Men Viggo kan du inte sluta skrika nu

Min son har väldiga problem med att förändringar. Speciellt såna som att man behöver vinterjacka när det blir vinter och sommarjacka när det blir sommar. Den där med att frysa in vintern och svettas in sommarn, den har Viggo tagit till sig.

Varje morgon i typ en och en halv vecka har jag dragit på honom tjockjackan. Han ställer sig mitt på hallgolvet och gnäller/skriker/vrålar allt vad han kan. Armarna är lite lite förlånga så han drar in händerna och lixom slappar ihop i hela kroppen och så skrik-gråter han nåt i stil med:

- Men menar du att jag ska gå så här!!!?

Igår så gjorde vi en ceremoni där han själv fick hänga in västen i garderoben. För att jag hade sett i tidningen att imorgon, då skulle det snöa. Och hann fattade allvaret verkade det som.

Men i morses var det samma hopplöshet. Häng, gnäll, inga armar och hur har ni tänkt att jag ska kunna leka, förresten svettas jag redan.
Tror fan det om man skriker så.

Så kom han på det. Jag hade lovat snö. Han sprang till fönstret och där fanns ju såklart ingen snö.

-Mamma! Det har inte snöat! Då får jag ha västen.
-Nej. Det är fem minus ute. Du FÅR inte. Nu är det jackan som gäller punkt slut.

Jävlar vad han vrålade. Han vrålade hela vägen ner för trapporna. Och jag kunde höra honom en lång stund när Magnus släpade iväg honom.

När dom nästan var framme vid förskolan så hade Magnus tröttnat lite och sa:

- Men du Viggo, kan du inte sluta skrika nu.

- Ok.

Sen började han sjunga och var jätteglad.

Giv mig styrka.