Om optimism, stora madrasser och aningen får små bilar

Petra hade en sån där hel dubbelsängsmadrass. Vi vände den på sidan och provade om vi kunde bära den. Jag lyckades lyfta den exakt en centimeter ifrån golvet. Den var tung som aset. Petra hade lovat att vi bara skulle testa ifall jag kunde lyfta den. Om jag inte orkade så behövde jag inte, då skulle hon fråga nån annan. Jag visste att hon bara sa så. Hon hade bestämt sig.

Så det var bara att börja bära ner för trapporna. Tre stycken var det. Vi bor alltid högst upp, jag och mina vänner. Its a bad habit.
Vi bar. Sängjäveln dunkade i exakt varenda trappsteg. Petra skrek på mig hela vägen. Jag grinade.

Till slut kommer vi ner på gården. Där står Petras gula folkvagnsbuss. Jag ser direkt att sängen kommer INTE att komma in genom dörren. Så jag säger det. Men Petra tror att det kommer gå.

Det gör det inte.

Klockan är halv tio på kvällen och vi sitter på Petras gård med en stor jävla sängjävel. Och jag orkar verkligen inte bära upp den tre trappor igen. Det är fysiskt omöjligt.

Petra försöker få sina grannar att hjälpa till. Dom skrattar bara åt henne.

Till slut kommer hon på att hon får åka till macken innan dom stänger och hyra ett släp. Klockan fem i tio drar hon iväg. Kvar sitter jag på hennes gård och passar en säng.

Jag vet inte vad jag tänkte, men kanske nåt om att det är bra att mäta innan man försöker få in en säng i en bil.

När var det här Petra? 1994?

Idag.
Magnus och jag har slått till på en ny säng. Den gamla är den billigaste dom har på IKEA och vi har haft den i tio år. Min madrass är som en hängbro. Alla barn och katter rullar ner på mig hela nätterna och jag blir tokigt. Tokig.

Nu ska vi minsann ha två stora jävla madrassjävlar. En bred bred säng där alla kan få sova gött.

Vi mäter noga i luckan på volvon. Jo, den är precis 124 cm bred. Det ska nog gå om sängen är 120.

Vi har tillomed lite gott om tid när vi betalat så vi köper lite fika och sitter där och larvar oss lite. Men så är klockan helt plötsligt halv fyra och vi ska hämta barn klockan fyra så det blir dags att packa in i bilen.

Fram med alla säten in i ratten nästan och fälla baksätet. Så där ja. Magnus knuffar på madrassen och jag drar där fram. Det fattas exakt en centimeter. För att stänga dörren.

Fuck.

Men vet ni? Det kostar faktiskt bara 495 spänn att få två asstorasvintunga madrasser hemkörda. Det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång.

ps!! Petra, jag älskar dig!!

Till Dinga-Lingas grannar

Det var jag som hade träskorna.
Ifall du la märke till nåt tyngre klampande som lixom utmärkte sig över alla klackskor som dansade i vardagsrummet i lördags.
Det var jag.
So sorry.

En tjock gammal vän flyttar in

Kommer ni ihåg att jag skrev häromdan och var så nöjd över att vi slängt vår gamla tjocktv som fortfarande funkade men tog upp hela golvet i klädkammaren. Big misstake.

Igår jobbade jag dubbelpass. Lagom kul för den som är hemma själv en hel lördag. Och lagom kul att jobba en hel lördag. Jag visste att jag bara skulle hem, byta om, sminka mig och dra till Dingas fest. Och att det var bråttom. Och att den som var hemma själv hela helgen hade många martyrpoäng till godo.
15.10 får jag detta sms: "Fuck, tvn har pajjat"
En ganska desperat jakt startade där jag ringde runt på diverse blocketannonser. Vet ni att det är jättemånga som säljer sina gamla tvapparater för 100 spänn? Jag ringde bara på dom som var på vägen mellan mitt jobb och mitt hem.
Men efter tredje sura gubben (ta bort annonsen då goddamit så slipper du att folk ringer om skiten är såld) Så var jag på väg att ge upp.
Då slog det mig. Nettan skrev häromdan att hon låg i soffan och kollade på sin nya tv. Och hon hade kvar sin gamla.
Så nu står den här. För tretton år sen bodde vi ihop, Nettan, tvn och jag. När man höjer och sänker så dyker det upp en stor grön rand längst ner över hela skärmen. Jag blev oerhört glad över att se den gamla gröna randen. Jag har sett den förut när jag låg i soffan på lasarettsgatan och zappade mellan Seinfelt och Vänner och Cityakuten.

Tack Nettan! Du räddade antagligen både Magnus liv och vårt äktenskap:-)

Samtal mellan vänner på Dingon

För allas trevnad får dessa personer vara anonyma.

- Herregud! Vi har varit här i tio minuter och du har redan hånglat! Hur gör du! Hur går det till?! Det är som att det står.... Hej.... I din panna.
(Personen som sa det hade tänkt säga nåt mer efter hej. Typ Hej, hångla gärna med mig. Eller Hej, jag är singel....)

- Hej! (asgarv) Det står HEJ i min panna. Ja, det är nog sant.

Epic.

Det luktar cocos i lyckans land

Nåt av det roligaste som hände igår var nog när jag gick in i Dinga-Lingas kök och får se Heidi ligga på alla fyra och rota i skåpet längst ner där det finns spritflaskor samtidigt som jag hör Pers kompis säga de fantastiskt roliga orden:

" Det luktar cocos i lyckans land"

Jag tror det hade med att göra att Per just dansade runt i köket med en flaska Malibu. Vackert och poetiskt var det iallafall.

Samtal på Dingon

Samma kille igen. Petar på mig, på min tatuering.

- Ja, vad är det nu då?

- Gjorde det ont?

- Tatueringen? Ja, skitont.

- Kolla här då?

Han håller upp sin hand där han har ett stort ärr.

- Har du tagit bort en tatuering?

- Nä, granatkastare. (jag tror det var nåt sånt han sa iallafall, det hade nåt med nåt vapen att göra)

- Oj... Aj!

- Och kolla här då! Hela denna handen med.

- Ok.

Jag vet inte om jag vill veta mer om hans granatkastarskador. Jag har på känn att antingen kommer det en lumparhistoria nu eller så är han seriöst skum som håller på med såna vapen.
Precis då öppnar Heidi munnen:

- Hon då!
Hon petar på mig.
-HOn har fött två barn!

- Och hon då!
Jag petar på Heidi.
- Hon har fött TRE!

Ridå.

Samtal på krogen

En väldigt ung snubbe kommer fram och petar på min tatuering.

- Jag vet! Jag gjorde den när jag var nitton. Och jag var nitton 1992.

Han ser helt nollställd ut. Jag förstår att han försöker räkna ut hur gammal jag är.

- Det... det ....det är väldigt länge sen. 1992. Det är mer än tio år sen, nä vänta! Det är.... länge sen. Hur gammal ÄR du?

- Du får väl tänka lite till.

Jag går och dansar iväg lite.

En stund senare petar han på min tatuering igen.

- Jag VET! Jag gjorde den när jag var nitton. 1992. Har du kommit på hur gammal jag är?

- Nä... Jag kan inte tänka ut det...

- 37.

- NO way.

- Jo. Jag är 37. Och vet du, jag har haft lika jävla roligt hela tiden sen jag var nitton.

- Du är inte 37. Det kan inte vara möjligt.

Jag får ta fram mitt körkort.

- Det är inte ditt körkort. Du har förfalskat det!

- Mmmm eller hur, och jag lovar att jag skulle kunna vara din morsa.

Rolig felskrivning

Skulle skriva in adressen till studera.nu häromdan men jag skrev studera.Mu. Jag ser det varje gång jag klickar upp på adresslisten på jobb-datorn. Och så börjar jag garva varenda gång.

Studera. MU. Är det en skola för kor?

Saker som jag sitter och funderar på så här på lördag morgon...

Ska jag ha rött eller lila nagellack i kväll?

Vad är det som sitter och skaver i mitt vänstra öga? Är det en bit lins som jag drömde att det var i natt?

Varför är alltid kändisar ihop med andra kändisar? Är dom egentligen aliens allihopa?

Till exempel, Lena "jag syr mina egna kläder" Philipsson... Nu är hon ihop med han Odd Molly killen som jag bara tänker, det är ju den där sure fan som satt och kedjerökte i BigBrother en gång i tiden. Ärligt, förutom att jag inte fattar vad hon ser hos honom så fattar jag Verkligen Inte vad han ser hos henne. Det måste ju var så sjukt okreddigt för honom att va ihop med henne. Det måste väl typ skada Odd Mollys varumärke.

Jo, och så funderar jag på om jag ska trösta mig med senaste MOTU kapitlet nu, eller i morgon när jag säkert är bakis efter Lenas partaj...

decisions decisions....

Om Kareoke och Meningen med livet

Det kan ha varit Morgans födelsedag. Eller så var det bara en bra kväll att gå ut på. Vi hade startat i Morgans etta med en skum förfest. Alltså, det som var skumt var väl egentligen de minnesbilder jag har av den. Som att vi alla någongång hade på oss en stor afroperuk och stod upp och sjöng "I´m a big big girl..." Men världens inlevelse. Det måste vart en syn. I´m a big big girl och afroperuk och Morgan kompade på gitarr.

Sen drog han med oss ut i Majorna. Längst ner i hängmattan, tvärgatan ner mot havet, där fanns en asiatisk resturang. Man fick knacka på och då öppnade en sur asiatisk gubbe och blängde på en. Om man hade tur fick man komma in och där innanför fanns det roligaste karaokestället i väst. Tror jag iallafall. Folk var helt galna, stod upp, diggade och sjöng med den som stod på scenen.
Vi var alla uppe och sjöng.
Jag med. Bridge over troubled water. Jag skulle inte vilja veta hur det lät.

Sen hamnade vi hos Morgan igen. Maria slocknade och Morgan och jag tyckte att det var en superbra ide att dricka upp den turkiska pepparspriten. I drickglas. Och det var då vi hittade den. Meningen med livet. Allt fanns här i texten på den här låten:
Vi var helt övertygade. Här fanns svaret på ALLT precis ALLT.

