Jag vet inte om det här räknas som ett ögonblick... Det kanske var lite för långt men Marcus kände att han inte kom med igår så här kommer denna fina historia.
Det var sent. Kvällen hade varit lång. Väldigt lång.
Jag hade suttit på den där puben på andra lång med arbetskompisar som inte var mina arbetskompisar längre. Vi drack öl tillsammans och lovade att alltid skulle vi höras av. Många många öl och löften om att vi, vi skulle minsann inte sluta hänga bara för att vi inte jobbade på samma jobb längre. Vi visste alla att allt det där var bull så vi drack för att förneka känslan.
Jag vet inte vad Marcus och Magnus hade gjort innan men jag hittade dom på Röda Rummet. Det var dom och nåt band som Magnus turnerat med som jag har för mig var kända för att vara riktigt galna.
Vi drack så många öl att jag helt plötsligt upptäckte mig själv stå på scenen och sjunga Sweet child of mine i nån slags kareokemaskin. Bredvid mig stod Marcus och sjöng med. En verkligt märklig duett.
Sen stängde dom och vi snubblade in på Burger King. Åt hamburgare och snubblade ut.
Precis när vi står utanför porten och funderar på om vi ens orkar åka hem och om det går några nattvagnar fortfarande så kommer det ut en kille genom Burger Kingdörren och skriker:
- Va fan kastade ni pommesfrittes på mig för?!
Vi bara gapar och undrar vad han yrar om.
Men han ger sig inte. Vi har minsann kastat pommesfrittes på honom.
Vi har inte ens sett honom.
- Vi har inte ens ätit pommesfrittes, säger jag. (som att det skulle lugnat ner honom)
Hela situationen är så bisarr att vi gapskrattar åt honom. Då blir han såklart arg på riktigt.
- Era jävla hårdrockare!! Säg förlåt!!
- Men lägg av. Är du på riktigt? Vi har inte kastat nåt på dig. Vi kan väl inte säga förlåt för nåt vi inte har gjort.
Vi står där i flera minuter. Mitt på Järntorget. Mitt i natten. Vi skrattar och killen blir bara mer och mer förbannad. Till slut blir han bara för galen och allt händer på en sekund.
Först ger han Marcus en rejäl smäll och då reagerar Magnus med nån slags försvarsinstinkt och klappar till killen rätt i fejset. Killen slår tillbaka, rätt över käften på Magnus som flyger på honom och slänger ner honom på marken och sätter sig på honom. Då rycker jag in, jag som verkligen aldrig har slagit nån, inte ens mina syskon. Pang! Så klappar jag till honom med en knytnäve, rätt i huvet.
Sekunden efter så är alla hans kompisar där. Och det är en jävla tur för oss att dom inte är sugna på att slåss för då hade vi legat brunt till.
Istället tar dom isär oss, släpar iväg pommesfritteskillen och frågar oss om vi är ok. Vi är ok tror vi. Ingen har hunnit fatta vad som hänt. Vi går tysta och storögda mot spårvagnen. En av killens kompisar kommer springade efter oss och ger Marcus hans kamera som han tappat, han ber om ursäkt igen för sin fulla idiot till polare och vi går vidare.
Vid spårvagnen tänder Marcus en cigg och vi tittar på varandra.
- Va fan hände?
- Vi var fan i slagsmål!
- Vi var helt grymma ihop. Vi bara hjälptes åt och slogs!
- Helt sjukt!
- Jag slog honom i huvet!
- Va sa du?!
- Jag slog honom i huvet! Med knytnäven! Jag är ju fan tjej!
- Gjorde du?
- Ja! Jag slog honom! Herrejävlar.
Det är enda gången jag varit i slagsmål i hela mitt liv. Det gick ju ganska bra. Jag fick inte en enda smäll. Killen klarade sig nog rätt bra ändå. Han hade schyssta kompisar. Det hade varit roligt att få veta om det verkligen var nån som kastade en pommesfrittes i ryggen på honom.
En annan rolig sak är, ni vet den där kameran som Öppna kanalen hade uppe som filmade ner på Linnegatan jämt? Just den här helgen hade dom flyttat den så den satt över järntorget. Så hela grejen filmades och sändes på Öppna kanalen. Josåatte...
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar