Hem igen.

Efter en vecka var det dags att dra sig hem igen.
Vi hade typiskt nog fått lite tips om saker vi "inte fick missa". Sista kvällen. Det får vi ta nästa gång.

Jag hade börjat få lite svag ångest för att köra samma väg hem igen. Ni vet vad man säger: Lika lång väg tillbaka. Och nu när jag visste hur vissa saker var så... ja... tanken på att sälja bilen och köpa fem flygbiljetter nuddade mig kan man säga.

Men så fort vi satt i bilen igen och den rullade ut på vägen så var det som bortblåst. Framför oss låg bara äventyr och roliga saker att se och prata om. Det är konstigt ändå.

Vi bestämde oss för att dela upp körningen så det blev nån jobbig grej per dag. Nu när vi visste vart det jobbiga var. Första dagen ville jag ha klarat av den galna Autostradan förbi Genova vid kusten. Andra dan Alperna. Sen kändes det som att sätta på Autopilot och när man klarat av det.

Första körningen gick utan problem. Vi stannade i bergen och åt lunch och förundrades över att pasta och tomatsås kunde smaka så himla gott på en vägkrog. Man fick parkera bilen på ena sidan motorvägen och gå under en helt vansinnigt otäck tunnel under motorvägen och jag var säker på att vår sista stund var kommen. Barnen retade mig hejdlöst. De sa att de var vana vid såna här miljöer. Man är det om man spelar Minecraft. Jag vet inte. Sönderfrätt betong med armeringsjärn som sticker fram. Det är inte min grej. Men lunchen var god som sagt. Och vi överlevde utan problem.

Kartläsaren hade fått nys om en camping vid sidan av motorvägen några mil utanför Milano. Men när vi väl kom dit så verkade den inte finnas. Vi körde väl runt lite tröstlöst en stund men vi hade även sett en hotellskylt när vi körde av och termometern i bilen visade att det var 32 grader utanför så det lockade väl sådär att krypa in i ett tält om jag ska vara ärligt. Helt plötsligt var det som att bilen rullade av sig själv mot hotellskylten och vips hade Magnus gått ut för att fråga efter rum. Dom hade rum. Jättestora sviter med helmärkliga teman. Och det var skitdyrt så vi bestämde oss väl lite halvt för att kolla efter den där jävla campingjäveln igen. Fast vi hade väl sett en hotellskylt till, hade vi inte, och jo, där var den men hur kom man dit? Jag hade nån luddig ide om att svänga runt husen och till vänster där jag hade sett en gubbe med bar överkropp som höll på att lasta en planka på en lastbil. Jag kallade honom gubben med plankan. Det var lite av ett problem att det bara var jag som sett honom. Men tillslut kom vi rätt och där låg ett litet gulligt hotell. En liten tant i skitsnygg retro städrocksklänning visade oss ett litet rum. Jag kollade inte vilken våning hon tryckte upp hissen på så jag hade ingen känsla alls var vi befann oss när vi kom fram till rummet. Jag hade även en stark känsla av att det var en tegelvägg utanför fönstret om man drog bort gardinerna. (Det var det faktiskt med.)Men det fanns en rolig extrasäng, dubbelsäng, dusch och AC. Det räckte för mig. När vi hade samlat oss lite gick vi en sväng på stan för att köpa blöjor och få oss nåt i magen. I Italien köper man blöjor i 20pack. På apoteket. Och dom luktar parfym. Nu vet ni det. Vi åt pizza på en riktigt pizzeria och sen gick vi hem och sov som stockar.

Nästa morgon smög vi ner i matsalen och oj oj oj vilken matsal! Det var så himla häftig inredning. Som hade kunnat platsa i en film. Och mitt i allt var rummet avdelat av stora gröna plastgrejer som nån måste ha ställt dit på 60-talet. Vi blev serverade vid bordet av en glad italiensk kock och det var fantastiskt gott.

Sen glömde jag mitt favorit nattlinne och höll på att köra fast i en gränd på vägen hem när jag ohhhade och aaahhade mig över att det var så pitoreskt och fint och genuint och seeee! vilken patina på den porten. Gör aldrig det i Italien. Det slutar alltid med att vägen typ tar slut om du kör nåt större än en Fiat Punto och du får backa i tolv kilometer inför publik.