Nästa morgon vaknade jag på Morgans minimala soffa. Jag gick stelt hemåt genom koloniområdet och kände mig som att jag var en jätte i ett lilleputteland.

Jag ser fram emot din bok Morgan! Du är bäst!

Så vet du att du fått barn tätt

Jag i telefon med Åsa, efter att jag berättat för henne att jag skulle ha barn igen, när jag blev gravid med Viggo.

- Två veckor! Två veckor kunde jag ha min gamla push-upBH! Fattar du eller?! Två veckor!!

Jag var inte helt nöjd med just den grejen...

Den tjocka horan

På lördag ska Dinga-Linga ha stor fest för att hon har fyllt nåt jämt. Och jag ska inte säga vad för jag har inte så gamla kompisar...
Hursomhelst har jag planerat att vara helt jävla smashing. Har städat så bra i klädkammaren så alla gamla fina blåsor har fått komma fram och vädra sig. Jag hoppas att dom passar bara.

Första gången jag skulle gå ut efter att Matilda föddes... Jag tror hon var typ 6 månader och jag ammande knappt längre. Nu skulle morsan minsann ut på stan och ha det fint en kväll.
Jag öppnade garderoben och rotade fram mina gamla partykläder. En liten top och en kjol, det borde jag komma i.

Jag förträngde lixom att jag hade gått upp 24 kg när jag var gravid. Och inte gått ner allt igen. Typ lite mer än hälften bara...

Jag fick på mig kjolen och drog på mig topen. Konstigt, den var så kort. Som att den krympt på längden. Jag drog lite i den samtidigt som jag gick mot spegeln.

Och där i spegeln såg jag henne. En liten tjock hora.

Det var så länge sen jag klädde upp mig så jag såg ut som en hora. En hora som blivit tjock.

Kul.

Dagens pinsammaste

Matilda och jag står i busskuren vid Kungsten och väntar på bussen.
I busskuren är det reklam för en parfym. Det är ett naken brud och en naken snubbe som typ hånglar. Man ska tänka att hon luktar väldigt gott. Eller om det är han, det kan ha varit snubb-parfym.
Matilda hamnar precis i höjd med tjejens armveck. Hon sätter ett nyfiket finger i armvecksbilden och säger:
-Mamma! Vad är det?
Och innan jag hinner svara säger hon:
-Är det en rumpa?
Så jag försöker förklara, väldigt pedagogiskt att det är tantens armveck och för att förklara det bättre så pekar jag runt lite på tanten, typ hennes hals och huvud och så där. När jag kommer upp till pannan så upptäcker jag att någon har skrivit orden:
"sug min stora" i "tantens" panna.
Det ser ju såklart Matilda med. Som tur är kan hon inte läsa än.
-Vad står det?'
-Inget speciell...
-Är det nåt dumt? Något retigt?

(Nämnde jag att busskuren är full av folk?)

Jag går ur och ställer mig på baksidan samtidigt som jag säger till Matilda att jag är jättevarm och vill stå i skuggan lite.
Hon går efter. Men man ska inte tro att hon har gett sig.
-Men vad stod det Mamma?
-Att... att hon har jättestor näsa.
Ungen går in i busskuren och kollar och kommer tillbaka.
-Men det har hon ju inte.
-Men man kan väl retas.
-Ja, men det var väl inget roligt ret.

Jag hoppas det tar lite tid innan hon kan läsa hela meningar. Jag lovar att hon kommer inte att ge sig förrän jag har förklarat vad det är som ska sugas... Fy fan ni kan bara tänka er följdfrågorna på den.

Mat man minns

Roskilde gymnastik och svömmeförening.

Dom hade en liten vagn på campingen, nära cinematältet om jag minns rätt. På den gamla campingen alltså, den "riktiga" på rätt sida järnvägsbron.

Det var ett lagom gött gäng som inte såg ut som att dom direkt var aktiva i gymnastikföreningen.
Dom serverade världens godaste små biffar/bullar som dom kallade Vegetarburger. (Utala det på danska är du snäll) Dom serverades i pitabröd med pastaskruvar och på det var den nån vit sås med örtkrydda. Heaven. Hela året kunde jag längta efter dom. Och så fort vi kom ner och hade fått upp tälten och köpt öl så vi klarade oss några dar så började jag leta.
-Har ni sett dom? Sa jag oroligt.
-Vilka? sa mina vänner.
-Roskilde svömmeförening?

Vi hittade som alltid. Och jag misstänker att dom räddade mitt liv.

Ibland när man steker Hälsans köks grönsaksbiffar så luktar det precis som det gjorde från vagnen som dom hade. Roskilde gymnastik och svömmeförening.
God bless you.

Hela boken ligger ute nu

Hela jävla skiten. Japp.
Med playlist och allt.

In och läs! Jag vet att du vill:-D

Vi ses i Borås

(Mamma, du ska ta pilen på texten ovan där det står "vi ses i Borås." Ok. Det är det som kallas en länk. Puss!)