det som.

Torsdag 15.00
Apoteket Röven
(vi har väntat i 20 minuter)
- Nu är just den här medicinen som doktorn skrivit ut, slut. Vi har inte mer på lager. Men om du vill vänta till i morgon så kan vi beställa den.
- Ok. Nu är det så här att min dotter har 40 graders feber och lunginflammation och det känns lite RISKY att vänta till i morgon. Eller vad tycker du?!
- Eh, nä just det... Det är bra att påbörja behandling så fort man kan.
- (No shit)
- Vill du att jag ringer till närmaste apotek och kollar om dom har den inne.
- (Nä. Jag vill att hon ska dö såklart. ) Ja tack det vore snällt.

Text inom parantes är mina tankar. Och det låter som att hon tycker att hon gör mig världens tjänst när hon erbjuder sig att ringa.

Torsdag 15.10
På väg till bilen på ishal trottoar och 10 fucking jävla minusgrader.
En liten bil backar ut. Utan att titta på oss alls. Och bromsar in 10 cm framför Matilda.
Jag går in mellan bilarna, lutar mig fram och skriker åt kärringen bakom ratten:
- DÅ SÅG INTE OSS VA?!
Hon skakar skräckslaget på huvuet.
- TITTA FÖR I HELVETE I BACKSPEGELN INNAN DU BACKAR DIN JÄVLA IDIOT!!!

Frölunda torg, Apoteket Apfittan 16.10

Sms till min man som väntar med ungarna i bilen. (vi har plockat upp dom på vägen)
"Hyr har ni det? Kallt? Här här det segt och nu håller dom på att blanda medicin... The old fucking school way. Fuck me."

Svar:
"Det är lugnt baby"

Svar:
"Ja men jag börjar känna Falling Down-vibbarna!

Svar:
" Tur att du inte har nåt vapen då"

Svar:
"Nä SYND för mig men tur för dom som jobbar här kanske! Och jag har inte fått min Eclipsefilm idag heller som jag trodde jag skulle få.Men jag överlåter åt dig att gå bärsärkargång på posten. Det gör du för mig va?!

Svar:
"Jag gör allt för dig."

Frölunda torg 16.30
Jag är 200 spänn fattigare och har hamnat mitt i ett jävla bygge och får gå 2 km till bilen (känns det som iallafall.)

Hemma på Pennylane 16.40
Nån jävla idiotjävel har ställt sig på parkeringen bredvid min men nästan PÅ min plats med en jävla släpkärra på släp. Jag får stanna halvvägs in på parkeringen så barnen får hoppa ur. Magnus får dessutom bära ut Viggo som somnat i baksätet.
Det är så trångt att jag faktiskt inte tror jag ska kunna köra in med vår jättevolvo. Det går precis. Men sen kommer jag inte ut.
Jag öppnar dörren och försöker. Då ser jag det. Det sitter en tant i bilen bredvid. Hon ser väldigt skamsen ut, vevar ner rutan och försöker skämta med mig. Jag är inte på skämthumör. Jag skriker:
- HELT ÄRLIGT! MIN DOTTER HAR 40 GRADERS FEBER OCH LUNGINFLAMMATION OCH JAG HAR HÅLLT PÅ DE SENASTE 3,5 TIMMARNA ATT FÖRSÖKA FÅ TAG I MEDICIN TILL HENNE OCH DU HAR FAN INTE HJÄLPT TILL ETT JÄVLA SKIT ATT GÖRA MIN DAG BÄTTRE!!
Jag stänger min dörr med en smäll och börjar klättra över sätet till andra sidan. Öppnar den dörren och ... kommer fan inte ut där heller.
Klättrar tillbaka och försöker komma ut en gång till. Det är helt omöjligt. Jag kan bara få upp dörren typ 10 cm.
Så jag använder de 10 cm till att sticka ut huvudet och skrika allt jag kan:

-DU MÅSTE FÖR HELVETE FLYTTA DIG ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET ELLER.

Kärringjävlen backar en halv meter och jag kan komma ut.

Gud vad länge sen jag det var jag skrek på främmande människor. Och jag har inte ens dåligt samvete. Alltså, när jag fick syn på att det satt nån i bilen, på förarsätet, när vi hade kämpat så för att komma ut bilen, när jag tänker på det så klickar det obehagligt i huvet av ilska.

Det är tur för henne att jag inte har pms ändå....