Första gången jag gick till en frisör som skyltar med att en klippning kostar 99 spänn.
Vad ska man säga.
Jag var som vanligt hyfsat pank, håret var slitet som gammalt svinto och jag hade gått förbi den där frissan i flera månader mellan jobbet och hemma.
Det var när jag bodde inne istan och frissan låg vid Södra Liden nånstans, ovanför där det låg en vapenaffär en gång i tiden.
En fredagseftermiddag så slog jag till.
Jag öppnade dörren, klev in och ett glatt pinglande från dörren annonserade att det var en kund i salongen: aka Jag.
Själva Frissan var en fixad kvinnan med Fixat hår och Fixade naglar. (typ som Frissor brukar vara) But not in a good way.
Hon hade nån liten medhjälparsnubbe som jobbade smög runt i kulisserna och ropade ut glada tillrop när han tyckte att hon gjorde nåt bra.
Jag satte mig i stolen och tänkte typ att... ja, hur svårt kan det vara att toppa håret på nån? Nu kunde hon ju ingen svenska och knappt nån engelska heller men vi måttade lite med fingrarna och viftade lite i luften och så satte hon igång att klippa. Hon klippte och klippte. På den här tiden hade jag håret till axlarna ungefär och det blev ganska stort och krulligt och jag tyckte det var ganska roligt.
Den här kvinnan förstod inte det där med stort och krulligt och så där. Hon hade siktet inställt på rakt och... volymigt på nåt märkligt sätt.
Hon fönade. Och fönade. Och fönade.
När hon var klar så såg jag ut som en av brudarna på bilderna som klädde väggarna på salongen. Håret gick lixom rakt ut från axlarna och utåt. Fast det var platt uppe på huvudet. Eftersom jag har en väldigt osentimental inställning till mitt hår så exploderade jag i ett gapskratt. Eller jag gjorde inte det. Men nästan. Precis när jag öppnade munnen för att börja skratta så fick jag syn på Frissan och hennes medhjälpare bakom min rygg. Dom såg så otroligt glada och stolta ut. Det här var minsann en Skapelse, tyckte dom. Så jag stängde munnen, vände mig om mot deras lysande ansikten, tackade dom från hela mitt hjärta, betalade hundra spänn, tog på mig jackan och gick.
Så fort jag kom runt hörnet, för att inte såra dom, drog jag på mig mössan och sprang uppför backen och hem.
Hemma försökte jag göra nåt åt eländet. Jag tvättade och torkade och försökte göra som vanligt med håret. Men det var helt omöjligt.
Jag såg ut som en kärring.
Jag var 24 år och såg ut som en kärring.
En kärring som går till frisörer som tar 99 spänn för en klippning.
Jag gör aldrig om det.
Nåt sånt här såg det ut.... Fast tänk kortare, mer utstånde och att jag inte har afro på riktigt.
Bilden är snodd från internet och har ingenting med mig eller 99kronorsfrissan att göra...
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar