Dear karma, I have a list of people you missed

fredag 12 juli 2013

Vägen hem. Del 3.

Jag tror vi började längta hem sen så Tyskland blev nåt som bara skulle plöjas. Det är nog inget vi är ensamma att tycka. Vi körde och körde och körde. Och ibland åt vi glass och drack kaffe. Sen åkte vi tjugo mil till. Vi hade tagit sikte på ett motell precis vid motorvägen strax utanför Hannover. Men när vi kom till den avfarten så fanns inget motell och när vi kom till nästa så var det skyltat skitkonstigt så vi missade avfarten. Kartläsaren flippade ur lite och kastade Motormännens Europaatlas i framrutan och sa nåt om att: "Man lika gärna kunde hivad den här skiten för den var ju ändå helt värdelös". Och sen så körde mamman av på nästa avfart och vi puttrade fram till nästa by och där minsann fanns ett litet pensionat där en supergammal tant hade ett rum på vinden till oss. Viggo var med upp och kollade på rummet och kom ner till mig i bilen och sa glatt: "Mamma, vet du va. Där finns tre sängar och en dubbelsäng och en fotölj och en soffa och två stolar och en toalett och en dusch och en tv." Perfekt.

Där fanns dessutom ett gäng som drack öl utanför på gräsmattan och närmsta grannen samlade på diverse skrot som exempelvis bilar och vitvaror och hästkärror (han hade en än så länge i samlingen) och diverse skräp som han förvarade inne i bilarna. Jag var väldigt nyfiken på om den gamla tanten som hade hotellet gillade att han samlade skrot. Det kan kanske ha varit hennes son. Vad vet man.
Rummet var förövrigt inrett med exakt samma typ överallt. På gardinerna, lampskärmarna och sofftyget. Någon måste ha haft rea just den dan tanten skulle fixa rummet. Om man ska säga nåt postivt om det så var det iallafall i samma färgskala.

Myra tyckte att det var det bästa stället i världen för hon kunde gå överallt om hon höll sig i saker och om hon ramlade så var det helttäckningsmatta.

Magnus hittade en Nettoaffär där allt var svinbilligt. Ett sexpack kostade typ 30 spänn och det gjorde honom glad.
När vi rullade ut igen nästa dag så hade vi tänkt att vi skulle campa en natt i Danmark men plötsligt så kändes de 25 milen till färjan som ingenting. (Vi stannade inte ens, Viggo fick kissa i en flaska stackarn) (Han tyckte det var ganska roligt). Och nånstans där insåg vi att vi skulle kunna ta oss hem och sova i våra egna sängar nästa kväll. Det lät fantastiskt fint. Vi smsade kattvakterna att vi skulle komma hem en dag tidigare och sen körde jag fanimej 75 mil så hem kom vi!

En bekant frågade mig häromdan om jag skulle kunna tänka mig att göra det igen. Och jag sa ja. För det kan jag nog. Om jag slipper köra hela vägen själv. Och om vi skulle åka sådär längt så där långt så är det nog bättre att lämna tältet hemma. Jag gör gärna tältgrejen igen med barnen för det var supermysigt men då får det bli nånstans närmare. Typ i sverige. Köra korta sträckor och stanna lite längre på varje ställe. Man blir så märkligt utmattad av att sitta och köra länge så det blir helt omöjligt att orka sätta upp ett tält och greja när man väl stannat. Eller att en sätter upp tält och en ser efter ettåringen och lagar mat på spritkök samtidigt. Ingen bra kombo.

Men ändå. Ja. Jag kan absolut tänka mig att åka på bilsemester igen med min familj. Ett drömprojekt vi började fantisera om i bilen var att göra en klassisk resa från kust till kust i USA. Magnus fyller ju 40 om tre år så vem vet....?


Tack för du orkade läsa. Om du tagit dig ända hit.

Är det nåt du vill fråga om för du blir sugen själv (eller avskräckt och undrar vad för dåre jag är) så fråga gärna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar