Jag har vart en kass bloggare ett tag. Jag vet. Mitt nya jobb och alla mina ungar och allt annat som man ska hinna med gjorde lite att jag inte ens hade tid att tänka. Hur ska man hinna blogga då liksom.
Jag har funderat på att sluta blogga. Om varför jag bloggar. För att få uppmärksamhet och beröm för det jag skriver? Jag får det ofta. När jag skriver nåt. Och när jag träffar folk som läser här.
Jag har tänkt skitmånga tankar på vad man gör för sin egen skull och vad man gör för att andra ska bli imponerade. Jag önskar jag vore så stark så jag aldrig mer gjorde nåt för att att nån annan ska bli impad.
När jag gick runt med dom här sura-tanten tankarna har jag tänkt mycket på hur trött jag är på folk som klär sig som alla andra, gör samma saker som alla andra och är besatta av hur dom inreder sina hem så det går att visa upp hur fint dom bor. Samtidigt som Imsåfuckingspecial- människor driver mig till vansinne med. Jag önskar ibland att jag hade modet att flytta ut på landet och köpa ett hus med överdrivet många furudetaljer kvar som jag skulle vägra göra något åt. Eller bara börja klä mig som en tant och köpa alla mina kläder på Kappahl. Det skulle vara så skönt att bara göra det.
Iallafall så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva i den här bloggen. Jag kanske inte kommer att fokusera på att vara så jävla rolig hela tiden. För varför ska man alltid vara så jävla kul och få alla att skratta. Fast om jag fortsätter att servera er den osminkade sanningen från mitt liv så kanske inte kan låta bli att garva. Det är helt ok. Ni får det.
puss!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar