30 dagar. Dag 3. Mina föräldrar

När jag och Magnus gifte oss så höll min pappa ett tal.
Det var inte ett dugg likt honom, han vill helst inte göra nåt väsen av sig men jag vet att han egenligen älskar uppmärksamhet. Lite lagom uppmärksamhet.

I talet så sa han att man kan jämföra min barndom med en film. Och, sa han, det var inte psyko eller... åh gud jag minns inte vilka filmer mer han sa... Men jag minns filmen som han till slut valde.

Tillsammans.




Förutom att det inte permanent BODDE så många hippies hemma hos oss så stämmer den filmen rätt bra in på hur mina föräldrar var.
Dom flyttade ut på landet till ett gammalt hus som inte ens hade rinnande vatten. När jag föddes gick det fortfarande och hämtade vatten i en brunn en bit bort.

Jag är född på midsommmarafton, mitt i en fest. Pappa och Mamma åkte in till sjukan, jag föddes och Pappa åkte hem igen där festen fortfarande höll på. Han firade att han fått en dotter genom att sitta på taket, naken så när som på gummistövlar. Härligt.

Vi hade många katter, en lagom knäpp hund och i vedboden bodde det en get som hette Hubbe. När Mamma gick ut med hunden gick alla katterna efter på rad. Såklart blev geten tokig och bräkte tills hon tog honom med också. Där gick hon, med hund, katter och get i Marimekkoklänning och ja... Folk på landet hade lite svårt att fejsa sånt där 1970. Men det gick ju bra det med. Och jag misstänker att Mamma trivdes fint med det där. Till skillnad från Pappa så älskar hon att vara i centrum.


När jag var barn åkte vi inte på charter, vi åkte på akvarellkollektiv. Där målades det, dracks rödvin och käkades linsgrytor. Ganska trevligt ändå.

Min mamma är konstnär och keramiker. Min pappa är musiker och musiklärare.

Chansen att man ska plugga på Handels och göra nån skum karriär är rätt liten om man har såna föräldrar.

De är båda gränslösa, spontana och kreativa. Lite lagom galna. Mamma kunde rita giftsymboler på saltpaketet och sedan gå och ta sig en cigg. Pappa drog med mig på motorcykelsemester genom hela europa utan att ens tänka att det kunde vara bra att ringa hem till Mamma och säga att jag var ok. ( Om han var ok sket hon nog i, detta var efter de skilde sig men hon kanske ville veta ifall JAG levde... ). I Pappas värld finns det inte att nåt händer. I Pappas värld löser sig allt med "en specialare". Och om inte det hjälper så kan man gå runt och mumla lite, harkla sig, ta en cigg, pinka i trädgårn och sen har han kommit på en ny specialare.

Jag är en perfekt blandning av dom båda. Och grymt nöjd med det.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrarDag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick