Roskildefestival 1997.
Magnus och jag hade träffats, varit sjukt kära sen i april. Så kära så han fick panik och behövde göra slut. Jag var helt förstörd. Helt helt helt förstörd. Maria kom hem till mig och tvingade mig att ta på mig kläder, körde ut mig i skogen och tvingade mig att springa slingan på Lextorp. Sen tog hon med mig hem och tvingade mig att äta pannkakor som hennes kille han stekt. Sen körde hon hem mig igen och jag la mig på golvet och funderade på om jag levde eller inte.
Så skulle vi till Roskilde.
Som vanligt.
Magnus kom förbi och hämtade en jacka han glömt hos mig. Han skulle också dit. Han stod där i trappuppgången och var så jävla snygg och jag kunde inte andas.
Det regnade en hel vecka. Det regnade så att det enda man kunde göra för att inte bli galen var att dricka ännu mer än man brukade göra. Allt var lera. Det hade regnat in i vårt tält första natten och allt i min väska var blött så det var ingen ide att byta kläder. Eller duscha heller för den delen.
Men det som var värst var att jag visste att han var här han med. En liten liten bit bort i leran. Och jag höll mig vid våra tält eller gick omvägar för att inte gå förbi campen där han var med sina vänner.
Jag såg hans vänner ibland. Hejjade. Och höll alla tummar jag hade för att han inte skulle komma gående där med nån tjej. Nån annan tjej än mig.
Så näst sista dan.
Jag halkade runt i leran vid staketet på väg mot våra tält. Då såg jag honom. Han gick på andra sidan och han letade efter något. Jag stannade och tittade på honom en lång stund. Han såg så ensam ut. Kängor, trasiga jeans, knuttejacka och trassligt hår. Han som jag visste var min första gången han vaknade hemma hos mig. När vi åt frukost ihop första morgonen så visste jag att vi skulle äta frukost ihop hela livet. Det var bara det att han var lite trög.
Men så fick han syn på mig. Vi skrattade båda två när vi såg varandra. Och så började vi gå på varsinn sida staketet för att hitta utgången. Vi bara skrattade och snackade om larviga skitgrejer. Jag var så lycklig att han gick där och att han äntligen kom för att leta upp mig. Han kunde inte låta bli mig heller. Det var som att jag aldrig mer skulle kunna bli ledsen och som att det bara fanns vi i hela världen. Som att det var på film.
Hans tält hade typ flytit iväg. Som tur var var det ganska torrt i ett extratält som vi hade så vi kunde sova där.
Det var väl en himla tur.
Sen dess har det väl varit vi kan man säga.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar