Maffian går inte att muta

När jag var tonåring och hängde med mina kompisar i Lilla Edet så råkade vi ibland ut för Illari. Illari var en galen finne som, när han inte satt i fängelse, sprang runt på byn, sålde hembränt och var allmänt galen. Han hade tillexempel druckit så mycket hembränt och sett så många dokumentärfilmer om finska vinterkriget att han seriöst trodde att han varit med där. Nog för vi tyckte han var lite gammal (typ 29) och vi kids hade lite dålig koll på när det där kriget hade vart men vi var rätt så säkra på att han inte var såå gammal så han hade kunnat va med i nåt krig.

Iallfall.

En kväll satt vi på vår vanliga plats på lastbryggan, drack folköl, fluffade till håret, snackade skit och lyssnade på hårdrock. En bit bort vandrar Illari omkring för sig själv. Eller marscherar kanske snarare. Ibland stannar han och ställer sig i nån slags givakt. Vi har lite vaksamt koll på honom för man vet inte vad han kan hitta på. Plötsligt tar han sikte på oss. Han hoppar upp på lastbryggan och börjar marschera fram och tillbaka där. När han har hållt på med den en bra stund för sig själv så stegar han fram till oss, lutar sig fram till en av mina kompisar, tittar henne in i ögonen en lång stund och så säger han de bevingade orden:

- Maffian går inte att muta.

Och så marscherar han iväg igen. Det var det lixom.


Om ni undrar varför jag yrar om det här just idag så är det för att jag ska besikta bilen sen. Apropå maffia. Som inte går att muta. Dom har dessutom exakt NOLL humor så man kan inte ens skoja med dom.

Håll tummar!!