30 dagar. Dag 30 (!) Ett sista ögonblick

Först bara, shit pommfritt! Jag klarade den här bloggutmaningen. Det har varit så sjukt jobbigt för en som mig som avskyr alla sorters regler och formalia. (dont get me started on hur mycket jag avskyr att skriva akademisk skit som jag måste göra hela tiden i skolan...)

Ok.

Ett sista ögonblick.

Trollhättan, tidigt 90-tal, natt- krogen har stängt.

Det var Maria, hennes syrra och jag. Vi hade vart ute nånstans på stan i Trollhättan och druckit sprit och dansat. Nu var vi på väg hem till den som bodde närmast (Marias syrra) för att äta lite nattamat och snacka lite skit. Nånstans nära hörnet där Arkadkiosken mötte vi en kille. Han vänder när vi har gått förbi och kommer ikapp oss. Han tar tag i min arm och stoppar oss.

- Du! säger han till mig. Jag har drömt om dig!

- Ok...

- Jag giddrar inte nu, jag har gjort det! Din tatuering, ditt röda hår och precis hur du ser ut!

- Ok...

Jag försöker komma loss för att gå iväg. Tänker att, av alla jävla kassa raggningrepliker man har hört så är nog den här den sämsta, den toppar tillomed snubben som stod bakom mig i garderobskön på Butlers och, efter att ha lutat sig lite halvdiskret mot mig, väste i mitt öra: "Knulla är inte att tänka på eller?"

Snubben med drömmen ger sig inte. Jag börjar tro att han kanske HAR drömt om mig.

- Men du, gå inte. Säger han. Jag HAR drömt om dig. Du måste spela på Viking Lotto på onsdag. Du kommer vinna 3 miljoner. På riktigt.

- Ok. Det ska jag göra...

Jag kommer äntligen loss och vi börjar gå åt vårt håll, snubben åt det andra. När vi svängt runt hörnet, gått över gatan och kommit en bit mot Marias syrra (hon bodde i dom där bruna höghusen på Drottninggatan) då upptäcker vi att snubben har vänt och är efter oss. Vi börjar gå fortare och då ökar han farten med. Vi går fortare och fortare, till slut springer vi. Vi lyckas springa in i Marias syrras hus via nånslags bakväg och in i källargången.
När vi kommit upp i hennes lägenhet så vågar vi inte tända lamporna och vi smyger hukande omkring för att inte synas.
Där nere på gården, under ett träd står han.
Vi lagar lite mat och äter, vi sitter på golvet för att han inte ska se oss.

Han står där ute i säkert en timme. Maria och jag har bara några hundra meter hem men vi vågar oss inte ut. Det slutar med att vi sover hos hennes syrra.

Nästa dag är jag grymt paranoid när jag smyger hemåt men jag ser aldrig den där galna killen mera.

Vad sa du? Om jag spelade på Lotto? Jo, det klart jag var tvungen att göra men jag vann inte...

ps, den där killen som stötte på mig i garderobskön hade inte nån jaktlycka heller bara så ni vet. Herregud jag är inte hur lättköpt som helst...

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick