Vi sitter hela familjen i soffan och hejjar på Fångarna på fortet. Vi är övertrötta och klibbiga av godiset som redan har ätits upp.
Viggo byter hela tiden lag efter vilka som leder. Han börjar grina såfort Matilda ens andas att hans lag är kass.
Magnus suger i sig den sista julfolkölen och spänner alla muskler han har för att han hejjar så på kampsportslaget för att han brukade titta Rallarsving när det gick och det känns nästan som att Andreas och Musse är våra kompisar bara för det.
I min hals sitter ett lock av stress eller vad det nu är. Jag känner såväl igen känslan men kan inte placera den.
Sådär en trekvart in på programmet kommer det... Igenkännandet.
Just det. Fångarna på fortet brukade gå i repris på söndagsförmiddagarna. Jag brukade ligga i min lilla etta och vrida mig i sängen av stess för dom där förbannade nyckeljävlarna. Skynda skynda!! Och jag som druckit säkert tre flaskor vin kvällen innan och nu vart jag så bakis och jag klarade bara av att titta på tv men det ända som visades på tv var Fångarna på fortet för min snåla jävla hyresvärd gav oss inte kabeltv.
Är det det som kallas för kroppsminne eller muskelminne?
Jag tycker det är en jättefin design du har nu!!! *drömmer mig bort*
SvaraRaderaJa fångarna på fortet är ångest! Jag klarar inte av att titta på det för jag blir jättestressad. Speciellt när det är 7 sekunder kvar och dom bankar på dörren och skriker "kom uuuuuut"