Om en döv hund

När jag var liten så hade jag en hund som blev döv.

Han brukade ligga ihoprullad och sova med nosen in i röva.
Ganska ofta fes han högt. Och hörde det inte själv för han var ju döv.
Istället vaknade han med ett ryck, fnös ut lukten ur näsan och tittade anklagande på oss i familjen.

Min mamma tycker inte att det här är en rolig historia. Jag tycker det är fantastiskt roligt.